Mia Jäverlings Blogg

   Johan Martin Emanuelsson (tredje från vänster) f. 1877 i Öfverby, Lur
Bohuslän. Emigrerade till USA 1902-04-03.

"Somliga säjer, vi lever i evighet..." så börjar Cornelis Vreeswijk sin sång Sommarkort. Visst lever vi i evighet eller åtminstone spåren efter oss. Alltid så hittar vi någon skärva av något och vi pusslar ihop, hör efter med andra levande släktingar och vissa saker faller mer och mer på plats. Vi hittar bilder med små anteckningar på, och om vi är lite nyfikna där, så kan det bli en berättelse. Jag är ganska säker att jag idag har börjat att skapa en egen berättelse med att vara nyfiken på kortet ovan, och de berättelser som funnits med under åren om Johan.

Min farfar berättade några gånger när jag var liten att hans pappa emigrerade när han var två år, om jag minns rätt så var det just Minnesota som blev den första destinationen. Hem skickade han de här bilderna, jag tror att det var fyra från början, och min far och bror delade dem. Just nu i min ägo finns fars två. Det kom några brev från Johan, sedan hörde de aldrig något mer.Därhemma i stugan fanns hans fru Ottilia med sonen Karl Einar (min farfar) och hans bror Johan Ingvald som föddes samma år, 1902, som när hans far drog till Amerika. Jag undrar så mycket hur familjen mådde av att han for iväg, troligen för att söka lyckan och ett arbete, för att sedan aldrig höras av någon mer gång. Jag har hört att Ottilia gifte om sej, men sorgen och saknaden måste ha funnits med dem hela livet.

De här fotografierna är ju ruskigt spännande om man djupdyker lite extra, och det är det som är min tanke nu. På fotot vid pokerbordet, sitter Johan som tredje man från vänster. Det är ett studiokort, som tagits i en studio som stansats in i den hårda pappramen och det står: "Hakkerup, Bemiduj- Minn". Jag gjorde en sökning på Bemiduj, men hamnade i Bemidji, som just ligger i Minnesota. Minnesota var ju en plats dit många Svenskar kom i början av 1900 talet. År 1900 var folkmängden just där ca 2000 personer, 1910 hade det ökat till 5099. Så nog hade emigranterna en del med ökningen att göra.



Jag har googlat just på det här stället, men fick inte ut så mycket information. Däremot så skickade jag iväg ett mail till en reporter på en tidning med lite frågor som var jag kan vända mej någonstans. Kanske finns det något arkiv kvar i den lilla staden som har en del papper kvar. Vem vet om Johan bosatte sej där och skaffade en ny fru, och inte ville höra av sej. Han kanske fick ett bättre liv och valde bort sin familj för att skaffa en ny. Vem vet? Ja inte gör jag det, men har tänkt att jag ska undersöka det nu. Kanske finns en ny familj, många släktingar. Var finns Johans grav. Det finns fler frågor än svar just nu. 



Det ska var Johan som står längst bort i baren på utsidan. Det här 
är inget studiofoto. Lägg märke till spottkopparna på golvet.


 Ibland och ganska ofta kan jag erkänna att jag funderar varför jag blev som jag blev. Jag har formats genom en genetisk resa där jag fått ärva bra och dåliga saker. Jag har blivit stöpt efter ett schema och mina olater fick jag med på köpet, och dessa måste jag jobba bort om.

Min morbror var i Borlänges ögon ett original. Medan han själv ville bli lämnad ifred, arbetade i Domnarvets Järnverk, och tyckte att han gjorde rätt för sig. Under alla hans 40 år i verket, hade han inte en sjukdag. Det är ju faktiskt ganska orginellt och han var anställd i åtskilliga år, från ung till pensionär.
Lokaltidningarna gjorde en hel del repotage om honom under åren, Tore förstod aldrig varför de hade intresse av hans torftiga liv. Kanske det var så att intresset var för att han just kunne leva sitt liv på ett enkelt sätt. Långt bort från de uppstyltade levnadsvilkoren och att det sociala livet är ett måste. Jag tyckte mycket om min morbror. Han var den snällaste man jag mött, mycket påläst inom historia och hade ett stort intresse av resor. Han ville aldrig vara en parasit utan han tjänade sina egna pengar, och låg aldrig samhället till last. Han hatade allt våld.
I en tidningsintervju sa han till reportern det som även blev en rubrik för artikeln att: "Folk har mer bestyr i mig än jag har själv."



Tore Kallin född 1923 död 1995

Jag ska börja titta på släkten på morssidan framöver, den kommer nerifrån Värmland. Som jag hört så var någon politiker och satt med i kommunen. Ja vi får se vad det är för släkt jag kommer från och om jag passar in i den.