Mia Jäverlings Blogg

″  KYLAN OCH KÄRLEKEN Den unge mannen utstrålar en längtan. Varje muskel i hans kropp söker någon att krama. Ögonen berättar minnen av negativa möten. De speglar utanförskap och kärlekslöshet. Orden är inte hans. De är ekon av andras lidande. Hans armar beskriver våld men vädjar om förändring. Hans sparkar träffar oss rakt i hjärtat. Vi känner vår egen rädsla.
Vi frågar oss varför och söker svar. Svar som kanske finns närmare än vi tror. Inte utanför oss själva, men innanför.″
Claes Mankler

Livet för oss alla ska gå vidare, efter ett tag glömmer vi. Jag har svårt att glömma morden som skett under åren. Dom händer med jämna mellanrum, efter varje mord då sägs det att samhället ska rusta för denna typen av dåd och gärningar. Sedan går det en tid, och ett nytt mord är ett faktum. Hela tiden snurrar karusellen vidare, repriserna står i rad, fastän dom utspelas på olika ställen i kommunen.

En ung kille har fått sätta livet till, kvar finns hans familj, släktingar och vänner. De sörjer, de frågar sig varför...
En ung kille står som gärningsman, med fängelsestraff framför sig en ypperlig fortsättning på en kriminell fortsatt bana i livet. En kille med familj, släkt och kompisar som undrar varför...
Hade han bett om hjälp, hur mådde han. Kunde detta mord ha förhindrats, det tror jag faktiskt.

Nu måste vi vuxna börja att vårda, älska och bry oss om våra och andras barn och detta med stöttning av den kommunen vi lever i. Det ska finnas en jour f för föräldrar, det ska finnas någon som tar de unga på allvar.
Jag accepterar inte ett samhälle där vi inte orkar bry oss, utan reagerar på olika sätt när katastrofer hänt. Sedan glömmer vi, eller tänker att detta rör inte mej. Vi vuxna, vi som är politiker kan inte sitta och tugga på naglarna och glömma.
Denna dag går vidare för alla, mina tankar finns hos ungdomarna. Jag är arg, ledsen förtvivlad...