Jag avskyr att bli lurad, helst av sådana som gömmer sig och kryper undan och far med osanning och tomma löften. En ansvarig utgivare av en tidning som står inte för sitt ord. En ansvarig utgivare som går upp i falsett och blir arg när när en premunerant (jag) ringer och talar om att hon inte får sin tidning som hon betalat för.
Nu tänker jag berätta om hur jag blivit lurad, för det gör mig så fruktansvärt arg och jag tror inte att jag är ensam. Antagligen finns det fler som sitter i samma sits och har blivit blåsta. Jag undrar om det egentligen får gå till så här. För vet man som ansvarig utgivare att man är konkursmässig då bör man kontakta sina köpare.
Så här stod det i reklamen på en släktforskarsida:
"Det nya historiska magasinet ANTYDA utkommer
med 6 nummer om året och skriver om Svensk
allmogehistoria med inriktning mot person- och
bygdeforskning. I Antyda möter du svensk dåtid
i nutida populärhistoriska artiklar."
Det började att jag som intresserad släktforskare såg en reklam på en sida som handlade om släktforskning. Detta var tidigt på hösten 2010, aug/sept. Jag betalade in 250 eller 295 kronor, sedan hände absolut ingenting. Jag väntade och kollade om betalningen kommit fram, men allt var okey, förutom att jag såg inte röken av någon tidning. Julen kom, julen gick och världen gick in på ett nytt år som hette 2011. I slutet av februari fick jag en tidning i brevlådan "nr 6 dec", det var decembernummret. Alltid något sa jag, men blev jäkligt fundersam.
Tiden gick och det blev vår, och det blev Maj och ingen tidning hade kommit. Då gick jag in på deras hemsida och kollade upp så jag skulle se om det fanns något telefonnummer. Jag tänkte helt enkelt att det måste ha blivit något fel som dom kommer att rätta till. Jag provade att ringa telefonnummret som stod i reklamen, men det nummret hade upphört. Det var då jag gick in på Eniro och sökte på den ansvarigae utgivarens namn och fick tag på ett mobilnummer som jag ringde.
Hon var arg som ett bi att jag ringt på hennes privata nummer, men jag förklarade att jag måste ju försöka nå någon då inte det finns något annat nummer att nå. Hon sade till mig att något måste ha blivit fel och att jag inte fanns i registren, då svarade jag upp att jag hade fått decembernummret i februari så jag måste allt ligga i deras register. Jag sa att jag villa ha mina pengar tillbaka, då skrek hon att jag kunde inte förvänta mig någon återbetalning, för tidningen skulle komma i augusti. Jag frågade hur dom skulle hinna få ut 5 tidningar tills dess om en skulle komma i august? Då blev Ewa arg. Nej någon återbetalning skulle det inte bli. Jag tänker att redan där måste det ju ha varit en riktig fnurra på tråden.
Augusti kom år 2011, ingen tidning dök upp. Fortfarande fanns tidningen på nätet så det fanns en mailadress. jag tog åter upp kontakten om att jag ville ha mina pengar tillbaka. Ewa svarade att det skulle jag få, hon skulle skicka pengarna i kuvert åt mig. Ingenting dök upp, då mailade jag igen...och då fick jag tillbaka ett automail där det stod:
pga obetalda räkningar!
Vi kan tyvärr inte svara på denna adressen på grund av obetalda webbhotellssvgifter
Denna tidning på 66 sidor har kostat mig ca 250 kr. Troligen
världens dyraste tidskrift.
Ja vad tänker man då, jo man tänker att det var då fan hur folk kan bete sig och gömma sig, fara med osanningar och bete sig illa. Nu har jag öppnat en facebook sida som heter: Antyda "Tidningen om släktforskning?". Där kan du söka in om du också har åsikter eller blivit blåst av det här "förlaget H Man Förlag AB". Det kan röra sig om en hel del pengar, och var tog tidningen vägen. Detta är allt utom seriöst.
Jag har några sparade mail från den ansvarige utgivaren som skrevs mellan den 9-18 augusti 2011, i ett av mailen skriver hon "Du borde hört av dig långt tidigare... "Det gjorde jag med mitt samtal i maj, då hon blev arg för att jag ringde hennes privatnummer då jag ville ställa en enkel fråga om var tidningen tagit vägen, samt att jag ville ha mina pengar tillbaka.
Mail 1.
Mail2
Mail 3
Mail 4
Mail 5, autosvar den 2/1 2012.
Jag är inte ute efter att halshugga, utan jag är ute efter rättvisa och att man som kund behandlas väl och möts med ärlighet. Då jag ringde i maj så måste den ansvariga utgivaren förstått att företaget gick back. Den vetskapen måste hon haft. När jag går in på 121.nu och ser på förlagets siffror så förstår jag att det är många fler än jag som inte fått sina 6 tidningar och kanske inte heller pengarna tillbaka. Bemötandet har varit oärlighet. Jag kommer i all framtid passa mig för någon tidning eller dylikt som har har det namnet som ansvarig utgivare. Aldrig säger jag.
Om du har hamnat i samma sits som jag, sök gärna in på facebookgruppen. Jag ska sätta staus som dold så inga obehöriga kan gå in och se vad som skrivs. För jag tror att vi kan få upprättelse.
http://www.facebook.com/groups/166296363479825/?ref=notif¬if_t=group_added_to_group#!/groups/317144221650327/
Min upptäckt i släkträdet känns stort och nästan lite övermäktigt. Att efter ca ett års stiltje på släktforskarfronten, så började jag forska igen, och ramlade på en adelsdams namn och personnummer. Hon Elisabat Rutensköld har funnits med i trädet ett tag, jag har sett henne innan, men inte brytt mig, jag småkollade lite och såg att hon var en adelsdam. Jag är inte imponerad av adeln och har aldrig varit, därför brydde jag mig inte så värst mycket om henne, då. Ofta när jag släktforskar hamnar jag på vanliga namn där jag hittar fantastiska resultat och kanske en liten historia. Gräsrotsnivå har varit min utgång för att hitta mig själv.
Men den här dagen för några veckor sedan så hamnar jag på "rutan" i släkträdet där Elisabet Rutensköld d: ca 1694fanns och jag såg att hennes man hette Robert Moffat ca 1615. Moffat är ett namn jag inte stött på innan och blev nyfiken. Jag Googlade och såg att något fantastiskt spännande öppnade sig rätt framför ögonen. En Skottsk klan. Jag gick in på Ancestry.se och sökte på Moffat och hittade Robet Moffat of That Ilk. (måste berätta att nästan alla heter Robet i ledet). Den "första" Robert som jag kan hitta finns kanske i mitten av 1400 talet. Spännande, så det förslår. Detta måste jag ju försöka få en rätsida på tänkte jag, så jag spann vidare...
Denna bild hittade jag på Ancestry och är ju med all sannolikhet en fantasibild på en tidigare Robert Moffat, den kanske är formad efter någon gammal bild, eller så. Inte vet jag, men den är ganska häftig och den kanske kan ge en hint om hur de såg ut. Den har i alla fall något lockande och spännande.
Moffat är en låglandsklan som hade sitt fäste i Moffatdale, och det ligger i södra Scotland. Det finns också en liten by/ stad som heter Moffat (har inte kollat hur stor den är). Där hade klanen sitt område. Klanen har också en hemsida som heter clanmoffat.org och en clan moffat.uk, där medlemmar lägger ut det dom får in av sina medlemmar samt att huvudansvarig för sidan är en duktig forskare. Där kan man läsa fakta om en del personer och historiken om trolig uppkomst av klanen i Scotland. Moffat var en mäktig och inflytelserik familj som troligen gav sitt namn åt staden Moffat i Dumfriesshire. Föregångaren till klanen sägs vara en Norrman, William de Monti Alto, som kom till Skottland det tionde århundradet som var viktig och betecknades som "de Moffet", som bevisade att deras ställning var hög i distriktet. Klanen Moffat var krigare som bedrev långvariiga fejder med sina grannar, de försvarade sina revir. Det var blodiga strider.
Klanen har ansetts som ledarlösa under senare år, fram till 1983. Efter forskning i klanen Moffat har man hittat en ärftlig klanledare som heter Francis Moffat.
Efter tre veckor som en del av Moffat så har jag självklart inte så mycket "kött på benen". Jag går igenom den fakta jag får, från nätet och från nuvarande levande Moffat´s. Det är jättemycket. Det finns böcker, fast bara på Engelska. Jag köpte en som heter Highlands Clan av Alistair Moffat, men den handlade inte om Moffat. Då jag köpte boken visste jag inte om Moffat var en högland eller en låglandsklan, men den är spännande ändå och innehåller väldigt fina bilder. Jag skulle önska att jag en dag fick översätta Moffat böckerna till Svenska. För det är historia och dramatik så det skvätter.
E.H är är min ingånt till Moffat...
Här fortsätter trädet bakåt till 1440...
Dumfriesshire, Scotland...
Nu har jag fått kontakt med klanen. På Facebook där man hittar allt så fann jag en sida som heter Clan Moffat Society, där sökte jag och berättade att jag hade hittat Moffat som gick in i mitt släktträd. Plötsligt så addade flera Moffat mig, från Texas, Nya Zeeland, Scotland och andra platser i USA. Jag har också via mail skrivit till ansvarig för en Clan Moffat hemsida, där jag har kontakt med Colin Moffat, som hjälper mig, tipsar mig och reder ut saker och ting. Tillsammans med Moffat så kan det här bli hur spännande som helst.
Men hur kom det sig att denna Robert Moffat (1615) gifter sig med en adelskvinna från Värmland, hur hamnar en skotte där. Det har en man i USA forskat i och han heter Jeff Benson och kommer från Minneapolis i USA. Han har också svenskättlingar och han liksom mig hade reagerat över ett "Moffatname" i trädet. Jeff hittade Maria Moffat och hon är dotter till "min" Robet Moffat. Jag läste Jeffs artikel och jag ska citera lite från den.
I uppslagsverk om Svenska adeln som skrivits av Elgenstierna så nämner man Elisabet Rutenskölds man Kapten Robert Moffat av Scotsk adel. Så namnet kommer från Skottland. Sverige, Skottland på den tiden var ju ingen resa man gjorde på en timme. Jeff har forskat i detta och kommit fram till fölande: Att 1618 utbröt en konflikt som bler mer känd som "Det trettioåriga kriget" på kontinenten i Europa. Sverige var med i det kriget och stod på protestanternas sida år 1630.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trettio%C3%A5riga_kriget
Gustav II Adolf var militär befälhavare, hans framgångar på slagfältet väckte uppmärksamhet över hela Europa. Ett stort antal protestantiska skottar, både ädla och vanliga tog värvning i den Svenska armén i Tyskland för att hjälpa till i kampen mot katolikerna. Robert Moffat var troligen en av dem. Mönsterrullar av Närkes och Värmlands regemente säger att Robert Moffat höll i de olika underofficersleden. Han var fänrik 1642 och blev senare 1658 Kapten. Han kan ha anslutit sig till regementet så tidigt som 1636.
Efter kriget då beviljade den Svenska regeringen titlar till utlandsfödda befälhavare som tacksamhet för sina tjänster till kronan. Robet Moffat han erbjöds och accepterade en sådan ersättning. Det finns nedtecknat att Robert har bott i Väsby socken, Värmland vid Vänerns strand och nära Säffle.
Mellan 1666 och 1671 står det i församlingsboken, där det hänvisar Ädel Capten Robert Moffat. Robert gifter sig med den Svenska adelsdamen Elisabet Rutensköld någongån i mitten av 1600talet. Robert och Elisabet tros ha haft 9 eller fler barn. Varav två av barnen hette Robert och Isabella, vilket inte var vanliga Svenska namn under den här tiden.
Robert Moffat lämnade armén 1666. Historien innan förtäljer, i Värmlands regementes bok innehåller en sorglig anekdot om honom. Han hade order att vara på fästningen i Varberg. Där blev han också anklagad för ett äktenskapsbrott med en gift kvinna. Hon hette Karin Helgesdotter. Denna kvinna hade tydligen mördat sin man genom att förgifta honom. Äktenskapsbrott var ett ytterst allvarligt brott på den här tiden, han hade försökt att rentvå sig i en militär domstol men han dömdes till döden den 5 november 1666. Hans fru Elisabet lämnade dock in en nådeansökan och bad domstolen att ta hänsyn till hennes makes trettio år i militärtjänst. Och hon menade att om straffet genomfördes , hur skulle hon klara av sina nio minderåriga barn. Trots allvaret i brottet (nåd var väldigt ovanligt i sådana fall) blev Moffat beviljad uppskov, men tvingades avgå från Regementet och sannolikt också betala höga böter.
Enligt forskning av professor Steve Murdoch vi uneversity of St Andrews, blev tydligen Robert Moffat inbjuden till Svenska Adeln omkring 1660. Tydligen så lyckades det inte, men han lyckades slutföra sina åtaganden som krävs för inträde i Svenska Riddarhuset, före sin död. Moffat seglade tydligen för Skottland 1672 eller 1673, han rapporterades saknat under hösten 1673, förmodligen drunknad i ett skeppsbrott när han skulle återvända till Sverige. (Källa Jeff Benson).
Att ha Klanen Moffat i mitt träd gör mig stolt. Den kommer att fyllas med mycket historik. Då en annan Robert Moffat fick en dotter som senare gifter sig med Livingstone, ni vet han som reste i Afrika. Jag kommer nog att fylla på historiken och personer som heter Moffat eller är besläktade med Moffat. Det är väldigt roligt, helst skulle jag vilja vara färdig.
Moffat klanens Sköld, Spero meliora vilket betyder:I hope for better things, or I aspire to greater things. Som fritt översatt på Svenska blir ungefär: Jag hoppas på bättre saker, eller jag strävar efter större saker.
Det finns mycket att skriva om, men mycket information har bara rasat över mig och det blir en aning övermäktigt. Hur som helst så planerar jag en resa till Skottland framåt hösten, där jag hoppas att få se Moffatdale och träffa nu levande Moffianer från klanen. Självklart ska jag inhandla en kilt med klanens mönster och jag ska se trakterna där de levde. Ja herre gud, jag är med klan. Trevligt och roligt och inte minst väldigt häftigt för en historieälskande och kunskapstörstande person på mig. I år är det ju Skottår, va härligt.
Moffat klanen är en av de äldsta familjerna i Dumfrieshire, om inte den äldsta, ännu mer än tre århundraden var det en klanchefslös klan. Först nyligen har det skett ett uppsving för klanen, främst beroende på författarens 35 års forskning om dess historia och hans slutliga erkännande som ärftliga klan chef och som Moffat den sortens av Lord Lyon 1983. Han är unikt kvalificerad att, i denna bok, en uppdateringsguide till den fascinerande historien om en av de ledande klaner i det turbulenta gränslandet. "
Jag satt och gick igenom gamla foton så hittade jag ett gammalt negativ. Det var ett negativ i en storlek som inte var så vanligt i alla fall när jag växte upp. Under min uppväxt så var det sådana som man fick från Apport foto och Extra film, sådana där små remsor med fyrkantiga hål i....
Bilder; Anders Gustaf Sjöberg far till Anna Elisabet Sjöberg, Ronald Kalin (min morfar), Nanny ?Halvsyskon till min morfar, Herman Hamnqvist Hovfotograf (en släkting i min morfars led) tog bla bilden på Gustav Fröding på dödsbädden med syster Signe Trotzig i Gröndal, Gösta Kalin Disponent på wasabryggeriet (Bror till morfar).
Foto: Herman Hamnqvist
Jag blev otroligt nyfiken på vad det var för motiv på det gamla motivet, jag höll upp det mot lampan men jag såg bara en massa repor och kanske kunde jag urskilja en person som satt med ryggen mot fotografen.
Jag funderade hur jag skulle bete mig och kom på att jag faktiskt hade ett fotoredigeringsprogram där jag troligen kunde konvertera bilden så den blev synlig. Som sagt jag är ju ingen proffs på detta så jag tänkte väl att det var värt att prova. Jag slängde på negativet på skannern och körde en ganska hög upplösning...Ja varför, egentligen ingen aning, men det gjorde jag i alla fall. Jag tror jag har hört att det ska vara så. :) Sedan så lade jag in det skannade negativet i fotoredigeringsprogrammet, grjorde om den och blev alldeles häpen
Som genom ett trolleri så växte den finaste bild fram. En helt underbar bild i trolig 20 tals miljö. En 90 årig bild som legat och nötits och slitits i olika hem och i skilda kartonger. En liten hemlighet som vägrat ge upp.
Dessutom så såg jag att bilden föreställde en kvinna som jag kände igen på utseendet men aldrig träffat för hon dog redan 1944.
Kvinnan på bilden är min mormor, Anna* Elisabet Sjöberg f: 1894 i Stora Tuna; Kopparbergs län, d: 1944 i Stora Tuna, dödsorsak TBC. Hennes sita tid och konvalicens gjorde hon på Solbackens Sanatorium. Hon skickades till Avesta Lasarett för att göra en revbensoperation (gjordes vid TBC vet ej varför), där dog hon enligt journaler som jag fått från Håkbergs Arkiv.
Här står mormor utanför sanatoriet.
Idag är sanatoriet förfallet och eländigt, troligen färdigt för rivning. Synd om det inte får vara kvar, eller snarare förfärligt att det låtits förfalla.
Hur som helst så är jag väldigt glad att jag hittade negativet och att jag fick fram en såpass fin bild. Jag har inte många foton på släkten innan min far och mor så jag värderar det högt. Dessutom är jag helt såld på 20 tals stilen, Art Deco, och det andas lite sådan över skulpturen som står på pianot. Jag hade heller ingen aning om att mormor var musikalisk. Jag vet ju att min mamma var det, men att det kom ifrån hennes mors släktgren hade jag ingen aning om.
Det lönar sig att leta i gömmorna.
Spero Meliora: I hope for better things, or I aspire to greater things.
Klanens vapen.
Det är på min mamma och morfars sida som allt skojigt har hänt i släktforskningen under mina två år som ”forskare”. Min mamma hette som ogift Kalin, hennes far hette (min morfar) Bror Oskar Ronald Kalin och jobbade på Wasabryggeriet i Borlänge. Ronald Kalins far hette Karl Gustaf Kalin och föddes 1849 i Millesvik i Värmland, där han var skräddare och hade nog ett par barn till förutom morfar, utom äktenskap. Morfars far flyttade senare till Filipstad. Karl Gustafs far hette Karl Fredrik Hamnqvist och han var dräng, han flyttade runt där jobben fanns och hade en kvinna i varje hamn, han hade ganska många barn med olika kvinnor och han dog utfattig i fattigstugan Målargården. Karl Fredrik föddes 1821 i Början, Anneberg. Karl fredriks far i sin tur hette Gustav Hamnqvist (f:1801 i Åmål, han var fiskare och arrendator i Millesvik och på Bärön. En ö som ligger ute i Vänern eller som låg, enligt en som berättat så finns inte ön mer.
Hamnqvist silversmide.
Denna fiskare var son till en berömd guldsmed Gustaf Hamnqvist f: 1766 i Åmål. Han gjorde väldigt fint silversmide och några av hans saker finns på Upperuds museeum. Denna guldsmed hade några barn, varav en som hette David Hamnqvist, han mördade jörgen Jörgensson ca 1840 med ett stämpeljärn. Domen har jag inte kontrollerat än, men jag har funnit den klassiska mördaren som ska finnas i varje släktträd. Sedan hade han en dotter som hette Britta Helena Hamnqvist f: 1789 och dog 1830 på Danvikens Hospital Sicklaö (dårhuset). I dödsboken stod dödsorsak Sjörbjugg, men självklart satt hon på detta fruktansvärda hospital av en annan anledning än sjörbjugg. I dödboken står också att hon var skild från Johan Fredrik von Prochwitz f:1784, han kom från en släkt med militärer och var troligen något blåblodigt, jag har inte forskat så mycket om honom. Karl Fredrik von Prochwitz mor hette Margareta Sophia Lillebjörn ( Liljebjörn) f:1756, i hennes far hette Fredrik Magnus Lillebjörn (Liljebjörn) f: 1724.
Vi går vidare mot dåtiden och Fredrik Magnus far som hette Nils Georg Lillebjörn (Liljebjörn) f: 1691 och hans far hette Niclas Lillebjörn (Liljebjörn) och hon var gift med en kvinna som hette Margareta Moffat. Margaretas far hette Robert Moffat f:1615. Jag började undersöka vilka Moffat var och det visade sig att det var en Skotsk klan vars en förfader hette Robert Moffat of that Ilk. På den vägen är det. Jag är alltså relaterad till klanen, inte kanske då i rent blodsband men den har blivit ingift i min släkt. En spännande upptäckt i min släktforskning. Jag kollade på internet och det fanns en hel del uppgifter om klanen, och matnyttig information och Moffats lever vidare ute i världen. Jag kikade på Facebook, för där finns ju allt och hittade en grupp som heter ”Clan Moffat Society”, där ansökte jag om att få bli medlem och blev antagen och välkomnad av Moffat´s. Nu känns det roligt och spännande att forska vidare och det ska bli otroligt spännande att få kika vidare på Moffat klanen. Visserligen heter nästa varenda karl Robert, så det kan bli väldans rörigt. En Dr. Robert Moffat f:1795 d: 1883 var missionär i Syd Afrika, han var gift med Mary Smith och de fick en dotter som hette Mary Moffat som senare gifte sig med den berömda David Livingstone. Ännu har jag inte kopplat ihop honom så jag fått in honom i trädet. Plötsligt så har jag blivit med Klan .
Byn Moffat i Skottland.
Jag som alltid önskat att få åka till Scotland för att se dess underbara natur och alla deras klanslott, det vilar något mystiskt och romantiskt över Scotland. Så nu har jag verkligen an anledning att få åka dit och kanske jag får träffa någon från Moffat klanen. Det kanske redan blir till våren/ sommaren.
Robert Moffat f: 1795--1883, svärfar till David Livingstone
http://s v.wikipedia.org/wiki/David_Livingstone
Min mammas/ morfars släkt har verkligen berikat mig. I ett släktled så kommer jag till Selma Lagerlöf, och i ett annat hittar jag Nils Ferlin, och i ett tredje Gustaf Fröding. Jag hittar också en hovfotograf Herman Hamnqvist f: 1863. Han har tagit många foton på kungar, kändisar och även den berömda bilden på Gustaf fröding med sin sköterska Signe Trotzig ute på Gröndal. En spännande tanke är om fotografen Herman och Gustaf Fröding visste att de var släkt? Troligen inte.
Gustaf Fröding och Signe Trotzig Hovfotografen Herman, hans som tog fotografiet bredvid med Fröding.
Jag har också hittat på min mamma/ morfars sida ett släktled som leder till vikingar i Norge, som tog sig över till england och var med i slaget vid Hastings 1066, men det är en annan historia. Kanske inte mycket att skryta om. Där hamnar också Wilhelm Erövraren i trädet.
Ja vad mer kommer jag att hitta i dessa släktgrenar kan jag undra? Jag vet att några av mina Hamnqvistare for över till Amerika och när jag får tid så ska jag se över hur det står till där. Hur som helst så är det mest spännande hittills den Skottska Klanen Moffat, det är verkligen en höjdpunkt i min forskning. Nu vill ja ta reda på mer om byn Moffat om klanens marker och slott och kolla runt i omgivningarna där Moffat´s verkade. oförklarligt häftigt är det.
Klanens tyg, kanske det blir en kilt till min man nu...:)
