Mia Jäverlings Blogg

Idag i det finaste av väder tog jag mej en tur ut till Stora Tuna Kyrkogård. Främst för att kanske kunna leta fram min mormors grav. Jag hade en förhoppning om att hon kunde ligga hos sin far, i hans grav. Fastän  enligt kyrkogårdsförvaltningen skulle Anders Gustav vila där mol allena. Fast jag tänkte att det eventuellt kunde vara så att även mormors namn funnits på stenen. Jag tror att det var så.





Numreringen av gravarna var i ett enda virr varr. Jag och min "släktforskarpolare Lena" hade tagit fram att jag skulle ha grav nummer 1213 och vi hade ritat en karta. Ja där gick jag och pulsade i snön och var ganska sjöblöt om fötterna. Rätt som det var så var jag på 1214 sedan 1358, oj vad det var blandade nummer.

Jag gav upp för en stund och tänkte gå över till min mammas grav, på andra sidan. När jag kom bakom kyrkan dök HG upp, våran lokala revykung. Där gick han och spankulerade bland gravarna. Jag känner honom lite smått så jag frågade om han var på kyrkogården och samlade inspiration till nåsta års nyårsrevy. Varför jag frågade det var för att i årets revy hade de ett nummer med som hette "Skräcken på kyrkogården" som är ett av de roligaste revynummer jag sett på länge. Nejdå han hade lunchrast, och jobbade där. Han var ute och letade efter Isa Quensels grav, en svensk skådespelerska. jag hade ingen aning om att hon hade valt Stora Tuna.
I alla fall så gick vi in i kyrkan och han hjälpte mej att hitta till grav nummer 1213, så jag travade iväg ånyo. Ut i snötäcket och hittade en tom plats....