OBS! VARNING FÖR STARKA BILDER...
Kategori: Musik
Kategori: Musik
Kategori: Funderingar
Kategori: Funderingar
Kategori: Musik
Kategori: Samhälle
Kategori: Samhälle
Efter dödsmisshandeln i stan, går tankarna på högvarv. Vad är det för fel, när morden avlöser varandra. När lösningen i vredesmord blir att man dödar. Ja funderingarna är många.
Det jag spontant kan känna för de vilsna ungdomarna som mår dåligt är att det måste finnas hjälp innan fallet, och skulle de ändå falla då ska det finnas en livlina som fångar upp dem. Om de har fallit och irrar vilsna mot större missbruk då skall ett akut skyddsnät fånga in dem innan brottet begås.
Vad jag mer känner spontant idag är att socialen inte är det rätta forumet för dessa unga killar och tjejer. Det skulle behövas ett beroendecentrum med personal som är utbildad för att hjälpa. Landstinget och sjukvården måste få som uppgift med utbildad personal att ha en akutstyrka för att rädda våra barn som har drogberoende. För att vara missbrukare är en sjukdom, och som jag poängterat innan så är det ingen skillnad på alkoholmissbruk eller drogmissbruk. Det är samma dopamin som utsöndras i hjärnan, och sjukdomen fungerar lika.
Socialen kräver motprestationer av de som ska ha socialhjälp, en del är sjuka i missbruk, men hjälpen måste ta ny form. Socialassistenterna har ingen sjukvårdsutbildning. Samarbete mellan Landsting ( beroendecentrum) och socialen, är det så dumt det? De missbrukare som krävs på motprestation att ta ett jobb, måste stå stabilt på jorden innan de överhuvudtaget kan ta tag i en fungerande vardag.
Idag har Vänsterhörnet öppet från klockan 18.00 här i Borlänge. En dörr som öppnas för alla som känner att den vill samtala om sista tidens hemska dåd i vår stad. Man behöver inte vara partipolitisk för att vara välkommen , utan detta som händer i samhället berör oss alla på det ena eller andra sättet.
Kategori: Samhälle
Jag har förstått att en hel del inte förstår att ungdomar som blir kriminella eller får drogproblem inte måste ha en taskig uppväxt. Det finns hur många som helst som kommer ifrån bra eller fina familjer med trygghet och en fast hand som trillar dit på alkohol och droger. Att inte förstå detta har jag fått svart på vitt idag, och det kom ifrån en politiker jag träffade på en affär, och vi började att samtala om nattens dåd. Det är ganska skrämmande att ledande i kommunen inte vet att ett sådant allvarligt problem, och ett så här stort problem som skadar människor och som belastar den kommunala budgeten så grovt, finns i alla samhällsskikt. Även hos den tryggaste familjen sker det . Jag blir så jävla rädd, och förbannad. Vad ska jag göra för att försöka få alla förståsejpåare att begripa hur det egentligen ser ut? Vad kan man göra för att försöka få dem att inse att det finns en annan bild av deras inskränkta värld.
Så här ser den tydligen ut:
Mamman och pappan är alkoliserade människor som växt upp i otrygga förhållanden, som de tar med sig dettaboch projekterar över på sina barn. Pappan finns inte för barnen, då de behöver en manlig förebild. Mamman blir misshandlad av pappan och de skiljs åt. Mamman och barnen får kämpa vidare med dålig inkomst och det är kärvt, som balanseras med ett litet socialbidrag och bostadsbidrag. Mamman blir så deprimerad så hon dricker dagligen, och äter tabletter mot depression. Barnen får springa vind för våg, mamman orkar inte och pappan finns inte med i bilden och sitter i fängelse för misshandel eller narkotikabrott.
Är det den här och enda bilden som finns för en hel del politiker då blir jag jävligt rädd, och förstår varför det frodas missbruk och våld i vår stad.
Jag anser inte att ett knarkberoende är anorlunda än ett alkoholberoende, inte heller är beroendet av nikotin anorlunda än något annat beroende. Ett beroende är lika oavsett vad beroendet är, koncekvenserna av det är att det skadar en själv och andra. Då räknar jag också spelberoende, sexmissbruk, shopingberondet. Dessa följer varandra hand i hand fast det är olika beroenden, men alla dessa har helvetiska koncekvenser.
Är det bättre att vara tablettmissbrukare än alkoholist? Är det bättre att vara alkoholist än knarkare? Nej inget är bättre än något annat,för den som drabbas av ett beroende har ett helvete. Alla dessa beroenden behandlas oftast med 12- stegs program här i Sverige. De som köper programmet och idkar det kan bli "nyktra" ifrån det men aldrig friska. Därför måste det ses som väldigt viktigt att politiker och samhället får reda på vad ett missbruk är, och hur det kan förgöra den finaste direktör och få honom rätt ner i skiten. Alla är inför drogen lika, den behandlas likadant, och ingen är friskare än den andre. Om det är något i samhället som är lika för fattig eller rik, så är det om man är missbrukare. Där är alla lika. Det finns bara ett sätt att klara sej det är att ändra tanken och jobba i stegen.
Vad är jag för duktig människa då som vet det här? Jo jag har varit tvungen att sätta mej in i saker och ting, för saker som skett under mitt liv har krävt att jag ska kunna förstå vissa saker. Och om jag som politiker ska kunna vara trovärdig inför dom som kryssar mitt namn på valsedeln då måste jag förstå en hel del, inte bara snacka förbi saker och ting. Inte förenkla, utan försöka att begripa, lära mej. Att vara vaken och lyhörd.
Kategori: Ilska / frustration
Jag läser i lokaltidningen på extra nyheter att en ung man har blivit misshandlad i Borlänge, han dog av sina skador på väg till jukhuset. Grabben är född på 80- talet. Vidare skriver dom att föräldrarna är inte underrättats ännu.Denna misshandel hade skett vid 04.00 i morse.
Mina reaktioner går tyvärr inte att beskrivas i ord som kan måla upp den bild som jag känner för det här. Men en tanke jag har är att nu har det hänt igen, bara någon vecka efter knivskärningen vid kupolen. Samtidigt får jag en rädd känsla om det är mitt eget barn, min brors barn, min grannes barn. Först måste jag få veta att det inte är någon som står mej nära, ty en vild oro gnager i kroppen. Olika tänkbara scenario spelas upp just nu i mitt inre, att den mörka "krimbilen" kör upp framför dörren, vad är det som händer?
I dagens debatter om våld ibland ungdomar så har alla barn haft en otrolig taskig uppväxt. Så säjer massmedia, så säjer gemene man. De vet hur allt gått till, de har ingen aning varför en ungdom kan hamna i alkoholen och i drogernas klor, de bara tror att allt har varit nattsvart för dessa ungdomar. Men i många fall är det inte så, en hel del kommer ifrån vanliga familjer som följer sina ungdomar, andra har det tyvärr dåligt, och lider av andra sjukdomar utöver sina hemförhållanden. En del förståsejpåare talar om precis hur allt är, och egentligen har dom inte den blekaste aning, sedan när dom inte kan presentera några åtgärder, då griper dom efter dödsstraff på dessa dåd. Ja det är väl så jävla enkelt att mörda mördarna, så blir man en mördare. Och mördarna blir fler.
Visst ska alla barn vara berättigad till en trygg uppväxt där barnen har föräldrar och visar hänsyn, där de vuxna sätter gränser och tar ansvar. Men det finns en dag då barnet blir myndigt och föräldrarna måste släppa kontrollen. Den finaste ungdom kan tappa fotfästet och gå in på villospår, då finns det inte en sportslig chans för föräldrarna att följa sina barn i hasorna. Man kan inte ge föräldrarna skulden för allt, i alla lägen. Handlingarna måste den som gjort dem stå för, vare sej det är droger eller alkohol eller inget i blodet. Har inte ungdomarna som har drogproblem, ADHD, alkoholproblem eller psykiska problem fått hjälp, vem står ansvarig då? Jo det gör vi vuxna som ser på och inte ställer krav att det måste ske en förändring i samhället.
Om man orkar att tycka och att ha åsikter då orkar man också ta reda på hur barn och ungdomar påverkars av bokstavssjukdomar och droger. Inte bara gripa efter primitiva lösningar i luften.
Jag sa till en politiker i min stad för 4-5 år sedan att vi skulle göra en plakett för varje fall av våld som begås på gatan för att minnas att vi inte får glömma alla offren i det tragiska som sker mitt framför ögonen på oss hela tiden, kanske just i denna skrivande stund.
Obs, detta inlägg orkar jag inte rätta, det står som det står. Jag begriper vad jag skrivit, hoppas att du också förstår. Jag är ledsen, arg besviken och otroligt frustrerad över att detta upprepas hela tiden.
Kategori: Funderingar
I sitt årliga tal natten till juldagen anklagade han att människors själviskhet för att förstöra miljön på jorden. "Människan är så självupptagen, hon är så angelägen om allt utrymme och all tid för sin egen skull att inget blir över åt andra". Personligen tycker jag att det ligger mycket i hans ord, vi har lätt att glömma våra medmänniskor. Det vi är duktiga på är att dömma andra, för vad som helst.
Påven fortsatte sitt tal med att säja: "Ju rikare människor blir desto mer plats tar de åt sig själva. Och mindre plats blir det över åt andra". Vidare sa han att: ..."mänskligheten på nå´t vis väntar på Gud" men att det inte finns tid för honom när ögonblicket är inne. Även om man inte är troende så ligger det en symbolik i de orden. Folk väntar på att saker och ting skall gå deras väg, att saker och ting ska gå som på räls. Att politiken skall passa som en handske. När inte saker och ting går deras väg, då blir de en harmande, klagande människa som spiller sitt ovett på vad som helst som kommer i hans väg. Inte ha tid eller ork att engagera sig, allt ska serveras framför nosen.
Han frågasatte om vi har tid för våra grannar, som är i nöd och behöver ömsinthet, för lidande eller flyktingar... Hur är det med tiden för våra medmänniskor, har vi någon liten sekund över, eller vågar vi inte bry oss. Eller ska vi hata flyktingar och vara emot deras existens på grunder som inte är människovärdiga. Det ska inte finnas plats för flyktingar hos oss, vi vill inte lägga av några skattekronor för att se till att medborgarna får ett drägligt liv. Nej vi ska krypa in i vår själviskhet och mota allt och alla med ett stopp, för att vi är rädda, för att vi inte har tid. Eller bara för att vi ska lägga krafterna på att ladda oss med negativitet. Att vara negativ, det orkar vi minsann.
De starkare bör hjälpa de svaga, det anser jag som mest logiskt. Nog måste det gå att bota den trend som snurrar i världen. Att leva ett liv som i en bubbla, där man ensam rycker i de trådar som man vill, att de saker man anammar och har ork att kämpa för, drar man in i sitt bo. För att ha en trygghet som ingen annan får nå. Att vara ensam betyder minst av allt att man är stark, det förstår alla.
Torvald "Salon" Gahlin sa en gång i ett ordspråk: "Den som kommer sist till kvarnen, han får också mala".
Jag vill att världen, Europa, Sverige och Dalarna såg lite annorlunda ut med hjälp av människor som bryr sig i existensen. Att bara prata om att det är synd om en del människor, det håller inte, man måste ge så mycket man kan. Att man verkligen vill bry sej om miljön och sina barns framtid genom att orka bry sig i miljön. Inte sitta och tycka om den alarmerande klimatförändringen och visa dubbelmoral genom att leva som man alltid gjort, och inte orka förändra sitt sätt att visa hänsyn till de efterlevande.
Ja många funderingar kan komma igång en helg som denna, och Påven Benedictus han tryckt på en helig startknapp...
Kategori: TV
Karl- Bertil Jonsson är en favoritsaga för mej. Den innehåller allt det där som får mej att tro på människan. En kille ifrån en överklassfamilj som får ett feriejobb på posten att sortera paket. Som medmänniska han är tar han de paket som är adresserat till de rika och ger till de fattiga. Han prickar av de som tjänar mest i taxeringskalendern, och som han anser kan klara sig utan sina släktingars julklapper. Budskapet i denna saga är underbart. Att bara agera med sin tanke och ge något, till någon som inte har något är enkelt och ödmjukt. Ta servettringarna i päronträ som träs över den fattiga familjens faders näsa av barnen, och gatuflickan Beda som får en randig slips som hon trånar lyckligt med emellan sina bröst.
Fadern Tyko Jonsson blir helt julröd i ansiktet av ilska när Karl-Bertil erkänner sitt dåd. Han skriker ut: -Har jag närt en kommunist vid min barm? För att sedan ge sig ut på juldagen med sin son som ska be om ursäkt för stölderna han gjort. Karl-Bertil blir snart en hyllad pojk av de rika direktörerna, som visar sin lycka att de sluppit de onödiga julklapparna med tändsticksmotiv. Och fadern kan stolt åka hem med sin son. Jag tycker att det är en fin och tänkvärd saga, och samhället skulle behöva fler som Karl- Bertil Jonsson.
Berättelsen skrev Tage Danielsson redan 1964 och den blev film 1975. Per Åhlin har tecknat den. Sagan har kultförklarats, och visas varje jul på tv.
Berättelsen ligger även till grund för en operasaga som heter "Snäll rebell" som hade premiär 2004.
Jag blir lycklig av att få se denna saga, och att tänka på att ju fler vi är som vill bli som Karl- Bertil, desto humanare kan vår värld bli att leva i. Vaför ska vi snåla med att bjuda på det vi har, om det handlar om det enklaste som att vara ödmjuk, då vinner vi poäng, för vår egen skull.
Inatt drömmer jag om K-B och Robin Hood...
Kategori: Musik
Kategori: Helgdagar
"Denna dag ett liv..." citat Melker Melkersson i Vi på Saltkråkan
Kategori: Skitsnack
Kategori: Helgdagar
Kategori: Allmänt
Kategori: Helgdagar
Kategori: Allmänt
Kategori: Mat
Nu är sillen inlagd på avdelning 5, nej då den är lagd i lagen tillsammans med goda kryddor samt röd och gul lök. Är det något jag inte skäms över då är det att jag kan skryta över min löksill. Jag är mest galen i fisken på ett julbord, då menar jag inte lutfisken, för den klarar jag inte. Konsistensen, smaken faller inte på min läpp. Egentligen är jag nöjd om jag får sill, gravad lax, rökt ål och räkor, då blir jag julegla´.
Om vi går tillbaka till sillen så har jag i många år gett min snälla granne Malin en burk, en julklapp som ett ömhetsbevis att hon har varit en god granne. Malin har tackat snällt efter varje jul, och alltid sagt att den varit sååå god. Och att hennes mamma och pappa också tyckt att den varit läcker.
Men efter förra julen då blev jag skeptisk, och tänkte att det är väl klart att hon säjer att sillen var god. Vad säjer man annars till en granne som tvingar på en något. Det hör ju till god ton att man tackar och talar om hur smakligt det var oavsett hur illa det smakar. Jag var tvungen och fråga henne om hon var ärlig, och inte bara hasplade ur sej snällt för att det var jul och att hon inte ville såra mej, men hon bedyrade att den var så läcker. Nu blir det blir 18 burkar till Malin i år. Nejdå, hon får samma ranson som innan. Sillen är ju dyr som sjutton.
Att sillen kostar, det har även kungafamiljen upptäckt, nu har regeringen beviljat löneförhöjning för familjen på 12 miljoner om året, vad dom får innan lönehöjningen vill vi inte veta. Ja maten har blivit dyr, kilopriset på ripa, oxfile och tryffel den har säkert skjutit i höjden. Klart kungen och drottningen med sina vuxna barn ska få äta sig mätta utan att skämmas. Nu har de inte barnbidrag med flerbarnstillägg längre så en höjning på apanaget är väl en alldeles underbar julklapp för dem.
Kategori: Vardag
Kategori: Musik
Kategori: Samhälle
Ken Kiprono Ring, 28 år född i Kenya, uppväxt i Stockholm. Han släppte i Oktober en ny cd som heter "Äntligen hemma". Det finns många texter som berör mej. Jag måste erkänna att tårarna har rullat på min kind när jag spelat skivan i bilen. Ken är en nykter missbrukare som rappar om personliga upplevelser, om samhället och om som han upplever orättvisor. Han har släppt ofantligt många låtar under åren som varit grymt starka textmässigt.
Jag tycker att hans musik är en ultramodern variant på proggmusiken, där texterna spelar en viktig roll.
Att det har varit viktigt för mej att få lyssna på honom under åren är sant, även fast en del anser att jag är för gammal för den typen av musik. Allt man inte förstår eller inte gillar ska ratas. Min mamma lyssnade på Jimi Hendrix 1968, hon köpte singlar med honom. Det var då de andra granntanterna lyssnade på Siv Malmkvist. hon var konstig tyckte en del. Det gjorde inte jag.
Jag önskar en kille som Ken Ring lycka till framöver, att han får leva sitt liv utan droger och göra bra musik.
Ni kan lyssna på låten och sjunga med i texten, och tänka på alla barn som har det för jävligt i världen, medan vi sitter och smörjer kråset vid julbordet.
Vers 1]
Jag såg en flicka häromdan som stod och tiggde efter mat
Jag satte mig bredvid och sa kom hit mitt lilla barn
Jag ska försöka förklara varför mamma hon är borta
Pappa han är död och ja, du gråter alltför ofta
Jag vet att du tänker på den dagen då dom kom i massa helikoptrar
Allt du såg var bara en bomb
Du sprang ifrån lekparken rakt in i elden
Pappa han låg livlös på golvet bredvid sängen
Under han låg lillebror som inte heller andas
Du sprang rakt ut och börja skrika efter mamma
Och nu är du här min svarta drottning på mitt knä
Står och tigger brödpengar i en tung misär
Önskar att jag kunde torka bort din lilla tår
Ta dig hem till Sverige ge en syster till min son
Men tyvärr så har jag inget svar om varför dom försvann
Hon kliver ner från knät och sträcker ut sin lilla hand
[Refräng 2x]
Det e så det låter för barnen
Det e så det låter för barnen
Det e så det låter för barnen
Jag sjunger låten för barnen
[Vers 2]
Jag vaknade upp häromdan (shit) jag befann mig i Libanon
Satt vid en kille ja, han var väl typ tretton, en arm, ett ben
Han satt på trottoaren han satt där och titta på den bortsprängda staden
Visste inte vart hans familj var idag
Jag sträckte ut min hand och sa kom hit lilla barn
Försökte förklara varför han nu inte kunde
Sparka på en boll med dom andra där i slummen
Ja visste inte vad jag skulle säga för att trösta han
Bomberna dom kommer varför fan vill man döda han
Han e ju bara ett barn som föddes på fel plats
Med vredet från Israel, USA får fet makt
George bush skiter väl i grabben där i Beirut
Står hellre på begravningen och gör en militär salut
Så fuck USA och deras politik
Bomberna dom gjorde bara ett barn till invalid
[Refräng 2x]
[Vers 3]
Häromdan så såg jag ett spädbarn inlindad i en filt i Afghanistan
Jag plockade upp han, bebisen, han gav inte ett ljud
Hade ett ansiktsuttryck som om han nyss har sett gud
Jag tog upp han, tryckte han intill mitt bröst
Och hoppades att själen gick till himmelen först
Med ett dött litet barn i mitt famn så gick jag vidare
Ja skrek ut: snälla kan ni stoppa detta lidande?
Sluta droppa bomber, barnen dom behöver fred
Istället för att skjuta skott, lägg mat på en sked
Ge barnen nått att tro på i livet
Och fuck politik, vad vet dom om kriget?
Jag håller upp ett dött barn så alla kan se
exakt vad som hänt, exakt hur det är
bomberna dom faller och barnen e i flamman
jag pussar liket på pannan
[Refräng 2x]
Kategori: Samhälle
Kategori: Politik
Här kommer ett program för våren-08 hos oss på Vänsterhörnet. Dit är alla välkomna.
21 Januari: Susanna Alakoski Författare till boken "Svinalängorna"
11 Februari: JAK- medlemsbank informerar, den räntefria banken och den räntefria ide´n.
3 Mars: Jan Korsgren/ Henrik Hansson, berättar om Borlängeprofiler i ord och bild.
17 Mars: Tony Samuelsson Författare, tema: Arbetarförfattare och arbetareförfattare
31 Mars: Margareta Sarri Författare, bla boken "Ur vägen fattiga"
28 April: Trubadurafton med lokala kända och okända förmågor.
5 Maj: Johannes Rosendahl, reporter på SR- Dalarna han berättar om sitt yrke och sina radiominnen.
Cafekvällarna äger rum på bokcafe´t Vänsterhörnet, Vattugatan 5, klockan 18.00- 20.00. Fri entre´och vi bjuder på oss själva och på kaffe.
Kategori: Samhälle
Kategori: Funderingar
Kategori: Helgdagar
Kategori: Vardag
Kategori: Politik
Kategori: Minnen
Kategori: Funderingar
Kategori: Vardag
Kategori: Politik
Moderaterna (21.5 %) | ||
Folkpartiet (5.1 %) | ||
Centerpartiet (2.5 %) | ||
Kristdemokraterna (2.1 %) | ||
Miljöpartiet (5.3 %) | ||
Vänsterpartiet (9.7 %) | ||
Socialdemokraterna (41.6 %) | ||
Annat parti (12.2 %) | ||
Uppdatera | Stäng |
Kategori: Skitsnack
Kategori: Samhälle
Kategori: Allmänt
Kategori: Funderingar
Kategori: Vardag
Kategori: Samhälle
″ KYLAN OCH KÄRLEKEN Den unge mannen utstrålar en längtan. Varje muskel i hans kropp söker någon att krama. Ögonen berättar minnen av negativa möten. De speglar utanförskap och kärlekslöshet. Orden är inte hans. De är ekon av andras lidande. Hans armar beskriver våld men vädjar om förändring. Hans sparkar träffar oss rakt i hjärtat. Vi känner vår egen rädsla.
Vi frågar oss varför och söker svar. Svar som kanske finns närmare än vi tror. Inte utanför oss själva, men innanför.″
Claes Mankler
Livet för oss alla ska gå vidare, efter ett tag glömmer vi. Jag har svårt att glömma morden som skett under åren. Dom händer med jämna mellanrum, efter varje mord då sägs det att samhället ska rusta för denna typen av dåd och gärningar. Sedan går det en tid, och ett nytt mord är ett faktum. Hela tiden snurrar karusellen vidare, repriserna står i rad, fastän dom utspelas på olika ställen i kommunen.
En ung kille har fått sätta livet till, kvar finns hans familj, släktingar och vänner. De sörjer, de frågar sig varför...
En ung kille står som gärningsman, med fängelsestraff framför sig en ypperlig fortsättning på en kriminell fortsatt bana i livet. En kille med familj, släkt och kompisar som undrar varför...
Hade han bett om hjälp, hur mådde han. Kunde detta mord ha förhindrats, det tror jag faktiskt.
Nu måste vi vuxna börja att vårda, älska och bry oss om våra och andras barn och detta med stöttning av den kommunen vi lever i. Det ska finnas en jour f för föräldrar, det ska finnas någon som tar de unga på allvar.
Jag accepterar inte ett samhälle där vi inte orkar bry oss, utan reagerar på olika sätt när katastrofer hänt. Sedan glömmer vi, eller tänker att detta rör inte mej. Vi vuxna, vi som är politiker kan inte sitta och tugga på naglarna och glömma.
Denna dag går vidare för alla, mina tankar finns hos ungdomarna. Jag är arg, ledsen förtvivlad...
Kategori: Skitsnack
Kategori: Samhälle
Ännu en ung människa har fått sätta sitt liv till i ett tragiskt dåd. En ung kille bara 21 år har fått en kniv i sin kropp, detta tog hans liv. En 19 åring, har förstört sitt liv, han har ett liv på sitt samvete. Något han kommer att leva med för alltid. En början till en eländig fortsättning på sin framtid. Visst känns det meningslöst, ledsamt och förtvivlat?
Två familjers trygghet har splittrats, familjer med syskon och släktingar. De kommer alltid att sörja eller ha händelsen med sig under livet. Visst känns det ledsamt, meningslöst och förtvivlat?
Allt våld, vapnen som figurerar i vårt samhälle tar andan ur en med jämna mellanrum. En del glömmer rubrikerna, men det gör inte jag. Jag funderar mycket över varför det måste hända. Jag funderar varför ingenting görs för att förhindra dessa fruktansvärda händelser. Jag funderar varför gör inte vi alla något åt detta ? Varför vill vi inte vara delaktiga i alla barn och ungdomars liv. Varför ser vi inte hur en del ungar mår? Orkar vi inte bry oss?
Varför orkar inte alla föräldrar vara med och forma sina ungdomar, vara delaktiga till dess dom fyller 18 år? De vuxna som inte orkar eller kan, eller för längesedan gett upp, vilket stöd finns för dem. Visst vill vi väl vara en medmänniska till någon som mår dåligt eller har det svårt? Jag vill det, jag gör det jag kan, sedan kanske några fler kan lite mer.
För några år sedan pratade jag med en politiker, och sa att vår stad skulle göra en minnesplatta för varje liv som släcks i våld på gatan. Det finns nu en nere på stan, men några plattor saknas. Dessa vill jag inte ha som ett minnesmoment, utan för att vi inte ska glömma vad som skett. Den dag då inga plattor sätts dit, då har vi uppnåt ett mål som visar att det är livet vi önskar.
I natt slocknade en ung killes liv. Visst känns det ledsamt, meningslöst och förtvivlat?
Kategori: Samhälle
Kategori: Skitsnack
Kategori: Samhälle
Igår kväll tittade jag på Insider i TV3, där tog Aschberg upp hur illa placeringar i HVB hem kan bli. Ett HVB hem är ett hem för vård eller boende för ungdomar som har ADHD, Asbergers syndrom eller barn som kommer från kriminella eller missbrukarfamiljer. Det är barn och ungdomar upp till 18 år. En sådan placering kan kosta mellan 3.000- 10.000 kr/ dygn, och hemmen är oftast privatägda. Om insynen är begränsad så vet jag inte om det beror på att Socialkontoren inte har intresse i hemmen eller om ägarna kan styra insynen. Jag tror att det är det senare i denna fråga.
Detta repotage visade ifrån A.R.T institutet i Uppsala där en kvinna var VD och hette Sara Larsdotter. Detta hem hade en omsättning under 2006 på 30 miljoner kronor. Hon hade investerat i fastigheter som hade ett värde av 10 miljoner kronor, dessa fastigheter hade renoverats med polsk svart arbetskraft och med de intagna ungdomarnas hjälp, en hjälp som betalades "med en extra veckopeng". Inte handlade detta om någon omsorg över barnen snarare kronor och ören. Skattepengarna gick även till USA resor , bilar och plasma tv i 30.000 kronors klassen.
Jag har alltid ansett att hem för barn och unga ska ha en kvalitetsstämpel, och tjäna sina syften.
Det är inte meningen att privatföretagare ska sko sej på miljontals kronor på att rasera ungdomars rop på stöd och hjälp. Barn som redan under sin levnadstid haft en fruktansvärd uppväxt. På detta HVB hem, fanns inga aktiviteter, det gjorde ingenting, bara satt av tiden. När de placerade tog upp det hos sina socialsekreterare så bara slog de ifrån sig informationen. Har vuxna valt att inte lita på barn och ungdomar som kommer ifrån skakiga hem eller som har en diagnos? Detta måste politikerna ställa stora krav på i sina kommuner, att klienterna har det bra och att insyn i verksamheten ska vara ett stöd för ägaren.
Föredetta anställda hade gått ut och berättat om förhållandena trots att de skriver under ett kontrakt. Om de bryter det kan det bli stämda på 50.000 kr. Alltså ett hemlighetsmakeri, där insynen skall skyddas till varje pris. HVB hemmet hade valt att inte anmäla självmordsförsök hos de intagna. De hade medicinskåp som stod öppna. De gjorde en resa till USA som kostade oss skattebetalare 300.000 kronor, en resa som kallades "belöningsresa". Personalen drack alkohol, inför barnen, en del behövde hjälp att lägga sig. De hade pubkvällar. Ungdomarna fick alkohol i planet och under sin vistelse i Usa.
Som skattebetalare tänker inte jag acceptera detta, om ett HVB hem ska fylla sin funktion då måste det ledas av en seriös människa som jobbar för barnens väl. Jag accepterar inte att privata aktörer skall göra en personlig vinning på dessa ungdomars bekostnad. Översyn måste göras på alla typer av behandlingshem kontinuerligt, det är den lilla människan som ska stå i focus.
I många år har jag kämpat för att kvalitetsstämpla dessa inrättningar, det är hög tid nu. För inte en enda unge ska behöva fara illa under samvetslösa vuxna som startar ett HVB hem för sin egen profit.
Yttreligare något som jag stör mej på och gör mej riktigt förbannad, det är när barnen talar om för sina socialsekreterare hur dom förnedras och inte blir tagna på allvar. Är den vuxna med bildning så självgod och inte alls nämms lyssna. Inte tro på barnet? Dom vill inte höra? Dom orkar inte? Jag måste få ett svar.
I min värld ska inte en enda unge må dåligt...
Kategori: Vardag
Kategori: Politik
En grupp flyktingar anlände till Härnösand i mitten av -80 talet, detta ledde till motsättningar mellan flyktingar och Svenskar. Sara, en 17 åring ville inte ha det så, utan hon ville stoppa bråken, så hon tillsammans med några kompisar startade torgmöten. Detta skedde varje vecka 5 i 12 på ett torg i sta´n.
Året efter mördades Sara och hennes kompis av en flykting. Denna hemska tragedi fick fart på främlingsfientligheten. Saras far ville inte att det skulle utvecklas till motsättningar. Han fortsatte dotterns kamp mot rasismen och startade rörelsen 5 i 12. Den 5 december varje år samlas människor i hela Sverige 5 i 12 för att säja nej till rasismen. Det är fint att den är nationell och samlar så många krafter. Nästa år fyller den 20 år.
Idag var vi några hundra som samlades på Sveatorget, som inte accepterar någon form av rasism. Trots att vi var många så fanns där destruktiva krafter, ny nacisterna. Bara några, men de fick mej ändå att bli arg, och rysningarna kom. Inte ens en fredlig, kamratlig manifestation kunde dom låta bli att förstöra. Det finns inte ord vad jag känner och jag tänker inte ge dessa mer uppmärksamhet.
Jag ser i ungdomarna som har jobbat för manifestationen, att deras vilja till kamp är underbar. Sådana människor får mej att tro på framtiden. Jag älskar dem.
Kategori: Politik
Kategori: Samhälle
Agressiv farbror på ICA Maxi
2007-12-01 05:50
Du handlade på ICA Maxi i Falun. Stod bakom en trött mamma med halvfylld vagn.
Skrek plötsligt högt och gick nästan till fysisk attack för att det "inte gick fort nog".
Kvinnan fick lov att gå undan då du skulle "köra på". Utanför affären fick du honnör avman med hatt på väg in.
Men den var du ej värd. Gamla elaka gubbe i vinröd bil!
Lär dig spelets regler i att köa...det gör vi andra.
Storköps kund
Inte visste jag att Lennart Granqvist handlade på ICA Maxi i Falun!?
Leif Lindström 2007-12-01 15:07:53 |
Kategori: Skitsnack
Kategori: Allmänt
Är hon en han, eller är det tvärtom? Är Lucia en man? Om så är har jag inget emot det. Men varför jag undrar och har undrat detta i många år är väl för att jag verkligen tror att jag blir mer berikad intelektuellt om jag har vetskap om det.
"Lelle" är väl ett smeknamn för Lennart, det är ett antagande ifrån min sida eftersom det alltid har varit så i min värld. Barnen sjunger "-LusseLelle, LusseLelle elva nätter före jul..." Kan det vara så att homodebatten har varit igång varenda jul sedan sångens begynnelse. Innehåller den ett dolt budskap. En variant av Da Vinci Koden, alltså att man kan läsa ut något i texten. Det kan betyda att Lennart har ett betydande jobb någonstans och känner sig oerhört stressad 11 nätter före jul, dels för att han måste lussa, och köpa en ny vit klänning för den gamla har blivit för liten, magen har ökat i omfång under året.
Att Lusse Lelle inte har släppt sin hemlighet verkar tydligt, och denna sång framförs av barnen runt om Sverige utan att vi vet dess budskap. Hoppas att inte den blir förbjuden efter att jag kanske har släppt detta.
När jag var liten trodde jag att texten löd: "LusseBulle" ja ni ser vilken idiot man är. Kanske är det "Bagare Helgessons" reklamlåt för sina saffransbullar. Man kan spekulera i det oändliga om denna julsång...
Kategori: Helgdagar
Kategori: Barn
Kategori: Vardag