Samma oorganiserade spektakel ska jag genomlida varje år. Adventsstakar som inte fungerar, där lampor gått sönder och i butikerna är det en djungel av olika sorter smålampor så man får beslutsångest. Här har jag rationaliserat bort en hel del jul, i samma takt som att barnen blivit äldre. Ta bara dessa ljusslingor som kan få den lugnaste person att få ett totalt psykiskt sammanbrott. Dessa fungerar sällan mer än ett år. Förr då kastade jag de efter en jul och köpte nya eftersom jag visste hur det skulle bli, att några lampor skulle jävlas och maken fick sitta med sin elapparat och mäta Ohm i dessa och säja: "Trasig, hel, hel, trasig..." Allt blev en upprepning ifrån år till år, så jag valde att skita i dessa skitslingor. Slingfri jul skapar mindre ovänskap. Fast nu är det staken som behöver ombesörjas, med nya lampor måste tilläggas så inga missförstånd uppstår. 



Här var det en som haft
en otrolig tur med lamporna.

Jag och mannen har pratat lite om hur vi ska gå tillväga för att slippa sätta upp julgranen i år. Vi söker en kompromisslösning som vi kan delge sonen som är 12 år. Troligtvis åker vi på pumpen så det skvätter om det. Han vill också ha småtomtar på samma ställen där de alltid stått, så det blir nog den hårdaste nöten att knäcka den med granen. Allt ska vara som det alltid varit, inga rutinändringar accepteras.
Förr när ungarna var små tyckte jag att det här med julstök var roligt, nu är det en "plåga" inte alls så roligt, det känns mer som ett tvång. Visst blir det mysigt när allt är klart och adventsljuset kan tändas. Men idag är ingen intresserad om det hänger julgardiner uppe, utan det ska helst bara vara så. Lever jag med bakåtsträvare?

Nåja nu ska jag inte bli galen för det här, det finns dom som har det värre. Egentligen så har vi en lindrig jul. Vi jobbar närapå hela helgen och det blir inte alls ätande och krängande av julkorvar och feta skinkor utan vi får nog en ganska billig jul. Och så brukar det alltid vara. Julen har vi aldrig blivit stolliga över utan alltid sett det med ett ganska stort lugn. De som vill storma runt och bli tokiga får väl göra det, om det är så mycket att yvas över.

Galenskap kallar jag det, fullständig sådan som man ser på affärer och gallerior.



Överkurs

Jag har inte köpt någon julblomma, det var bäst så. En bloggkollega till mannen hade fått i uppgift att vattna deras blomma när älsklingen var bortrest och Johnny hade glömt att vattna i alla dagar. Jag vill inte utsätta min man för något liknande. Ett sådant ansvar kan lätt bli för mycket för en disträ fiskefanatiker i sina mest glömska år. Så i år kommer inte dessa giftiga växter in i vårt hem, det är för farligt...