Det händer en hel del positiva och för mig ganska märkliga saker. Saker som jag inte är riktigt van vid. Klart att jag funderar vad det är som händer. Att vardagen och livet skulle bli så här har jag aldrig ett förnimmat eller trott. Vad är det då som händer? Jo, allt går som på räls, och saker och ting faller inte längre som käglor, utan allt lägger sig på plats.

Sedan jag började skolan i höstas så har en hel del hänt med mig och inom mig, jag har tagit till mig kunskapen och jag är på formas till den jag egentligen skulle ha blivit om inte alla bromsar och skit kommit in och satt sin dunkla prägel på det mesta. Nu har jag hittat hela verktygslådan och jag lär mig hur de fungerar och jag och omgivningen kan ta del av hur jag blir som person och hur jag uppträder, hur mina fördommar och all min normsättning som varit raderas ut. Livet har blivit enkelt. Samtidigt så flödar det in positiva händelser hela tiden. Jag ser att folk förstår det, även arbetsgivare. Jag är någon som man uppskattar och vill ha. Det är ju något som jag aldrig upplevt.

Under de sista två veckorna som gått har två arbetsgivare hört av sig och vill att jag ska jobba hos dem, en är inom det området jag utbildar mig i, den andra är inom handeln och handlar om ett sommarjobb. Jag behöver ju ett jobb i sommar för att få en inkomst, jag har ju inget studiebidrag under den tiden, så pengar mste in. Men aldrig trodde jag väl att jag skulle bli uppringd av dom. Det känns gott för själen och lite som att slå Fredrik Reinfeldt och hans jobbpolitik på fingrarna. Jag vet ju sedan innan jag blev antagen på skolan att man blir jagad med blåslampa när man går arbetslös. Min chans att få jobb i sommar är stor trots jag inte sökt, haha tji fick du stadsministren. Och alla vi som går i skolan eller är arbetslösa, vi är inte rädda för att jobba. Där sket du en lök.

Att allt går på räls, betyder inte att jag rullar tummarna, nej, jag kämpar verkligen för att hålla mig på spåret och är väldigt försiktig med att inte spåra ur. jag måste tyda och kunna ta åt mig av alla växlingar och signallampor som lyser då och då. Det gärller att vara med, läsa, tyda, analysera. Hårt arbete med personlighetsutveckling ger verkligen belöningar i stort och smått, synd att inte fler är nyfikna på det. Dåligt mående leder bara till destruktivitet, det är inget snack om annat. Jag har nu upplevt olika världar, mest från den mörka sidan där det negativa flöderna dränker en, och jag lovar, den är inget att ha. Den förgör en inifrån, kväver, sliter sönder en själv och andra runtomkring. Den här sidan med positiva perspektiv och ingångar i det som man önskar, passar alla, men den kommer inte bara, där krävs set att man jobbar för att nå. Men jag ser att det är absolut ingen omöjlighet, och jag ser att ännu är det inte slut. Nej jag är bara i början. Jag rekommenderar verkligen en ny väg.

Allt går att ordna upp, inget tvivel om det, allt kaos kan katigoriseras i små lådor och man betar av en efter en. Det krävs som sagt en hel del, men det är värt allt slit.

Slå gamla nötta, obrukbara tankar ur hågen, gräv ner dom. Hitta nya, släpp alla fördomar du fått med dej i modersmjölken och under uppväxten. Se livet och världen från ett nytt håll, en annan infallsvinkel och det blir helt okey....