Ett scenario...
Kategori: Sant eller Falskt?
...av kupolenområdet anno 2020?....
Vår stad är full av sådana...
Kategori: Samhälle
"Vår stad är full av sådana som inte vill va med mer,
och sådana som tog sin roll, Gud vet om de ser mer.
Det rapas upp i riksdagshus och kommunala stior,
men finns det nå´t för mej sa han i deras profetsior."
Idag lyssnar ingen längre på John Holm, idag är han glömd av många och okänd av fler. Vem sjunger ut i klagosång nuförtiden för att visa och berätta att det är något som är fel. Vem i samhället ens orkar tänka på dom som har det riktigt illa. Vem reser sej upp och talar om sin ilska över det som drabbar de sjuka, arbetslösa, utförsäkrade och missbrukare. Vem tänker på hur de har det, vem vet hur de har det, vem vet att de finns, vem bryr sej?
Vårt land är full med sådana som inte vill vara med mer, de som fortfarande har orken att kämpa, ser ingen dom. Är de osynliga? Jag ser situationen som allvarlig. Sverige har stängt ute de som mest behöver hjälp. De är inte längre välkomna att dela bröd med oss, de är en tung ekonomisk belastning som inte genererar något. Små onödiga nollor, missanpassade, dessutom super de och snyltar skattemedel i form av ekonomiskt bistånd. Var har sympatin tagit vägen, är den helt utraderad. Har alla gett upp sin medmänsklighet och endast ägnar sej åt den nya tidens egoismen. Att dela något liknas för många som en kriminell handling.
När sist brydde du dej om någon som har det svårt? När tittade du en hemlös i ögonen och visade sympati? När hjälpte du någon som låg utslagen på gatan? När försökte du åtminstone med en gnutta försöka sätta dej in i en människa som har det svårt, i dess situation?
När förstår du att vi inte bara har ett A och B lag i samhället utan vi har många degraderade spelare.
Är det så att psykiskt sjuka, missbrukare, hemlösa och sociakbidragare ska vara packet, drägget i våra ögon. Är det den nya tidens enda raka. Vi ska alltså sparka undan C och D lagen och de ska lämnas ensamma.
Har man aldrig varit på den planhalvan varken kan man eller vill förstå, det är för jobbigt och det byggs upp så mycket fördomar. Fördomar för att helt enkelt skydda sitt egna dåliga samvete från ett samhällsansvar. Är det meningen att det skall drabba en själv eller en familjemedlem eller någon vän, innan man ens vill röra vid ämnet. Nog finns det en äkta feghet, rädsla, inte en gnutta kurage. Man varken vill eller orkar, man vill inte sätta sej in hur livet kan te sej för vissa. Alla är vi något, alla har en betydelse, alla borde bli sedda och bli behandlade med respekt.
Förnedring är tidens melodi, det är vi, Sverige och världen duktiga på. Idag skall det förnedras i tv, i skola, på arbetsplatser och de missanpassade ska förnedras. Förnedringens tidevarv är här, och vi hyllar dessa mobbare eller den regering som sparkar mest. Alla som faller utanför ramarna ska saneras bort, eliten ska behållas. Sådant tror en vanlig lågavlönad 15 timmars anställd kvinna i kassan på Lidl på och röstar på Alliansen och Nya Moderaterna, trots att en arbetslöshet kan lura runt hörnet. Inte heller tillhör något fack. Vad väntar henne?
Hon har satt sej själv i en villfarelse, trots att hon vet att livet kan vara förändrat redan i morgon, men vill inte se det som kan ske i realiteten. Ingen vill tro att deras tillvaro trots att den redan är skör, kan braka. I sin innersta rädsla tror de på allt utom den magkänska som borde finnas. Har hon rationaliserat bort något viktigt i sitt sinne, inte ens överlevnadsinstinkten sitter som den ska.
Det är helt på sin plats att den totala ångesten har slagit till i människors liv. Ett tidevarv då depressionspillren skrivs ut i parti och minut, läkemedelsföretagen blir rikare. Tiden då vi hellre spenderar pengar på att handla talgbollar och fågelfrö åt mesar och sparvar, än att ge till de hemlösa. Ger vi dessa små flygande vänner mat och en fågelstuga då skenar det goda samvetet upp på topp.
Alkoholdebuten sker vid 12 års ålder, en ålder då barnet egentligen ska bygga Lego. Medan förälder/ föräldrar/ fosterföräldrar, gett upp och knaprar medicin. Heroin injeceras i ungas armar, en flykt från något som de inte längre orkar. Rädslorna som skaver, och blir som ruttnande köttsår. Legaliseringen av det onda som sker, framför oss. Tumma inte på Svenskens brännvinsflaska för bövelen!
Samhällsansvaret är borttappat, nu ska det konsumerar, det är tidens melodi. Vi måste förfan hitta tillbaka, vi kan väl inte stå och se på. Nog finns det väl någon mer än jag som tycker det?
Förbifart Strömstad...
Kategori: Samhälle
I natt har jag varit i min fars barndomshem söder om Strömstad. Jag satt uppe på berget och skådade den otroliga utsikten över hav och horisont, så såg jag ett fel. Långt borta i fjärran så hade ett stort sår slitits ur urberget, stenkross och maskiner skymtade. Jag frågade någon vad det var som var fel i bilden, då denne svarade att det är en flerfilig motorväg, förbifart Svinesund och Norge. Nu har jag inte varit i Strömstad/ Svinesund på många år, så den kanske redan ligger som ett sår i den karga Bohusmarken.
Beydelse för en dröm, behöver inte betyda att det är en dröm som jag längtar efter eller vill ha. Martin Luther king hade en annan slags dröm, som han längtade och strävade efter. Mina infrastruktur scenarion är egentligen mardrömmar.
En annan dröm skrev jag om i Januari 2008, då "drömde" jag att Bauhaus skulle dimpa ner i staden. En tid efter det då stod det i tidningarna att just dom hade rekat och kollat upp om det fanns en möjlighet för dom att få fäste här. Sedan bubblade den så omtalade finanskrisen upp, och inget hördes. Nu när Ikea har fått marken till skänks i Borlänge så dröjer det nog inte länge förrän byggvaruhuset ligger på slätten.
Då i Januari 2008 skrev jag så här:
"Däremot kom ett stort "tyskt B" in i huvudet och B:et är första bokstaven i Bauhaus. Det närmaste huset är Västerås och inget ligger norrut ifrån vår stad sett. Dom har nog luskat lite på marknaden här, för ett par år sedan gjorde de reklamutskick i Borlänge. Jag kan inte tro att de gjorde det utan anledning.
Vi får se framöver om jag slog huvudet på spiken...."
(Sedan dess tror jag att de fått upp ett hus i Sundsvall.)
Däremot Ikea trodde jag inte på till en början, men det senaste året har jag varit helt övertygad av olika anledningar. Inga drömmar har jag haft om det, men väl en känsla som varit envis. Även Ikea har under en tid haft helsides annonser i våra lokala tidningar, bara det tyder på att de går in och presenterar sej. Varför skulle stt företag satsa på en helsida i 4 färg om de inte anspelade på något. Då Valbos Ikea är redan etablerat för dalfolket, alla vet att det finns.
I måndags då sade jag på ett möte att: " Jag är till 99% säker, nej till 100% säker att Ikea kommer till Borlänge. Jag bara väntar att jag ska slå upp morgontidningen och få se: Ikea till Borlänge."
Två dagar senare blev det officiellt. Den sannolikheten var ganska trolig. Det har spekulerats.
Däremot om jag är helt i balans med mina åsikter om Ikeas vara eller inte vara det är en annan debatt. Läs gärna Lindströms blogg, vars åsikter som jag delar i detta.
I slutet av 2012 då ska det nya Ikea stå klart här, det tredje största i Sverige efter Stockholmshusen. Jag kan bara fantisera om hur den nuvarande vägen ska se ut. Den som finns har inte så lång asfaltstid i liggande skick. Ganska ny. Nu ska det rivas upp, och Borlänge får ett Ikea Mot. Undrar hur flerfilig vägen ska bli...
Med detta då i min tro hamnar flera attraktiva företag granne med möbelpalatset, som då Bauhaus, Coop Nära eller Coop Extra. Mina tidigare farhågor för Coop Forum ute på Tunaslätten, kommer säkerligen att besannas. Det ligger numer totalt offside från Alfarvägarna och Erksgatorna, området är inte längre attraktivt för köpfesten. Det sjunger på sista versen.
Nu ska jag sluta leka infrastruktur orakel, för jag blir inte lyckligare. Snarare fattigare.
Hoppas att nattens dröm inte blir sann, för alla Bohuslänningar i Strömstad och Norr om den.
Ducka dej...
Kategori: Skitsnack
När hennes något äldre man avlider och hon står kvar, då undrar jag om hon kommer att kalla sej själv för Anna Änka. En del säjer att sprängd anka smakar gott.
Kvinnan i fråga tar upp en hel del plats i bloggar, i tv och massmedia. Ett otroligt intresse för skitprat. Även jag som är allergisk mot denna Anka skriver en rad.
Tacka vet jag Annika Duckmark när hon läser upp Lottoraden, hon kan då förmedla glädje åtminstone, för några få...
Jag tänker, hur menar dom...
Kategori: Samhälle
Hela vår kommun rustar ner i stället för upp, skolor förfaller och fönstren ramlar ur, föreningslivet är snart ett minne blott. Bidrag krymps, eller avslås. De gamla far illa på äldreboenden. Dagisköerna fylls hela tiden på. Samtidigt så byggs en kommun upp med köpcentra. Ett fritidscentrum för de som har slantar och kan spendera. Ett hårt samhälle där konsumtion belönas, med vadå?. Jag begriper ingenting av det här. Jag förstår inte alls hur de tänker. Det enda jag kan se är att de inte tänker alls, finns ingen långsiktighet i det som byggs upp.
Borlänge kommun köper loss en tomt på en rågåker i anslutning till Kupolen, den saneras och ska beredas. En kostnad av 350 miljoner. Eller blir det mer med infrastrukturförändringar?
Tomten säljs till IKEA för 53 miljoner, och förlusten är hisnande stor, så stor att jag inte ens begriper hur mycket pengar det är. Det skräderas att denna handelsplats kommer att ge 600 stycken nya arbeten. Så kan det säkert bli, men man får även se långsiktigt hur många företag som måste slå igen och inte längre kan driva sin verksamhet i skuggan av IKEA. Det kommer förvinna jobb från andra ställen, exempelvis de mindre möbelaffärerna. Ikea kommer att ta många kunder från den redan etablerade fackhandeln.
Många tror att alla dessa företag betalar skatt till kommunen, men så är det inte. Företagens skatter går till staten.
Jag är inte alls någon Ikea hatare, snarare tvärtom. Jag tycker att de är bra och har bra möbler till vettiga priser. Många har råd att köpa möbler hos dem. Ungdomar kan skapa sej ett hem för ganska billig peng. Inga som helst agg till företaget eller deras koncept. Och självklart så blir det ett lyft för Dalfolket att Ikea kommer hit. Jag synar konsekvenserna, jag ser på det som utarmas för att aktörer med dignitet ska lyftas fram.
Under våren har de styrande tagit beslut efter beslut om nedskärningar eller borttagande av personal som servat den mjuka varan människan, syninstruktörer, och allt som inte orkas rabblas upp. Man har beslutat att stänga rehabiliterings badet, efter att ha rustat det för 25 miljoner. Det är så mycket dårskap att det inte ens ryms i rymden.
Jag tänker, men hur menar dom ?...
Tillgång till egen bil krävs....
Kategori: Ilska / frustration
Svaret ska ni få av mej. Jo det är Arbetsförmedlingen som tydligen kan ställa dessa krav till sina klienter. Är det måhända Reinfelt och hans bihangs urbota dumma ide´ eller?
Kan verkligen en arbetsförmedling ställa ett sådant krav, är det någon som har ett rakt svar på den frågan?
Jag ska berätta vad det handlar om. Igår fick jag en platsanvisning från AF via post. Arbetet som sådant var det inget fel på. Ett jobb som personlig assistent på halvtid. Ett jobb som jag kan söka om...På körkort hade de skrivit B körkort fordras, tillgång till egen bil krävs. Jag mpste söka jobbet för annars kan jag förlora A-kassan. Körkort har jag men har inte tillgång till bil alla dagar, dygnet runt. Jag ringde till kundtjänst på AF och de frågade varför det stod att de krävde att jag hade bil, då undrade de om jag inte hade någon jag kunde låna en bil av. Jag tror att jag snart får ett smärre frispel på den jävla(ursäkta) cirkus som spelas upp mitt framför ögonen på mej och andra .
Det finns väl många som har ett B körkort, men det är väl ingen självklarhet att personen är automatiskt ägare till en bil, eller har tillgång till en. Menar de att arbetslösa ska köpa en bil för att ta ett halvtidsjobb ute i buschen dit inga bussar tar sej. Jag blir matt i kroppen.
"Jävla Finnar..."
Kategori: Samhälle
Det är inte ofta jag kommer iväg på teater. Alltför sällan. Nu ska jag prova att få tag på biljetter till en teater som har fått mycket ros, och som jag verkligen vill se.Det är folkteatern i Gävleborg som ger "Jävla Finnar", historien om nedläggningen av ett bruk.
Aftonbladet skriver: "Jävla Finnar är vass, bitvis rolig. Men i botten finns ett allvar som griper starkt. Se den." Och Dalademokraten säjer: "Pjäsen briserar mitt i en bister och vindpinad verklighet. Vissa människor är alltid mer värda än andra."
Den handlar om nedläggningen av det 82- åriga pappersbruket i Norrsundet. Ett dystert kapitel i Norrsundets historia. Där grävdes en grav som inte skulle grävas, för bruket gickmed vinst. Men Stora Enso ville lägga ner och satsa på sina bruk som ligger utomlands, ett med dåligt rykte är det i Sydamerika.
Fackklubben reser 325 kors utanför fabriken, ett för varje arbetare som får gå ifrån sitt jobb. Jag kan förstå alla deras förtvivlan och kan tänka mej vilket chockartat besked som gavs till dem. Hur tankarna for i huvudet, huset, framtiden och all ovisshet. Medan direktörerna gav dåliga ursäkter och hade usla svepskäl till dem. Cheferna sa till arbetarna att : "Vi är era frälsare. Vi befriar er från fabriken och Norrsundet. Dessa chefer skulle köras i en flishugg och prova återuppstå. Ja så hård är jag i orden, för man behandlar inte människor med sådana jävliga uttalanden.
Jag har aldrig varit i Norrsundet, men däremot har jag en bloggkollega som kommer ifrån de trakterna. En blogg som jag följt under en tid. Vildhunden, kallar han sej. I den bloggen visas mycket fina fotografier, många är svartvita och skildrar vanliga människor i vardagen. Kika gärna in där. Vildhundens foton har mycket kraft i sej och visar många känslor.
Nej nu ska jag ringa till ABF och höra om de har biljetter kvar...
...jag har ringt. Det fanns biljetter. Jag köpte två fär dom var så billiga. För LO anslutna kostade de blott 80 kr/ stycket...Det kallar jag bra pris, och 1 Oktober ska jag äntligen gå på teater. Det ser jag fram emot. Kultur förfan...
Jäverlingskan har varit ute i rymden i 3 år...
Kategori: högtid
I bygynnelsen borjade jag i en blog som hette Blogdog, bytte sedan till den här. Sedan har det bara knallat på.
Att mitt bloggskrivande fyller år firar jag med att gå till sängs med en deckare. Grunnar på ett inlägg tills i morgon. Kanske ska den handla om teater, vem vet. Jo jag vet...
...den som söker den ska finna
Kategori: Allmänt
De saker jag gör och gjort är att så aktivt som Gestapokontoret Arbetsförmedlingen, kräver att jag ska göra. Sedan de delar jag själv är aktiv i. Jag har åkt runt till olika LSS företag och presenterat mej och lämnat ett personligt brev. Flera blir det. Tyvärr har jag inte hört något, från någon, ännu. Jag har suttit med min uppgift från AF och knappat in mit CV och meritförteckning på deras sida och för att bättre kunna presentera mej för alla företag. Under mitt långa liv, så har jag ännu inte fått något jobb genom den förmedlingen, det är dagens sanning. Utan genom nätverk och egen kraft har det skett.
Jag lägger in i "Mitt CV" på arbetsförmedlingens sida, allt ifrån korvkioskbiträde i Strömstad på 70 talet. Ingen arbetsgivare i hela världen är ett dugg intresserad att jag stått där och frågat folk om de vill ha:"Senap och ketchup." Lika bra att spela med i Reinfelts teater, annars straffas jag. Detta skriver jag med ett galet leende på läpparna för jag tycker att det är korkat.
Arbetsförmedlingen har liksom sadlat om och blivit en resebyrå, där de förmedlar resor inom Sverige. De får de att låta som om de arbetslösa aldrig mer får en chans att se det vactra Sverige, om de inte hoppar på "erbjudandet". Varför inte ta chansen och söka affärsbiträdesjobbet på 20 timmar i Bräkne Hoby. Som en turistförmedling där drömmar besannas om ett äventyr väntar en runt hörnet.
Ska jag få något jobb så är det av egen kraft. Jag har börjat med att presentera mej hos Manpower och andra bemanningsföretag. Det är nog större chans att nå någon lösning genom dom. Jag har inte någon tro på "Den nya Arbetsförmedlingen." Inte heller dom "Nya Moderaternas" nya arbetarparti. Den här regeringen finns inte för mej, den finns för de som redan har plenty of money, för de rika. För de som bara bryr sej om vad som finns i deras värld. Ändå är jag fortfarande lyckligt lottad, men jag gör inte som de nya moderaterna och regeringen, tänker på mej själv. Vi människor och fotfolk är kuggen i hjulet, det är vi som fixar att de kan sitta på sina höga hästar.
Jag kommer att få ett jobb, och det är jag övertygad om så jag känner ingen större panik i det. Det jag kan oroas för är att jag ska behöva pendla mellan Dalarna och Skåne för att utför en syssla på 20 timmar i en matvaruaffär åt helskotta. Därför ligger jag i.
Vidare ska jag kolla upp praktikplatser, för regeringen har gett mycket pengar till sådana. Det är nog för att sudda ut de växande siffrorna i arbetslöshetsstatistiken. Jag kan nog hitta något som kan ligga i den branchen som jag ska vidareutbilda mej inom till nästa höst. Då jag söker för andra gången. Andra gången gillt heter det.
Politiken och möten har satt igång, och det känns väldigt bra. Vi växer i vår förening här i Borlänge. Det är positivt. Det droppar in nya medlemmar i en jämn ström. Jag får hoppas att det håller i sej. Jag har en tro att vi kommer att göra ett bra val nästa höst i vår kommun.
I höst ska jag försöka att hinna med att åka ner till Stockholm och få en visning i Riksdagen av Lena Olsson, riksdagsman från Malugn. I våras pratade vi om det, men EU valet var viktigare då. Det jag tycker är spännande som att se Riksdagen, vilket inte alla skulle göra. Självklart ska vi väl hitta på annat också. Så jag hoppas turen snart blir av.
I höst har min yngsta grabb börjat i högstadiet, på en ny skola. Det verkar att fungera bättre än den gamla skolan där han hade det tufft med sina plågoandar. Ännu har det inte varit något vad jag vet. En ny klass med nya ansikten kanske kan peta upp hans självkänsla. Samtidigt har en ny sympton krupit sej in och det är puberteten. Allt är otroligt känsligt, och den annars så kramiga och stillsamma killen har skaffat sej attityd och växt om mej (1,62 cm) med råge. Så nu drabbas jag av nackspärr varje gång jag ska prata med alla i familjen. För att inte vara minst då måste jag nog skaffa mej en pudel.
Vi får väl se hur allt artar sej, nog kommer allt att falla på plats. Sedan när vi får ny regering då sätter jag mej och pustar ett tag.
Kommunpolitiken ska jag inte orda om i detta inlägg, för då slutar datans virutuella minne att fungera....
En låt i särklass...
Kategori: Politik
Många tankar hinns med i en schäslong...
Kategori: Samhälle
Under många år har jag velat att ha en skön läsfotölj, jag har tittat, men ändå har inte de modeller jag synat känts riktigt rätt. För jag i mitt åldrande *S* har ett krav om att jag även ska kunna somna med boken. Att möbeln ska vara en bra investering för min själ. Sedan stod den där på IKEA och log mot mej, den sa "Kom och ta mej, jag ska tillfredställa dej, bara du väljer mej." Vi fick omedelbar kontakt, det var kärlek vid första ögonkastet kan jag lova.
Alldeles efter schäslongen anlänt med postens transport, och jag hade monterat ihop min vän, då slog sjukdomen till. Och i min schäslong spenderade jag mina sjuka dagar och hade det bra.
Nu är det så att jag inte är så bra på det franska språket, och ordet schäslong har jag blandat ihop med andra franska möbelord. Svärmor ringde och frågade hur jag mådde, efter någon dags sjukdom, ja svarade: "Ganska bra, och så ligger jag här i min schiffonje(byrå)." Svärmamma förstod vad jag menade. Nästa gång lyckades jag även då vränga till det och sa att det var tur att jag hade min kornisch (gardintjossan).
Må jag vara 1,62 lång, i vissa folks ögon en liten människa, som jag ändå kan påstå att jag verkar för att ha bägge fötterna i backen. Det finns ingen som skulle kunna manipulera mej att få mej att tro att jag är någon annan än den jag är. Mina rötter är rotade, uppväxt i en dyfnktionell familj. Där snålheten bedrog klokheten. Att folk är sparsamma om det lilla som finns är sunt, men att snåla för att vara girig och förse sig själv med alkohol är inte friskt. Så har många barn haft det, så är det många som lever nu. Ändå fortsätter liberaliseringen av alkohol och droger i en ökande takt. Hur blind och dum får den friska vuxna, befriad från alla sjuka alkohol och drog gener bli? Ett samhälle blir aldrig friskare om de "friska och kloka" tillför även så en legal drog och bidrar till liberaliseringen. Om ni tittar på bilden med schäslongen och på bordet bredvid, på den understa hyllan så ser ni en bok som verkligen borde läsas av alla socialdrinkare. Benny Haags "Makt, mod och motstånd."
Ja nu halkade jag in på det berömda sidospåret igen, det blir så när man skriver som man tänker i stunden.
Ja liten må jag vara, men jag har blivit sedd. Och det jag nu berättar är en stor ära för mej, och det är att jag har blivit nominerad till riksdagslistan Dalarna. Ett provval kommer att ske, och skulle jag inte bli med på listan så kan jag öppet och ärligt säja att jag kommer inte alls att bli besviken. Det jag känner för utnämningen är tacksamhet och stolthet. För mej är inte politik en tävling eller någon jakt på något utan jag vill syssla med det för jag känner att här kan jag bidra med en röst för de som är glömda. Politik finns i allt jag gör, och det är ett stort intresse som fotboll är för någon annan. Alla kan göra sin röst hörd, och jobba för det som den tror på. Det är fiffigt. Hos mej har det krävts en hel del mod, och tydligen har jag och andra lyckats plockat fram det. Rädslan har bytts ut mot ett mod, jag fanns med i processen men upplevde det aldrig som någon svårighet att få det modet. Det är en personlig vinst att besegra rädslorna.
Idag när jag tänker eller skriver finns en vision för mina ögon, den handlar om viljan att få bort den sittande regeringen. Den har ställt till med så mycket elände för människor. Det har skett försämringar för folket i en rasande fart. Häpet har många stått handfallna och sett hur välfärdssystemet rasat och är i ett ständigt ras. Våldtäkten av Försäkringskassesystemet, misshandeln av A-kassan. Allt regeringen lovade har infriats så gott som. Så många köpte alliansens "Nya arbetarpolitik" och trodde på att de borgerliga ville förbättra för den sjuke, arbetslöse eller löntagaren. Idag står vi med facit i handen, efter tre år är många förtvivlade. Kaos och utanförskap leder till konsekvenser som i sin tur skapar kriminalitet, missbruk mm. Om det här fortsätter vet jag inte var vi arbetare hamnar. Otryggheten gnager i många människor, i otrygghet finns inget friskt. Ibland orkar jag inte ens tänka på vad jag ska ta mej till om den här alliansregeringen med högertecken får sitta en period till, jag vet att jag ska orka. Men mina medmänniskor runtomkring då? Hur motiverar man dem. Jag måste ge allt jag kan inför nästa val, och se till att den grupp som som sympatiserar med mitt part men som inte tar sej till valurnan pga av sjukdom, psykisk sjukdom eller missbruk, kan få sin röst hörd.
Ett år kvar till val, mångas existens hänger på en skör tråd. En ny regering är ett måste.
Nu måste jag se framåt, det finns ingen tid för schismer mellan partierna till vänster, nu gäller det att återta makten och rätta till det som demonterats. Se till att vanligt folk kan börja att andas igen.
Det kanske inte låter särskilt spännande men...
Kategori: Allmänt
I helgen som gick var jag på halvårskonferens med "The one and only, Ohly" Vänsterpartiet. Nej Ohly var inte med, det var en lustighet som poppade upp...the one and ohly. Som vanligt och jag med min humor är nog den enda som drar på smilbandet. Nåväl, halvårkonferens på Fornby Folkhögskola.
Det blev två givande dagar, och upplägget var nytt för i år. Inte som ett trist möte utan med föreläsare. De som skulle tala de talade och under föreläsningen ställdes frågor, synpunkter och det blev kortare diskussioner. I detta upplägg så kom de flesta till tals. Vilket var intressant, annars är det några få som står för det.
Landstingsrådet Tomas Sylwen tog upp jobb och ungdomsfrågor, Lena Olsson vår riksdagsman från Malung pratade om intigritet (IPRED), landsbygdsutvecklingen, miljö och välfärd. Det blev många bra synpunkter och tankevändor.
På eftermiddagen hade vi den "kontroversielle" Johan Lönnroth (v), en man med många ideer och synpunkter. Vi talade grndläggande ideologi, ekonomi och offentlig sektor. Personligen gillade jag honom och hans åsikter. Inte alla. När han pratade världsekonomi då hängde jag inte med alltför mycket. Jag och min matematiska "begåvning" reder inte ut sådant, när något blir värre än Algebra då fäller jag ihop skinnflikarna på öronen. Jag vill gärna förstå, men det är så otroligt krångligt. Vad jag förstår så har Riksbanken fått alldeles för mycket makt här i Sverige, och det är inte alltid det bästa med det statliga penningsystemet. Föresten så måste jag inte förstå allt. Jag har andra egenskaper som jag kan delge. 
Ingrid Burman berättade om Vänsterpartiets feministiska ideologi och det nya kvinnopolitiska programmet. Fortfarande så slår en del gamla mansrävar ut taggarna när det ska diskuteras femminism, det tror att kvinnorna ska slå i grytorna och bränna porrfilm i oljefat. För mej handlar det om en mänsklig rättighet och egentligen skulle det inte behövas någon egen kamp och skillnaderna suddades ut för evigt. Kvinnan är fortfarande dikriminerad på lönemarknaden, får ofta inte en heltid. Det borde egentligen ligga mer i männens intresse att stävja detta, för ofta lever han ihop med en lågavlönad kvinna.
Det blev många diskussioner och jag ser att inom mitt eget parti finns det gamla tankarna kvar. Vad är det som gör att en del män och även kvinnor har så svårt för kvinnor som faktiskt är starka? Kvinnor utgör inte något hot.
Eller?
Kåre Olsson, pratade om banker och kooperation, vad jag tror är Kåre ordförande i JAK banken, eller har då varit. En mycket klok man som på sitt pedagogiska sätt kunde beskriva och förklara på ett lättfattligt vis sina tankkar. När han pratade om koperationen och jag fick höra arbetsgången då förstod jag att det skulle fungera att lägga upp delar av den kommunala verksamheten som kooperativ, och det skulle sparas mycket pengar i kommuner. Om exempelvis missbruksvård, eftervård skulle ingå i ett koperativ så skulle troligen kvalite´n kunna höjas avsevärt. Mycket intressant man, och dessutom klok som en uggla. Kommunerna skulle minsann ta sej tid att utvärdera den kooperativa tanken för där finns många slantar att spara.
Jag presenterade en ide´jag har haft under några år för honom. Jag ska inte avslöja den fullt ut. Han tyckte den var helt suverän, och undrade varför ingen hade kommit på den innan. En liten revolutionerande tanke som skulle kunna betyda en hel del för arbetsgivare/ arbetstagare och att människor skulle kunna utnyttja sin konsumentmakt. Just nu är den inte mer än punktad på ett papper och inriktad på arbetsplatser som handel, men skulle kunna överföras inom andra yrkesområden. Jag tror han tände på ide´n och jag är övertygad om att han skulle vilja hjälpa mej att utveckla den vidare. Om så vore så skulle jag vara oerhört tacksam och hedrad.
Hur som helst så kommer inte detta bli ett projekt som ska rinna ut i sanden, utan den är sprungen ur mej och den delas gärna med till Vänsterpartiet. 
Den här förmiddagen är bokad, jag väntar på att jag ska få "hemkört" från IKEA. Idag kommer min schäslong, hör ni vad divigt det där lät. Jo den kommer, och den ska bli min alldeles egen där jag kan läsa en bok, se på tv eller bara ligga i. Soffbråket är förhoppningsvis ett avslutat kapitel, då vi slogs om det sköna hörnet.
Ny schäslong med läslampa och en ny deckare, då får solen lysa bäst den vill därute.
...har inte tid måste rusa...
Kategori: Skitsnack
Ett knep jag tänkt på, som faktiskt skulle spara minst en timme om dagen är att avveckla 2 plans livet och satsa på ett enplansboende. För det är ett jäkla rännande i trappan, upp och ner, jag ränner efter saker som inte finns där alltså letar, jag glömmer. Ibland glömmer jag vad jag ska göra uppe, när jag väl står där, får gå ner igen till jag minns. Eller så är det att hjärnan blir långsammare ju högre höjd man når, på andra våningen kanske luften är så tunn som högt uppe i Anderna. Jag mitt spån kan tro på det.
Hösten är här, alla fall hos mej. Hösten som jag personligen tycker är en tung tid. Jag har aldrig tyckt om höst som årstid. Jag blir inte deprimerad, men tungsinnet och tristressen samt att allt är mörkt och kallt, får sinnet att slå backut. Jag vet att en del gillar hösten och alla dess färger, pyttsan, jag tycker inte alls att den är vacker. Typiskt Svenskt är det att säja: Hösten är så mysig, då får man krypa in och stänga om sej och tända ett ljus, läsa en bok. Hellre grönt och ljust, en kass juli månad, och jag vet att det är sommar. Jag kan ändå läsa böcker, för det gör jag året runt, och tända ljus går väl för sej när som helt. Sedan ska de där vinterdäcken på, jag tycker inte att jag hinner backa runt hörnet förrän däckbyte skall göras.
Sommartiden slut, då ska vi ställa tillbaka klockorna. Varför kan inte tiden få vara konstant, varför ska det manipuleras med tiden. Det hjälper ingen småbarnsfamilj i alla fall.
Det ställde till problem för oss på hemvägen från Helsingfors, vi höll på att missa middagen för vi hade tiden på Svensk. På vägen dit klarade vi oss. Om vi nu är med i EU, och ska ha en trevlig gemenskap och betala en jäkla massa miljarder till makten, då kan väl de Nordiska länderna i alla fall ha samma tid.
I morgon hade jag tänkt att ta en sovmorgon, men blev påminnd att jag ska på en konferens i två dagar. Inte heller kan jag säja att jag sover när jag blir äldre och gått i pension, för då slänger jag väl upp ögonen vid 5 tiden på morgonen, och kör igång något trädgårdsprojekt vid 7 snåret.
Apropå trädgård, så har inte vi utnyttjat våran i sommar. Så fort vi går ut, så är det ett jäkla liv från olika håll och kanter. Det blir ingen större fördjupning i det, men tänker säja att jag är otroligt trött på skällande hundar dag som natt, rallybilar som dundrar, smäller dag som natt. I huset längre bort står en hel trädgård med 70 tals bilar som ägaren trycker ner gaspedalen på länge. Jag kan då inte somna till en Saab v4 med 4 taktsmotor, finns inget ljuvt idet. För att inte tala om all nöjesåkning med åkgräsklipparen. Nu till vintern blir det förhoppningsvis lite lugnare, men ack så kallt att sitta ute.
Föresten har jag inte hunnit ut och plocka trattkantareller, och det är skit, för det är en höstaktivitet som jag gillar. Skönt att jag kom på det.
