Sitting Bull...
Kategori: Kultur
Ur "Begrav mitt hjärta
vid Wounded Knee"
(Karneval Förlag 2008)
Sitting Bulls festtal
Sitting Bulls popularitet var grundmurad bland indianerna. Så snart det kom besökare till reservatet - vare sej indianer eller vita - var det Sitting Bull man ville hälsa på.
Och när Nothern Pacific Railroad sommaren 1883 skulle fira den sista rälsspiken i den transkontinentala järnvägsförbindelsen kom en av festarrangörerna på ide´n att en indianhövding borde hålla ett häsningstal till Den store fadern.
Sitting Bull var självskriven för en sådan uppgift - någon annan kom inte på tal.
Man avdelade en ung officer till att hjälpa hövdingen med talet. Sitting Bull skulle hålla det på siuxspråket, och officeraren skulle tolka till Engelsaka.
Den 8 september anlände sitting Bull och den unge "blårocken" till Bismarck vid Missouri River, där högtidligheten skulle äga rum. De red främst i paraden och satt sedan på hedersplats på podiet.
När Sitting Bull presenterades reste han sej, gick fram till talarstolen och höll ett kort tal på siouxspråket. Tolken lyssnade dörfärad. Sitting Bull sade nämligen något helt annat än vad som stod det i omsorgsfullt utarbetade talet.
"Jag hatar alla vita", började han. "Ni är tjuvar och lögnare. Ni har tagit vårt land ifrån oss , gjort oss hemlösa." Då han visste att bara tolken förstod siouxspråket gjorde han här en paus och belönades omgående med stormande applåder från de vita åskådarmassorna. Sitting Bull bugade och log, och avslutade sitt korta anförande med ytterligare några förolämpningar.
Därpå överlämnade han talarstolen åt tolken. Den översättning som den unge officeren höll framför sej innehöll bara några korta vänliga fraser, som han blev tvungen att bygga ut med att antal slitna indianska metaforer. Alla reste sej, hurrade och klappade händerna i en entusiastisk hyllning till Sitting Bull.
