Även för en campingräv som mej kan det kännas att ibland får jag liksom nog utav husvagn. Efter att ha sovit ute i husvagnen i flera veckor kändes det som om jag hade fått husvagnsgas i huvud och mage, att jag ibland fått en värmekolapps av att stå i ett förtält där solen ligger på och göra mat, att stå vid grillen så att svetten sprutar i strålningsvärmen. För en stund fick jag nog. En tristess som kommer krypande, inggenting händer, absolut ingenting. Inte mer än att jag slagit på datan och följt händelser i nättidningen både lokalt och från stora världen. Jag stickade två vinterluvor, var jäkla nära att börja med den tredje innan jag packade ihop och åkte hem. Jag nästan längtade efter min vaccinationstid den 20:e för att få något att hända. Min tänkta resa ner till Bohuslän blir inte heller av, det blev fel och missförstånd när den älste sonen skulle tima in veckan. Han tog ledigt den veckan hans faster inte kunde ta emot oss. Åh, jag verkar inte komma någonstans.

Ibland är det ganska trist att jag och min fiskefanatiker till man inte verkar ha ett endaste gemensamt intresse. I två somrar har jag deltagit i en fisketävling, en gäddkamp. Detta år avstod jag. Lite intresserad av fiske är jag väl men inte fanatiskt. En del gånger har jag tyckt det varit tråkigt att se när han bara kastar ut draget och snyter fisken mitt framför ögonen, eller jag tror snarare att fisken väljer hans bete. Jag har verkligen offrat mej, men nu undrar jag när han ska offra sig för mej. Snart så åker jag iväg alldeles själv, för jag tycker det är tråkigt. Nej jag har ingen lust att sitta ute i en båt och guppa och titta på ett flöte månad ut och månad in. Jag vill se mej omkring, göra något. Vi får väl se om det slutar som dom sju senaste somrarna med undantag förra året med några dagar på Helsingforskryssning.

Nu har jag spankulerat ett par dager här hemma, gjort viktiga saker, torkat av ungarnas rostbrödsmulor, jagat ut flugor, tvättat handukar, pratat med grannarna och låtsas att jag är världsvan för att jag har en husvagn 1,7 kilometer hemifrån. just nu är jag så uttråkad att jag väl kunde tänka mej att det skulle vara roligt att försöka göra om maschmellows till öronproppar. eller tälja en barkbåt med ett knogjärn. Jag skulle kunna hyvla en rak fura till en flaggstång, bara det händer något utöver det vanliga.

Det blir nog som vanligt nu när kvällsmörkret har återvänt att det blir som det blir. Kanske jag hittar något fiskemuseeum i Norrland dit jag kan få med honom, ett spännande ställe där de även har originalkarton´gerna till ABU rullarna kvar. Vad vet jag om vad som jan vänta runt hörnet.
Plötsligt händer det säjer triss reklamen. Jag vill nog ändra den reklamsnutten att det händer inte ett skit.

Inspirationen har fått sej ett rejält bakslag och just nu tror jag att jag har en inre resa i ett rövhål, det känns bara skit.

Äh en spruta i armen i morgon så blir jag i alla fall skyddad från TBE, hjärnhinneinflammation som de små äckliga fästingarna kan orsaka. Alltså veckans höjdpunkt blir vaccination nr 2....