Nej, jag vinner inga poäng genom att vara fördomsfull eller ha fördommar. Jag får inte något tiilbaka om jag slår folk på käften, är hotfull och tror att jag kan förmedla ett budskap genom den kanalen. Alldeles omöjligt och jag vinner ingenting, snarare ett rykte om att jag är en skitstövel. Ingen är heller rädd för mig utan tar bara avstånd ifrån mig, de vill inte ha med mig att göra, de vill inte prata med mig, en arbetsgivare vill inte ge mig ett jobb oavsett hur duktig jag är i min yrkesroll. Ryktet har nått ikapp mig och jag står bara ensam kvar i min egoism.

Att förändra det som finns runtomkring kan jag inte göra om jag inte ens kan se att jag måste förändra mig själv. Det är så och då spelar det ingen roll vad jag själv anser och tycker. För jag kan aldrig påverka andra vad de ska anse och tycka om mig, det är deras eget beslut som de formar utifrån den person jag är. Det är drygt att inte vara omtyckt.De finns de som är utstötta för att andra stämplar, men det är en helt annan sak. Att bli illa omtyckt för den person man är utåt, då man viker från gängse normer, då man skadar andra och är fördomsfull, elak , det är illa.

Idag finns det så många som inte kan hantera sina handlingar, det största problemet är att det inte ens har en aning om att de är ett problem för sig själv. Trots ensamhet och ett bistert hat så vill det inte finnas något som talar om att villovägen är förödande. De som får en upplevelse eller kan ta åt sig av kritik och antingen själv eller med andra medel kan ta sig ur den negativa spiral som de faller i. De kan få upp ögonen att ett beteende av ett illa slag kan tära sönder för de själv och för de närmsta i familjen. Hat och bitterhet, dåliga val i livet har sin bakgrund. Jag förstår att en del faller in i detta, de tror att de har vänner, men de vänner som finns är oftast likasinnade, de har samma uppväxt och samma uppfattning.

At stå år ut och år in, stampa på samma plattform, bara vinna poäng i den inre kretsen ger inga meriter för livet. Det ger bara ingenting. Tänk att sedan hatas av andra och en själv, för det som har funnit med är ingen lek. Alla vill på något sätt bekräftas eller bli omtyckta, olyckligt är när den personen inte kan se det, sorgligt.

Det var några tankar, som dök upp och som finns med i mitt liv. Dagligen så möter jag personer som är fördomsfulla och rent av elaka, och jag känner att nu på slutet har jag gått in i en isolering för att fundera på hur det ser ut runtomkring mej. Jag ser ett samhälle som störtar, där man ser om i sitt eget hur, inte visar respekt och ödmjukhet till sina medmänniskor. Nu menar jag inte att alla har den attityden, nej långtifrån, jag menar att jag fokuserar in mig på att få vila upp mig och slippa de här. Samtidigt så har jag en stor sorg att folk fått fara så illa i sin bandom, uppväxt och i sitt liv. Att få slåss för sin överlevnad och tagit till sig de negativa beteenden som borde lämnats. men utan kunskap så fungerar det inte.
I min egen process med att kunna se mig själv och andra så har jag fått se så mycket illavarslande och egoistiskt byggda på förbannade lögner. Mycket idag styrs av lögner, det kan vara stora och små.

Jag menar att jag ställer inte upp att vara med i ett tåg där man ska sparka och slå på folk, klassa ut, förnedra. Nej mina val finns inte där och ingen kan tvinga mig att vara hatisk. Hat och ilska stjäl en otrolig energi av den enskilda och den förgör. I den resan finns inga som helst sidovinster eller bonusar.

Jag har trots mina trots, aldrig skadat personer med hugg och slag, jag har nog skadat andra genom att inte leva så som jag skulle göra. Mina oförätter håller jag på att arbetar med varje dag, har så gjort under många år och jag blir aldrig komplett. Fast jag har kommit en god bit på väg och förstår hur mitt förhållningssätt till andra bör vara och skolan utvecklar mig till den fina person som jag skulle ha blivit om inte alla om funnits. Jag ser så mycket genom att få gå in i mej själv och rannsaka varje smula, att bit för bit bygga upp min tillit till mig själv och andra är en av de häftigaste resor jag gjort. För att inte tala om vad mycket positivt som händer, jag fattar ibland ingenting men med tacksamhet tar jag emot och gläds över allt, även de mest triviala saker kan få en guldkant.

Hur förvånad blir man när man som 50 plussare plötsligt blir attraktiv, arbetsgivare ringer och vill att jag ska jobba, utan att jag sökt jobbet. Det är något jag aldrig upplevt. Jag vet att jag är duktig på att arbeta, och jag vet att jag skaffar mig all den kunskap jag behöver för att kunna ta ett jobb. jag vet att jag är någon att räkna med. Och allt faktiskt händer om jag bara vill. Samtidigt måste jag bekräfta att jag kan och att jag har kunskap och meriter för att gå vidare och ta i tu med det som livet kräver. Att få serverat denna enkla lösning, och att jag tagit till mig den är så bra för mig själv och alla runtomkring. Att vara i harmoni med de som finns runt är faktiskt en bra känsla.

Att vara en bra person och fungera med andra betyder inte att jag jamsar med och inte står för mina åsikter. Nej så är det inte, att kämpa för humanismen är ändå det som vi alla borde ägna oss åt. Kivas om skit och anamma destruktiva mål hamnar på soptippen. För i det finns inget självförverkligande.

Under min utbildning, jag är inne på andra terminen i Behandlingsarbete, har jag haft en hel del "wow- och aha- upplevelser" allt faller på plats. Så mycket som jag lärt mig sedan augusti 2010 har jag nog aldrig lärt mig. Det har varit otroligt viktigt. Att jobba i 12 stegs programmet som är ett livsprogram, inte endast för drogberoende, och denna skola, har gett ett lyft. Och att mötas av det flödet som det genererar är obeskrivligt. Man behöver inte vara religös för att förstå saker och ting, vågar man spela på den lilla tråd som faktiskt finns inom en, då händer skaker. Snart så lovar jag er att jag spelar på alla strängar. Jag är på väg mot ett mål, vilket också ger den sociala färdighet som jag vill uppnå. Jag gör det för jag vill, inte för att det krävs.