Mia Jäverlings Blogg

Jag hittade dej till slut, gamle gubbe. Det har varit roligt att vi "lekt" aktivt i 6 månader och innan dess hade du bara funnits som farfars pappa som åkte till Amerika och aldrig kom tillbaka. Men Gud vad jag har kämpat med dej. Även fast jag har surnat till på dej ibland, tyckt du varit en usling, så hyser jag ändå en stor sympati för dej. Kanske blev du inte så lycklig som du ville, kanske hade du ändå en längtan tillbaka till gamla Svedala. Ja vem vet. I släktforskningen får man väga in känslorna via magen efter all fakta man har. Jag har ändå hittat en sinnestämmning i mitt förhållande till dej och kunnat bygga upp en relation och person med och av dej fastän du dog 26 år innan jag föddes.


Att stöta på en gubbe som dej i början av min släktforskning har triggat igång mej och gett mej en stor kunskap om hur jag ska söka och lirka. Du har gett mej en flygande start, men frågorna tog inte slut med din dödsdag. Nej nu kommer det nya, det bara bubblar upp. Hur det än blir så kommer du att bli en bok, du är ingen spännande kändis, men ändå en beundransvärd spännande och modig släkting till mej. Du tog ett stort kliv rätt ut i världen, du gjorde en historia av ditt öde eller din emigration.
Vad är det för nya frågor som bubblar upp, undrar kanske ni. Jag kommer till det.

Martin dog alltså den 25 Juni 1934, jag gjorde en liten rövare och beställde ett dödscertifikat från Minnesota och allt tyder på att den är min Johan Martin. Han bodde vid sin död på 510-2:nd street, han begravdes på Nymore Cementry 3 Juli 1934. Den primära underliggande orsaken till döden var bla inflammation i hjärtmuskeln (Myokardit) och någon annan diagnos som jag inte lyckats att tyda.

Det står även att du var skild, men på fru står det Elisabeth Olsson. Kan det vara så att du tog dej en ny fru när du visste att du aldrig skulle återvända, eller att Elisabet Ottilia i Sverige ställt krav att du skulle ställa dej åt sidan så att hon fick ett tryggt liv tillsammans med en man resten av sitt liv. Jag har inte hittat några brev eller kort efter 1920 och enligt hörsägen så kunde man få utträde från äktenskapet om inte den äkta hälften hörts av på 10 år. Eller kan det vara så att informatören som är nämnd i certifikatet, en B. Kladt (kan det vara Klädt?) nämnde Elisabet i Sverige med en modernisering av hennes flicknamn Olausdotter? Nu blir det en fråga som jag måste forska i. Jag har ju sett och nämnt en Olsson kvinna i något av mina tidigare inlägg. men å andra sidan så är det väl inte konstigt om han gifter om sej.

Nu har min gubbe "dött" nu ska jag försöka hitta en väg fram till att någon kan ta ett foto på hans grav om den finns kvar. Jag ska även se om den "kvinnan Olsson" som jag varit och snuddat vid innan kan vara den som han eventuellt äktade.
Jag måste också se hur hans nätverk var, för jag har förstått att flera runt honom var familjer som kom från samma plats i Sverige. Det var Rodin namnet som dykt upp lite då och då, här och där. Det är även Kladt, eller som de hette när de for, Klädt. Det kan bli en spännande grej. Flera Klädt namn har också dykt upp.

Johan Martin dog 56 år, 9 månader och 15 dagar. Han kom till Amerika med destination Chicago, en Laubour som åkte till Amerika och inte anade nåt. Ett arbete stod som prio ett, trots jag sett att han jobbat inom träindustrin så kom aldrig resten av familjen. Men i brevkorten nämnde han att han skulle "senda pengar så fort han kunde". Han kanske aldrig varken kunde eller ville. Eller så ville inte Elisabet Ottilia till det stora landet. Nu undrar jag ju även om det går att få tag på en bouppteckning efter honom. Eller hade han bara Amerikauret, Burlington, eller hade han mer saker som aldrig nådde sönerna i Sverige. Det har variten fantastisk resa tillsammans med Johan Martin och det roliga är att den inte är slut än, den har mycket mer att ge.

Nu börjar ju jag som inte alls är någon större vän av Amerika och Usa, kunna känna att det skulle vara otroligt häftigt att besöka de ställen som jag vet han bott på, där han arbetat. Kolla runt och prata med gamla svenskättlingar om de vet något. Källan är inte tömd ännu utan nu börjar andra kapitlet i vår gemensamma resa.

Vila i frid nu Johan Martin, jag är den första i vår släkt som har varit så här närma dej på många år. Vi har haft en kommunikation och jag är fullt övertygad om att du har flinat många gånger åt mej. Jag har varit nära dej länge, men du har lurat mej med att du bytte efternamn till Emelson, du har även namngivits som Emilson. Jag kommer att en dag besöka dina platser och jag hoppas att din sten finns kvar, då mannen, då ska vi verkligen ha ett snack. Ett snack om trevligheter, men även allvaret.

När du föddes 1877, fanns varken jag eller datorer, det fanns knappt mat. Idag har jag allt det, och någr flygtimmar med en flygmaskin krossar vi Atlanten idag, inga båtar. Livet kanske har blivit lättare på många sätt. Samtidigt i detta med släktforskning så kan man ta ett steg tillbaka och förstå att verkligheten var en helt annan för dej och alla andra svenskar som skulle finna livet och lyckan där borta...

Jag kan nästan säja att jag älskar dej. :)

 

P.s Du fortsätter att jäklas med mej, det här inlägget har jag provat att lägga in i 15 minuter och det vill bara inte in. Det verkar som du inte vill att jag talar om för världen att jag lyckats R.I.P.a dej...