Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Då var Gäddkampen igång...

Kategori: Fiske

Nu har skottet smällt av för kampen, något sent, men tiden äger ingen makten över. Idag var jag på fiskeaffären och inhandlade några beten som jag tror på. Nu måste jag inför kampen satsa offensivt och inte ta några nedelag som nederlag. Utan snarare målmedvetet ha siktet på höga kilosiffror.


Här styr Kapten Spektakel ut båten mot vassar och ruggar. Blåröken ligger bakom som en kvast bakåt. Ena ögat är stängt och han tar sikte mot det förbannade grundet där dragen sätter sig i stenarna, och där jag aldrig lyckats få någon fisk. Första kastet Micke gjorde fick han ett hugg, men tappade den. Andra kastet då satt den på. En gädda på blott 1,04 kilo, men ändå, han är i ledning den lilla skiten. Han har "mordhotat och tvingar" mej att sätta in en bild på ledningsgäddan och hans hemgjorda drag.  (Jag tycker det är fult....*S*)

Gäddan finns någonstans i bild.....



Här syns fångstbetet som jag döpt till Blue Rosa...

Efter en stund fick även jag ett hugg, men var inte riktigt med i gäddsvängen så jag greppade den inte ordentligt. Fan sa jag alldeles för mej själv, log lite tvunget. Mitt bete är köpt på Överskottsbolaget för 39 kronor och kan nog fungera. Detta var ju som sagt premiärturen, och lite trassel måste en lekman som mej räkna med. Men solen lyste och värmen var över det normala. Micke fixade det innan tålamodet tröt.



Överskottsbetet...


Trassel "Greenmess"...

Vi kom till en annan vik, där hade Micke några hugg. Men fick turligt nog aldrig upp någon. Jag provade mitt nya ytbete som jag inte riktigt minns vad det heter. Men vi kan kalla det propellerlurven. Den var riktigt frän att fiska med. Det såg ut som man satt en sork på kroken. Man kan även använda det som en jättemustach. Vill man ha hår under armarna kan 
man inhandla två....



Riktigt kul...



Helikopter sorken...

Ett annat bete jag köpte idag kommer nog att bli sommarens hit. Det är en riktig "Killer". Den går kanon i vattnet, den har jag heller inget namn på men kallar honom den ledade abborren med orange mage. Den tror jag på. Jag blev tipsad på Vestlis av en grabb som jobbar där. Jag tror att han heter Andreas eller kanske något annat. Minnet sviker. Den var ganska dyr, och jag tittade faktiskt inte på prislappen innan jag köpte den. Men den kan nog fixa segern i sommar.



The Killer...

Solen går ner då och då, så gjorde den även denna kväll. Vi kände att hungern gröpte i våra magar, och åtminstonde jag var tvungen att åka in mot land och få någon mat. På menyn stod Kokt korv med bröd, och hackad gurka.
Nu väntar husvagnssängen, snarkningar från vänster och en och annan fiskefis.
Och alla som trilskas med att "tjuvheja" på Micke även denna sommar, ni får nog ta att tänka om. Det här kommer att bli en hård prövning för honom. För jag tänker inte ge mej med en förlust i år. Det var förra året det. Nu är det nya tider.

Så skitfiske på er folk, för här har skitfisket bara haft sin början...

Festivalen är över...

Kategori: högtid

En varm, rolig och stundom tröttsam (benen) festival har det varit. Värmen har dominerat, och bra musik har fyllt kroppen. Överraskningen var ett band som heter Gogol Bordello och är ett band från New York som spelar zigenarpunk. Flera av medlemmarna är östeuropeiska invandrare. Bandet grundades 1999. Ett sådant ös som de bjöd på har jag aldrig i mitt levande liv upplevt. Det var 90 minuters häpnad, studs härliga leenden. Den gruppen kommer jag aldrig att glömma. Efter spelningen strosade jag rund och sprang ihop med några av dem. Jag talade om att jag gillade deras spelning och att jag tyckte att den var en "Highscore". De tackade och bjöd på sej själva. Tack bandet.



En annan stor överraskning stod en lokal (Björka i Gagnefs kommun) förmåga för. Hon kallade sej för Hajen( Amanda Bergman). En 17 åriga tjej som var otrolig. Jag gillar verkligen när jag hittar nya guldkorn som jag fortsättningsvis kan få njuta av. Jag tror att den här tjejen kommer att slå med dunder och brak med sina egna låtar.



Det stora dragplåstret för mej var Faith No More, och den spelningen var bara så grym att jag får gåshud på kroppen i denna värme som hänger i förtältet på husvagnen, här det är över 30 grader.
Den spelningen kommer jag heller inte någonsin att glömma. I den här värmen så får Borlänge Tidning stå för recensionerna. Fast jag ger spelningen 5 istället för den 4:an de fick av tidningen. (Bilderna är tagna från storbildsskärmen, då jag stod för långt bort, mörkret hade sänkt sej över staden. Kameran klarade inte det)


Mike Patton


...äntrade scenen med rullstol för att sedan....


...för att dra igång i en galen fart...


Nu är jag fulldoserad av rock´n roll för den här gången. Nu väntar Baden- Baden stolen på en skuggig plats. Till kvällen blir det förhoppningsvis en fisketur. Nu går livet tillbaka till det normala. Men roligt har jag haft under festivalen.
Till alla... Peace & Love

Svammelsurium...

Kategori: Allmänt

Det är ingen ide´ att hänga läpp, för det där med läpphängade kommer utav sej själv ju äldre man blir. Alltså frivillig läpphängning passar sej inte när allt senare i livet kommer att gå per automatik.
Jag kom inte in på skolan jag sökt, konkurrensen var tyvärr för stor. Jag blev när jag öppnade brevet blev jag äkta besviken men jag har kommit över det och satsar på en ny sökning till våren. All nervpress är borta, men nu startar planeringen till plan B. En sak som jag kommer att unvika är att jobba inom handel. Det yrket är borta ur bilden, ett yrke där ungdomarna tagit över och många bryr sej inte om de rättigheter som finns i avtalen. Eller så vet dom inte, eller är inte ens intresserade av att veta. Ett skede i livet, några kronor lön, sedan vidare. Medan  för en annan är arbete och överlevnad ett allvar, liksom de fackliga rättigheterna. Nåväl.

Sommaren är äntligen här. Ute på stan flödar det av ungdomar och festivalbesökare. Peace & Love festivalen är här med allt  vad det innebär. Stan börjar i detta skede att koka. Roligt är det. Vi befinner oss ute på våran camping i stiltjen, jag som har biljett åker emellan. Igår åkte jag in för att se lite work shops, tänkte se Tomas De Leva, men det blev ju knökfullt inne på Cosmos innan jag ens ställt mej i kön. Det var bara att glömma. Men var och såg Marcus Birro, som för kvällen var i högform. Kung Henry (Henry Bowers) poetry slam, hans dikter som sjunger mellan allvar och Rap är underbara. Hela lilla grabben utstrålar något och han är en yngre variant på Ewert Ljusberg.

Framåt elva kom jag ut på vår camping igen, smög in i husvagnen och där låg grabbarna i sängen och tittade på tv, en tom godispåse låg bredvid. Mörkt inne var det och jättemysigt. Jag kröp ner och drog på mej täcket, snart sov jag.
Inne i stan var de som orkade vakna...

Nostalgi så det skvätter...

Kategori: Minnen

Medan ni väntar att jag ska värka ur mej ett inlägg kan ni gå in på Olof Schääfs Nostalgiblogg i BT. Mycket rolig, läsning och många aha upplevelse. När jag läser Olofs Blogg kommer jag hela tiden på nya saker som jag minns.
Jag har mailat honom flera gånger så nu är han väl urless på Nostalgikärringen i Forssa.



Hej, tjoho, slå klackarna i taket...

Kategori: högtid

Det drar ihop sej nu. Nu drar det ihop sej. Som ett resårband i underbyxorna, stramas allt liksom åt. Nej jag pratar inte om någon botox kur i läppar eller i ansikte. Inte alls. Där hänger allt som vanligt, jag har liksom blivit mjuk i skinnet. Jag får kalla det skrattrynkor eller vad jag vill, konturerna suddas inte ut, de blir bara synligare för varje år. Det är som om någon fyllt i vecken i ansikte med en svart tuschpenna. Det drar aldrig ihop sej, inte med anti wrinkle krämer eller ansiktsmassage. Utan ränderna går aldrig ur.

Nu drar det ihop sej till midsommar, den stora svenska helgen, då folk skövlar åker och äng i jakten att få ihop en massa olika sorters blommor att lägga under kudden, och drömma om den tillkommande. Pyttsan, man får ta det man får i livets lotteri, jag fick en bra en, som inte vet ett jota om vare sej blommor eller rynkor. Klöver, timotej, karibacka, ängsull, förgätmiej, blåklockor och violer. Jag vet hur klöver ser ut, en papperslapp med Selma Lagerlöf eller någon annan kändis på, en blåklocka har man sett på folk som varit i slagsmål, resterande har jag ingen aning om.

Midsommar med sill och potatis, "helst" då färsk, undrar just vilket kilopris dessa betingar i år, står Bjärehalvön under vatten? Jag vill helst ha gammelpotatis, motvalls kärring ger inte 16 spänn för ett kilo färskpotatis. Då sitter jag hellre i min tjurighet med ett knippe gräslök och tuggar. Lägger sillen på en Falu- rågrut knäckemacka. Färskpotatisen är överreklamerad, vattnig, liten som en ärta, omöjlig att ha att göra med då man suktar efter potatismos eller gratäng.

Jordgubbar ska det också vara, söta, stora och Svenska. Oftast är de utländska godare. Allt ska vara Svenskt och färskt. Sillen duger inlagd, den dyra sillen som en gång var fattigmansmat, den slörpar vi i oss på årets högtidsdag. Blommig klänning ska man helst ha och en krans i håret, ni vet den som vissnar efter 10 snapsar, och bottoxansiktet är på glid nere vid knäskålarna. Jo det drar ihop sej till den stora suphelgen då nästan allt är legalt. Moster Lena sitter och gråter under en björk med mascaran rinnande i båda ansiktshalvorna. Hon är ledsen för ingenting, bara sentimental för att spriten slagit sej på känselnerven. Bosse tröstar, vinglar sen iväg och hittar nästa fest. Skåååål, ropas ur buskar och snår, medan någon har varit otrogen bland brannässlorna bakom Nilssons komposthög.

Det drar ihop sej till midsommar med allt vad som krävs, fint väder är ett måste för många. Men så ofta brakar helvetet lös, åskan dånar och regnet slår i backen med utelivet. I måstet att alla ska vistas ute trycks folket ihop i ett partytält som inhandlats i sista minuten. När regnstormen kommer tar den papperstallrikarna  och tältet med sej i vindfånget.
Midsommar då ljuset når sin kulmen, för att sedan dagen efter vända, till att bli mörkare.

Det drar ihop sej att åka till Campingen, arrangera midsommar med stångresning, fika och lotteri. Jag åker inte ditt förrän på midsommaraftonen, för det drar ihop sej att jag ska få svar ifrån skolan. Jag vill inte missa svaret och brevlådan synas varje dag. Det drar ihop sej till ett svar. Till en framtid, långt från sill, potatis och violer, miltals från otrogna och gråtande tanter och fulla farbröder. Ett liv som jag anser är viktigt och inte konstruerat av seder och (miss) bruk.

Nu för tiden ser jag så mycket sorg en helg som midsommar, inte för att jag själv får ta en snaps, utan för att den ställer till med en hel del elände även hos de som är i vanliga fall stadiga människor på jorden. Det är en legal suparafton, då allt verkar synas tillåtet. Om någon fyller skallen hela dagen så är det naturligt för att det är midsommarafton.

Människan kan få seden att bli helt fel, folket tror att kroppen kan ta emot mer alkohol för att det just är midsommar. Jag vet hur man kan lura sej själv, är det något jag är expert på så är det i alla fall det.

Jag önskar alla en glad midsommar, ta hand om era barn, gör dom lyckliga. Ta hand om din sambo och tala om att du älskar henne/ honom. Ge ingen en smäll på käften för att han är dum eller ful. Låt båten ligga vid bryggan om du har druckit, du har inte i en båt att göra med sprit i kroppen. Om du vet att du kör bil då du druckit, ge bort bilnycklarna, för din egen eller alla andras skull. Låt bli grannens fru/ man.

Drick gärna snaps och öl till sillen, men stupa inte över målsnöret.

En stor besvikelse bland barnen...

Kategori: högtid

Skolavslutningen för yngsta barnet gick av stapeln på Onsdagsmorgonen. Hans sista dag i mellanstadiet. Nu splittras klassen och olika skolor väljs.
Alla åren då han gått på Forsaängskolan har barnen marcherat högtidligt, med flaggor och sång till Folkets Park, en tradition som barnen tyckt varit rolig. Men inte år.
Folkets Park förfaller, vid stora scenen där vi stått och tittat på låg- och mellanstadie avslutningarna håller på att braka ihop. Borlänge Kommun har inte råd att renovera 60 tals scenen. Det finns inga pengar till nytt tak.

Skolledningen gjorde en nödlösning och placerade avslutningen för 1- 3 klass i den lilla gymnastiksalen, 4-6 klass i matsalen. Skolavslutningsstämmningen var knappt befintlig. Inga ballonger, inga björkruskor utan det hela såg ut som ett föräldrarmöte. Barnen var jätteduktiga att sjunga, avslutningen tog 20 minuter. Efteråt skulle barn, lärare och föräldrar ses på en anvisad plats i matsalen. Det var så trångt att vi föräldrar inte kunde vara med på blom- och presentutdelningen till lärarna. Vi kunde heller inte komma fram och tacka för åren. Inget kort kunde tas på lärare och barn. Barnen var riktigt besvikna. Det här var en viktig dag för dem. Det känns som den vuxna skolledningen och politiker inte har tagit hänsyn till det. När det gäller barn satsas det inte alls.
 
Om det hade varit fint väder skulle avslutningen varit på skolgården, men solen lyser inte alltid i Sverige.





Igår var jag på intervju för skolan jag sökt, Humanistiskt Behandlingsarbete. Jag tycker själv att det gick bra och gick inte därifrån med att tycka att jag slarvat mej genom samtalet. Det var inget jag sa som jag ångrade efter. Nu får jag vänta tills efter den 16/6 då svaret kommer som ett brev på posten.
Det var över hundra sökande, skolan tar in 25. Personligen tycker jag att jag skulle vara en given kandidat, nu får jag gå och våndas några dagar till. Nu är det nervöst.

Jag återkommer när andan faller på....

Lediga och "lata" dagar...

Kategori: Allmänt

...jag återkommer när jag har något att förmedla och när det behagar.

Jag Önskar att alla får en skön sommar...


"Blomstrande Tider av Anders Björnhager"


Barfotabarn

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Nu sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet
Vad var det för ord
var det långt eller kort
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter innan de föser dej bort
du barfotabarn i livet.

(Nils Ferlin)


I sommar kommer sporadiska inlägg...

Kategori: Samhälle

Från början när jag började skriva blogg, för snart tre år sedan, så ville jag skriva den helt för min egen skull. Under de här åren har jag fått några läsare. Det är inte många men en del trogna och några nya kommer. Jag har väldigt sällan över 200 besök/ vecka, men det har hänt. I synnerhet då jag slutade på Coop och förmedlade saker som jag tyckte skulle delges. I ett annat inlägg skrev jag om min stora skepsis till UFO, då dundrade det till och kom 1400 stycken på en dag, de var upprörda över att jag var så dum trots alla bevisfilmer som ligger på You Tube inte trodde.
Jag har alltid tyckt det varit roligt att skriva, sedan bryr jag mej vilka fel texten innehåller, men har försökt att vara ganska korrekt. Ibland har jag lagt ner större jobb på inläggen, men oftast har de kommit i skrivande stund.
En del kanske har uppfattat mej som negativ, och en aning gnällig. Så tycker inte jag själv att jag är, utan en engagerad människa som vill ha ett rättvist samhälle för alla. Jag har reagerat på dumheter och orättvisor.

När jag började skriva då hade jag tagit mej ur en långvarig "dip". Många svåra år. Jag hade arbetat slut på mej och gått in i väggen. Jag låg som en idiot på mitt rum i flera månader, de ville att jag skulle äta anti depressiv medicin, med ett 60 tal biverkningar, jag vägrade. Efter 8 år i negativ trend på jobbet var jag blockerad, förbannad och såg alla orättvisor bara passera.
 Jag ansåg att lösningen inte låg i dessa piller. Företagshälsans doktor var arg på mej minns jag. Lösningen låg i mitt sätt att arbeta, och att försöka ta mej i från den destruktiva arbetsplats jag befann mej på. Tanken på piller fanns inte inom mej. Innan jag arbetade mej in i väggen, hade jag kämpat många år med en son som brukade droger. Jag var gravt medberoende, inte mycket livsglädje fanns. Vägen var så jävla snårig att jag ville bara ge upp. Det är hårt när de man älskar far illa och man kan bara stå och se på. Uppgivenheten är så stor att varenda muskel man har i kroppen ger upp. Efter en lång kamp med adrenalin så vill kroppen inte längre.

Då, såg jag inte en enda ljuspunkt, livet verkade te sej så illa, jag var en upphovsman i detta verk. Att förgöra mej själv var mitt alldeles egna fel. Jag började döva mej själv med alkohol, det var det enda som "hjälpte". Effekten som kom alldeles i början hjälpte mej framåt, sedan så slutar den precis som alla andras, det är kört. Att gå på ett jobb som sög ut glädjen från personal, att bearbeta allt med sonen, jag visste inte var jag skulle göra av all ilska och frustration. Totalt oförmögen att varken se, höra eller ta tag i något. Självkänslan och självförtroendet var i bott för fyra år sedan. Då fick jag krypa till korset och se mej som besegrad av alkoholen. Efter en behandling, tog jag mej i kragen och förde mej genom en kamp tillbaka till ett underbart liv. Jag ska säja precis som det är utan att vara högmodig att det var inga problem att bryta, det var som att stiga ur ett hamsterhjul. Jag ändrade mitt tankesätt och en hel del med mej själv.

Behandlingen fick mej att tro på mej själv som en riktig människa, efter ett tag såg jag att det var inte bara mej själv det var fel på. Jag såg nyktert på min arbetssitution och förstod att jag var tvungen att ta mej ifrån min arbetsplats. Jag läste en bok som hette "Psykopatiska Chefer" och jag förstod efter att läst den att jag aldrig skulle kunna få någon arbetsro på mitt jobb och med den chefen och organisationen. Ledarskapet och organisationen var sjuk. Ett konstaterande som jag hade insett länge. När jag fick chansen att hoppa av det jobbet, så funderade jag länge och konstruktivt, och såg att det var ytterligere en lösning för mej. Att komma därifrån och bygga upp något helt nytt. Jag befinner mej fortfarande i byggandet, jag bygger inga luftslott, utan jag bygger med förstånd en framtid och ser lösningarna hela tiden rakt framför mej.

För tre år sedan fick min pappa diagnosen Alzheimers, ytterligare ett "hinder" dök upp på min himmel. Snabbt fick jag konstatera att det inte gick att rädda honom . Han hade fått domen och sin bromsmedicin. Det som dök upp var att sjukdomen är ärftlig. Det jag jobbar med nu är att försöka få ut ur mitt eget huvud att jag inte ska få den åtminstonde än på ett tag. Det är svårt. För tre år sedan fick jag också reda på att jag precis som min bror och far hade högt blodtryck, när jag var som sämst då låg trycket på 185/ 110. Doktorn sa att om jag hade gått längre med detta hade jag kunnat drabbats av en hjärnblödning. Hjärtat hade arbetat hårt så de såg en svullnad på hjärtat vid ultraljudet, samt att det har felslag. Så livet ut äter jag blodtrycksmedicin och betablockerare. Betablockeraren innehåller även ett ämne som ska försöka alzheimers sjukdomen att hålla sej borta från mej. Dessutom hade jag "bukfetma", visst låter det underbart?
Så läkaren rådde mej att göra mej av med det och det gjorde jag. Under ett halvår tog jag bort 11 kilo och brakade ner till 56 kilo, och där har jag stått nu i två år.

Mitt i all den här soppan så fick jag en intensiv huvudvärk, trots läkarbesök med sjukintyg, specialistvård och akupunktur. Så ville inte den ge sej. Tillståndet var stundvis knockat. Efter tre månaders sjukskrivning av läkare och remisser till specialistvård vägrade Försäkringskassan betala ut sjukersättning. Då började 7 månader med överklaganden, till Försäkringskassan och Länsrätten. Jag vann den striden innan Skönviks Rehab i Säter hade undersökt mej. Jag vann över min rätt till ersättning. Ja det är sjukt. På Skönvik kom de fram till att ett virus hade etablerat sej på hjärnhinnan, istället för att bli en inflammation hade den triggat igång den fruktansvärda huvudvärken. Jag var inne på två hjärntumörs röntgen, och var övertygad att något satt i huvudet. Som tur var det inte så. Den 29 maj förra året fick jag papperen om att jag hade rätt.


Idag ser min livsituation ut på ett helt annat sätt. Jag är så glad för att hela familjen har blivit hel. Min stora son har lyckats att vända på sin tillvaro, jag själv har fått ett positivt liv, som hela tiden går i en riktning som jag själv stakar ut. I min egen rehabilitering som människa och medmänniska ser jag varje dag som något nydanande, en möjlighet. Att trivas med tillvaron är något som jag inte gjort till 100% på många, långa år. Idag ser jag en framtid, jag ser mej själv som en resurs, jag ser många saker i samhället som borde förändras. Därför ser jag kritiskt på många delar inom exempelvis missbruksvården. Jag vet hur en missbrukare tänker, och det kan jag ärligt tala om att jag är otroligt stolt över det.
Jag vet hur alkohol och andra droger snabbt kan förgöra ett människoliv. Idag vet jag, och jag är glad för min kunskap, för den kommer jag att kunna bära med mej hela livet.

Jag har skrivit denna bloggen för mej själv, men varit väldigt tacksam för kommentarer och synpunkter. Jag kommer att fortsätta att skriva inlägg, när jag behagar. Kanske inte så ofta, för nu laddar jag batterierna i sommar för en eventuell skolstart till hösten. Vad intervjun ger visar sej på onsdag den 10:e Juni. Där känner jag mej lugn.
I sommar ska jag försöka hinna skriva mycket, fiska, och vara en god familjemedlem. Jag funderar även på framtiden inom politiken, vad kommer jag att hinna med, självklart prioriterar jag skolan som jag vet är en kämpig utbildning( Humanistiskt Behandlingsarbete). Men jag är en stor resurs att ha i politiken. Mitt intresse för politik har alltid funnits. Jag har aldrig tolererat orättvisor. Alltid har jag sett samhällsbyggandet från ett medmänskligt  perspektiv. Jag kan finnas på alla ställen om jag ställer in balansen.

Från idag kommer jag att skriva inlägg när andan faller på, det blir nog många fiskebilder i sommar, kanske någon novell, sedan självklart någon rolig händelse som t.ex  Peace & Love festivalen. Vem vet vad som händer i höst, jag kanske är full av inspiration. Bloggen har varit en ventil för mej, ett lysande redskap och verktyg på min väg framåt. Det finns många tusen tecken som varit nyttiga för mej att delge. Sedan om någon tycker att det är för privat, så behöver inte någon bekymmra sej för det. Det tar jag. Att vara ärlig är en hedersak och jag har valt att dela med mej.

Jag vet att många har det tungt, men som ett gott råd kan jag tala om att man löser det inte med alkohol. För jag vet. Som socialdrinkare kan jag förstå att man inte förstår. Så länge vi har droger liksom drogen alkohol lika tillgängligt som äpplen så kommer samhället tyngas av missbruk. Den debatten kan bli hur lång som helst, men det skulle vara intressant att få höra dina synpunkter om alkoholens tillgänglighet.
En bok jag rekommenderar är Benny Haags bok "Makt, mod och missbruk". Läs den och du förstår mer hur en missbrukare ser det. Ett sommarboktips. Den är bra.

Nu är jag frisk, galen, lycklig och glad.

Sommar, sol och regn...

Kategori: Allmänt

I morse när jag gick ut efter tidningen då kände jag att jag fick luft. Efter tre dagars intensiv värme och en pollenstinn tillvaro blev det lite av en befrielse. Regnet strilade ner och en kyla som dämpade chock värmen. Jag är inte en pollenallerkiger vad jag vet, men jag tror att jag har varit känslig de sista dagarna, jag har nysit och snörvlat och det har känts äckligt. Allt ute på campingen och även här i stan har varit täckt med en degig pollenhinna. Nu spolas det bort och i vattenpölarna kommer det att synas vilken nytta regnet gör. Sen kommer ju gräset att växa, fast det kunde kvitta med tanke på tvånget att ansa gräsmattan.
Kanske så kommer spelningen i Falun att frysa inne, det går inte att tjoa med en gitarr i regnet. Men mitt i inlägget ringde min partikamrat Ragnhild Pohanka och talade om att det skulle bli en stor sol på eftermiddagen. Om jag ska tro på henne då är det bara att ladda. Det är Ragnhild som är huvudtalare i dag när Lena åker på ett annat håll.


Ragnhild är en klok och kunnig kvinna som en gång i tiden startade upp Miljöpartiet, men lämnade det eftersom hon ansåg att de svek det som hon trodde på. Nu är hon en vänsterkvinna med mångåriga erfarenheter inom politiken. En varm person. Otroligt kunnig.

Livet ifrån en solstol upplevde jag i helgen, att ligga med en bok i lugnan ro kändes som att vara i ett paradis för en kort stund. När jag blundade trodde jag att jag befann mej mitt i ett formel 1 lopp, insekterna flög i sjujäkla fart fram och tillbaka , de gick aldrig in i depå´.
När jag kikade upp, då hade solen gått i skugga. Eller i depå´.


Nu närmar sej skolavslutningen, min pojk ska sluta sexan och gå upp i högstadiet. Jag hoppas att en ny skola kan göra så han får en stabilare tillvaro. Viktor behöver komma ifrån det gamla och göra en omstart.(Går inte in på skolsituationen den finns med i tidigare inlägg). Samma dag som skolavslutningen är den 10 Juni åker jag på intervju för min skola. Det känns spännande. Jag får inte reda på resultatet direkt, utan får vänta till efter midsommar. Lite fjärilar i magen ska det vara, för det är då det stämmer.

Jag åker ner till musikaffären idag igen, för att se om jag får tag på gitarr reparatören, igår lyckades jag inte. Jag vill att min bästa gitarr ska bli frisk igen.

Gitarr haveri mitt i EU Turne´n ...

Kategori: Musik

Åter en dag med en EU- Turne med Lena Olsson i Ludvika. Idag skiner solen, det gjorde den inte förra gången. Då var det kallt och ihållande regn. Likaså dagen i Borlänge, den innehöll rikligt med nederbörd. Då kunde jag inte spela och sjunga.
Det kan jag idag, men kom hem från husvagnen och upptäckte att stallet på min halv akustiska Ovation hade havererat. Inte alls roligt. Så jag får åka till Ludvika med min gamla Levinare, sprucken men ändå vid god vigör, sedan får jag väl spela och sjunga utan elektricitet för allt jag är värd.

Jag ska åka ner till musikaffären nu till 10.00 och se om de kan fixa till ett trolleri, dom är proffs och har säkert något tillfälligt knep som jag kan vidta. Annars blir det helakustiskt. Hör ni någon hojta och gala i Ludvika så är det inte Näktergalen utan det är bara jag.

Mer om den här dagen kommer kanske på pränt, eller någon bild. Det man inte vet är vad för överraskningar den här dagen kommer att bjuda på. Det visar sej.

Del nummer 19 är paj...