Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Höstfundering...

Kategori: högtid

Just denna kväll, denna höst känns det mysigt att höra spöregnet tillta. Hur mycket kan det tillta innan det slutar att just öka i styrka.
Boken "En man som heter Ove" ligger startklar och jag tycker att den nu börjar ta form. Något för snurrig ingress anpassade sig till det som jag gillar.
Jag blundar en stund och lyssnar, jag fantiserar om regn. Att ibland så gillar jag det och lika ofta ogillas det. Glad över att taket är placerat ovanför mig så känner jag mig lugn.
Lördag kväll, tv programmen växer inte på träden...nej dom växer inte alls. Undrar hur många gånger jag ska betala licens för en ständigt återkommande repris?
Var tog alla Svenska tv productioner vägen, drama och högklassiga serier? Dom försvann likt regnvatten ner i en dagvattenbrunn.
Är det reality, matprogram och förnedring som blandas med Amerikansk smörja som kryddas med en skrattmaskin. Lika sorgligt som en clown, som snart är arbetslös då inte heller han kan roa. Cirkusens spotlights släcks.
Kvällen är mörk, träden har börjat visa att löven tappar klorofyll, marken luktar jordmån. Det mesta är skördat och Sverige ska vila och gå i träda.
Jag ligger här med trötta ögon, boken Ove väntar på mig, regnet fortsätter slå mot mitt altantak och Wilhelm Moberg skrev Godnatt Jord (tror jag). 
Skänker Christian Gidlund i Kvarnsveden en stor tanke. Har inte klarat att läsa något av vad han skrivit. En dag kommer jag att göra det och senare då vi ses, då tänker jag ge honom min recension. Livet är märkligt...
 

Höst i luften...

Kategori: högtid

Jag känner doften av en begynnande höst, doften från skogen når min näsa. Hösten är inte min årstid, men känner att idag har jag inte lika svårt för den som förr. Hösten är vemod för mig, lite som en Finsk långfilm.
Vemod och ett tungsinne som jag måste balansera upp med att försöka att njuta av alla höstens färgsprakande kaskader.
 
Höstvisa
 
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött
och med enns så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker som jag skulle saagt och gjort,
och det var så väldigt lite jag gjorde.
 
Skynda dig älskade, skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd några ljus det är nära till natten,
och snart är den blommande sommaren slut...osv
 
Det är en fin visa, som innehåller underbara rader, skriven av Tove Jansson och Erna Taoro. Det finska vemodet kittlar genom hela texten och berör, tröstar och försöker glädja medan höststormarna viner runt knutar och rör upp stora hav. Ett allvar i visan som ger mig lätta rysningar.
 
 
Mycket tid har jag tillbringat i min nya husvagn i sommar, att skaffa nytt innebär också en hel del jobb. Inte bara att smäcka upp, utan nytt golv ska spikas till det nya tältet. Väder och ledighet ska stämma. Endast vagnen är på plats och förhoppningsvis så kan vi sätta upp det nya tältet nästa vecka.
 
Ibland blir jag less, på att det aldrig vill bli klart, och vissa perioder njuter jag av att få vara förväntansfull. Tokig blir jag när det krockar i planeringen och nöjd när jag får pricka av något på listan.
En sak är säker och det är att det kommer att bli väldigt bra, helt perfekt. Vårt lilla hörn på campingen har plötsligt blivit stort och det lugn som vi har på "Lugna Gatan", får mig att se fram emot nästa sommar.
 
Här har det avverkats små och medelstora träd, grävits ut med maskin, allt detta för att få in den långa vagnen som mäter över 8 meter med drag. Jag är nöjd. En plats som inte behöver varken målning eller underhåll, jag bara dra ner en dragkedja när jag åker hem, och dra upp den när jag kommer tillbaka.
I vagnen så kan jag känna att allt blir enklare, med matlagning, varmvatten, vettig toalett. Urhäftigt.
 
Kvällarna är mörka härute i skogen, och sjöfåglarna gör sig redo för avfärd. En ny årstid och en ny fas är i antågande, det är bara att följa med, hålla i hatten när stormarna viner.
Jag är nöjd...