Storhetsvansinne...*skratt*
Kategori: Humor
Jag har varit tvungen att plocka bort filmen, för den stod och malde hela tiden. Men rolig var den...
Jag har varit tvungen att plocka bort filmen, för den stod och malde hela tiden. Men rolig var den...
Vad gör jag när jag inte är dansant...
Kategori: Humor
Klicka på länken nedan:
http://elfyourself.jibjab.com/view/3UrjiTqxYB8OZIUXbwmQ
Ska något politiskt parti ta frågan på...
Kategori: Samhälle
Det jag brinner för kan elda ihjäl mej. Vad är det som jag då så ivrigt vill förkunna? Vad är det som upprör mej? Vad är det som kan få mej att gå i taket? Jo det är när någon ställer frågan som det så klart finns ett solklart svar på. Vilken är då den frågan? Jo det är att när någon ställer frågan som om den var jordens svåraste om hur vi ska göra för att minimera missbruket av alkohol och andra droger. Märkte ni att jag skrev alkohol som en drog, vilket den också är. Där brukar en hel del reagera negativt, och det bjuder jag på. Är det någon som har ett vettigt svar på den frågan? En del säjer kanske nej, andra säjer ja på en gång. De som svarar ja är säkerligen alkoholister, nyktra alkoholister, beronde och nykterhetsrörelsen. För att stävja ett missbruk så måste man gå till botten vad det är som gör att det uppstår. Det är självklart alkoholen och de andra drogerna. Ju mer alkoholen legaliseras in i Svenska samhället ju fler missbrukare få vi, ett enkelt svar på en ganska fruktansvärd fråga. Därför måste den hastiga legaliseringen som sker upphöra.
Alkoholismen hos kvinnor ökar, fler söker hjälp, många söker den inte. Det är så fullt av skam att vara alkoholist, mamma, ensam, sittande med den genomslags kraftiga 3 liters dunken, som ser elegant och lockande ut. I ensamheten skriker kvinna 55+ ut sin sorg över att vara så värdelös. Runt henne finns barn, barnbarn och annan släkt som lider i det tysta med henne. Alla vill inte erkänna sitt misslyckande, utan missbruket fortgår, barnen försvinner ur hennes liv och släkten tar avstånd. Var finns lyckan med alkohol? För 15 % av befolkningen ser livet ut på ett sätt som det absolut inte finns någon värdighet i. Detta bjuder vi på.
Jag ser egentligen inget parti som prioriterar frågan om alkohol/droger på ett drivande sätt. Det är ingen fråga som ligger överst på listan. Inte ens mitt eget parti är särskilt drivande i detta samhällsproblem. Och självklart beror det en hel del på okunskap. Ändå ser jag det som en av de viktigaste frågorna att minimera missbrukare och missbruket. I drogernas värld och i dess spår följer inget annat än elände. Barn far illa, även de barn som måste umgås med "vanliga" föräldrar, som dricker alkohol i barnets närhet. Barnmisshandlar och kvinnomisshandlar i fyllan. Grov kriminalitet i drogrus. Folk som sätter sej fulla i bilen och är risk för sina medmänniskor, sjukdomar och sjukvårdskostnader som uppgår i ofantliga summor. Borde inte detta vara ett så bra argument för att argumentera mot denna drog?
Borde inte alla kostnader av mäskligt lidande och alla dessa kosnader droger medför vara en stor fråga för de politiska partiet. Tänk vilken ekonomi staten kunde få om alla dessa miljarder vanns hem igen.
Idag smakas det inte längre på bästa kakan i kvarteret utan kvinnorna går på vin- och whiskeyprovning, alkohol är något som har blivit flott och väldigt tillgängligt. Inget är längre konstigt med att bubba hem fyllda kassar med lådviner och öler från hela världen, och man vill gärna diskutera torrhet, sötma och fan hans moster. När någon senare av dessa provare blir alkoholiserade då kvittar sötma och torrhet. Då är det bedövningen som gäller.
Krogarna ska helst vara öppna dygnet, är det för att folk måste ha mat hela nätterna? Nej skulle knappt tro det, det är för att dom ska ha roligt, för det går inte att ha det skoj utan att behöva vistas på krogen med alkohol och kanske umgås. Många, de flesta kan ju hantera det. Men som nykter ser jag inte många som inte är aspackade på nattkröken. De gånger jag går och tittar på musik, eller är ute och käkar, så orkar jag inte se eländet till slut. Det är jag/ vi och någon annan nykter chaufför som får ge oss till tåls. Enda sättet att slippa ifrån fyllan är att hålle sej inne och låta bli att gå ut.
Våra undomar som är beronde av olika droger, de har hamnat i en helt ny fälla. En Landstingstyrd sådan. En gång i tiden fick en del heroinister kämpa för att bli drogfria och be på sina bara knän för att få en metadonbehandling. En livslång sådan, men de kunde fungera igen. De var de som de sa var ohjälpliga. Idag får våra ungdomar "enkelt och lätt" en likadan behandling av något som heter Subutex, ett opiat som tillförs i kroppen för att de ska uthärda. Kanske ett livslångt program, där unga tjejer inte kan tänka på att bli mammor. Det skrämmande med dennabehandling är att i vårat Landsting så börjar köerna öka. Undomar som aldrig tagit heroin eller andra opiater blir erbjudna Subutex behandling. De sätts in på en helt ny djävulsk drog som är kusligt svår att stävja. Läkarna som skriver ut den får provision för sitt förfarande. Ungdomarna som har svåra problem har blivit en affär. Läkemedelsföretagen får in Landstingsflis och läkarna får fetare plånböcker. Är det medkänsla för sina medmänniskor? Jag tycker att det är en horribel handling. De här beroende ungdomarna skulle behöva motivation och en bra behandling. Nu sitter de med en helvetes drog i kroppen. Hur kan Sjukvården och vuxna "kloka" människor handla så simpelt?
I många år har jag kämpat för att det ska finnas kvalitetsstämplade behandlingshem. i det avseendet struntar jag i om de är privatägda eller ägda av staten, landstinget eller kommunen. Bara det fungerar för personen. Ett substitut räddar ingen, inte heller ett dåligt behandlingshem. Ett beroendecentrum skulle med glädje välkomnas i länet, där det finns utbildad och proffisionell hjälp alla dagar i veckan, dygnet runt. Många miljarder, och människoliv kunde räddas. Så mycket lidande kunde minimeras. Vilja från människor att förändra samhället vore inte heller fel. Där okunnskap kunde växa till kunskap och engagemang för sina medmänniskor. Jag tittade på arbetsförmedlingens rankinglista över yrken som skulle behövas mera av i framtiden, och det var behandlingsassistenter. Alltså samhället rustar för en ökande alkoholism och ett stigande beroende, samhället vet detta, men ändå görs inget. Jag vädjar till alla och de aktiva i mitt eget parti att i framtiden lyfta frågan framåt och ha alkohol och drogfrågorna som en av de viktigare frågorna för framtidens skull. Då skulle de som sympatiserar med våran politik men ändå anser att flatheten och rädslan att lyfta frågorna bli väljare. För dessa frågor är viktiga för åtminstonde 15 % av befolkningen. Vad ni andra anser kan jag inte göra något åt men ni borde ändå tycka att mycke skattemedel försvinner. Sedan hoppas jag att ni ger alla familjer som har några/ eller någon missbrukare i sin närhet en tanke och minst alla barn som växer upp under förhållanden som inte är det riktiga. En fosterhemsplacering är ingen lösning.
Tack för att ni orkade ta er igenom all text, inlägget hade kunnat bli dubbelt så långt...
Benny Haag förklarar...
Kategori: Samhälle
Nu har jag fått nog av skitregeringen...
Kategori: Ilska / frustration
Resan skulle starta och fortgå tills bränslet tog slut. I en omloppsbana runt jorden kunde sitta och begrunda sina dumma förslag. Med sig på resan kan de ha en kaviartub.
Jag orkar knappt höra om allt skit den här regeringen ställer till för oss arbetare och vanligt folk. Jag tål heller inte höra att Socialdemokraterna sa ja till Lissabonfördraget.
Jävla skit regering...
Jag tror jag är "portad"...
Kategori: Allmänt
Länge har jag varit premunerant på en lokalblaska som heter Borlänge Tidning. Även då jag bott utanför Dalarnas gränser har jag troget haft den tidningen, med en dags fördröjning. Jag och BT har faktiskt trivts ihop, och man har lärt känna reportrarna, vilka som kan skriva och de som inte kan eller roar mej. Vi skiter i journalisternas kvalite´. Det känns som jag halkade iväg utanför nu. Så som jag kan göra då jag skriver i mitt eget forum.
Det var nog därför jag också började skriva blogg. För att inte bli retucherad och för att jag skulle kunna skriva det som jag ville skriva om. Blogg passar mej.
Jag och BT har som sagt haft många stunder ihop, trots att tidskriften är sprungen ur en folkpartistisk syn. Lite småtrevlig som emellanåt glänst till med bra artiklar och repotage om samhällsproblem och ungdom. Och på köpet har jag även fått rapporterat när det varit Square Dance i Lindans Bystuga eller när kvinnorna i Murbos kyrkoförbund knypplat hejvilt och pengarna från försäljningen inbringade en tripp till Röros med buss.
Många insändare och debattartiklar har jag skrivit med innehållet ungdomsbrottslighet/ drogmissbruk. Jag har duellerat med dåvarande kommunalrådet Peter Hultkvist. Fortfarande efter 15 år har inte mycket hänt mer än att siffrorna för missbruk gått ner. Har missbrukarna minskat? Nejdå, vården har försämrats. Knarkare och missbrukare finns kvar. Idag skickar de på subitexbehandling, bara den lösningen kräver ett långt jävla inlägg. Man tillför opiater till ungdomar som inte ens har missbrukat den specifika drogen för att lösa deras sug. En billigare lösning än behandlingshem, medan de som säljer drogen till Landstinget tjänar pengar.
Förr, då när dessa insändare skrevs, hade jag ingen partibeteckning. Jag var en medborgare som inte var politiskt aktiv, men ändå fanns min ståndpunkt där den alltid varit, hos Vänstern. Jag var en gapig medborgare som ansåg att makten i Borlänge aggerade passivt i dessa viktiga frågor. Jag var nog lite spännande att ha med som insändarskribent för jag rörde om rejält i grytan. Jag var "vanlig", jag var en läsare och en samhällsdebatör som inte var rädd för att tala om vad jag ansåg. Jag är likadan idag, men har fätt en röd färg som inte passar in.
Jag spekulerar vidare....
För några år sedan blev jag politiskt aktiv och fick utav journalistkåren en bokstav efter mitt namn som talar om vilken jag är. För mej är jag fortfarande jag, alltså Mia Jäverling, varken med eller utan krusiduller. En människa med åsikt, skinn på näsan och som vägrar se på när välfärden och våra ungdomar stryker med. Min ståndpunkt sitter inte i en bokstav eller i en partibeteckning.
För några år sedan fick Borlänge Tidning en ny design. En mycket sämre sådan i mitt tycke. En hel del delar min åsikt. Trots att det gått en lång tid så känns den rörig och oorganiserad. Debatt- och insändarsidan är ett myller och ett kaos. Ihopträngd, krystad och en dålig struktur. Ofta struntar jag att läsa den sidan. Insändare och debattartiklar likanar jag mest som en form av "twitter". Twitter är en plattform för social kommunakation via Internet. man uppdaterar sin twitterstatus med max 140 tecken åt gången, ungefär som ett SMS. Så mycket innehåll i minsta möjlga tecken.
En insändare i BT får ha 1000 tecken, ganska lite med tanke på mellanslag, punkt. I en dabatt tror jag att man får skriva 2200 tecken. Visst är det bra att det finns en begränsning om det är många som vill in med sin insändare. Fast det är svårt att få ihop en bra sådan som har knorr och sting. Fast det är väl gammalmodigt att skriva så i twittrets tidevarv. En bra debattartikel är det så gott som omöjligt att få ihop. Och det är min åsikt, jag tycker det. Att presentera sin åsikt med käsla i meningar går inte när det mejslas, huggs och täljs i insändaren. En grovhuggen historia med dåligt flyt är inget bra. Men det är annorlunda för vissa eller en del. Ibland så publiceras en insändare som verkar "tok" för lång. Då funderar jag lite om den skribenten har en viss eller rätt partibokstav. Jo funderar gör jag nog. Eller är det så att vissa får lov att ta plats?
En gång i tiden kunde jag skriva som eller hur jag ville, bara med lite ändring, jag fick nästan alltid den bästa platsen och publiceringen tog bara några dagar. Det var då jag var "bokstavslös"..*S*
Nu tror jag att jag är "portad" för jag har haft åsikt om det nya "konceptet" via ett mail. Och det senaste årens insändare har alltid fått ett följebrev, om att jag skrivit för långt. Den två sista jag skrev var alldeles för korta, det kom heller inte med. Nej den sista ville de inte ta med. Däremot var det helt okey för dem att göra en löjlig artikel om att Vänsterpartiet hade reklam på sin hemsida. En hemsida som är upplagd i en bloggmall. Då får man en "cykel" på köpet, nej då man får reklam med i gratismallen. Men nu så betalar vi 59kr/ månad och då slipper BT grina illa över reklamen. Fjant och trams anser jag om det fåniga påhoppet. Inte många andra hade reagerat negativt.
Varje dag jag öppnar min morgontidning Borlänge Tidning, min dyra köpta blaska då överöses jag med allsköns reklam om ditt och datt. Tidningen inbringar pengar på reklamen, men det gjorde inte partiets hemsida. Inte ett rött öre som vi vänsterpartister säjer. Njet...
Denna kväll funderar jag, rent av undrar varför jag gynnar BT att ha mej som premunerant. Jag ska nog ta mitt lilla förnuft tillfånga och helt enkelt sluta. Det där med ömsesidig kärlek mellan oss verkar inte fungera längre. Vi som en gång var ett par, har glidit ifrån varandra. BT tror inte på mej, och jag känner att känslorna har dalat.
Jag ska ska göra slut med er och börja vänsterprassla.
En kväll att minnas...
Kategori: Allmänt
Just nu har jag inga bilder från gårdagskvällen, men jag tror att jag kan ordna det framöver.
Nu vill jag göra reklam för kommande gäst på Gamla Elverket, Benny Haag, skådis och författare. En nykter alkoholist som jobbar med alkoholglasögon. Blev du nyfiken? Ge den 23:e en chans...
För större bild, klicka på länken: http://www.gamlaelverket.se/cafe.html
Allmännytta...
Kategori: Allmänt
Bläddrar igenom den lokala tidningen nu på morgonen och hittar en annons från ett av våra byggvaruhus. En tjej kväll, då vi kvinnor får komma och träffa "Bygglovs-Matte" och dregla ur oss våra frågor om hur vi ska gå tillväga när vi tjejer drömmer om vårat efterlängtade dubbelgarage. I vilken ände vårat drömprojet ska börjas i.
Jag läser annonsen högt, för min man sitter på andra sidan frukostbordet, han säjer: "Gå...". Vadå gå, undrar jag. Jo du ska gå och höra om de har något tunt fane´r till mina jerkdrag (ett fiskedrag). Jag skvätter väl ur mej något om att han kan väl gå själv och då målas bilden upp framför våra ögon. En sminkad intresserad Micke med läppstift och högklackat snubblar in på tjejkvällen med en handväska som balanstingest i sin högra hand.
Det hade varit väldigt roligt att göra en sådan sak, och på "fullt allvar" och med allvarlig min gästa denna kväll med min hottade man. Ibland vill man att något ska hända, något som får folka att häpna.
Vad händer annars då? Mer än att det snöar ute. November månad är ingen månad då jag är sugen att aktivera mej. En trist månad som befinner sej i ett konstant mörker och tröttheten följer automatiskt med. Trots uppiggande piller som rosenrot, grönalger och linfröolja. Det sista smakar för övrigt mer skit än något annat på jorden.
Ikväll åker jag och Anders in till Gamla Elverket i Falun och spelar på de "Förtappades Cafe´", det är IOGT:s kamratstöd som har ett samkväm. Det börjar 19.00 om någon är intresserad att komma. De här kvällarna brukar bli bra och i luften finns det en gemensamhetskänsla som doftar förståelse och kamratskap.
I sex veckor har jag varit på mitt praktikjobb, på ungdomsenheten. Min uppgift har varit att starta ett cafe´i befintliga lokaler. Jag har planerat i flera veckor färg, inredning och vad det här stället ska bjuda på. Det har inte varit helt enkelt, jag har aldrig gjort något liknande. Kostnadskalkylen gick igenom hos chefen så nu får jag hjälp av ungdomar att måla lokalen, sedan blir det möbler från Ikea, och tavlor och detaljer styrs upp senare när allt är målat och möblerna har intagit sitt läge. Jag tror att det blir bra, annars så får de väl skälla på praktikanten.
Scenen med ljud och ljus fixades i Fredags, så nu är det snart bara att köra rock på Torsdagar. Ännu är en del jobb kvar, men det känns härligt att vi har satt igång. Jag trivs fantastiskt bra där och har blivit en av gänget. Jag har det roligt på jobbet, trots att det sker i kommunal regi och många saker som ska administreras tar ljusår.
Till alla er som är inne här och vänder och läser min blogg säjer jag har överseende med att inläggen är glesa. Jag är inne i en trötthetsperiod, och dagar och veckor susar fram i en hiskelig fart. Min tid räcker inte riktigt till.
Nu ska jag skriva ut lite texter som ska med i kväll, jag ska vara med och spela på två låtar som Anders ska spela ikväll. Han ville ha förstärkning, och då måste "superkvinnan" hoppa in. Vi ska repa lite på eftermiddagen.
Spela Allan...
Kategori: Musik
Johan Allan Edwall, den folkkära gamla goa mannen. Som jag tycker att jag växt upp med, han har funnits med i mitt vardagsrum och funnits med i tv rutan, alltid som en omtyckt skådespelare. Jag minns honom som Emils högljudde far, men också som en kärleksfull sådan. Som en kompis till Rasmus när de två gick på luffen. Vidare har han funnits med i ett otal andra barnfilmer, men även stora seriösa skådespel.
Han är en av våra och min mest folkkära ansikte. Aldrig tror jag att jag hört någon säja något kritiskt eller något om att: "Den skädespelaren gillar jag inte eller har svårt för." Utan det har alltid varit positiva ord som hörts, och hur älskad han varit hemma i stugorna hos folket.
Allan spelade med i uppsättningar som "Röda Rummet" och i Bergmans "Fanny och Alexander". Men mest minns jag honom ifrån August Strindbergs "Hemsöborna". Som den självgode Karlsson. En tv serie som jag sett flera gånger och den är alltid lika bra, och Edwall gör en lysande roll.
Han skrev även manus och regisserade några långfilmer. Han startade också en teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan där han sålde biljetter och agerade. Många visor har han skrivit och om jag gissar tror jag att han gjort fem skivor, men den första 1979 "Grovdoppa" och sedan gavs en skiva ut postumt. Texterna handlar ofta om fattiga och utsatta, hans texter visar på ett stort samhällsengagemang. Kritiken mot kapitalismen tilltalar åtminstonde en som mej mycket. Jag ska erkänna att hans texter får mej berörd och ibland så märker jag att jag ler för mej själv och nickar för att han är så klockren.
Några som i Måndags berörde mej var Mats Höjer och Sölve Olofsson som spelade på vårat Vänsterhörn. Deras tolkning av Allans visor var underbar. Denna timme roade mej, fick mej att gå in i en annan värld där röst och gitarr trollband mej. Rätt som det var så hade tiden gått utan att jag hade märkt det. Mats och Sölve, ni gjorde visstunden till en afton med kärlek, löd och glöd. Även med erat mellansnack så trivdes vi i lokalen, skratten fanns där på ett kamratligt vis. Ni gjorde Allans visor i erat program "Spela Allan" med bravur.
Om ni får se något i tidningen om att dessa herrar ska spela hos er, då kan ni inte missa detta. För då har ni missat något viktigt. Får ni tillfälle, gå och se de två herrarna, jag lovar att ni får en trevlig stund tillsammans med dem.
Allan Edwalls vän, Erland Josephsson lär en gång har sagt efter Allans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mej fan vara udda på ett universiellt sätt."
Nostalgi rysning...
Kategori: Musik
I November 2007 skrev jag ett inlägg om "Tältprojektet". Läs gärna vad jag skrev, orka klicka på länken.*S*
Idag kikade jag på filmer från "Vi äro tusenden" på You Tube och fick en sådan rysning. Egentligen vet jag inte om det var av rent nostalgiska skäl som rysningen levererades. Jag skulle snarare tro att känslan, kampen och viljan av att förändra något var den avgörande faktorn. Människors sätt att inte skämmas över att protestera eller kämpa för sin rätt. I filmen fanns en del klipp ifrån SSAB eller Domnarvets Järnverk som det hette 1977. Då de for till Stockholm för att protestera. Där man då slog nävarna i bordet och kämpade för sin sak. Ett tag blev jag utan att fara med lögn, tårögd. Känslan som förmedlades var blodigt allvar för att kräva sin rätt emot överheten.
Tanken som jag haft sedan tid, virvlade runt och den där tanken att "tänk om" jag skulle sätta upp "Vi äro tusenden" i en teaterversion. Men, men sådant har jag aldrig sysslat med. Inte kan jag väl göra något liknande. Nej det kan jag inte, jag har inte en enda aning om hur jag skulle börja. En stund av drömmar, då plötsligt någon kanske har haft samma fantasi börjar att forma sej som en möjlighet.Tänk om en lokal amatörteater och en massa frivillig kraft skulle resa sej upp ur myllan. Och det vilande fröet fick slå rot igen. Jag skulle tycka det var urhäftigt. Att hitta ett gäng entusiaster och kreativa människor som fortfarande tror på att man kan använda sin makt genom sång, musik och teater. Jag vill inte tro att det är enbart musikaler som "Grease" och "Mamma Mia" som alla vill se. Det kanske är ett önsketänkande men jag är övertygade att tusentals skulle vilja se ett "Tältprojekt" utan tält i mindre format. Återuppleva känslan, låtarna och kraften i den "musikal" som denna teater verkligen var.
Säkert ruskar ni på huvudet nu, eller så tänker ni också som jag. Varför måste man alltid vara uppfinningsrik och hitta på nytt när vi har en kulturskatt mitt framför ögonen. Om jag eller någon annan skulle ge sej in i ett projekt av den här digniteten så vore det kanske för lätt att misslyckas. Man kanske inte ska gräva i denna skatt, eller? Det som var häftigt med orginalversionen var att teatern pågick i detta tält, i folkets närhet. Publiken blev en del av teatern och tvärtom. En sak är säker är att jag är glad att jag fick uppleva den föreställningen som gick av stapeln i ett stort cirkustält på grusplanen vid Domnarsvallen. Blott 17 år var jag, och jag är säker på att den upplevelsen har präglat mitt ställningstagande och lite av vad jag står idag. Det blev som en knallskott, ett blixt och dunder.
http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=330923 OBS! Ett lokalt skämt. (Här blir det nu lite gratisreklam för en känd plattvrängare.)
Världen kanske behöver fler stollar som mej... Regissörer, manusförfattare, musiker, teaterapor, kreatörer och idealister hör av er till mej så kan vi åtminstone få en kollektiv nostalgi rysning tillsammans över en kopp kaffe och en mazarin.
