Ja vad gör man, man letar och letar, hittar lite här och hittar lite där. Rätt som det är så slår portarna igen och det är tvärstopp. Och för att öppna dom igen då måste jag ta till det där yttersta och det där kluriga. Jag bestämde mej och mailbomba olika tidskrifter i Bemidji Minnesota för att försöka öppna portfan igen.

Jag hittar pyttelite, och så lite till, ibland så hamnar jag på en mörk bakgata i Bronx och vissa gånger då ser jag en ljusning och en del faller på plats. Men visst är det lite konstigt att jag och Johan Martin Emanuelsson leker med varandra. Ett tittut här och där. Han och jag har ett speciellt förhållande, jag känner för honom, jag kan nästan känna hans sinnestämmning när han lämnade Bohuslän. Jag ser honom framför mej innan han tar sitt livs kliv på båten i Southampton, det sista klivet från Europa innan han kan känna landvinning i en ny världsdel och ett nytt land. Jag kan känna hungern i hans mage och hans oändliga längtan till en förändring blandad med en oro om en oviss framtid.

Som sagt jag når lite längre varje gång jag undersöker hans färd. Jag har kikat lite på den där Anrew Rodin f:1883 död 1970, ja ni vet han som skickade hem Johan Emanuels fickur efter hans död. Detta var 1936 som paketet kom till hans son Einar som då var 36 år. En far i ett land så långt bort, som han inte hann träffa eller hade någon möjlighte att se. En hel världsdel låg dem i mellan. Min farfar Einar fick aldrig visa upp sina barn, aldrig visa vad stor han blivit. Så sorgligt. Denna Andrew som egentligen hette Anders Mentor och som hade amerikaniserat sitt namn till Andrew har nog haft en plats i Johan Emanuels liv, jag tror att han stod honom nära. För jag har hittat ett släktträd i Ancestry, ett amerikanskt släktträd, den innehåller inte min Johan Martin, och jag tror att den som är ägare av trädet inte har vetskap om honom. Jo Andrews moders flicknamn var Olson och de uppgifter jag hittat om Johan martin var att hans "nya" fru hette Elizabeth Olson. Ja någon slags släktskap hde de nog.

Jag har lånat en bok från min släktforskar förening som heter "Emigrant forskning handbok 1" av Ted Rosvall och Anna- Lena Hulth. Den är fylld av sprängstoff, med otroligt många tips och sökvägar som jag inte haft en aning om. Den är så informativ så jag har beställt den. Den äär otroligt snyggt formgiven och designad, fylld med ganska bra förklaring för den som är van, kanske lite sämre för ett blåbär som mej.
Den är full av bra tips.

Det var boken som tipsade mej om länkar till tidningar och dessa tidningar har nu mail i sina lådor ifrån en toka i Sverige med löjligt dålig engelska. Jag har faktiskt varit bra på engelska men kunskapen och stavningen har sinat då jag inte använt språket så mycket som jag borde. Bedrövligt...
Nu väntar jag på att jag ska bli mailbombad tillbaka, tills dess så dyker jag ner i forskningen igen...