Det är tur att jag inte är född i Pedantenstecken, för då hade jag hängt i en julgran uppe i Plättbacken. Här är allt så rörigt som det kan vara. Att tapetsera och lägga golv, samtidigt som första advent infinner sig med allsköns attribut det kan bli komplicerat.

Nu ligger golvlister lite här och där, julkartonger står fördelade i olika rum. Tapetbordet med lim och knivar har en plats i vardagsrummet. I köket ligger gårdagens pizzakartonger, med några kanter. Det känns som det är oordning på torpet.

Snart ska vi iväg på julskyltning, och finna stämningen i handelns kommers. Jag vet i alla fall att när jag kommer hem så lyser åtminstone en stake i fönstret, den enda som jag lyckats placera. I alla fall hade jag gjort ett smart drag med den "manuella" adventsstaken, jag hade sparat mossan ifrån förra året och lagt den i en plastpåse. Den ser ut som den var gjord i går. Detta kallar jag recykling av skogens tesurser. En och annan vän av naturen tycker att det var en god ide´.

Jag vet inte hur det ser ut på vitmossefronten, den är dyr att köpa i en butik så man kan tro att den är utrotningshotad. Dessutom ska den fraktas med lastbil runt halva Norden. Jag tror att jag har gjort ett stort slag för miljön i detta.

Om det var någon som frågar hur tapetseringen gått, svarara jag: -Inget vidare tack... Detta med mönsterpass kan ta ur julglädjen ur vilken person som helst. Inga hårda ord fälldes mellan maka/ make igår, men något irriterat var det bitvis. Kvinnor och män talar som bekant inte samma språk. Detta skedde på gårdagen. Den minsta sonen lämnade hemmet för att få någon slags julefrid hos grannen. För att sedan vara tvungen att komma hem i familjens oorganiserade kaos.

Konstateras kan att julen kommer att komma i vilket fall som helst, tapeterna får nog sin plats till slut. 
"Klicka" på bilden för större bild...