Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Vem är du...

Kategori: Ilska / frustration

Jag är tvungen att kämpa för att förhålla mig  till oro, glädje, orättvisor och dumhet.
Jag ska kämpa för att hålla mig på en vuxen nivå.
Jag har svårt för att veta när jag ska ryta till. Nu vet jag att jag måste säga stopp, för att få ro i min skäl.
 
 
Nu sitter jag på bryggan och försöker ta in solen och allt det ljuvliga denna sensommardag, tar ett djupt djupt andetag. Nu ska jag balanseras. 
Jag talar om för mig själv att jag faktiskt är utbildad att gå i möte med olika slags psykiska sjukdomar, men när det drabbar mig nära genom ett svek då står jag som handfallen. Fast inget kan få mig att retirera.
Att möta en manupelativ mytoman är inget som ens jag kan förstå, då jag har drabbats väldigt nära.
Denna kvinna har stulit mig på tilliten till andra, hon har blåst mig och många andra på pengar och gästfrihet. Hennes närvaro visar sig alltid efter ett tag sätta djupa spår i själen. Hon är som en vass enrisbuske. Det enda som skiljer dom åt är att hon luktar illa.
 
 
En amatörfotograf dom nästlar sig in i människors liv och utnyttjar deras godhet, bygger upp ett förtroende för att senare såra. En kvinna som utnyttjar människor för egen vinning utan någonsom helst empati. Hur många människor har du blåst, lurat och lämnat svikna?
Dina lögner, hur orkar du ljuga så mycket att du inte ens kan ta dig ur det? 
Nu har du själv nästlat dig in i ditt eget nät och snart känner de flesta till dig och du står alldeles ensam kvar.
Jag läser din reseskildring och ser att den kronologiska ordningen är uppochnervänd, fina lögner blir inte till vad du tänkt. Att åka på en resa utomlands, ljuga om att du är fotograf, för snål och gniden,  du lurar andra, det är rigtigt illa. Jag ska sprida informationen så ingen ska bli lurad på pengar Igen.
 
 
Vem är du?  Du är ingen jag litar på. Du har nästlat dig in dig hos mig och mina vänner med ditt manupelativa sätt och utnytjar godheten, du sprider lögner om mig och dom. Du borde söka hjälp, innan du får världen mot dig. Det kommer att sluta med vård om du fortsätter blåsa folk på pengar. Och vård behöver du. Det finns alltid ett slut. Ditt blir troligen snöpligt och ensamt.
Jag kommer att skriva ett långt brev till min släkting, jag gör det oavsett. Jag gör det inte för min egen skull, utan för hans egen. Där jag också ska berätta om dina bröloppsplaner dom du sprider, trots att du har en sambo.
Det är farligt att göra som jag gör, men det du sysslar med gör mig förbannad. 
Jag har såpass mycket på fötterna nu så det finns ingen tvekan alls. 
 
Nu tar jag fram den vackra bilden igen för att hitta balansen. Det goda och vackra segrar alltid. Despoter och lögnare blir aldrig långvariga. De får stiga åt sidan för det humanitära och det dom är rätt.
Lögner, satans jävla lögner...
 
 
 
 

Vem är du...

Kategori: högtid

 till oro, glädje, orättvisor och dumhet.
Jag ska kämpa för att hålla mig på en vuxen nivå.
Jag har svårt för att veta när jag ska ryta till. Nu vet jag att jag måste säga stopp, för att få ro i min skäl.
 
 
Nu sitter jag på bryggan och försöker ta in solen och allt det ljuvliga denna sensommardag, tar ett djupt djupt andetag. Nu ska jag balanseras. 
Jag talar om för mig själv att jag faktiskt är utbildad att gå i möte med olika slags psykiska sjukdomar, men när det drabbar mig nära genom ett svek då står jag som handfallen.
Att möta en manupelativ mytoman är inget som ens jag kan förstå då jag drabbas väldigt nära.
Denna kvinna har stulit mig på tilliten till andra, hon har blåst mig och många andra på pengar och gästfrihet. Hennes närvaro visar sig alltid efter ett tag sätta djupa spår i själen. Hon är som en vass enrisbuske. Det enda som skiljer dom åt är att hon luktar illa.
 
 
En amatörfotograf dom nästlar sig in i människors liv och utnyttjar deras godhet, bygger upp ett förtroende för att senare såra. En kvinna som utnyttjar människor för egen vinning utan nåhon helst empati. Hur många människor har du blåst, lurat och lämnat svikna?
Dina lögner, hur orkar du ljuga så du inte ens kan ta dig ur det? 
Nu har du själv nästlat dig in i ditt eget nät och snart känndr de flesta till dig och du står alldeles ensam kvar.
Jag läser din reseskildring och ser att den kronologiska ordningen är uppochnervänd, fina lögner blir inte till vad du tänkt. Att åka på en resa utomlands, ljuga om att du är fotograf, för snål då fu lurar anfra ät illa. Jag ska sprida informationen så ingen ska bli lurad på pengar.
 
 
Vem är du? Ingen jag litar på. Du har nästlat dig in hos mina vänner med ditt manupelativa sätt och utnytjar godheten, du sprider lögner om dom. Du borde söka hjälp, innan du får världen mot dig. Det kommer att sluta med tvångsvård om fu fortsätter blåsa folk på pengar. Det finns alltid ettt slut.
Jag kommer att skriva ett långt brev till min släkting, jag gör det oavsett. Jag gör det inte för min egen skull, utan för hans egen. Där jag också ska berätta om dina broloppsplaner dom du sprider, ytots att du har en sambo.
Det är farligt att göra som jag gör, men det du sysslar med gör mig förbannad. 
Jag har såpass mycket på fötterna nu så det finns ingen tvekan alls. 
 
Nu tar jag fram den vackra bilden igen för att hitta balansen. Det goda och vackra segrar alltid. Despoter och lögnare blir aldrig långvariga. De får stiga åt sidan för det humanitära och det dom är rätt.
 
 
 
 

Runn, höst och luft...

Kategori: Funderingar

 
En morgonpromenad där jag hittar sjön, ett utedass och en fjällskivling är ett tillstånd med kvalitet. Jag går bara några hundra meter och med en mobiltelefonkamera fångar jag upp det som är vackert och viktigt att registrera.
 
  
Sjön Runn förbereder sig för sin vintersömn...
 
 
Damen från Stockholm har lämnat sin lilla sommarstuga för säsongen. Hennes oas och tillflyktsort är låst och narad. Nu kanske hon sitter i sin storstad och minns, längtar tillbaka och kanske klistrar in sina bilder i sitt album. I 60 år har hon vistas i den lilla stugan. Hennes far drog den över isen och fick ett arrende.
 
 
Tänk vad många minnen detta lilla hus bär i sina väggar. Ingen el eller vatten, allt som det en gång var. Inga stora förändringar. En tidskapsel, där troligen många foton tagits. Jag kanske ska fråga henne nästa sommar om jag får bläddra i hennes fotoalbum.
 
 
En sten utanför damens dörr, som har mönster som ett stort spindelnät. En märklig sten som dröjt sig kvar sedan sista istiden. En promenad som växer och jag hamnar i ett otroligt tidsperspektiv och förstår med ens vad tiden är knapp eller stor.
 
 
Ett fönster mot sjön, där måsen vaktar och ljusen ännu inte blivit tända. Dessa ting ska stå emot höstens stormar och ta emot regn och fukt. Bilden blir konserverad och den fryser fast. Den ser likadan ut nästa vår. Fantastiskt att döda ting kan göras levande bara med tanken.
 
 
Några torra och döda grenar har samlats ihop,  de kommer en dag att ha förmultnats. Dom ligger som om de är horn från ett nedfällt byte.
 
 
Det eviga kretsloppet som får mej att inse att naturen gör det enkelt, medan mänskligheten krånglat till det. Tänk att en stund på en vacker plats kan dra igång en sådan tankesnurra hos mej som rör ett område som kan bli hur stort som helst.
 
 
Naturens egen katalysator står stolt och vacker på min stig. Fängslande vacker.
 
 
 Stannar till vid vattenbrynet innan jag går hem. Det klara vattnet blänker, det gnistrar till när en solstråle bara kort tittar fram. Jag känner mej nöjd och redo att vandra hemåt. Jag har hälsat dagen välkommen och tacksamt tagit emot vad den har att erbjuda. Det handlar om att förstå att det är detta som är mitt syre och min existens.
 

Öde...

Kategori: Funderingar

Dimman sluter sig runt mig. Nu vet jag att hösten är här. Sorgsen att sommaren gick så snabbt förbi. Den var fin och en känsla inom mej säjer att den varade bara en liten stund.
 
 
Dimma, kontra solnedgångar försluter hermetiskt minnena av min vackra sommar. Bilder som etsats i ögat och bilder som sparats i album. Minnesbilder i guld.
 
 
Rester av en sommar, dimma, en glömd badsko ger mig en rysning och ett varmt farväl. Du viskar i mitt öra ..."Jag är snart tillbaka, glöm mej inte..."
Jag sitter på den fuktiga brygga och luften är rå, löjan gör ett plask. Spindeln väver vidare på sin silvertråd. Livet fortsätter efter sin paus.
 
Ljuset har lämnat mej, bara för en tid. Jag vet ju allt det där, ändå är känslan den samma, varje år.
Nu går sommaren i vila, jag kryper in i min trygghet. Ändå ser jag det vackra i det dystra, jag får så mycket tillbaka av bilden. Allt runt mej är som ett oskrivet manus.
 
Varje våg lever, andas och ger stämning. Jag befinner mej i allt detta och häpnar.
Ta vara på tiden och livet, fånga en bild och lek med den, andas in och störs inte av ytan, utan smek det som är äkta.
 

Skräckscenario...

Kategori: Humor

Läser en rubrik i Aftonbladet som lyder: "Svamp angriper danska granar...". Skrattar och fnittrar galet och ser de ilskna svamparna springer runt på granodlingarna och biter, attackerar de stackars granarna som ska stå i de svenska hemmen i jul.
Har vi tur kanske de prickiga flugsvamparna är inbyggda i granen. Vilken försäljningsgrej...:-D