Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Borlänge Kommun äger Kräftfiskerätter...

Kategori: Fiske

Det här med kräftfiske är inte var mans rättighet. Nej det är en rättighet för vissa som ligger i någon gammal lag sedan Sjuttonhundra-frysit-fast.  På 1500 talet då ägde kungen Laxställen, medan folket fick svälta så drog kungen i sig den fina fisken. Idag svälter väl inte folket på samma sätt, men att få fiska kräftor är en infekterad fråga. Ingen vill släppa ifrån sig sjöarnas dyrbara guld. Samtidigt säger Länsstyrelsen att "kräftor är fisk, men sedan får ägarna i fiskevårdsföreningen bestämma om andra än ägarna ska få fiska kräftor. Alltså möjligheten finns, men det är upp till föreningen att bestämma. Och här där jag bor, så vill dom då inte släppa ifrån sig någon rätt...utan jag har hört att, vi som inte får fiska kräftor är bara avundsjuka och kan gå till ICA och köpa våra kräftor" ...Det är fisket som är roligt...på ICA kan man inte fiska kräftor, där kan man bara köpa.
 
Borlänge Kommun är ägare till ca 300 fiskerätter i Runn/ Ösjön och Dalälven. Dessa fiskerätter skall sedan räknas ut i % och andelar och det görs genom en lantmäteriförättning och den förättningen har varje fiskevårdsområde en förteckning över. Så kassören i varje förening kan ta fram en förteckning och läsa att så och så många fiskerätter har Borlänge Kommun. Jag vet inte hur många år Borlänge Kommun har haft dessa fiskerätter, men kanske 50 år, eller 100 år...Det visar sig. Men som det är nu så utnyttjas dom inte, samtidigt finns det Borlängebor som vill fiska kräftor, men inte får. Nu har vänsterpartiet i Borlänge lagt en motion om att Borlängebon ska få tillgång till nyttja Kommunens fiskerätt. Vilket inte är så konstigt. I Smedjebacken säljer Kommunen något som kallas "Ortskort" till de som är skrivna på orten, så de får fiska kräftor.
 
Självklart så kommer inte alla Borlängebor (48.000st) kunna nyttja rätten, men i vissa andra kommuner i Dalarna lottas platserna ut, eller att medborgaren skriver upp sig på en intresselista. Kommunen har också möjlighet att sälja fiskerätten. Vilket inte vore så bra om det är en privatperson, men det skulle kunna vara till en exempelvis nybildad förening som heter "Kräftor åt Alla" en intresseförening där fiske och fiskevård skapades.
 
Det är inte bara Kommunen som är stora ägare av kräftfiskevatten, utan Svenska Kyrkan har också en stor del. I vissa kommuner i Sverige så utnyttjar kyrkan den rätten genom att låta ungdomar fiska kräftor, eller att man lottar ut fiskerätten för sina församlingsbor. Ja ute i Sverige verkar det lite mer öppet och inte så inskränkt. Man delar med sig av de som betalar kyrkoskatt, då borde det inte heller vara så svårt att ge medborgaren i Kommunen valuta och en bonus på den khöga kommunalskatt den betalar in.
 
 
 
När andra kommuner i Sverige och Dalarna kan fixa till kräftfiske åt sina invånare, så borde ju Borlänge Kommun också kunna gå till ett solidariskt beslut angående kräftfisket i Runn/ Ösjön och Dalälven. Det är inte fråga om möjlighet, utan det är fråga om vilja. Borlänge Kommun som har en representant med i fiskevårdsföreningen måste ju verka för Borlängebon och dennes intresse, inte vad det privata ffiskerättsägarna vill. 
 
Det här med kräftfiske för mig handlar inte om de dyrbara kräftorna, utan det handlar om rim och reson, det handlar om demokrati och är vi Borlängebor delägare i kommunen då ska vi också få kunna utnyttja det vi gemensamt äger. Det finns kantareller i skogen som räcker till alla, det finns kräftor i Runn/ Ösjön och Dalälven så några Borlängebor kan få fiska och prova på. Det vore väl en jäkla bra reklam för Borlänge att kunna erbjuda sina fiskerätter till medborgaren, och hakade sedan kyrkan på så blev det nog en fiskefest för båd gammal och ung.

The Bottom is - Tidernas bottenapp...

Kategori: Fiske

En sak är helt säker, i årets Gäddkamp har jag inte haft en endaste fiskegud med mej. Dessa om det finns fler har enbart visat sitt ointresse och lite vrede. Jag läste att det fanns en som hette Njos och på det fåniga namnet kan jag förstå att den Guden inte kan göra ett skvatt. Sedan vet jag inte om Moses i vassen är en fiskegud, knappast, det är nog bara en oönskad grabb som ingen ville ha. Eller så var Herodes ute efter pojkkött. Jag ska ha gäddkött, men verkar ha huvudrollen i en dålig fiskefilm, med Åsa- Nisse och hans ovänner.
Jag minns att gäddkampen började trögt förra året, men då fanns det ändå en anledning, jerkbite fisket var helt nytt för mej. Men på tredje eller fjärde vändan satt gäddan och följde med upp i båten för vägning. Självförtroendet stärktes. Men i årets tävling känner jag hur allt dalar och lusten sinar.

Igår for vi ut, en fin kväll med fina förutsättningar. Vi började med att meta med Löja (simmande), ganska snabbt fick Micke upp en Abborre på ca 300 g, strax därefter fick jag ett hugg och flötet sänktes mot avgrunden *s*, och med in till båten hade även jag en fin abborre, vips så försvann den. Jag satt kvar med den långa näsan...Micke fick en större en liten stund efter på 400g, och jag fick ett napp, där fisken försvann innan jag sett vilken sort det var. Micke kastade ut, och alldeles bredvid hamnade mitt flöte, tog några minuter och gäddan tog på...Mickes spö, och upp kom en gädda till honom som vägde 1380. Ingenting på mitt...Han hade alltså ökat ledningen ytterligare.

Sedan skulle vi Drakowitsha eller hur det stavas, heldött, slog i blyklumpen i en sten...där satt jag åter som en nolla. Inget fastnade heller på motståndarens krok, så då gick det att pusta lite...



Nu var det dags för en ny taktik, nu var det drags för att släpa draget, nu kände jag att det utlimata hugget skulle inträffa. Med Johnny storfans Rappala, som han skickat till mej som mördarvapen, betade jag jerkspöet. Vi for genom kvällen, med mördarblickar. Nu jävlar Njos, gör något, sluta upp att tjafsa, tänkte jag. Då, högg det och jag trodde jag hade fått hugg av både Jona och valfiskens buk. Något lurt var det, fast ändå kände jag ingen rörelse. Micke fick ta över när vi förstod att jag hade lyckats med årets bottennapp. Han kämpade så svetten sprutade, allt för att rädda tafs och Rappala. Nu har mitt spö, tafs och Johnnys drag genomgått ett hårt och tungt prov, samt stått pall för det värsta bottennappet genom tiderna. Upp kom, haderian haddera, en timmerstock, som troligen legat sedan flottartiden, då "Snoddas" for land och rike runt och sjöng Flottarkärlek". Vilken "storfan"...






Nog måste ni ändå beundra mej lite för detta "Årets Bottennapp". Det var det grövsta genom tiderna, som hamnat på min krok, men då har jag ju inte varit i Key West på djuphavsfiske...

Efter detta avbräck för vi till en vassrugge, gjorde några kast och kände inget. Forstsatte in i en annan ruggig rugge, där kastade jag ett synes kanonkast, där jag trodde på ledning. Micke lade sitt ytgående bete alldeles bredvid min Buster och tjoff så fick han napp av "min" gädda den som jag skulle ha fått på kroken. Ja livet är inte alltid rättvist. Och att ha "Mannen som kunde tala med fiskar" till sparringpartner är inte alltid en lycka,vill jag ömt och kärleksfullt spy ur mej. Här är ledningsgäddan...2228g...





Alla äventyr har ett slut, snörpligt eller lyckat. Inte ens med de nya rosa fiskestrumporna med döskallar, kunde jag blidka storgäddan eller fiskeguden Njos (fjantnamn), denna kväll.



Men stundom hade jag en en underbar utsikt, och fantasin gick igång och jag drömde jag att utsikten kunde kompletteras med stringkalsonger i gäddskinn...



Skitfiske på mej själv....

Då var Gäddkampen igång...

Kategori: Fiske

Nu har skottet smällt av för kampen, något sent, men tiden äger ingen makten över. Idag var jag på fiskeaffären och inhandlade några beten som jag tror på. Nu måste jag inför kampen satsa offensivt och inte ta några nedelag som nederlag. Utan snarare målmedvetet ha siktet på höga kilosiffror.


Här styr Kapten Spektakel ut båten mot vassar och ruggar. Blåröken ligger bakom som en kvast bakåt. Ena ögat är stängt och han tar sikte mot det förbannade grundet där dragen sätter sig i stenarna, och där jag aldrig lyckats få någon fisk. Första kastet Micke gjorde fick han ett hugg, men tappade den. Andra kastet då satt den på. En gädda på blott 1,04 kilo, men ändå, han är i ledning den lilla skiten. Han har "mordhotat och tvingar" mej att sätta in en bild på ledningsgäddan och hans hemgjorda drag.  (Jag tycker det är fult....*S*)

Gäddan finns någonstans i bild.....



Här syns fångstbetet som jag döpt till Blue Rosa...

Efter en stund fick även jag ett hugg, men var inte riktigt med i gäddsvängen så jag greppade den inte ordentligt. Fan sa jag alldeles för mej själv, log lite tvunget. Mitt bete är köpt på Överskottsbolaget för 39 kronor och kan nog fungera. Detta var ju som sagt premiärturen, och lite trassel måste en lekman som mej räkna med. Men solen lyste och värmen var över det normala. Micke fixade det innan tålamodet tröt.



Överskottsbetet...


Trassel "Greenmess"...

Vi kom till en annan vik, där hade Micke några hugg. Men fick turligt nog aldrig upp någon. Jag provade mitt nya ytbete som jag inte riktigt minns vad det heter. Men vi kan kalla det propellerlurven. Den var riktigt frän att fiska med. Det såg ut som man satt en sork på kroken. Man kan även använda det som en jättemustach. Vill man ha hår under armarna kan 
man inhandla två....



Riktigt kul...



Helikopter sorken...

Ett annat bete jag köpte idag kommer nog att bli sommarens hit. Det är en riktig "Killer". Den går kanon i vattnet, den har jag heller inget namn på men kallar honom den ledade abborren med orange mage. Den tror jag på. Jag blev tipsad på Vestlis av en grabb som jobbar där. Jag tror att han heter Andreas eller kanske något annat. Minnet sviker. Den var ganska dyr, och jag tittade faktiskt inte på prislappen innan jag köpte den. Men den kan nog fixa segern i sommar.



The Killer...

Solen går ner då och då, så gjorde den även denna kväll. Vi kände att hungern gröpte i våra magar, och åtminstonde jag var tvungen att åka in mot land och få någon mat. På menyn stod Kokt korv med bröd, och hackad gurka.
Nu väntar husvagnssängen, snarkningar från vänster och en och annan fiskefis.
Och alla som trilskas med att "tjuvheja" på Micke även denna sommar, ni får nog ta att tänka om. Det här kommer att bli en hård prövning för honom. För jag tänker inte ge mej med en förlust i år. Det var förra året det. Nu är det nya tider.

Så skitfiske på er folk, för här har skitfisket bara haft sin början...

På fiskeaffären...

Kategori: Fiske

I början av mitt förhållande med min man, det var innan jag visste att han var en fiskefanatiker. Det var långt innan jag skulle hitta flugbindningsmaterial i varje låda. Det var innan man kunde kliva på en trekrok. Jag och min stora son, som då var tolv år följde med till en fiskebutik, jag trodde att han skulle in och köpa några krokar och bly, så hela affären skulle gå ganska snabbt. Herr M skulle ha andra grejer, tyngre saker för de stora grabbarna. Hans inköp skulle bestå utav en tuppnacke. Samt lite andra fjädrar. (Det var långt innan jag visste att tuppar hade en nacke). Redan då hade älsklingen glest med lugg uppepå.

Att vänta på M när han är i en fiskebutik, det är ingen lek, inte alls några snabba kast som kan vara färdigt på några minuter, nej då detta kan vara i som det känns en hel evighet. Butiksägaren hade några besöksstolar, säkert uttänkt att männens fruar kan sitta där och vänta. Inte fanns det några damtidningar där heller, nej bara tidningar med män bakom flötet. Där satt jag och sonen och bläddrade i några tidningar, plötsligt såg jag en bild av en karl som plaskade runt i nåt bildäck, med ett spö i högsta hugg. Idag vet jag och är väl ofrivilligt "delägare" i en flytring. Då jag såg bilden skrattade jag ljudligt och M kom fram och undrade vad jag hade hittat för fint, då såg han flytringen blev drömsk och  fick små stjärnor i ögonen och sa : " En så´n ska jag ha."  Vad jag tänkte då vill jag inte berätta.

Han gled iväg i drömbutiken ytterligare en lång stund, till slut kom han med en konstig påse med en skalp i, han förklarade att det var en tuppnacke. Sonen som suttit där tålmodigt och tyst en längre stund tittade upp och frågade häpet och med stora ögon : " Vad ska du ha den till? Är det en tupe´?

Ja livet med en fanatiker har inte alltid varit lätt, men man lär sig till slut. Så kvinnor ha tålamod med era äkta män, men passa er så de inte får simhud mellan ögonen då är det kört.

                                                                  
Detta är givetvis ett montage av Herr M och en Indisk tuppnacke, det var väl denna syn sonen fick den dagen i affären.

Detta inlägg är genomläst och godkännt av maken, alltså ingen anmälan till Blogg.se.