Jag ser nästan ingenting, nästan jämt, jo jag ser bra med glasögon på långt håll. Mer än så är det inte. Jag fibblar med dessa tingestar, av och på, hela tiden. Mitt fokus är illa. För ett par år sedan när jag var hos optikern, sa han att jag nog skulle ha progressiva glas. Herre min tid, då kände jag att då är gränsen till ålderdom passerad, och ungdomen är alltid förbi. Jag sa att jag skulle ha vanliga ett tag till och betalade 5.500 kr för mina antiprogressiva. Nu känner man sedan ett år tillbaka att tjurskallen till kvinna hade fel. Varför tog jag inte dessa som optikern ordinerade. Klart att bilden av en själv var att man såg ut som en dubbelbottnad flaskhals, med båge.

Nu har jag sett att man kan köpa progressiva ögon på nätet, man beställer bågar och får hem dom och det medföljer en markeringspenna som man ska rita med på glaset. Jag undrar hur det ska gå till när man inte ser någonting. Detta kan ju bli hursom helst. Man går runt som en idiot i alla rondeller åt fel håll. Ja man får väl prova man har ju 50% chans att ett glas blir rätt. Man får nöja sej med det lilla.

Ja man är väl ganska fåfängd. För några år sedan köpte jag linser som var färgade. Det skulle bli snyggt med brunt tyckte jag. Man skulle få brunögat i ansiktet. Ja dessa har aldrig varit i ögonen, åtminstone inte samtidigt. Helt omöjligt, dom har suttit överallt i ansiktet, dom har varit på väg ner i avloppet, även försvunnit en liten stund för att senare dyka upp på någon kroppsdel. Hur dum får man bli. Det här har jag aldrig berättat för min man. Det är nog tur att han inte sett mej med bruna ögon för när jag färgade håret ifrån blont till brunt då skrek han när han såg mej.

Jag hör illa också, det piper i öronen och ibland ylar det. Ska jag behöva att boka en tid till öronläkaren med så jag får en apparet i örat också. Då kan man lägga sej ner och ge upp. Tänka att man varken ser eller hör, det känns underbart att det åtminstone finns hjälpmedel. Idag skulle man ha varit jäkligt glad om man haft några fotvårtor i stället. När man var ung och hade blivit smittad i simhallen av dessa djävulens små svulster var man desperat, nu hade det varit milt att ha fötterna fulla av dessa.

Jag såg sist när jag var på Rusta att de hade käppar för 129kronor, parkerad bredvid lådan med dessa stod det en rollator placerad och den betingade ett pris på cirka 500 kr.Rollatorn skrek:-Kom och ta mej. En snäll tjej ur personalen sa att den var i alla fall billigare än på hjälpmedelscentralen.

Snyggare än så här blir man väl inte, men ser mej själv till sommaren med progressiva glasögon, hörapparet, käpp kombinerat med rollator och ett brunöga på någon strand. Flop model.

Tack Borlänge Energi för dom bruna kompostpåsarna vi medborgare får alldeles gratis. Dom passar precis på mitt lilla huvud...