Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Från Örnar till koperativa gamar...

Kategori: Skitsnack

Jag har läst en insändare i dagens Dala Demokrat våra lokala morgontidning. En man på sollerön börjar den´med:

"Under föregående vecka fällde Stora Enso en tall med ett örnbo. Jag vågar säja att det var ett av de mest lättupptäckta örnbona i hela Dalarna."

Efter att jag läst om Stora Ensos blunder bläddrar jag framåt i tidningen ett par blad och där ståtar en platsannons där just Stora Enso söker söker manskap som ska jobba i skogen.

Fick skogshuggaren som sågade ner boet ta sin ryggsäck och gå?



               Kickad?

---
Krogarna i Borlänge säljer alkohol för 40 miljoner om året. Jag sponsar inte en spänn...

---
Nu har mina utträden ur olika ekonomiska föreningar startat. För längesedan släcktes gnistan för att mata in mina surt förvärvade slantar i den koperativa verksamheter. Först började det med att KF:s sparkassa åkte rätt ut på backen, de är nu ett avslutat kapitel. Vill koperationen inte behandla personalen med respekt och följa de kollektivavtal som riksdagen skapat då vill de heller inte ta del av mina sparpengar. Här krusas inte. Nu sitter sparpengarna på ett annat konto.
Farväl, farväl, den lilla anden till himlen for...
Jag tar OK/ Q8 i samma svep. De är en ekonomisk förening som är insyltade i multinationella oljebolag, även där går våra kronor till höga chefer. Så Goodbye. Insatsen jag har där är 250 kronor, plus 146 kronor dessa sätts in på "investerings" kontot.
Samma dag som jag slutar min anställning skickar jag in det redan ifyllda arket till Coop medmera om utträde som medlem i föreningen, efter 29 år har jag fött den föreningen färdig. Jag vill inte lägga mina ören på tvivelaktiga projekt som Coop Bank 2003 (700 miljoner) som gick i stöpet. Ej heller fallskärmar och höga löner till höga chefer som vandrar in och efter någon månad flyger iväg som en dagslända med kontot fullt av medlemspengar.(År 2005, 110 miljoner i fallskärmar)
Nu tar jag min isats och sticker, för som Coop påstår så blöder deras verksamhet. Vi vanliga knegare får använda vanlig hushållsekonomi för att kunna bo och leva, för att överleva.
Som man bäddar får man ligga.

---
Visst är jag en envis och en tjurig jäkel, men mina val gör jag på eget initiativ och faktiskt så markerar jag mitt missnöje med små tillsynes ganska löjliga demonstrationer tycker en del. Så får tyckas, men jag har en röst i denna värld och den tänker jag använda fram tills min död. Så länge jag har näbben ovan vattenytan och kan andas så tänker jag höras.
Jag väntar bara på den dag då någon tv kanal gör en dokumentär om kopertionen, och den kommer att komma. Då får ni tänka hur ni vill, men jag tänkte som min magkänsla sa: "Lämna.."

---
Nu laddar många inför vasaloppet och det gör de väl rätt i. Om jag skulle göra en sådan krävande resa skulle jag behöva all laddning som fanns i världen. Nu tänker jag inte åka det riktiga vasaloppet och har inte stått på ett par längdåkningsskidor sedan 1969. Jag kör mitt eget lopp där den som inte vill vara involverad kan välja att stå utanför, mina kamper är jag van att stå i själv, men som jag har utvecklats så släpper jag gärna in tyckare och medmänniskor. Ibland kan det tyckas att negativiteten slår över, ´så är det inte, det är en kamp som innerst inne är en överlevnadsinstinkt och ett rättvisetänkande som är sett ur mitt egna perspektiv. Jag förstår hur jag tänker och det räcker för mej.

---
Fightern och världsmästaren Ingemar Johansson är död. Vila i frid...

Jag måste erkänna...

Kategori: Vardag

För ett litet tag sedan beklagade jag mej väldigt över gubben min, det där inlägget om att han sitter och pimplar vid datan. Det är inte öl, han pimplar utan cyberfisk. Jag skräderade stort och tyckte att det var fånigt. Nu kära vänner kommer min bekännelse, jag har själv "trillat" dit på Pro Pilkki 2, det är otroligt roligt. Jag har sällan spelat data spel eller brukat kryssboxar men det här lilla spelet var riktigt roligt. Och det lustigaste är när jag får klå gubben i dessa pimpeltävlingar.
Jag är inte sämre än att jag delger er denna bekännelse.

---
Vad händer med min nya karriär då som det så fint låter. Att jag säjer upp mej från mitt nuvarande jobb är helt bestämt. Jag har planer på att läsa och göra en total kovändning. Bort ifrån affär, handel och dålig organisation och arbetsgivare. Där finns ingen framtid, utan bara personalförnedring en bregottfabrik där man måste smöra sej fram för att accepteras. Inte min grej.
I omställningsprogrammet får man träffa "sin personliga coach" fyra gånger innan man skriver under frihetsbeviset. I denna stund har vi setts två gånger.
Jag mår så bra i kropp och själ och tyngden jag dragits med är helt borta. Tiden är mogen nu, snudd på lite övermogen, som en själv.

---
Jag erkänner även att jag skriver på en debattartikel. Som handlar om barn som kränks och misshandlas i våra skolor. Det jag vill ha igång nu är inget pulkaåk i en liten backe, utan jag startar ett störtlopp med medföljande lavin. För jag tänker inte acceptera att barn far illa i våra kommunala skolor. Inte överhuvudtaget.
Om de sedan tar med den i tidningen är en annan femma.

---
Det är åter dags att ladda för ett åttadagars arbetspass, min tröst är att jag behöver inte gruva mej hela året, utan bara någon månad till, sedan är det kaptitlet till ända.
Tack mitt inre jag som talade om för mej huruvida jag skulle gå tillväga, tack för att jag lyssnade på mitt eget hjärta och inte det som ligger som en smog runtomkring.
Jag är på gång, jag är laddad och med den här käringen går det ingen nöd på, jag har nog ett och annat ess i rockfickan och initiativförmåga att skapa något som känns vettigt och bra.
---

"Denna dag ett liv"     Citat: Melker Melkersson i Vi på Saltkråkan

Från Kylskåpet till industriområdet på en kvart...

Kategori: Samhälle

Jag smög alldeles nyss in i köket och öppnade kylskåpsdörren för att se om jag skulle hitta något roligt. Det gjorde jag. Nu har jag aldrig varit någon frukostmänniska men förståndet som jag besitter säjer mej att man måste äta på morgonen för att orka och helst nyttigt. Så är det och detta kommer jag inte ifrån. Pang, bom, klart.
I mitt kylskåp står en så jäkla snygg liten smörgåstårta, och på etiketten står det "Räkrondell" ett namn som måste syfta på vår stads otaliga rondeller, vi har säkert en i varje vrå och hörn.
Ja en trevlig räkrondell, och jag kan om jag vill, skära en stor bit och bli så där flottigt mätt klockan 9.05 på morgonen.
Efter en överläggning sitter jag har med en skål filmjölk med GI musli med Cacaosmak. Skitgott...

---
Jag har skummat igenom de lokala morgontidningarna, inte gjort någon större djupdykning. Men ändå etsar sig något repotage sej fast och jag reagerar. Min man brukar tala om att jag hakar upp mej på saker som han inte ens minns efter en sekund. Ja tänk vad olika vi är då, hur träffades vi? Jag minns undrar om han gör det. Fast då hakade jag inte upp mej så mycket mer än,  jag inte har glömt honom än.
Ja Kalle Moreus har fått medalj av kungen, som sagt det repotaget har jag inte mer än skummat igenom och tänker inte göra mer än så. Jag gillar inte det där med att man ska få uppskattning i form av en medalj som ska ligga och damma. Är det en hårdare förm av uppskattning? Jag är väl allergisk mot kattguld, så kan det vara.
En klok man eller kvinna sa en gång, tyvärr minns jag inte namnet att: "Medaljer är som hemorojder, till slut har varenda arsel en." Nu menar jag inte att kalle Moreus är ett sådant, för jag tycker att han är otroligt proffsig och har spridit mycket glädje inom musik och folkmusik, mm. Det är symboliken i medaljerna jag är emot.

___
Mer då, jo Borlänge Kommun ska spara pengar. Och så har de tvingats göra i ena ändan medan man slösar i den andra. Sparat pengar skulle ha gjorts och påbörjats för 10 år sedan. Nu står den nakna sanningen av deras investeringsmissbruk mitt framför näsan som en kronofogde som hyttar med näven. Sossarna har inte kunnat hantera och förvaltat skattebetalarna på ett trovärdigt sätt menar jag. När ett styre inte ens kan förstå att man måste inta en form av hushållsekonomi för att överhuvudtaget få verksamheten att gå ihop. Nu har ridå´n fallit, där står de med byxorna nere.

Sossarna, superalliansen och näringslivet är de som fanatiskt jobbar för att vårat industriområde  till varje pris ska fyllas med IKEOR, Bauhaus, affärer, butikskedjor. Tror de att människor flyttar hit för att x antal butiker blinkar med sina ljusskyltar. Har invånarantalet ökat i Ullared? Vem vill flytta till Ullared? Vem vill flytta till Borlänge? Vad har vi att stoltsera med?
En usel ekonomi, - 100 miljoner, just nu, nedrustningar inom skola och äldreomsorg. De stänger skolor, och bussar ungar runt som en ringlinje. Tanterna i kvarnsveden har inte längre vävstugan kvar. De psyksjuka kan inte längre driva sin så viktiga dagverksamhet. Föreningsbidragen sållas och ungdomsverksamheten blir drabbad. De handikappade sparas de på, de som knappt syntes till innan. Det finns inga dagisplatser att tillgå. Detta är bara en liten bråkdel...häpp.
Inte heller är det ett skatteparadis... Vi ska nog ta vara på de som vill vara kvar och glädjas till det yttre om någon vill flytta hit och ha vilja att dela denna enorma skuldbörda.
---
Jag vet att det händer en del roligt, men har inte hunnit memorera det. För jag är ganska uppfylld med allvarliga ting i tillvaron. Grabben som stångas mot olidliga plågoandar i skolan, men den saken har nu satt igång och jag har fått åtminstone några lärare engagerade och de förstod min sons rop på hjälp och mitt krav på att de genast skulle agera och ta detta på fullaste allvar. Lärarna har koll åt hans håll på raster, och de har börjat att samla ihop mobbarnas föräldrar en efter en.
En som skulle ha en riktig medalj i detta är min son som stått ut så förbannat länge med detta. En stark stolt liten man som valde att gå till skolan när han visste att förföljarna stod där och väntade. En beundransvärd medborgare som säkert kommer att bli en rättvisekämpe här i vår stad.
---
Nu sätter jag på kaffepannan, tar fram den där räkrondellen, för den står i vägen, faktiskt. Muslin blev som en seg gröt och jag ljög, den var inte god, jag är ingen musli älskare...

Det kom ett mail...

Kategori: Politik

Vad glad jag blev idag när jag fick mail ända ifrån Göteborg. Våran S i Ung vänster skickade några bilder från kongressen som Vänsterpartiet hade i Norrköping i somras.
Vi hade så roligt och vi var så trötta att det minsta lilla manade fram skratt. Jag saknar dej S och hoppas att du kommer hem snart. För vi har det jättebra och roligt här..




"Här diskuterar jag och Mikael Wiehe musik"




"Och här hade jag läge att kyssa honom, men sådant går ju ej an..."




"Här har jag fått in blomblad i näsan och värnar om fred.."




"Våran gruppledare med sin nya aftonväska, och glasögonen käckt på svaj."

Humle, Dumle och Kapten Bäckdahl

Kategori: TV

Ja så här såg barn tv ut på 60- talet. Vilken häftig rekvisita...

Åsa Lindeborg- Mig äger ingen...

Kategori: Samhälle

Alla vi som växt upp i ett alkoholisthem har våra olika historier. Åsa har sin, jag har min någon annan har sin. Mycket har vi ändå gemensamt och det är att ett alkoholisthem ofta ska skina och se fint utåt. Så var det även i mitt hem. Min pappa liksom Åsas pappa Härdmästare Leif Andersson skulle ha skinande rena fönster med en ordning så varenda kärring på gården skulle se att det var ett gott hem. Min pappa kallade tanterna på gården för grannkärringarna medan Leif Andersson klassade in dem som kärringar och jävla kärringar.

Många gånger när Åsa berättar om sin uppväxt måste jag dra på smilbanden, för så ofta känns det som hon pratar om mitt liv. I mitt hem där hade vi lakan och handukar och farsan var ganska noga med att hålla sej själv stilig hel och ren, medan vi barn fick ha det ganska torftigt. I Åsas sängar hade lakanen rationaliserats bort. Någon i publiken bakom viskar: "Men hur kunde de ha så inga lakan?"  jag känner att det är mycket folk inte vet, eller har upplevt, för många är ett litet myggbett en stor smärta och något som irriterar.
 I ett alkoholisthem är det så mycket som inte finns, men osannolika situationer råder det ingen brist på.  För oss alkoholist barn existerade det bara det som var i vårat hem hur skulle vi kunna sakna något som vi inte ens visste fanns. I vårat hem förekom aldrig pasta, för som far sa:  "Varför ska man äta Italienskt skit när åkrarna är fulla av potatis?" Och det var Jonas Ahlströmmer som uppfann potatisen, sa han och då var det så, det var min och brorsans sanning.



Åsa levde hos sin pappa och var hos sin mamma varannan helg, för egen del så dog min mamma när jag var 9 år och hade ingen fristad, det fanns ingen jag kunde gå till när hans drickande var illa och när han var elak och delade ut hugg och slag. Det var då hans egna rädslor lades som en skuld på oss barn. Hon säjer själv att det fanns en kärlek i hennes hem tillsammans med hennes far, och ibland känner jag att hon hade det så mycket bättre än vad jag hade. Men såren som biter sej fast inuti är ändå de samma.

Våra alkoholistfamiljer ser olika ut, men i grunden finns samma helvete med och det är alkoholen som skapar en värld som inte existerar utanför dörren, en hemlighet som familjen ruvar på. Något som inte är riktigt men den finns därför måste livet gå vidare. Det är något som är obegripligt och ännu svårare att förklara med ord. Det har Åsa lyckats med i sin bok "Mig äger ingen",


Jag minns minns att en del av mina klasskamrater tyckte det var roligt när deras pappa var full, för då blev han snäll och dom fick pengar. Detta upplevde jag aldrig, jag såg något helt annat, en heltidsalkoholist som körde både förmiddag, eftermiddags och nattskift  månadsvis. En ursinnig man som jag tillsammans med fick jaga spindlar som kröp på väggar, slå ihjäl små djur och resa på astralstrålar till olika platser. Jag tror att jag var räddast av oss båda. Men min roll var att vara lots, vuxen och ett stöd för den som skulle ge mej den trygghet som jag hade rätt till att få som barn. När han vid något enstaka tillfälle hade en vit period då fick jag vila och få nya krafter utan hjälp utifrån. Vi barn var ensamma, ingen bland kärringarna på 70 talet hade förstånd att rädda oss.


En gång sa farsan att: "Ni fick då inte svälta i alla fall."  Jo visst fick vi de, det där förbannade skafferiet var det mest tunnsådda skafferi som funnits det enda som fyllde skafferiet var kalluft från ventilen. Liksom i Lindeborgska skafferiet som de nästan aldrig öppnade, så öppnade jag vårat och varje gång hoppades jag att något gott skulle finnas där. Där stod samma påsar som innan manma dog, pärlsocker, gamla torkade plommon och gammalt bröd. Vi fick svälta ofta, då handlar det om kärlek, det handlar om mat. Aldrig att vi unnade oss något gott, kanske någon av grannkärringarna delade med sej av sitt bullbak bara för vi barn skulle få smaka. Jag vet att jag satt i trappen när fru Hulth bakade för det luktade ljuvligt. Jag blundade och reste till en annan värld.

Livet är svårt för många barn även idag, det känns som tiden stått stilla eller så är det den förbannade byråkratin som maler så sakta. Det är dags, hög tid för vanligt folk att få upp ögenen och våga närma sej det problem som döljer sej bakom de slitna gabondörrarna i allmännyttan eller de fina portarna i de rikare kvarteren. Barn som lever det här livet har svårt att klara sina egna liv. Det är en kamp som inte många uthärdar.


När härdmästare Leif Andersson kom och hämtade sin flicka på dagis efter sitt arbete skrapade han av sej ordentligt om fötterna och sa "Hej Gummilumman fint att se dej..."

Tack Åsa för en fin kväll, det är nyttigt för mej att minnas bara för att veta att mina barn inte ska behöva få ett torftigt liv i en miljö som inte är menat för ett barn.
Med torftigt menar jag inte fattigt, men ändå att det fattas det som andra har som kan ge den trygghet som alla har rätt till.
Ett barn som jag drömde aldrig om prinsess skor och barbiedockor, jag drömde om något annat, saker som jag skymtade när jag var hemma hos någon kompis som hade en nykter mamma och pappa. Hos mej och brorsan fanns det bara vi och pappa. Utanför hemmet var det också mörkt.





 

Glöm nu inte...

Kategori: Vardag

Igår hade jag planerat att gå och se Ewet Ljusberg på Wasabryggeriet, vad gjorde jag då? Jo jag glömde bort hela skiten. Jag som gått och påminnt varenda en och verkligen gjort reklam för detta. Här ligger jag som en hög på en soffa inne i glömskans värld. Uj vad otroligt knäckt jag blir på mitt minne. Och inte nog med det jag har skrivit upp det på alla tänkbara kalendrar och minnestavlor här hemma.

Ikväll glömmer jag inte att Åsa Lindeborg, författare och skribent på Aftonbladet kommer till Vänsterhörnet kl. 18.00.
Åsa med sin bok "Mig äger ingen", det ska bli ett intressant möte...

Alla är välkomna...

Sedär, det har snöat, det var ju skit...

Kategori: Skitsnack

Där stog de ensamma snöslädarna och väntade på mej denna snöiga förmiddag. De visste att snön skulle bli tung, men de väntade ändå ivrigt på mänsklig kontakt efter en kall natt.
Jag började så sakteligt att skotta utanför min egen dörr, tog den enkla snörakan och började. Under nysnön doldes en stor hundskit, en geggig seg stor korv som målade den blå spaden med bruna ränder. Jag skrek ut : "Jävla Hundskit" och kastade den tillbaka därifrån den kom, inte på hunden men väl på grannens gång. Nu började det att bli ett brunt mönster på den skottade ytan och allt var inte längre snövitt, utan skitbrunt.
Det är inte första gången som man drabbas av de bruna högarna, ofta trampar jag och de andra grannarna i dom. Det är så mysigt så. Säjer vi till ägaren då brukar hon tala om för oss att vi är inga djurvänner vi inte. Jag brukar tala om för henne att djur tycker jag mycket om men att behöva lotsa mej mellan skithögar ligger inte på min lista över skojiga göromål.
Väntan...

Grangården som inte äger hunden

Granngården som inte äger hund...



Idag är lika som igår, ingen tid till bloggande. Klart jag är sur...

Snöyra...

Kategori: Skitsnack

Då var det en ledig dag och snöstormen viner runt knutarna. Dagen började så härligt att väckarklockan skrällde, något yr och oförstående över varför klockan ringde på min lediga dag kom jag på att det var bokat för en klippning 9.00. Det som blev abrupt var att jag hade ställt den för snålt så steget ut i stormen gick direkt ifrån sängen.
Hem en sväng och sade hej till Karus och Baktus (Barnen). Sedan iväg på nästa rövartåg till affären, medan snöstormen visslade runt den blå Forden.

                                          



" Gå och klipp dej och skaffa ett jobb..." läget är näst intill klart, chefen väntar ivrigt på min ankomst för att fatta pennan i det avgörande beslutet. En skymf är att inte företaget har ett papper vilket som gäller när jag "köper" omställningsprogramet, det finns inte ett papper vilket som gäller, och det är påpekat. KFO s trygghetsfond, där man kan få studier under ett år, det visste han inget om och tyckte att jag skulle ringa och höra mej för. Man undrar hur man kan vilja bli av med sin personal så intensivt och inte ens förmå sej att kunna delge en 10 årig medarbetare dennes möjligheter. Egentligen hade jag inte väntat mej det heller men det är uselt. Inte heller AGB, visste han något om, men trodde, så det måste jag också ringa och kolla. Det ska bli skönt att lämna skiten, vandra ut, inte se sej om. Jag kommer inte att sakna dom och dom kommer inte att sakna mej.

---
 Dagens måsten skall göras och internet står inte högst på priolistan just nu, men erkännas kan att jag hellre sitter här än kokar kalopps. Så känns det, men vet sedan att inget fixar sej själv.

Lite snabbt...

Kategori: Skitsnack

På den åttonde arbetsdagen kände hon sej trött och ryggvärken molade i raderna ovan kotlettraden. Ändock så kunde denna dag bli vändpunkten i livet, den som hon väntat på. Åter ett besök hos coachen, samtidigt som chefen på arbetsplatsen slet och drog i henne att komma till kontoret för att skriva under sin uppsägning. Aldrig hade hon varit så populär och uppvaktad av stormarknadskungen. Hon ville inte skriva på den idag på fredag, för den tiden kungen kunde på eftermiddagen hade hon slutat för dagen. Och skriva på uppsägningen på fritiden utan betalning hade hon inte en tanke på.

---

Noomi Rapace, tjejen som gestaltar Lisbeth Salander i nya storfräsarfilmen "Män som hatar kvinnor" efter Stieg Larssons bok, ser precis ut som den Lisbeth jag hade inne i huvudet när jag läste boken. Jag önskar att det intrycket bådar gott. Annars brukar jag inte vara pigg på att se filmatiseringarna efter böcker jag gillat. Det brukar slå fel eller också saknas det så mycket att filmerna blir hackade sönder och samman. Jag hoppas att Lisbeth och hennes mot och medspelare fyller upp önskan på topp.


---
Obama infriar löftet och stänger Guanta´namo fängelset inom ett år. Inte en dag för tidigt. Ett koncentrationsläger som är en skam för mänskligheten.En riktig rivstart . "En ny era."  säjer Hillary Clinton. Det man får hoppas är väl att USA inte fortsätter att konstruera egna koncentrationsläger i tortyranda. En rättslös inrättning som inte har haft något human tanke överhuvudtaget.

---

Vi får väl se om jag skriver på papperen idag, eller om jag håller kungen på sträckbänken någon dag till..
Om ni vill läsa vad Rektor Ove Raskknopp (eller vad han nu heter för omöjligt) skrivit på sin friskolas hemsida då ska ni gå in på: http://www.sebor.se
Scrolla ner en bit och se hur han inte skräder med orden.
Där får ni själv avgöra om han är en galen rektor eller om han är en trygg skolperson. Personligen skulle jag inte vilja sätta mitt barn under hans regi.

Den lilla ångmaskinen måste matas med tabletter...

Kategori: Vardag

På den sjunde arbetsdagen skreko hon att "Fy fan vad jag är trött..." hon klippte med ögonen, "En dag till, sedan får jag vila". Nu hade hon haft fem feta år, trots att hon hade gjort en vända med GI, det som väntade var fem magra år och vad det innebar visste inte ens Särimner, den grisen. Och mannagryns gröten regnade ifrån himlen. Än var inte undrens tid förbi.
---
I morgon går jag till "min personliga coach", vad underbart att kunna säja så. Om jag inte hade tagit beslutet att sluta på mitt arbete hade jag fått en personlig psykolog, som säkert hade haft fullt upp.
Det känns bra och jag vet att ingen av cheferna kommer att sakna mej, efter tio år på samma arbetsplats kan de inte ens bemöda sej att säja något om ens arbetsinsats under åren. Mycket uselt, men de har inte bättre förstånd och personalvård för dem har varit något riktigt fult och otäckt.
Nu har jag folk som stödjer mej i mitt beslut och det känns underbart. Min iver glöder och ingen kan få den att slockna nu.
---
Det här med bloggandet har det blivit lite si och så med på slutet. På kvällar har jag petet med min nya blogg som ligger på Wordpress. Då jag inte är någon fena på datorer så kopierar jag över inlägg och kommentarer, på mitt sätt. Kanske det enda vad vet jag. Det blir så att jag kan klara det själv. Det är en hel del som ska dit, för jag började blogga hösten 2007. Och detta är mitt andra byte av blogg, förhoppningsvis det sista. Som det ser ut så finns det flera möjligheter i den nya men också en hel del nya knappar.

Att blogga för mej är som att öppna en ventil på en ångmaskin och när det visslar till, då går jag igång.
Eller som Pierre Isaksson( Family Four) sjöng: "Jag matar meta tabletter" eller var det något annan han sa innan han gick ner i sin källare?
Nu går jag till jobbet och det kan liknas med en källare, ljuset och glädjen har organisationen lyckas släcka och de har aldrig kommit på ide´n att ändra inställning eller att köpa en ångmaskin...


 

Blogg. se en inre resa inne i ett skithål...

Kategori: Skitsnack

Det blir inget inlägg för Blogg. se krånglar och har så gjort en längre tid, till och från.
I hemlighet håller jag på att snickrar på en ny bloggsida på ett nytt ställe men den tar tid. En tid som jag inte för tillfället äger. Den tiden har koperationen hand om.
Jag lämnar denna undermåliga blogg med dess usla service för i kväll för min positiva energi ska inte förstöras av att allt bara försvinner...

Finn Fem Fel...

Kategori: Samhälle

Idag har jag tänkt att lägga in en liten "finnfemfelare" för att de som kommer insurfande ifrån en annan del av landet har jag inte gjort det alltför svårt.
 
Det är bara att chansa, för så gör de som är avbildade. De har startat en roulette här i Borlänge, där bara enskilda och rika kan vinna. Ett spel för några få utvalda. I spelet satsas det hej vilt, de har redan spelat bort pengarna och minussaldot ligger på dryga 100 miljoner kronor. 

         
     (s)                         (s)                    (s)                            (mp)                            (m)

Här ovan ses AB Bluff & Båg...

Just idag är jag stark...

Kategori: Arbete

I dag ska jag redogöra och berätta för min chef "kommandoran" om mitt beslut att säja upp mej. Jag har ytterligare ett möte med Coachen på Antenn på fredag, det ser jag fram emot.
När jag skrider till handling i detta beslut då är jag fullt övertygad att jag handlat rätt och tagit ett klokt beslut.

Om det är någon som ska ligga i en varggrop och tarva över en korv, då är det inte jag som ska vara den som inte tar mej upp eller den som gnäller och gnyr däri...

...jag förs framåt av kraftiga vindar...

Det var roligt att komma fram...

Kategori: Skitsnack

Nu har jag kommit fram i kön till datan. Det är inte lätt att få ta del av tangenterna och en plats i stolen framför den dammiga bildskärmen. Ibland är det lika liten chans som få sju rätt på lotto med chans på drömvinsten.
Då sitter jag äntligen här och kom totalt av mej, innan så vimlade det av ämnen och äventyr i huvudet, men nu...
Jag sitter i alla fall här, och har kommit av mej.
 Min man har som sitt största intresse fiske av varierande slag, och han har suttit framför datan och pimlat i två dagar. Jovisst hörde ni rätt, pimplat. Det finns ett spel där man gör sånt, förvisso är det bättre än att de skjuter ihjäl varandra fast det blir fantasi  fiske kontra verkligt fiske och knappt tid för saker som skulle ha utförts.
Pro Pillki 2 heter spelet, där en figur som med isborr  tävlar på olika finska sjöar bland kraxande korpar, ibland hör man ett slemmande, en hostning eller en rap. Ofta byter man som spelare bete och borrar nya hål, för att få upp så många datafiskar som möjligt för att vinna tävlingarna. Ja herregud vilka syner man fantiserar då jag ser honom sitta helt hänförd. Ett tag såg jag för mitt inre honom iförd sin fiskeoverall sittande på sin pimpelskrylla framför datan. Vad vet man vad som sker när man är på jobbet. Han kanske sitter där med termoskaffe.
Minsta sonen går in som nummer två i datakön med skype och spel som inte en handelsanställd kan ha någon större kunskap om. Nu blev det min tur, jag fick ta den där sista  stunden innan läggdags, och ännu en dag på jobbet.

                 


---

Det har hänt en del under veckan, som ni säker har hört ni som följer mitt liv så vet ni att mitt arbete går an men jag skulle hellre föredra att göra något helt annat i mitt liv. Då stormarknaden ska spara på allt och gamla medarbetare är för dyra då funderar jag på att nappa på det erbjudandet som de har erbjudit för att få bort oss . Vi har blivit erbjudna ett omställningsprogram hos "Antenn". Då om vi hoppar på det då säjer vi upp oss och avsäger oss allt återanställningsskydd. Om jag skriver på det ska jag ha ett kontrakt på att jag aldrig någonsin blir tvungen att återvända dit mera.*s*
Jag har varit på Antenn och träffat en mycket trevlig coach på fredagen. Innan jag gick in hängde min ålder över mej som en stor fisk,  och jag såg knappt en chans att inte någon skulle vilja ha mej, när jag gick därifrån hade jag ingen ålder, inga hinder jag kände att alla möjligheter ligger rätt framför mina fötter. Jag har börjat att se ett ljus i tunneln och det gör mej övertygad om något nytt och det fyller mej med en ofantlig glädje. Borta är alla tunga stenar som hängt runt kroppen och tyngt ner mej.
Jag tror på det här och måste prata mer med familjen. Jag känner att det här är min sista chans att hoppa av Titanic i Southhampton innan jag måste följa den ner till 4000 meters djup.
Vägvalet är väl egentligen givet, stannar jag och företaget lägger ner, står jag och harvar på arbetsförmedlingen och kämpar med att hitta något jobb innan A- kasse dagar tar slut och regeringen tvingar oss att flytta till Bräkne Hoby för att ta jobb på ett jordgubbsfält. Tar jag det här får jag en hel del hjälp att ta mej vidare. Det finns bara ett val känns det som, samtidigt som den rädde lille skutt finns inom mej. Hela livet har varit en tvekan så jag tror att jag spelar, om familjen är med.

                                            
 
---

Äntligen blir det ett inledande möte med oss föräldrar och lärare på skolan med anledning av den mobbning min son utsatts för. Jag ringde och begärde det i fredags. Här kommer inte jag att ge saken mer tid utan nu vill jag se resultat. Hur detta läggs upp vet jag inte men kommer att föreslå ett samtal med oss, lärare och föräldrarna till de killar som mobbar. Vi får se, men en sak ska ni veta att jag kommer inte att ge mej i detta det finns inte en chans..

---
Körslaget såg jag för sista gången denna omgång, bästa kören åkte ur och det känns inte intressant längre. Om jag ska för en gångs skull skriva mode så har Gry Forsell hemska kreationer på sej. Den ena klänningen är fulare än den andra. I kväll var det något så förskräckligt. Iförd en flygvärdinnetopp med en svart pumpa nederdel såg hon ut som en uppumpad kolsäck på två ben. Antingen tycker hon att det är fint eller så stylar någon modefirma henne för att bära eländet för dyra pengar. En riktig horror rysare.

Livet är inte en lek för somliga...

Kategori: Samhälle

http://miajaverling.blogg.se/2008/november/det-finns-inga-ord-for-en-rubrik.html

I November skrev jag om att min yngsta son mobbades i skolan. Trots samtal med lärare på skolan har inte mycket hänt. Jag har varit i kontakt med föräldrar till de barn som trakasserat mitt barn, jag bad dem be sina barn att : "Bara lämna mitt barn ifred". En av mammorna skulle prata allvar med sin son, den andra frågasatt mitt samtal och kunde inte göra något tyckte hon eftersom hon inte visste vem jag var och hur jag såg ut. Det var väl en  intelligent synvinkel, så säj...

Igår och i förrgår, dagen innan dess så kom V hem och talade om att okvädesord och knuffar fortsätter. Han har svårt att delge mej allt och vill inte stämplas som angivare, jag får lirka ur honom information.
Jag ringer till skolan och anser att nu måste det bli ett slut. De verkar inte alls pigga på att samla till ett större möte men ska nu sätta en tid för att träffa oss. Detta möte ville jag få till redan innan jul, men det känns som lärarna inte orkar ta tag i det hela och tror att konflikterna ska rinna ut i sanden.

I December fanns det en insändare i vår lokaltidning som tog upp mobbningen på Fossaängskolan den var undertecknad med en signatur och skrevs anonymt. För denna insändare fick min son skulden, dels att han hade skrivit den. De "anklagade" även mej. Jag har aldrig skrivit en insändare anonymt, och skulle jag göra en insändare då skulle jag utan tveksamheter sätta ut mitt namn, inga promblem. Aldrig har jag gömt mej bakom en signatur.
Det finns tydligen fler vuxna som har synpunkter på skolan och anser att den inte fyller de mål som satts upp.
Tyvärr måste jag föreslå att "fältarna" borde få finnas i mellanstadieskolorna och inte bara på högstadiet. Tiden har kommit då pennalismen är ett dagligt inslag även hos de yngre. För att stoppa detta måste det till en attitydsförändring  hos oss vuxna.

Nu blir det ett möte, och jag tänker inte nöja mej med det, detta ska utageras nu.

                                                                                                
http://www.youtube.com/watch?v=0CqDF-xhH8A&feature=related
                                           http://www.youtube.com/watch?v=ia5bgJjj9Lo

El (ler) hur...

Kategori: Skitsnack

Tack Borlänge Energi, tack för den feta räkningen. Så här efter jul känns det som den värmde riktigt ordentligt. Jag vill även ge er en koposttunna istället för en ros för att ni så enkelt förklarar tariffer och annan skit.
Så här är det, det är näst intill omöjligt för en pappersallargiker att kunna tyda denna hieroglyfiska skrift och översätta den till ett bruksdugligt dokument som klart och tydligt talar om för mej vad alla kiloWatter och kostnader är. Att det är dyrt att få värme och varmvatten det vet jag det ser jag om jag läser i rutan "att betala" där står det 5352 kronor. Det jag säjer att den svenska vintern är inget för handelsanställd fattiglapp.
Då jag sitter som ordförande i Bostadsrättsföreningen vet jag sedan gammalt att en del av medlemmarna brukar komma till mej då räkningarna dimper ner i lådorna. De brukar beklaga detta för mej, för jag vet inte om de tror att jag är en Messias eller att jag har underjordiska kontakter med energiverket att jag kan fixa till deras räkningar. Det är trist att höra vad grannarna har för summor på sina räkningar när man spyr på sina egna. Denna gång kanske jag ska säja:

"Men vad synd, om du vill så kan jag kanske betala din räkning också.."


---

Borlänges Aqua Nova, äventyrsbadet som har drivits av ett bolag som nu dragit sej ur, står och förfaller. Som avtalet skrevs så får Borlänge Kommun nu gå in och ta över "rucklet" som måste renoveras för miljontals kronor.
En kommun som redan ligger under isen ekonomiskt och håller på att drunkna pga otaliga felsatsningar, ska nu reda ut denna skiten. Kenneth Persson ett av alla sex kommunalråd säjer att : "Vi vet ännu inte vilken som ska betala notan..."
Det vet jag kenneth, det får vi skattebetalare göra, det kan inte vara svårt att kandidera till kommunalråd här i Borlänge, hör jag.
Det är väl klart att skattebetalarna får ta smällen, eller ska ordföranden i Bostadsrättsföreningen Graniten ta den räkningen också tillsammans med grannarnas elräkning?
Jag har aldrig satt min fot på Aqua Nova och kommer heller aldrig att göra.
Jag och mannen i dubbelsängen pratade nu på morgonen om denna felsatsning, och jag bad honom att göra ett medborgarförslag. Detta förslag skulle presenteras med ett antal ideér ur en sportfiskares synvinkel.
Den stora bassängen kunde man göra till konstfrusen, där man kunde idka pimpling och angling. Ha VM i isborrning. I forsen och rutchbanan kunde man ordna flugfiske och laxtrappor. I lilla bassängen ha en havsfiskeavdelning. Vad trollingen ska läggas blev ett problem, eventuellt sätta tak över lilla Tjärnasjön.
Varför får inte fiskare idka sitt intresse under tak när alla andra sportklubbar ska ha vinter/ sommarlokaler.
                                         
"Tjärnasjön"                                                  "Forsen"
---

Nu när jag berättar det här då ska ni inte tro att jag är en tredjedel av Göingeflickorna eller nåt. Bara för att jag nått upp till en ålder betyder det inte att jag totalt har klappat igen och söker virkbeskrivningar i Hemmets veckotidning, nej då så är det inte. Jag har ju innan sagt att jag har spelat och sjungit i min ungdom, och haft en paus på cirka 25 år, nu har jag tagit upp spelningen igen.
Jag spelar inte "Sweet home Alabama", inte ens för två kilo dyra bananer, "House of rising sun" även den uttjatade folklore låten går bort. Jag spelar mycket svenska visor, svensk pop, progg, en liten blues kan med kärlek klämmas av. Jag spelar det jag gillar och i låtar det finns texter som säjer något. Alltså låtar som jag väljer för deras kvalite´t . Jag sjunger helst på svenska för det språket kan jag, men en och anna Dylan mfl. blir det också.
Nu har jag legat i en slags träning under året, och har fått äran att dra några låtar på Vänsterns dag på Cosmos den 21/3, i dagsläget vet jag vilka låtar det blir. Nu ska jag sätta dem, för ett problem som uppstått är ju att få in texterna i skallen igen. Jag lovar er att jag kämpar och när det flyter som bäst då kommer tanken in att farsan har diagnosen Alzhemer. Det där är verkligen en blockering som måste bort i skallen.
Det skulle vara ruskigt roligt om alla mina kamrater kom dit och stöttade mej. Inte så att ni håller i mej eller kör in någon slags rollator, utan står som man gör i skidtävlingar och skriker:
"Heja, heja." 
Det blir även fler artister, hörde ni hur det där lät...fler artister. Sanna Carlstedt en ung tjej som skriver sina egna texter och låtar och i mitt tycke så är hon skitbra. Gå in på You Tube och sök på henne.
Mer info läggs ut när programmet är spikat.



"Sanna Carlstedt"                               
---

Detta är min sista lediga dag, innan jag ska dra ett arbetspass på 8 dagar. Nu ska jag sätta mej i köksfönstret och titta på när snön faller. De stora snöflingorna ska få blandas med små sönderivna bitar ifrån min elräkning (som är betald ).
När elräkningen blandas med snön, då uppstår kylan...och kiloWatt timmarna tickar framåt liksom klockan. Medlemmarna i Bostadsrättsföreningen ber en bön om vår i Februari...
---
.

Tyck till i Borlänge Tidning...

Kategori: Samhälle

Hur ska kommunen ordna fler barnomsorgsplatser?

Borlänge har stora problem med att kunna ordna tillräckligt med platser inom barnomsorgen. Vad ska kommunen göra, tycker du?

Skapa inläggSkapa inlägg

Byt Byggboomen mot babyboomen

Borlänge Kommun är duktiga på att skapa tummelplatser för konsumenterna. Kupolenområdet/ Rågåker med sin dyra infrastruktur, där satsas det stora pengar.
För att skapa barnomsorg får kommunen helt enkelt byta spår. Byggboomen får helt enkelt stoppas för att ge babyboomen plats.
Vi i kommunen måste satsa på mjukvaran dvs. familjer människor och äldre innan grävskopor, rondellbyggare och kommunalråd klipper snören och kör ner spaden i myllan.
Kommunen försöker locka hit familjer till köpglädjens tempel, när det är samhällsservicen som ska prioriteras.

Mia Jäverling - 2009-01-11 13:34

Peter Robinson, du vinner lätt över Liza...

Kategori: Allmänt

I en del bloggar skrivs det mycket om Liza Marklunds svek och lögner mot sina läsare. Jag har inte följt debatten så mycket om jag får erkänna. Jag har läst hennes första böcker, men tröttnade snart på Huvudkvinnan i böckerna Annika Bengtzon. Om jag måste erkänna så tröttnade jag även på böckerna. De jag gick igenom var "Sprängaren",  "Studio sex" och "Paradiset". Det fick räcka.
Jag har inte kännt mej sugen att läsa böckerna om Mia "Gömda" och "Asyl". Kanske för att jag har snuddat vid det livet innan.

Nu så vägrar tydligen Liza att delta i debatter meddelar hennes pressansvarige eller vad det är. Hon har släppt några kommentarer kanske,  mest tagit avstånd ifrån debatten. Sådant skuggspel gillar inte jag. Som att man försöker smita sej fri.  Jag ska egentligen inte säja för mycket. Men nog måste man kunna stå för det man skrivit och våga träda fram och förklara sej.

Jag tycker att Liza Marklund är placerad i kultureliten vars gäng som jag är alldeles allergisk mot. Min åsikt i kultur och om kultur är att den minsta kulturarbetare som flänger livet ur sej ska ha alla tulpaner ifrån Amsterdam. Kultur för mej är en ärlig form av konst där man presenterar sej själv och sitt verk för det det verkligen är. Att en del kulturidkare och kulturarbetare redan rider på höga hästar det vet jag redan. Men dessa ser jag inte och jag vill inte bekymmra mej över dem.

Jag är ju av den kvalite´n som inte bugar för någon självutnämnd eller upphöjd människa jag har placerat alla i samma fack. "Här är vi alla lika goda ska du veta, rika, fattiga, beniga och feta." (Citat: C. Wreeswijk)

Nä Liza Marklund får väl det vatten över huvudet nu av de andra, har hon förtjänat det så ska hon vattnas. Men jag tar hellre en Peter Robinson med kriminalfavoriten Alan Banks och kryper under täcket med en ask Romerska Bågar. Jag har precis kommit till slutet av "Kall som Graven" och som Björn Hellberg i "På Spåret" brukar säja så är spänningen förtätad. Och förövrigt rekommenderar jag Robinsons böcker som är de bättre i genren. Börja då med den första, förslagsvis. Jag är otroligt klok. Den heter " En ovanligt torr sommar" den var så jäkla bra att jag även bodde i boken när jag läste den. Den är så väl skriven och jag fick en äkta närvaro, helt enkelt bra.

Just nu skriver en av sveriges sämsta recensenter, ett sånt svårt ord att jag knappt kan få till stavningen.
Jag må nog läsa om den känns det som.

Ett ord som jag minns från skolresan till Rättvik, det var kambrosilur, jag tror att det var något fossilaktigt som man kunde hitta i något kalkbrott uppöver...Nej jag hade fel, det är Kambrosilur är sedimentbergarter från kambrium, ordovicium och silur. Då visste vi det också.

Krångel åter krångel...

Kategori: Allmänt

En hel del kommentarer kommer inte fram som de ska. Det är inte mycket jag kan göra åt det. Jag har försökt att klippa in dem, men det lyckas inte det heller... Ja vad säjer man...inte är det då mitt fel...

Tänk att strosa på en av Köpenhamns gator...

Kategori: Musik

och plötsligt står Bruce Springsteen bredvid en gatumusikant och tillsammans med honom bränner de av "The River". Jag undrar vad man skulle tänka i det läget?

Ricki Martin vs Shakira....

Kategori: Musik

För ett antal, hur många kan jag inte minnas. Familjen satt och tittade in i tv- rutan, det var min kära make och sonen som nu är 25. Plötsligt stannade deras prat och det blev knäpptyst i rummet förutom tv ljudet.
Fram ur rutan krälade en blondin, med höftgung och en säregen röst. Hon var för de manliga soffliggarna som en gudinna som var nedsänd ifrån himlen.
Deras hakor hängde långt ner i ansiktet och deras munhålor var runda som om de formade bokstaven O. Jag ljuger nog inte om jag såg lite snålvatten i den äldres mungipa. Vem var då denna skönhet som väckte deras lustar och fick dem alldeles paralyserade? Naturligtvis Shakira.
Min man sa med en röst av lycka, förvåning på ett frodigt Borlängemål:
 
"Äntligen har det kommit en "Ricki Martin" för oss män..."


Hur liberala får vi egentligen vara...

Kategori: Samhälle

Att vara en bra förälder är ett av de svåraste uppdrag jag haft under mitt liv. Jag har felat och gjort klavertramp som jag efteråt tittat tillbaka på och senare insett att det varit alldeles åt hell. Vad är en bra förälder? Vilka normer ska jag följa?
Ett av de stora misstag jag gjort är att dricka alkohol under mina barns uppväxt. Det är något som jag ångrar så brutalt.

Så beter vi vuxna oss, vi dricker alkohol inför våra barn, trots att vi har hört vad barnen tycker om fester och alkohol. Jag som vuxen har som den stora egoist inte lyssnat och gjort på ett typiskt vuxet sätt, bestämt detta själv och barnen har inte fått ha sin talan. Även fast vi vuxna säjer att vi håller igen då barnen är med så ser de tydliga personlighetsförändringar redan tidigt, de ser att deras förebilder intar en skepnad som dom inte önskar och näst intill hatar. Vi förklarar för barnen att alkohol får man bara dricka när man fyllt 18/ 20 år, bara för att det inte är bra. Barn ska inte dricka men när du blir vuxen då får du. När en vuxen trotsar all vetenskap att alkohol är farligt och inte vill inse att det är en drog, sänds genast ett osynligt budskap över till barnet som kittlar dess nyfikenhet, och idag går alkoholdebuten ända ner till 10 års åldern. Jo ni läser rätt. Det är inte alls ovanligt att 12 åringar dricker varje helg. Budskapet om 18 år når inte fram, utan de ser att vuxna dricker och följer denna linje, precis som sina förebilder.

Alkoholen i sin prakt och laglighet är inkörsporten för en hel del yngre till andra tyngre droger, det vet vi alla. Men fortfarande ska ingen få tala om hur/ när/ vad jag ska dricka. Det är min förbannade ensak, eller hur? Allt är min förbannade ensak och ingen ska bry sej vad jag gör. Så illa resonerar vi. Här vet vi att alkohol är ett sånt laddat ämne samt vi vet att svenskar inte kan umgås utan alkohol. En svensk kan knappt slå eld på kolgrillen en varm sommardag utan att någon slags alkohol finns med som en sidoingrediens. Vi lurar oss själva och tror att vi kryddar upp vårt liv med sprit, öl och vin och att vi ska vara kontinentala. Inte står vi denna sommardag vid grillen och röker en haschpipa heller, nej för det är farligt och olagligt, och vad ska grannen säja om man skulle bjuda över honom på ett sipp.

En bra förälder dricker inte inför sina barn, en riktigt bra förälder köper inte en en lättöl till sitt barn om barnet inte har åldern inne. Jag blir tvärtokig när jag har hört vuxnas resonemang runt langning, de langar till barnen för att de vill ha koll på deras drickande. Har man hört sånt skit? Hur dum får man bli, när man lurar sej själv med att klä sej i en förljugen ängels dräkt och tro att inte barnen kan fixa mer alkohol/ droger på ett annat håll. Jag har aldrig köpt ut en droppe till något underårigt barn, och inte ens tortyr med de värsta medel skulle få mej till att göra det. Det samvetet skulle jag aldrig kunna leva med.

Självklart ska jag som förälder lägga mej i vad mitt barn gör. Jag ska inte släppa på något för att barnet ska börja på högstadiet och ska få mer "frihet", stopp och belägg där ska de hårda tumskruvarna dras. Att sätta stopp och blanda sej i barnens liv visar att det är kärleken till barnet som föräldern ger. kanske det inte kan uppfattas så ifrån barnens sida just då, men det kommer att visa sej senare i livet. Som förälder ska man aldrig förvänta sej ett tack när man avstyrt något som inte bör ske, utan man får lugnt ta emot en del okvädesord, men de är en del av rollen som man tagit på sej som förälder. Våra barn kommer aldrig i repris, vi ska värna om deras liv då de finns, då tonåren känns jobbig för dem. Vi ska finnas där som en skugga i bakgrunden, och ta klivet fram när det börjar att brännas. Det är vi som ska säja stopp, det är vi som är vuxna och förebilden. Det är vi som ska visa hur de ska gå igenom livet utan att döva sitt samvete med droger.

Att ha ett barn som knarkar eller är kriminell kan bero på små saker under barnets uppväxt. Det handlar Inte om du är fattig eller rik. Mycket handlar om förutsättningar, och hur man är som förälder. Om jag som vuxen umgås med alkohol och har fester med vuxna och barn då ser ju barnen vad som är naturligt för de vuxna. De umgås och "kopplar av" med en fest efter en veckas hårt arbete. Den legala kommentaren som förs över utan ord till barnen. Sedan finns andra orsaker som ärvd alkoholism med som en djävul i flera familjer. Så länge vi har en drog som är legal då måste vi även förstå varför det finns så mycket blandmissbruk ute i samhället. Barn kan bli missbrukare utan att man som förälder använder alkohol, men den stora boven i dramat där är att samhället mer och mer legaliserar alkoholen, förskönar reklamen, och Stureplansandan blinkar flärd och prakt i sina "After Work" drinkar. Ett substitutsamhälle där vi måste slå pannorna i bordskivan, för att ha en chans att få vara med.

Vi föräldrar blir klart chockade den dagen vi får veta att vårt barn använder droger, rannsakar oss, och tydligt kan man se att flera stora och grova missar som funnits med under barnets uppväxt. Att lagligt som vuxen visa sina barn och umgås med dem i en miljö med alkohol. Varför ska stora göra dumheter framför ögonen på de små. Alla barn har rätt till att växa upp i en drogfri miljö.
Att Fest knarka för många är ett fint sätt att umgås på, samtidigt säjer ungarna att "knarka" är ett jävligt fult ord att de använder inte det, lika lite som "alkoholumgängesfamiljerna" säjer supa, det kallas för festa, inte knarka. Droger har blivit ett substitut för alkohol. Dricker man sprit då blir man kanonfull, tar man extacy då blir man lycklig och mår bra. Så länge det finns knark och alkohol ligger alla i riskzonen, och vi vuxna blundar och försvarar alkohol, men inte knark. Det är ingen skillnad på alkoholmissbruk och att knarka. Missbruk som missbruk.

De vuxnas ansvar som förälder är att ta reda på vad alla droger är och dess konsekvenser det är att bry sej om sitt barn. Atiityden bland unga måste ändras, först genom att vi vuxna gör en helomvändning, sedan säjer de att om min kompis vill droga så är det väl upp till henne/ honom. Attityderna har växt fram ifrån de vuxna. Ungdomar idag säjer att hasch är en "lätt" drog, det stämmer inte alls. Det vi vet är att hasch ger koncentrationssvårigheter, försämrar närminnet och planeringsförmågan och den skapar passivitet. Den ger nedsatt immunförsvar, hosta och halsinfektioner. Långvarigt bruk kan leda till svåra personlighetsförändringar (avtrubbning, likgiltighet) och direkta psykoser, kan vi kalla det en "lätt" drog?  Långvarigt bruk av alkohol, ligger det så långt ifrån haschets konsekvenser? Fundera ett tag på det.

Att stoppa missbruket är svårt, men det går att desarmera betydligt och detta kan göras med kunskap och insatser samt information i ett tidigt skede. Tycker ni att jag svartmålar ungdomar, då har ni fel. Jag svartmålar de vuxna som inte har ett större vett, så även mej själv, ifråga om konsekvenser och attitydsinställning till alkohol. Jag är grymt oroad över drogliberalismens framfart i världen och i Sverige och i min stad. Priserna ligger lågt, debutåldern likaså och bruket ökar lavinartat. Det är alarmerande, och vi ser dagligen liv rinna mellan fingrarna där droger och alkohol haft sin framfart. jag ställer inte upp på att narkotikan flödar fritt, jag ställer mej inte bakom ett ldrogliberalt samhälle. Jag är en krigare som krigar mot droger, jag ger inte dessa någon plats i mitt liv, hos våra barn i mitt samhälle.

Alkoholen kostar samhället och arbetsgivare mycket pengar, lika med narkotika. Ofantliga summor på vår skattesedel för att rehabilitera, vi går in och gör insatser när sjukdomen blommat ut, men vi är taskigt dåliga på att förebygga samhällets gråsugga alkohol/ narkotika. Vi petar in pengar då det är illa, innan hur tänker vi då?
Idag säjs det att 10% av befolkningen är missbrukare, jag tror det är fler. Mörkertalet simmar i skuggan, medan Siv fyller på sitt femte glas med lådvin och kopplar av för att chefen är kass.

Kriminaliteten, mishandel, dödsskjutningar, knivvåld, mord mm är efterbörden av de substanser som går att köpas i butik, på internet eller den svarta marknaden. Vi vuxna har skapat detta monster, kanske inte medvetet och inte med vilja, men vi är de olyckliga kreatörerna som inte vill inse att vi misslyckats med vår "liberalism".



Jag vet att detta inlägg kan irritera flera, men försök att se alkoholen från ett annat perspektiv. Utgå tvärtemot mot dina vanliga tankar, försök att förstå de som lever i en dyster verklighet och med stora mödor försöker förändra sitt liv.
Tänk att de varje dag inte har någon annan önskan än att deras liv skulle kunna vara helt anorlunda om inte alkohol och narkotika fanns tillgängligt. Tänk...

Invasion - Sabotage - Olycka...

Kategori: Sant eller Falskt?

Någonstans i England har ett bläckfiskformat Ufo krockat med ett vindkraftverk, sägs det...
Utomjordingarna kanske måste träna mer på "rondellkörning" samt visa hänsyn i det
jordiska luftrummet.
Så här kan det inte fortsätta, med sabotage av jordens alternativa energi.
Fy skäms på er...

FN:s säkerhetråd en gammal lagrad grönmögelost...

Kategori: Politik

Det är hög tid, det är dags att förnya FN:s säkerhetsråd. Ett gäng lagrade mögelostar ifrån Stormakterna sitter och snarkar med sin vetorätt, deras otränade muskler spelar på sköra trådar, de är gamla och trötta. Artefakter och reliker ifrån 40-talet sitter likt "krigsherrar" om de ens minns de gamla och de nya krigen. De kanske inte minns att Darfur ligger i Afrika, har de förträngt slakten Rwanda.

Femton medlemmar sitter i rådet det är Kina, USA, Frankrike och Ryssland som är permanenta medlemmar med vetorätt. Tre Afrikanska länder är representerade. Förutom Kina finns det två Asiatiska länder. Arabvärlden och mellersta östern lyser med din frånvaro (ej självalt).

Detta råd kan inte enas, och det krismöte som hölls i helgen kunde de inte ens få till ett gemensamt uttalande om Israels markoffensiv i Gaza.
Usa sätter som vanligt käppar i hjulen och slår sej för bröstet som en stor Gorilla. Deras egenintresse sätts främst. Stormakternas ekonomiska muskler styr vilka som får sitta med i rådet. Usa göder sina egenintressen, som vanligt.

Säkerhetsrådets oförmåga har visat sej tydligt, deras passiva agerande i stora frågor som Rwanda, Darfur och Balkan har visat sej i denna fossila samling.

Jag gjorde en förfrågan innnan och har Googlat på rådet för att få fram namn och ålder, hur många kvinnor sitter med. Jag har mejlat till UNIFEM men inte fått svar. Det har inte lyckats. Medelåldern hur ser den ut?

 En kompis har hittat en kvinna i "rullorna", men om hon är aktuell idag vet jag inte. Hon ska heta  Patricia Espinoza för Mexico som representerar Latinamerika och Karibiens plats i rådet.

Byt ut rådet, begrav 40-talisterna och gör säkerhetsrådet till den samling  som världen förväntar sej och att det ska fungera. Att förena nationerna må väl ändå vara ett av huvudsyfterna eller har jag missuppfattat något?




"Här sitter Alain Dejammet och funderar på den sista vilan likt en
Roquefort blue Cheese"

Häx(h)an...

Kategori: Humor

Idag pratade jag med en liten kille, han var med sin pappa och handlade. Jag har lätt att få kontakt med ungar, det är väl troligen för att jag är ett stort barn själv...
Vi kom in på lite olika sagor och så, och jag berättade att jag var en snäll häxa. Killen frågade hur jag visste att jag var en, och jag berättade att jag inte hade någon skugga. Han kollade och det fanns ingen där för lyset kom uppifrån, och gav ingen. Han hummade lite och skulle ställa mej på pottkanten, han ville att jag skulle trolla honom till en groda. Då ställde jag motfrågan varför han ville bli en groda, det var väl inte så kul att få bo i en kall sjö. Nej det förstås, tyckte han..

"Du är i alla fall inte lika snäll som Häxan Bella..." sa han.
"Jo det är jag, men inte lika snygg..." fyllde jag i.
"Joho..."  sa han "Mycket snyggare..."
"Tack" sa jag
När grabben gick då sa han till pappan: "Pappa nu känner jag två häxor och han är mycket snyggare än Bella.."

                                                                                               

I kväll tänker jag på de 1,5 miljoner som är inspärrade i Gaza med kriget inpå..

Kategori: Politik

         

This is major Tom to ground Control...

Kategori: Allmänt

Jag känner mej som en austronaut, hur nu dom kan känna sej. Varje dag känns som en rymdresa, ändlös evig, mållös och som en myggspiral. Jag når inte fram, får inte mina projekt färdiga. Mest jobbar jag, fast jag har en 30 timmars vecka är jag inne i ett 8 dagars arbetspass. Inte nog med det, jag och familjen ska helst äta. och för att äta måste man handla. Även en dusch ska hinnas med, gå igenom mailen, vänta på att sonen är klar med datan efter ett antal påminnelser. Till sist får man bli förbannad och ryta till för att få "låna" datormaskinen.

Javisst ja så har jag en hel del att göra som ordförande i vår Bostadsrättsförening, det är det mest oglamorösa situation jag någonsin satt mej i. Att stå som en diktator och mässa ut bostadsrättslagen för de som inte ens vill inse att man bor i en bostadsrätt är så frustrerande. Jag får heta både det ena och det andra. Varför utsätter jag mej att bli en paragrafryttare ett bollplank och få besluta och ge domedagsbeslut. Jag mitt elaka lilla stycke.
Nu har jag funderat en hel del på ordförandeskapet. Just nu ligger en riktigt jäklig fråga på styrelsens bord, vi har jobbat med den sedan i mitten av december och frågorna blir fler än vad svaren som ges. Jag har kommit på att, jag kan inte stanna,   i vilket beslut som än tas, hela min magkänsla säjer att :"Retirera dra dej ur. " Med mitt namn som firmatecknare och ansvarig om något skulle hända för lång framtid. Den situationen sätter jag mej inte i . Aldrig att jag ska falla på grund av andras regelbrott och dårskap. Säjer jag nej då är jag förevigt hatad. Mitt svar kommer till 80% att bli ett nej,därför lämnar jag klubban. Säjer jag ja då sätter jag mej i en rävsax, säjer jag nej då blir jag förpassad för tid och evighet.
Troligen kommer mitt beslut att leda till en dominoeffekt och en del av styrelsen följer med. Då finns det inte mer än några stycken att bilda en styrelse på och de vill inte. Jag kan inte ta beslut som blir fel, det är bara så, ska jag stå anklagad inför rätta för att jag var dumdristig.
Mycket dumheter har jag gjort i mina da´r  så nu får det räcka.

Nästa steg i detta är att jag med min kollegas hjälp måste hitta en jurist som är specialiserad på bostadsrättsfrågor. Jag känner ingen i alla fall, nu får jag snart dra i nödtofsen så raketen stannar. Nu ska det tankas bränsle, äkta raketsoppa.

Svåra beslut är inte det lättaste.

Nu när tiden och energin har gått till mitt ordförandeskap och mitt beslut om en förändring i min arbetssituation då har pusten och luften lämnat min kropp. När jag kommer in i mitt lilla musikrum står min gitarr och ser på mej som en ledsen liten hundvalp, små dammkorn har lagt sej på ovansidan och jag stryker lätt med handen och tar bort det. Jag plingar på en sträng, gäspar och inser att jag måste gå i vila för att ta fajten med att åka till arbetet i morgon.


Genom ljusår och genom galaxer färdas många, långa och svåra tankar. Jag vill inte upprepa felen för att jag ska vara snäll och frivilligt sparka undan benen på mej själv, sätta mej frivilligt i klistret med en harang om att. "Det löser sej.." förr var det mitt paradnummer, nu är det tre ord som innehåller en släng av sinnesförvirring hos mej.
Inget löser sej automatiskt, vad jag vet. Så har det aldrig gjort för mej, därför tror jag inte på att något löser sej utan att jag själv måste jobba för en lösning.

"Det löser sej..."

FN säkerhetsråd...

Kategori: Politik

...ingår det någon kvinna  från något av medlemsländerna?
Är det någon som vet?

Jag är en dåraktig skummis...

Kategori: Minnen

Jag fick en sådan minnesattack och började fnissa för mej själv. Egentligen är jag galen som avslöjar hur stupido jag är. När ska jag börja att bli blyg och förlägen, troligen aldrig kommer det att ske. Tänk om man kunde minnas alla tokerier man hamnat i, då hade jag troligen emigrerat till Bräkne- Hoby.

För längesedan gjorde jag ett gästspel på 8 år i södra Småland, en uslig by där jag i början inte förstod va de sa. Senare blev jag haj på både Smålänskan och danska (det var många danskar som jobbade där).
Men det var inte detta jag skulle tala om...

En dag var jag trött på den dåvarande mannen i mitt livs rakskum, den luktade eländigt och gav en doft av billig vinäger. Då beslöt jag att åka till den största matbutiken och köpa ett nytt skum, ett väldoftande.
Om man köper vanliga sprayflaskor med dofter i då kan man puffa ur lite grann och dofta, så trodde jag man kunde göra med dessa rakgel flaskor också. Jag förde flaskan mot näsan och gjorde en så liten smygpys, för att inte avslöja att jag "tjuvluktade". Jag gjorde ju bara ett litet tryck och ut vällde det rakgel på näsan som utvecklades till en gigantisk vit boll, i ansiktet. Där stod jag som ett stort fån och folk tittade på mej. Dessutom var jag tvungen och gå en bit för att komma till kassan för att be om ett papper att torka av denna skumboll med.
Då började kassörskan och de som köade att gapskaratta. Då kände jag mej liten och väldans ensam även alldeles vit i hela fejset.

Då undrar jag inom mej själv,  vad är det som gör att jag ofta brukar hamna i situationer som jag inte räknat med. Hur kan det alltid bli så?
Nog kan jag väl bjuda på mej själv men varför ställer jag alltid till det. Bra är väl att jag gjorde någon på den tråkiga affären glad, som för övrigt då hette Markant. Kan den finnas kvar tro...

Jag minns affären men jag har nog fallit i glömska för dom, det känns skönt.

                                  

Dags för en diger deadline...

Kategori: Arbete

Nyss hemkommen från jobbet, halv elva på kvällen. Förtvivlat tråkiga och obekväma arbetstider, så otrolig less att leva ett inne när gubben min är på jobbet, jag är på jobbet när gubben min är hemma. Alla lappar som skrivs, glöm inte gymnastikpåsen, ta ut soporna och allt det där som man vill förmedla öga mot öga. Han med sitt 5 skift och jag med mina handelspass. Kalendern är tecknad med namn efter våra arbetstider och de måsten som ska göras. Vi hör knappt aldrig varandras fisar, vi känner aldrig lukten av dem heller. Ska vi fisa med varann då blir det i telefonen och hur kinky är inte det?

Jag känner så starkt inom mej att nu måste denna dårskap få ett slut, ska livet behöva se ut så här? Det är sjukt att folk ska behöva arbeta de mest konstruerade tider på dygnet. I en industri där man tillverkar stål dygnet runt har jag förståelse för det, men en stormarknad som väl kunde stänga på rimliga tider känns det fullständigt meningslöst. Man jobbar 8 dagar i rad på en 30 timmars vecka, ledig varannan helg och har en skitlön. Nej det är inte värt det.

Nu har jag kommit till slutet av en snart tioårig vandring bland muttrar, bräder och cementsäckar. Nu känns det som jag är färdig, jag har inget mer att ge detta företag som sjunker i snabbare takt än Titanic. Från att ha halkat in på detta yrke så har  jag beslutat att jag ska halka ut med ett bra glid. Min arbetsplats är ingen glad sådan längre, arbetskamraterna vallfärdar likt pilgrimmerna gör. De vallfärdar ut på nya äventyr, nya yrken och alla är glada och nöjda att de kommit ifrån "Huset som Gud och Cheferna glömde".
Då man i början av december meddelade att 1000 skulle få lämna Soop Fonus, då har en hel del hoppat på ett utvecklingspaket. Jag har tagit mej i hampan nu och kontaktat dem, för att åtminstone gå dit och prata om vilka möjligheter jag kan få om jag tar erbjudandet. Inget att förlora på att lyssna på vad de har att säja. Jag har alltså tagit ett beslut och nu ska jag skrida till handling, om inte deras paket fungerar så ska jag bli mer aktiv och engagera mej för att få vandra ut genom den dörren. Det kommer jag att göra utan att vända mej om, det lovar jag.
Jag har lovat mej själv att 2009 ska få en positiv förändring, hur den ser ut det har jag inte den blekaste aning om, men den kan då knappast bli värre än situationen som jag nu sitter ingrodd i.

Det känns så skönt att det är klart i mitt huvud, och att det där fega och ängsliga hamnar mer och mer i bakgrunden.
Energin är det inget fel på - laddad upp till öronen.
Tjohooooo...

     
 
"Från Yngel blir jag en groda"

Idag blev det Januari...

Kategori: Helgdagar

Efter en härlig sovmorgon slår man en kik på utsidan och ser att det är en gnistrande kall nyårsmorgon, solen hänger i horisonten som ett stort brinnanse klot. Rimfrostens isstjärnor glimmar på altanen i motljuset. Det här känns fint, en perfekt nyårsdag.
Igår var vi hembjudna till några vänner på riktigt god mat, med tilltugg och trevligt sällskap, det var så trevligt att 8 timmars sittning gick förvånansvärt snabbt. Rätt som det var så blev klockan mitt i natta. Det var riktigt trevligt att komma hem till trevliga och lättsamma människor.

Nu är julhysterin och nyår slut för denna gång och det dröjer sej ett helt år framåt tills nästa gång, det känns bra.
Nu önskar jag alla en God Fortsättning och ett hopp om att det nya året blir som ni önskar. För så ska det bli för mej och det har jag redan bestämt.