Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Underbar film, bra låt...

Kategori: Film

Oh, brother where art thou/ Bröderna Choens kanonfilm. Se den om du får tid...

53 frågor och inte ett enda svar...

Kategori: Samhälle

(Nu blir det en långkörare.)

Det finns många frågor som man önskar ett svar på.
Vilken våglängd ska man ratta in sej på? Vill jag att tankarna ska behandla det världsliga, det som sker i Sverige eller fokusera på det som händer i min stad och min närhet? Eller ska jag hålla för öronen och samtidigt blunda för att låtsas att det som händer, inte händer?
Ska jag som politiskt aktiv och fackligt involverad och intresserad lägga mej ner och ge upp?
Ska jag som kvinna tiga och rätta mej in i ledet?
Nej, jag tror inte det kan bli så. Den dagen då jag visar strupen kommer inte att komma. Vad är felet med att vara en kvinna som tydligt visar sin åsikt och är av kvinnligt kön? Det är självklart inget fel. Problemet är att andra känner sej obekväma och de vill inte förvänta sej att kvinnor tar sej ton, eller göra sej hörd. Enligt någon "bok" ska kvinnan tiga i församlingen. En bok som inte anammas i vanliga fall, blir en manual när det gäller kvinnfolk.
Den "moderna" kvinnan som reser sej upp, säjer och tycker samt står för sina åsikter tycks av många män och kvinnor vara en obekväm, otyglad gnällkärring. 
om det sista i mitt liv skulle vara mot all förmodan att någon kastade ner mej till Helvetet, där jag blev simmande i en sjö av diare´ och såg djävulen kom åkande mot mej i sin stora motorbåt, då hade jag troligen högt och tydligt ropat:
"Gör förfan inga vågor..."
Med näsan över skiten hade jag rett ut den situationen, hade jag inte det då hade jag inte lagt mej utan en kamp.
Varför vill jag inte vara den ytliga typen som diskuterar mode, flärd. Någon som tillåter att man kuvar mej?
Dum fråga blev det, jag tror jag vänder på den. Och frågar varför vill människor bli ytliga? Det kan väl inte vara en egenskap eller? Eller tjänar deras liv på detta att rätta sej in i ledet. Ja för somliga är det nog så. Är dom lyckliga?

Är verkligheten så svår och förväntas man som kvinna att tiga, orkar man inte vända deras tänkande och tyckande. Tiga och samtycka, är det en kvinnlig egenskap av guld?
Eller har kvinnor i allmänhet tappat sina ideal i den rusande tiden? Eller är det bäst att tiden får gå sin gilla gång?
Har vi alla haft det för bra i allmänhet, har livet och vår uppväxt kantats av ljuv musik, en skyddad verkstad som lett oss på ett enkelspår rakt fram. Med samma träd och buskar i slänten. Samma sjö och samma himmel. Åker vi framåt och struntar vi i det som sker runt oss, eller ger vi saker och ting åtminstone en liten tanke?
Vill vi stänga dörrarna och låsa in alla  problem. Vill vi plombera det som är jobbigt och besvärligt. Oron låser vi in, men den gnager och tär likväl om man har empati.

När någon engagerar sej i dag för någon eller något, då skriver tidningarna om eldsjälar och hjältar. Då är det lätt att i realiteten att bli båda. Så enkelt att det inte ens är värt att lägga med på meritlistan.

Jag ser ofta på nyheterna. Just nu står den Amerikanska finanskrisen i fokus. En kris som berör enskilda människor i hela världen, utom den aldrig sinande ström shoppare i Kupolen, Borlänge handlarnas Mecca.
Volvo är i kris, ca 1000 tjänstemän i Sverige måste lämna sina jobb.
Kommuner i Sveriges land har spekulerat bort skattepengar på den Amerikanska marknaden, och i tv står kommunalrådet med tårar i ögonen och förklarar att detta trodde han inte. En mångmiljonförlust där den svaga människan kommer ikläm i form av social nedrustning. Det borde enligt lag vara förbjudet att Kommuner får spekulera bort skattemiljoner.
Vidare på nyheterna behandlas klimatet för arbetslösa, sjuka, där läget är katastrofalt. Kommunerna har en utbetalning av socialbidrag som överskrider budget med miljontalskronor. Hiskeliga summor. Ett rekord om man kan nämna ett sådant i sammanhanget.
Är vi på väg mot en lågkonjunktur eller?

Idag har tumskruvarna satts åt på chefer och företag. Nu har hårda förhållningsregler stämplats i pannan, vilket givetvis straffar den anställda. Idag är vi inte medarbetare utan vi blir undersåtar i en fabrik som måste leverera resultat eljest väntar kylan. Arbetaren ska inte tycka och tänka så mycket, för det skapar negativ stämning och lönsamheten dalar. Nu står vi med kepsen i handen och tigger om nåd. Man vill krossa åsikter, de fackliga klubbarna, man vill kuva till tystnad.
Jag kan tydliggöra ett exempel nedan och detta sker på våra arbetsplatser idag. Vilken arbetsplats det är vill jag inte säja, men en nästan kvinnlig. Där man inte behöver utbildning. Ja ni får gissa resten eller så får ni ställa den 54: frågan..

Cheferna på enheterna har fått tydliga uppgifter ifrån sina chefer och sin organisation:
1. Tjäna pengar
2. Tjäna pengar
3. Tjäna pengar

Vidare skrivs det i veckoinformationen:

"Man kan tycka vad man vill om de tre uppdragen, men är man inte medveten om att man är anställd här för att företaget ska tjäna pengar så tycker jag nog att det är dags att inse det eller ta sej en rejäl funderare på framtiden"  slutcitat.
undertecknad chef önskar också en trevlig helg.

Vad säjer man om det då? Kan det finnas fler liknande veckoinformationer ute på landets arbetsplatser? Troligen ...

När verkligeheten rasar i ett samhälle och tryggheten rycks bort för ett otal människor då kan inte jag som person stänga dörren, låsa och kasta nyckeln. För mej fungerar inte det, orättvisor och inhumanitet passar inte in i mitt rum. Jag vill hålla det rent och då inte bara på ytan.
Jag är varken hjälte eller eldsjäl inte heller en negativ gnällkärring, utan en som oroas över hur världsläget är, hur Sverige mår, och hur alla har det i min hemstad. Under tiden jag funderar på det så hinner jag vara en fru, en mamma, en positiv människa, jag har roligt och jag är i allra högsta grad en normal person.  Jag går till kupolen och köper kläder till min son, jag gör precis det alla gör. Men jag låter mej inte köpas eller nöjas med ett samhälle som sparkar på de som ligger. Det kan jag inte. Då skulle jag verkligen må dåligt om jag gjorde så.

Jag står här denna höstmorgon och tittar ut genom köksfönstret och ser att färgerna börjat att skifta mot höst, jag ser mina grannars dörrar, de vita med spröjs. Kommer vi alla här ha det lika bra i fortsättningen, kommer alla som vill bo kvar här ha råd?
Kommer vi alla som jobbar ha kvar vår inkomst? Pensionärsparen med sina täppor, kommer de att orka påta i jorden och finns de plats för dem någonstans när orken slutat?

Även när ögat registrerar en idyll, då bör man vara vaksam, för bakom de stängda dörrarna kan det lura faror...

Det enda man kan är att skratta åt eländet...

Kategori: Arbete

Jag arbetar på en stormarknad, nu har organisationen eller de lokala cheferna bestämt att vi inte ska få handla på våra schemalagda raster. Inköp ska ske före eller efter arbetstid. Därför väljer jag istället att sluta att handla på "min" butik då de inte vill ha kvar mej som kund. De tror att vi som handlar på raster stjäl tid och blåser dem på pengar.
Tyvärr så är jag inte förvånad, de gånger man skulle förvånas och något positivt sker är så få att man knappt minns dem.
Hädanefter har vi på min avdelning sagt att vi bjuder inte på några minuter övertid, utan när arbetsdagen är slut exempelvis klockan 15.00, då går vi oavsett vad som vi har i händerna.

Föresten så är Greta Dahls stipendiefond klar. Av 8 sökande i hela Dalarna fick två chefer på mitt jobb resa till Italien. Jag är inte särskilt förvånad över det heller.  

Ärligt, så har arbetssituationen blivit så jävla förfärlig så jag har bara börjat att skratta åt eländet. Det finns en väg ut, och det är den jag jobbar på.

Jag tror inte att verksamheten klarar framtiden, oduglig organisation och chefer sänker skeppet. Missnöjd personal. Läget kan knappast bli sämre.
En ny koncernchef började för ett halvår sedan, jag undrar om det ska bli som den förra, eller den förra, eller den förra...
Att sitta på sin post i drygt ett år, sedan få sparken med 15 miljoner i avgångsvederlag.
Ja det stinker skit, vecka in och vecka ut.
Tur man kan skratta åt eländet.

Är sedlar bara vanligt papper, är mynt småskit...

Kategori: Samhälle

När jag var liten då lekte jag affär, då samlade jag och en kompis på tomma livsmedelskartonger och vi öppnade affär ute i trädgården. Betalningsmedlet var "leksakspengar", vi prissatte varorna och gav igen de kronor. Redan där började omedvetet en lära för livet som sa att när pengarna är slut, då kan jag inte handla mer.
Under uppväxten har jag inte blivit den ekononom som man önskat sej, jag har tjänat vanliga löner och många gånger har behoven att köpa större och saldot har hamnat på minus. Pengarna har alltid varit mina egna så jag har inte "spekulerat" bort andras medel. Under ungdomsåren så rann pengarna genom fingrarna och lönerna räckte aldrig till slutet av månaden. Det fanns inget ansvarstänkande i huvudet inte heller kunde jag se vilka konsekvenserna skulle bli.
Jag hade ingen konsekvensbeskrivning färdig uppe i huvudet, så heller har inte Borlänge Kommuns styrande politiker.
Jag kommer tillbaka till det.
Vidare så ska jag berätta hur jag gjorde en gång när jag bodde i stockholm i början av 80 talet, då var jag ganska trött på att pengarna aldrig räckte. Så jag tyckte själv att jag kom på en otroligt smart lösning på mitt slösaktiga leverna.
(På den tiden var hundra kronor lite mer värt än idag.) Jag sa till mej själv att jag skulle handla så jag fick mat i 30 dagar. Då som 20 åring stod självklart nöjen som nummer ett på prioritetslistan.
Jag köpte 30 burkar sardiner som en närbutik sålde ut för 0:38 öre styck, vidare köpte jag pasta som skulle räcka i 30 dagar. Där står jag i en huvudstad 24 mil hemifrån och tror att jag är smart. Jag kan tala om när 15 dagar gått med sardiner och makaroner då grät jag, och hade ingen jag kunde åka hem till och äta. Tilläggas skall att jag aldrig mer köpt sardiner på burk.

Borlänges budgetunderskott handlar inte om sardinburkar för 0:38 öre styck. Det handlar om att allt är ett förtvivlat minus, och kommunen köper och köper och inte vill se några som helst konsekvenser. När de ligger mitt framför.
Jag kan inte begripa vad det är som händer med politiker som har en ordnad, stadig ekonomi privat, öppnar Kommunens och skattebetalarnas kista och bara håvar ur pengar, och de gör de fast den är tom. Det liknar mitt kaotiska liv i ungdomen, när jag fick räkna "Ole dole doff" med mina räkningar. Alltså bara ta någon inbetalning medan de andra fick vila en månad till. Här tar politikerna pengar av medborgarna för att finansiera drifter till olika idrottsklubbar, medan barnomsorg och äldre får vänta.

De styrande politikerna är idrottsintresserade liksom andra Borlängebor, men att ha en kompisrelation med klubbar och interna löftesgivningar om att allt ordnar sej, besluten tas spontant utan att de förankras och diskuteras. Det tycker jag är ett uselt sätt att spela med kommunens pengar. Man kan inte få allt man pekar på. Så lärde jag mej. Man får spara och ta det som är viktigt först det förstår jag idag. Är det lättare att spela roulette med lånta pengar ? Det anser inte jag som åtminstone har någon moral i min kropp.

Jag är ordförande i min bostadsrättsförening, där sitter jag kvar eftersom jag är vald och medlemmarna har förtroende för mej. Inför varje föreningsstämma går revisorn igenom alla årets papper och synar mej och de övriga i styrelsen. Har vi skött oss väl då rekomenderar han oss fortsatt ansvarsfrihet som medlemmarna får rösta för eller mot. Då gäller det att förvalta det förtroendet väl annars blir jag och de övriga i styrelsen avsatta.

Jag tycker inte att det är småskit, jag tycker att läget är allvarligt.
 Ska man inte förvalta sitt kall ?

Hur har det egentligen blivit...

Kategori: Arbete

Jag läser insändarsidan i BT, där en anonym människa skriver att hon/ han tycker att Borlänge / Säter ska ha söndagsöppet i butiker och affärer.
Missade denne person även att tycka att affärer gott kan ha dygnet runt service?
Vad är det som får skribenten att tro, att butiksanställda vill offra alla obekväma arbetstider och röda dagar bara för att en hel del inte längre kan planera sina inköp?

Nog måste man väl kunna tänka längre än näsan räcker. För visst vill de flesta unna oss handelsanställda kvalitetstid med familj och barn?

Handlar allt bara om att täcka sitt eget behov ?

Själv slutar jag 14.00 idag, en ytterst ovanlig arbetstid, de går inte ens att jämföra med en söndag 22.00.

Medkänsla för alla handelsanställda, inget krav men en önskan...

                           

Konsten att ofta hamna mitt uppe i en obduktion...

Kategori: TV

Jag är vansinnigt förälskad i:
Falu- Rågrut med Kalles Kaviar
(Man kan snudd på kalla mej för beroende av detta torftiga näringstillskott.)

Vidare är jag en stor anhängare till serien CSI, med dessa produkter faller inte alltid i samklang med varandra. För de flesta gånger jag sätter mej vid TV:n med mina kaviarmackor och CSI startar då hamnar jag i någon bisarr obduktion. Då kommer jag på mej själv att jag sitter och tuggar och samtidigt stirrar in i vitrinskåpet istället för på bildskärmen. Och när jag tvingas titta bort då missar jag tjusiga Grissom (chefs CSI: aren). En gråsprängd stilig herre med ett silverblänk i ögonen, en man som gör kaviaren snudd på flytande, ja nästan rinnande. Hakan går ner i knäskålshöjt. Det är en man som kan smälta det hårdaste smör i Småland och kan göra det till en forsande vårflod.

Rent allmänt så är väl inte obduktioner något mysigt som man yvas över. Men vad offrar man inte för Grissoms skull.
Vi hamnar lite då och då i konstruerade obduktioner i vår familj, när vi då och då klämmer någon munsbit framför TV:n. Den "sämsta" rätten som jag kan råka ut för om man hamnar i en scen där tvärsnitten görs över bogen tycker jag att pizzan är. Den passar inte in med sina redan "tuggade" ingredienser. Kanske lite av ett maginehåll. Det var några rent spontana synpunkter som bara halkade ur mej, den vita bilen med remtröjan står nog redan på parkeringen och dom vill nog hämta mej.

Egentligen visas det mycket läskigt på TV:n Man kan stundom sitta inne i hemska krig, en "ruskig" debatt eller en operation, rätt som det är så befinner man sej i en inzoomad förlossning. Visst inmundigar man maten eller godiset i en självvald miljö och valet är helt ens eget. Måste även nämna att djurprogram är fina, då menar jag färgerna. Att se en kamelont sakta tugga i sej en vidrig insekt är inte njutbart.

Jag vet var avstängningsknappen sitter, men jag vill utnyttja varje sekund av licenspengarna. Jag är nämligen en licensbetalare och det har jag varit i hela mitt liv, med undantag för när jag var ung och punkare. Det har gått över, inte åsikterna men ungdomen. Jag är en betalare men ingen vän utav licensutformlingsreglerna (jag går inte in på det). Jag betalar för jag vill inte ha någon snigel på ögat. ( En gammal reklamkampanj sedan 14 år tillbaka). Det känns att jag betalar 500kr/ kvartal för en ständig repris och ett antal chefslöner. Nyproductioner av kvalitet växer inte på träd. Det är kvantitetsrepriser som kommer. En bra nyproduktion på SVT är lika omöjligt att få som att vinna 4 miljoner på Lotto.
Jag ser sällan på de reklamfria kanalerna, om det sker då är det nyheter, debattprogram eller andra samhällsproduktioner.

Det var bättre förr, då var åtminstone jag nöjd med att sitta en meter framför TV:n och önska att jag var den lilla flickan i testbilden. Hon borde snart fylla 50 år hon med.

Nu har jag ätit fyra Rågrutsmackor med kaviar och upplevt en obduktion lite DNA profilande och en stor blodpöl efter en vit pudel som attackerats av en kamphund. Hade jag sett på SVT hade jag berikats av att beskåda "Livet i Fagervik" Drama del 1 av 12 eller på den andra kanalen "Singelmammor". Inget som känns speciellt intressant eller aktuellt för mej. Singellivet är en svunnen tid som man inte så gärna talar om nu när man är gift och licensbetalare.

Egentligen känner jag att kaviarmackor och CSI i alla fall är lite av min melodi. Lagomt bisarrt och så får man en behaglig röksmak i munnen av kaviaren.

            

Grattis min blogg fyller 1 år idag...

Kategori: högtid

Idag har det gått ett år sedan jag började att blogga. Så här såg mitt första inlägg ut. Sedan dess har jag vunnit kampen mot försäkringskassan. Då bloggade jag i Blogdog, men böt ganska snart till den här då den gav mej fler och mer möjligheter.
Ett år går fort, och skrivivern är nästan lika god som den var då.
Ja man får tacka de som följer bloggen, det tycker jag är roligt och jag uppskattar verkligen kommentarer, även om de skulle avvika ifrån vad jag anser.


 
Lördag 22 September 2007 19:53     » Skriv kommentar

Om jag skriver Försäkringskassan, då får jag rysningar längs ryggraden. Hur ska det gå för de sjuka människor i Sverige framöver, när fler och fler får avslag ifrån sjukkassan och sjukpeng inte betalas ut trots läkarintyg? Försäkringskassans handläggare och deras köpta doktor dömmer ut de sjukas läkarintyg. Trots att det finns ett läkarintyg ifrån en doktor som patienten träffat.Hur ska man veta när man är sjuk, vilken vågar att vara sjuk. Är det så här det ska se ut på våra arbetsplatser, halta och lytta.

Om man blir sjuk på "riktigt" och inte blir berättigad till sjukpeng, arbetsplatsen vill inte ha en medarbetare som sitter av tiden på jobbet. Då uppstår ett moment 22.

Sen då, om man tänker på idrottskador som leder till sjukskrivning, ska Försäkringskassans Osynliga Doktor klassa skadan som självförvållad? Alla de som blir nekade sjukpeng de kommer ju att behöva en inkomst. Man kan inte jobba, man får inte vara sjuk. Då måste man belasta den kommunala budgeten i form av socialbidrag. Ja den sjuka människan kränks och förnedras.

 
»Se större bild

»Permalänk

Dagar som finns, dagar man minns...

Kategori: Allmänt

Nu på morgonen hänger en tät, kompakt dimma utanför mina smutsiga fönster. Det är så här det ska se ut när hösten åter är här, vintern står bakom hörnet och väntar på att få komma till tals. Vi förbereder oss inför kommande säsong, vi förpackar och ställer undan. Vi ställer tillbaka, det som vi med glädje ställde fram i våras. Vi minns hur det var den dagen när vi låg med en bok i hängmattan och tröttheten sköljde över ögonen efter grillmiddagen. Minnet....

Igår och en forsättning följer idag har vi plockat bort och ner alla sommarens attribut vid husvagnen. Sommarplantorna har åkt på komposten, en presenning snörades runt trädgårdsmöblerna. Och förtältet är tömt ifrån bord, bänkar och cyklopöga. Bara tältet i sin tomhet fladdrar, ihopp om att fukten ska lämna duken.
Idag ska tältet ner och läggas i sin tältsäck, pinnarna ska ner i sin säck, sedan är säsongen defenetivt över. Det är en sorglig och tråkig syssla. När tältet är nere och dörren till husvagnen stängs och låses då brukar jag viska med dyster röst: " Vi syns till våren..."



På Lördagseftermiddagen så skulle även andra sysslor hinnas med. Först skulle vi lämna DVD filmerna som hyrdes förra helgen, när vi kom till stan då var det klart marknad och inte en enda parkeringsplats gick att uppbringa. Så vi avvaktade till sedan. Då styrde vi kosan mot kupolen, handlarnas Mecca, för inköp av en vinterjacka till sonen. Och när vi kom dit då var parkeringen (den är inte liten)  alldeles fruktansvärt knökfull att jag inte fattade något. till sist hittade jag en parkering, ljusår ifrån spektaklet. Sonen tröstade sej själv med att säja att det var bara nyttigt med en promenad.
När vi slutligen kommit in i galenskapens hus möttes vi av säkert 1000 galna tongälla tonårstjejer med penna och block, och på scenen fanns Idol grabbarna Danny, Marcus och "Snygg Erik". Hysterin var total och Viktor fällde bara en kommentar när vi slog oss genom massan och det var: "Tjejer...hm." Varför visste jag inte det här? Jag hade lovat Viktor att vi skulle ta en "burgare" på Mc Donalds när köpen var avklarade, men vi båda insåg att det var bara att glömma, då kön slingrade sej mot utgångarna. Vilken pärs...
Efter det så hade vi ett 2- års kalas att passa och slutligen mathandling. Den här kvällen fick det bli Taco, lite hackning av grönsaker och stekning av köttfärs var det som min kropp orkade. Maken kom hem i vid niotiden efter sitt eftermiddagspass. Vi åt och skulle se på, ja vadå. Televisionen bjöd på en gedigen smörja denna kväll, så natten blev väldigt ung.

Nu sitter jag alltså här i morgondimman, kaffet smakar utmärkt och i huset hörs bara bruset av kylen och frysen när termostaten slår av och på. Köksklockan tickar och talar om att det går framåt. Ett njutbart lugn...

Jag tänker också på sommarens fisketävling mellan mej och Micke. Jag utmanade min man i våras. Den har kommit av sej nu i höst, dels pga av det strilande regnet och att vi har jobbat om varandra. Vi får väl se tävlingen som avgjord. Micke har vunnit med sin Gädda på 2, 8 kilo, jag blev tvåa med min på 2,3. Det är inget jag deppar ihop för. Jag säjer: "Grattis Micke, du har för en gång skull gett mej på nöten.." Jag måste få tacka dej för alla roliga stunder i båten. Vi har smitt planer och drömt vidare. Du har lärt mej ett nytt fiske, Jerk Bite, som jag kommer att fortsätta med framöver. En trevlig sommar har det varit tillsammans med dej. Jag minns väl den dagen jag fick min stora aborre på trolling. Det var min första och den största.



Nästa lediga period då ska båten upp ur spa´t, jag undrar om vi inte hinner med några kast då på Ösjön ?
Jag är övertygad om att storgäddan fortfarande lurar och väntar på mej där inne i vassen...

Hört på jobbet...

Kategori: Humor

I våras hade vi trädgårdsmässa ute på jobbet. Rabatterade priser lockar folk och fä. Till och med "Gangsingarna" tar av gummisnodden ifrån sina plånböcker. Denna dag kom det tillresta leverantörer som demonstrerade och talade väl för sin vara. Ja det var rena rama Bagdad Bazar. Denna dag bjöds det 20% rabatt på Partner gräsklippare. Alltså ett klipp tyckte kunderna, som försedde sig med en kartong klippare en flaska olja på köpet.

Jag satt i kassan och kön ringlade bortåt i fjärran. Nåra suckade och trodde det skulle gå snabbare. Fast de flesta var glada, och en del träffade bekanta som de slog sej i slang med. Omdömet av humöret i kön var på topp, för vårsolen gav alla kunder ett hopp om en skön sommar.
Nästa kund var ett par som kom med en vagn och på den stod en Partnergräsklippare med gratisolja. Jag scannade varan, skrev garanti. Medan jag sysslade med mitt jobb hojtade killen (kunden) till ett annat par som stod längre bak i kön. De kände varandra och min kund frågade honom:
"Vad är ni här och handlar då?"
Som svar fick han att de skulle köpa en gräsklippare. Efter en kort stund konstaterade att de hade samma ärende med varsin klippare. Då sträckte sej killen bak i kön och kollade in kompisens kartong och sade ljudligt så alla hörde:
 "Jaha, ska du också göra ett partnerbyte!"
Först blev det alldeles tyst i kön, sedan brakade ett vrålskratt i gång, och alla var lyckliga över det lyckade Partnerbytet.

Ibland händer så roliga saker på mitt jobb, det är sådana goda stunder man lever för...

                               

En Insändare i DalaDemokraten...

Kategori: Samhälle

(Folk börjar att vakna, de ser att det högerfrieri som sossarna anammar, är åt hel---e. I Borlänge med den påväxt av mossar och lavar, den ingrodda självklarheten att få suga på makten år ut och in dalar och med en högerpolitik lämnar väljarna socialdemokratin. Tyvärr så inser de inte faran. Högmod är ett farligt mod...)


Ett värdigare liv för alla
2008-09-18 05:50 

De tysta socialdemokraterna är väl medvetna om nedrustningen de gör sig skyldiga till, kanske finns en rädsla att mista sin position på karriärstegen. Därför tror Nils Persson fortfarande på diktatur i Borlänge, det föranleder mig att undra, har Borlänges invånare i själva verket valt ett moderat styre?



Frågor kräver svar
Hur långt sträcker sig ordet solidaritet hos sossarna, förr stred man för de svaga, vems intresse strider man för nu?
Har man samma mål som Göran Persson hade, - ta så mycket du kan, när möjligheten finns .
Har vänsterpartiet övertagit den gamla ideologin som sossarna stod för?
Har inte socialdemokraterna någon målsättning, ja då blir det väl samma effekt som i en diktatur?
Hur kan de acceptera ett parti som förespråkar slaveri (fattiga arbetare) framför vänsterpartiet som förespråkar allas rätt i samhället (en rättvist fördelning av tillgångarna)?
Köpcentrum, ja för vem, i dag kan man med egna ögon se klyftorna, de som har pengar att handla för och bredvid dom står den fattige och tittar på, precis som det såg ut förr?
Nu väntar jag mig inga svar på mina frågor och skulle någon försöka, så kan jag garantera att svaret inte kan bli trovärdigt, ty här i Borlänge finns både ögon och öron på invånarna, man kan inte driva en fördelningspolitik till förmån för alla och samtidigt hålla alliansen i handen. 
vi behöver BB
vi behöver utbildning 
vi behöver bostad
vi behöver sysselsättning
vi behöver skyddsnät
vi behöver sjukvård
Vi alla behöver ett värdigt liv och vi lever NU!

Gammal
och Trött
Teckenstorlek Textstorlek: 1 2 3Skriv ut Skriv ut artikeln

                                     

Ta mej förfan...

Kategori: Vardag

Oj vad tiden går, samtidigt väntar jag på så många svar. Men svaren dröjer. Och väntan ökas. Vad är det jag väntar på då.. Jo det ska jag bena upp nu.
För en dryg månad sedan ansökte jag om ett stipendie på en resa som skulle bära av mot Kina, då ansökningstiden tog slut den 17 Augusti, väntade jag och inget varken hördes eller märktes. Så jag fortsatte att vänta. En dag hade någon som kände någon hört att resan till Kina hade blivit inställd pga oroligheter. Vilka oroligheter då ? UD har inte kommit med några varningar, men det har ju varit jordbävningar i någon provins fast inte i Peking. Ja då skulle resan istället gå till Italien, och det anser jag vara ett rejält lappkast. Ryktet sa också att ansökningstiden förlängts till 19 september och det är ju som bekant i morgon. Så det är bara att vänta och se.

Jag måste få göra en gnällning och det är att Italien lockar inte lika mycket som Kina, det känns som två motpoler, men tyst nu kvinna (samtalar med mej själv). Varför tänkte man inte att styra om resan till Kambodja eller Vietnam... Ja hur tänkte dom? Nåväl, ingen fara för stipendiet har inte nått min hand ännu.
Svaret fortsätter jag att vänta på...

Några nya jobb ansökningar har jag också skickat in, hela tre stycken. Där väntar jag på svar. Men måste erkänna även fast jag inte riktigt förstår så är åldern ett hinder för dom. Man vill ha yngre och billigare arbetskraft. Det är något som är synd för ni vet inte vad ni går miste om Kära arbetsgivare.
En ansökan har jag hos Clas Ohlson som öppnar en ny butik i Falun. Det är ett eftertraktat jobb kan jag tro, men jag är med i alla fall. Att de blivit utsedda som de bästa arbetsgivare i Sverige på att sköta en rättvis personalpolitik är ju inte fy skam. Sådana företag vill jag se mer av. Logiskt är ju att mår personalen bra då gör de ett bättre jobb som företaget sedan tjänar på. Ja svårare än så är det inte. Jag fortsätter att vänta på svar ifrån Clas i Sjön.

En ansökning som jag gjort gäller Granngården, det är en 80% tjänst, som jag kommer att klara av alldeles galant.
Här väntar jag på svar...

Den sista ansökningen i ordningen har fallit i Falun på Colorma, där "jag" ska sälja färg, tapet, golv, kakel, klinker och dess tillbehör. Där gör de en miss om de inte väljer mej, för jag har sysslat med slikt i nio år och kan det ganska bra. Där får jag väl vänta och se för ansökningstiden går ut den 22 September.

Allt som allt under en period så har jag sökt en hel del jobb, men inte nått fram. Det kan vara så att de tror att jag har rullator och färdtjänst, för att allt i Sverige verkligen är så åldersfixerat. Här i vårt land så pratar vi om väder och ålder, som om att det är något att prata om. Vädret är ju som det är ändå, inget vi kan påverka och åldern finns där alltid, men så fort man tagit steget över 40 då tror vissa att man är en döing, som Har Fonus upplagt i sin data i mappen Favoriter.
Inte vet jag hur man tänker...

Ni lär nog få veta hur det blir, för det mesta dokumenteras här i bloggen som jag sedan kan titta på innan Fonus dragit igen luckan och dunkat i sista 4 " spiken i locket.
Hör nu alla arbetsgivare att jag lever och benen fungerar alldeles utmärkt, kan sjunga, dessutom kan jag jobba också...

Kalles Kaviar cykeln är nu i min ägo...

Kategori: Vardag

Nu har vinsten anlänt...



" Ny livförsäkring är tagen, 21 växlad, utan fotbroms..."

Här är jag som vill alla uslingar väl...

Kategori: Samhälle

(Det här inlägget kommer att bli långt, jag känner det redan nu. Men försök att orka igenom det.)

När jag yppar, pratar om, när jag tar ett djupt andetag, när jag med mitt analyseringsfixerade tänkande, när jag vill, orkar att ge något som kanske en liten gnista glöd åt raseringen och demonteringen av den sociala välfärden. Då menar jag väl. När jag talar om hur det har blivit i landet, när sjuka inte längre anses sjuka och Försäkringskassan står som medskyldiga i en process där den enskilda människan nedvärderas och samhället står och pissar på oss. Då är det tid för att vara med och tycka anser jag.
Jag är flickan som växte upp i en dysfunktionell familj och trots alla men klarat mej ganska hyggligt, därför ser jag det som en del av mitt samvete att finnas för de som har det svårt. Jag hade inte kunnat blivit någon annan än den människa jag blev. Vet ni att jag är stolt över mej själv, jag är stolt över de som finns och vågar be om en hjälpande hand. Jag är också glad att det finns oerhörda krafter i de personer som har haft ett liv utan glitter, hjärta och stjärnor i sin skolbok. För de människorna har sett en bitter sanning om hur man behandlar de som hamnar utanför normen och de ramar som samhället satt.
När tåget satt igång, och någon som står på perrrongen och vinkar då går det att backa eller att dra i nödbromsen så rälsen kan hjälpa den desorinterade medborgaren till slutstationen.

Ska vi fortsätta att misshandla våra sjuka? Är det halta och lytta, snoriga och skadade människor som vi vill se på arbetsplatserna. Är de de som ska hålla vårt land rullande. Att handla mjölk hos Lena på ICA som sitter gråtande i kassan för hon har förlorat sitt barn i en trafikolycka. Sorg är ingen sjukdom.

Även den drog- och alkoholliberala politk och åsikt om att jag vill kunna köpa min sprit i tobaksaffären kväver mej och jag vill skrika. Inte för att han dricker sprit utanför att han inte tänker mer än på sej själv och hans egna krav ska finnas inom 5 meter hela tiden. Alkohol och knark är farliga droger, men en är laglig. Gissa vilken ?

Just här skulle någon vilja sticka in: "Gud vad du är negativ..." och då säjer jag att det är jag inte alls, jag är en glad kvinna som kan glädjas åt det minsta i livet som inte ställer stora krav och som inte begär allt för mycket. Men jag har mina åsikter och jag är säkert taleskvinna för många andra som inte vill eller kan orka tycka längre. Där hoppet börjar att förloras i ett samhälle som vittras och endast eliten kan stå kvar stadigt. Utanförskapet kommer att växa sej ännu starkare framöver om ingen vill hejda det. Jag vill, annars skulle jag inte kunna sova på natten.

Det hela handlar inte om att se allt i svart, utan för mej så betyder det oerhört mycket att få bry mej om mina medmänniskor, och jag vill verkligen att alla ska kunna ha och få det stöd som nöden kräver. Alla har rätt att få existera och alla ska behandlas rättvist.

Bilden av  idag som finns fångade på våra näthinnor, är det vi själva som målar upp. Vi målar olika, vi hanterar bilden olika. Vi retucherar det som vi inte orkar se, vi lägger till och vi tar bort. När bilden för vårt inre öga är klar då är den en lögn. Jag ser och jag lyssnar, jag kan också måla fel, eller välja en kulör som gynnar mej. Då berättar jag det och ändrar eller gör om så bilden blir rätt. Eller jag kan bygga en Berlinmur där jag kan gömma mej med bilden av en sanning som jag har bestämmt. Där sitter jag i stenmonumentet och vägrar att släppa in den som inte ser bilden lika som jag själv.
Vem har rätt, är det din eller min sanning som är den rätta.

Min röst är viktig och på min näsa sitter skinnet som av för mycket sol kan flagna av, men det kommer alltid tillbaka. Även om jag bränner mej på kokande vatten, så kommer det. Jag predikar inte om hur du ska göra, utan idag har många mottot att jag gör som jag vill. Och nog tycker jag att det är väl ändå att inte ge de som man har runt sej någon tanke.
Idag säjer vi att vi inte har tid att engagera oss, det är väl klart vi har. Det är inställning och vilja som saknas.

Idag i världen har vi en missbrukssiffra som lågt visar 10%, jag tror den är högre.Det är alkohol, narkotika, tobak, shoping, spel och sexmissbruk. Alla dessa missbruk leder till konsekvenser som är förödande. I USA räknar dom med att ca 5 miljoner människor är spelberoende. Det finns inga riktiga siffror, så de har räknat lågt. Tänk hur många familjer som drabbas av att ha en som spelar. Hur många barn finns det som far illa i det här? De flesta utav missbruken leder till kriminalitet, och konsekvenserna av det vet vi. Ska jag bara acceptera att så här är det?  Nej jag gör inte det.

Man får egentligen inte tala illa om alkohol, men alkoholisterna och A-lagarna är missfoster. Dom får höra hur misslyckade de är för att dom får så många chanser och sviker, dom får det tryckt rätt upp i ansiktet att dom kostar samhället mycket pengar. Att de är bostadslösa är deras eget fel. Det är inte deras vanliga personligheter som ställt till detta utan det är drogen som är så förtvivlat stark att de inte kan på långa vägar ta tag i situationen själv. Alla kan drabbas av denna missbrukssjukdom, och den leder bara mot döden. Aven för Direktör Guldflinga.

Det finns många stängda dörrar och dolda missbruk, där barn och kvinnor misshandlas. De nya alkoholisterna idag är lådvinskvinnorna, En låda vin vid spisen, en glas för att koppla av. Tjosan en glas blev till fler.  Drogen alkohol är legal, den är festlig, men du får inte köra bil då du druckit den, men du får ha hand om småbarn. Jag personligen ser inte någon skillnad alls på alkohol eller knark, båda drogerna är fruktansvärt förrädiska. En är legal...

Många lade en ja röst i EU lådan, för att man ville och trodde att det skulle bli vinförsäljning i matbutikerna. De andra dumheterna som EU stod för sket en del i, det var rätten att få köpa sitt vin på Konsum som blev viktigt. Man ville skölja ner Falukorven med en flaska rödtjut och middagen blev så mycket roligare. Bara det...
Idag finns det 458 systembutiker i landet, alldeles för några tycker en del. Ändå växer alkoholmissbruket och fyllan grönskar på gator och torg. Grov misshandel med alkohol och andra droger är vardag på våra gator. Hade vi fått in vin och starköl i affärerna så hade vi haft ca 5000 stycken butiker. Hur många fler missbrukare, vad hade blivit kontentan av det? Ja det skulle jag inte vilja sia om ens. Hur ska vi få bukt med de höga dyra siffrorna för alkoholmissbruk ?
Visst vill man blunda för skadeverkningarna alkoholen gör, men när man öppnar ögonen igen finns verkligheten där likväl. Det är jobbigt att det finns.

När verkligheten blir lite tråkig, då lånar vi en fest ifrån Tyskland. Klart att vi måste ha en familjefest som heter Oktoberfesten här uppe i norr. Inhyst i ett tält, där senhösten gnagit sej fast i tältduken och temperaturen ligger på några plusgrader. Där sitter vi med stickade yllevantar och joddlar och klappar med i ompa-dumpa orkestern. Svingar öl blir glada och skrattar, vi pratar med bordsgrannen, som vi aldrig skulle gjort om vi var nyktra. Vi svenskar vill vara fulla för att våga att inte vara fega. Låt Tyskarna få ha sin fest ifred. Snart ska vi väl ha Pamplonas tjurrace nerför gatorna, vi måste låna dåliga seder istället för att ha egna ideer.

De som än så länge kan hantera alkoholen då, varför ska de försaka allt det roliga, varför ska inte de få vara ifred utan att störas av någon dåre som mej. Jodå, det får dom men varför inte bjuda på det förnuft som finns och eftersom jag kan hantera alkoholen då kan jag bjuda på att inte locka med den i familjeevenemang. Allt som ska ordnas i dag så står alkoholen i fokus, den finns med i festen. Ingen fest utan alkohol, så är det och det är den målande sanning som bjuds. Alkoholen måste bli en medelpukt, för annars blir det inte roligt. Var finns det en alkoholfri zon idag. Jo i korvkiosken, än så länge. Om jag ska ta min familj och barn på middag då hänvisas jag nog dit om vi vill äta i en miljö som gynnar mitt barn. Det är sant. Eller så får vi äta hemma.

Är det så att socialdrinkarna inte har vetskap om alkoholens skadeverkningarna, och hur ett missbruk snabbt blir till. Kan inte den som kan hantera alkohol ge ett uns av förståelse och räcka ut en hjälpande hand till de som redan ligger. Vad vill vi egentligen offra för att andra ska få må bra?
Eller ska vi låsa in oss i vårt fort som är säkert, vända ryggen åt våra medmänniskor och sätta upp fingret?

Vi borde svanmärka våra liv, och leva upp till den, för att våra barn ska få ett tryggt liv. Barnen har inte valt att få vara en deltagare i ett roulette spel som dödar deras nära. Barnen sitter som åskadare när deras föräldrar äts upp av droger och alkohol och undrar vad de gjort för ont.

(Jag tror att ni som känner mej vet väldigt väl vad jag menar. Ni andra ska veta att jag pekar inte finger för att ni dricker. Jag vill bara locka fram den tanken som visar att man får vara human och tänka sej in i hur farlig alkoholen är för alla. Den för med sej så mycket skit när den far fram...)



"Här är en grabb som
kommer att bli en
alkoholist"

Musik för mina öron...

Kategori: Musik

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.603666

Arbete, KRIS och Indiana Jones...

Kategori: Samhälle

Efter jobbet igår åkte jag till KRIS (Kriminellas revanch i samhället) manifestation i Folkets park. Det var ett välplanerat arrangemang där i snålblåsten. Ganska många hade tagit sej dit, tyvärr hade den yngre vilsna generationen som fortfarande är ute och irrar på fältet inte hittat dit. Men jag hörde en av arrangörerna mena att det går att fixa, med ett nytt och annat arrangemang. Man kunde önska att fler band kunde bjuda på en gratisspelning för att visa sitt engagemang. Jag skulle tro att det finns grupper som säkert vill och kan, när dom vet vad syftet är med att vara deltagande.

Det började med att en kille talade om sitt kriminella liv, fyllt av droger och alkohol. Han öppnade sej och ärligt erkände vem han hade varit. Hans väg tillbaka har inte varit lätt, men han har fixat det med hjälp ifrån samhället och ett eget val. Det är viktigt att det finns ett bra stöd och personer som kan hjälpa, då menar jag generellt. Det måste finnas ordentliga lösningar runt i kommunen, inte rondeller där de stannar och åker runt. Utan en väg tillbaka till livet.

Anders Holström och Clas Yngström började med att spela några akustiska låtar, Niel Youngs Helpless och ett par andra. Det blev kanonbra. Efter det berättade Anders om sin omvändning från en rullatorägare utan bostad med enda inriktningen varje morgon var T- sprit i väntan på att andra droger kunde nås. Nu sitter han nykter sedan 15 månader tillbaka och han har träffat en tjej, och livet är på väg tillbaka fast det är en kamp varje dag och spelar med Yngström. Bra, fantastiskt jobbat Anders, du ger framtiden hopp.

Slutligen drog Sky High några låtar som värmde upp i den kyliga eftermiddagssolen. Man känner i luften att hösten är här. Och jag tror på flera mirakel framöver. Vad? Det vet jag inte, men dom kommer. Jag lovar..

Efter vi hade ätit middag vid fyrasnåret, blev det en soffliggning. Bonk sa det och ögonen åkte igen.  Det var skönt. När jag vaknade började vi prata om kvällen. Det var ju Lördag och smågodisets högtidsdag. Jag och V kollade om det inte ville bli något bra på TV:n, men det ville det inte. Så då tog vi ett gemensamt beslut om att åka och hyra film. V hade pratat om innan att han ville se nya Indiana Jones filmen men han hade ju inte sett de tidigare. Då bestämmde vi att gå igenom alla tre. Så blev det och vi plöjde alla tre efter varandra. Jag har inte sett dem fler gånger sedan det begav sej, så det var ganska spännande bitvis. Mycket i filmerna var glömt. Den första kom -81 och det är ju en evighet sedan.
Ville gillade dom i alla fall och vid tolvsnåret hade vi sett alla och tryckt i oss läsk och godis till spyfärdighet.

Nu ska jag ladda inför en ny arbetsdag. Ännu en dag...

Kris, Kriminellas revanch i samhället...

Kategori: Samhälle

Idag i Folkets Park presenterar Kris sej själva och sin verksamhet. Ett gäng grabbar och tjejer i varierande åldrar som tagit sej tillbaka från ett liv i kriminallitet, droger och alkohol. De är värda att bli lyssnade på, och de behöver stöd ifrån de övriga samhället för att kunna driva sin verksamhet. Man kan gå med som stödmedlem, eller besöka dem. Man kan visa att man finns och inte tar avstånd eller negligerar deras verksamhet som så väl behövs idag i städer byar och här.

Sky High med Clas Yngström i spetsen ställer upp och gör en gratisspelning, och en del andra artister. Våran profill på Borlänges gator Anders "holis" ska även vara med och medverka, en kille som kommit tillbaka efter ett hårt liv med missbruk och bostadslöshet samt kriminalitet. Jag är glad för hans skull för det finns så mycket kraft i den mannen som vi alla kan ha nytta av.

Jag försöker komma iväg tidigare ifrån jobbet för att träffa alla i föreningen KRIS och höra om deras verksamhet. Alla som jobbar för och med är behövda och förtjänar en hel del uppskattning.
Alla som kan gå dit bör ge någon timme att lyssna på va de har att berätta och lyssna på musik. Det börjar 13.00, så än är det inte försent. (Lördag 13/9).

Om poeten Nils Ferlin hade haft en dator...

Kategori: Kultur



Du har tappat din kod och ditt lösnord

du cyberbarn i livet.

Nu sitter du framför din datorskärm

och gråter så övergivet.


Vad var det för kod - var den lång eller kort,

och hur var lösenordet skrivet?

Logga in dej nu - förr´n vi föser dig bort,

du cyberbarn i livet.

(Ann- Marie Engström)

Värderingen är klar...:-)

Kategori: Konst

Meddelande från värderingsmannen:
Hej!

Tänk på att denna värdering är preliminär och baserad på det underlag som skickats. Därför kan vår bedömning och värdering komma att ändras vid en närmare besiktning av föremålet. Exempelvis påverkar skador, färger och dyl som inte framgår av bild priset negativt.

Om du tänkt lämna in något på auktion kan det vara bra att ringa innan du åker till oss med möbler för att försäkra dig om att vi har plats just då.
 
 
 
Ungefärligt värde på auktion:
1.500:-
Preliminärt startpris på auktion:
1.000:-

Jag tycker inte att det är så pjåkigt ändå, det var bättre än väntat. Klart är då att färg är dyrt...

Vilken tjej...

Kategori: Musik

En 16 åring som får armhåren att stå rätt ut. Sällan har jag skådat en sån naturbegåvning. Kul om Anna, kom så långt som hon önskar, och i det här fallet finns nog ingen tvekan. Vilken röst...
Jag hoppas att hon slipper få heta "Idol Anna" i framtiden.
Vilken tur att jag hamnade framför tv:n och fick se henne just igår kväll..

Klicka på länken, om det inte funkar, klicka på start på spelaren...Lyssna och njut.

http://www.tv4.se/noje/idol_2008

Ordning på torpet ska det va, jaha, nåt annat ska det inte va, nehej...

Kategori: Vardag

Efter två dagars ledighet är jag nu kändis på soptippen. Jag har besökt den flera vändor, med mina gamla klenoder som legat undanstoppade i kartonger och bara hängt med under alla år. Även nytt skräp har tillkommit. Jag är långtifrån klar på vinden, det ska sorteras böcker i hundradetal, de som jag inte vill ha dom går till loppmarknadsförsäljning. Det är en hel del pocket böcker som jag ska förpassa. Synd att de ska bli liggande på en vind när någon annan vill läsa.

Efter två dagars ledighet är jag loj i kroppen och det känns lite som om att ryggen har kroknat, även fast jag är liten så har jag stått krokig på vinden. Alltså vind och skev. Men skönt att man ser att det minskar och att jag verkligen har kommit igång med detta 5-års projekt. Det blev verklighet av det som jag har gruvat mej så länge för.

Idag fortsatte jag i "Skrubben som Gud glömde", den som vi har under trappan. Där har det varit kaos och stundom kaotiskt. En skrubb som var tänkt för städsaker blev ett  Albert & Herbert kapitel. Jag vågade inte öppna dörren när det fanns utsocknes i huset. Där fanns en hel del som kunde slängas. Så åtta i morse for jag och köpte skenor, konsoller och hyllplan för att göra en riktig uppryckning. Jag blev nöjd och maken fick sej en tillsägelse att han nu i fortsättningen skulle passa sej för att slänga in sina krokar, tafsar och makalösa manicker in i den kungliga skrubben.
Rent medvetet tog jag inget "före" kort, för det hade varit  pinsamt att avslöja familjen som riktiga slarvrar. Men jag visar gärna det färdiga resultatet.


                                                                  

I förra inlägget visade jag upp konstverket ifrån vinden, det har jag nu på online värdering, vi får se om det ger något resultat. Det blir ju inte så man svimmar och dör. Men ändå ganska roligt om de fanns något värde i den säregna tavlan.
För så brukar det vara, att det som inte faller i smaken för ens eget öga, det faller andra för. Konstnären var i alla fall ganska känd. Han "hänger" på Nationalmuseum och dog 1980.(Förlåt, ordvändningen blev ...rolig)
Innan den 18/9 så ska jag få värderingspriset, det kan ju bara bli allt ifrån 0:- och uppåt, inget förlorat. Jag är en riktig gambler. När värderingen är klar då återkommer jag självklart med rapport.

Jag måste slutligen berätta att i skrubben hittade jag inga tavlor med kända konstnärsnamn, där fanns bara gamla färgburkar som torkat under åren. Jag hittade även många champinjonburkar som jag förvarat där, dom går nog att äta. Hurra för helkonserver, dom håller i evigheter...

Nu har jag åkt skridskor uppe på vinden igen...

Kategori: Vardag

Hur i hela världen kan man samla på sej så mycket skräp. Visserligen är jag gift med en hamster men nog har jag bidragit till en hel del själv. Att vinden är knökad med allt möjligt har jag skrivit om tidigare, men nu har jag börjat att rensa och skummar på ytan.
Klart som körvskinn så blir det en loppmarknad, och det blir blandade pinaler. Men så i all röra hittade jag en skatt, en tavla på ca 110x 110 cm. Ett tryck som en Lage Lindell gjort och signerat 1/ 50 ex. Jag tror att det är en riktig pangsak fast den ser ju ut som att man släppt ett lekfullt dagisbarn på en plastskiva. Detta är värt att undersökas. Man måste tro på under. Jag visar en bild på skapelsen.



"Den liknar just ingenting..."

Föresten så är hockeyspelet till salu också, jag tror att det är den gamla modellen .

Jag har redan varit på soptippen en vända, och en vända till hinns nog med idag. Som ni förstår så hinner jag inte skriva mer idag, för just nu och överhuvudtaget så hinns det ganska lite här i bloggen.
Tavlan saka kollas upp sedan går den under klubban...:-)

Go´å gla´ska männskan va...

Kategori: Funderingar

Nu är man snart ett halvt sekel och man har ingen strävan efter att vara känd eller skaffa sej ett namn som känns igen. Den önskan har man väl aldrig haft under livets gång.
Fast om man funderar, om man hade velat vara en kändis eller ett namn, då hade jag nog velat vara det för något godhjärtat jag gjort. Att vara hjälpsam mot andra människor, att ställa upp för de som inte orkar eller klarar det hårda samhället att finnas för någon som behöver stöd. Varje kväll i familjen bekräftar vi varandra och talar om att vi älskar varandra och att vi är ärliga och goda, mot varandra och våra medmänniskor.

Ibland skrivs det om människor som ställer upp för andra och arbetar idellt för att de som har det svårt ska kunna orka med livet. Att fokusera på uppgifter som kan glädja andra ger en energi och en massa kredit så man behöver inte vara ett stort namn. Att ställa upp för andra ger otroligt mycket. Däremot att självömka, och sprida negativa vibbar ger sällan tillbaka något förutom att det suger musten ur en. Och att man blir ställd mot en vägg, ensam och bitter.

Bitterhet och ilska gör ingen människa glad.

Varför är det så kallt?

Kategori: Funderingar

Nog finns det väder som kan göra en ganska nedstämnd. Jag tittar ut óch naturligtvis regnar det. Nu känns det som om man fått nog och i huvudet kommer indikationen som blinkar och säjer att det är riktig höst. Jag tror inte att det finns någon större chans att det kan bli någon mer husvagnsvistelse i September så nu packar jag ihop hela cirkusen.
Så här tidigt har vi aldrig gett upp, men solen har inte orkat kika fram så ofta då vi har varit lediga, så nu är det över.

Jag drar i mej några koppar kaffe, sedan bär det av. Campinglivet är roligt men just den här höstbiten är ganska tråkig, men man vet att snart är det dags att sätta upp förtältet igen ett halvår går snabbt.  Du vet som det där med att skifta däck på bilen, det känns som man gör det varannan månad.
Sedan ska det göras i ordning här hemma på gården, men det känns inte lockande att släpa fram klipparen när det regnar.

Igår kväll så var det åter Salute Festival nere vid älven, raketdånet hördes och ibland lite av musiken. I år var det första året på säkert 8 år jag inte gick, bara för det var kallt och regnade.

Varför är Sverige så kallt ? Det är en fråga som man kan ställa sej. Väderleken växlar men kylan ligger  kvar.

För första gången tar jag bort ett inlägg...

Kategori: Samhälle

Här får man passa sej...
Är det inte FRA så är det något annat.
God Kväll...

En uppsats som någon skrivit...

Kategori: Humor

Jag fick ett mail av en f.d arbetskamrat, som jag och mina arbetskamrater tackade av med en god middag igår kväll. Tack för en trevlig kväll och många roliga år. Jag kommer att sakna dej och din kunskap.
Han skickade denna uppsats till mej, som är skriven av någon elev, den är så jäkla bra. Läs och njut...


Följande uppsats är skriven av en mellanstadieelev någonstans i vårt avlånga land.... Man lär så länge man lever :-) 



 


Faktauppsats om kor.


Historian om Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta
på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men
det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon
har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det
är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon.
Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom
feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är
det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i
tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till
snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.


Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!




Dagens svamptur i Idkebergstrakten...

Kategori: Hobby

Idag tog vi en liten vända till min favoritskog. Jag tog några bilder, för att visa va häftigt det är där.




"Här porlar bäcken- någonstans sitter näcken..."




"Såg ingen fisk..."




"En hel skog av Gul Trumpetkantarell..."




"  Flockvis..."




" Smaskens..."




"Stenåldersgrav?"




"En svampplockare i bakgrunden..."




"Den här fingersvampen gjorde "fuck you" åt mej..."




"Rätt som det var dök det upp en korvkiosk.."




"...och en som stod i kö..."

Vilken vad ska jag välja...

Kategori: Funderingar

I New York på 1910 talet, då tog sej stadsborna fram i trafiken med hästar och en slags spårvagn efter. Medelhastigheten låg på 15 km/ h. Idag har storstadsborna bilar och hastigheten inne i stan ligger på 10 km/ h. Snacka om att de har bytt ner sej, om man ser det tidsmässigt och miljömässigt.

De svenska tomaterna odlas i växthus, vår geografiska placering på kartan gör att de inte kan mogna av enbart solljus. De flesta odlare eldar sina växthus med olja. Tomaterna ifrån Spanien odlas ute i det fria, alltså inget annat än solenergi när dessa till röda grönsaker. Tomaterna fraktas sedan till Sverige. Vi tror att de Svenska tomaterna är mest miljövänliga, men så är inte fallet. De Spanska genererar de minsta utsläppet.
Det är svårt som konsument att veta det.

Nu är jag dåligt insatt i ämnet solpaneler, men det finns något i bakhuvudet som säjer att dessa är så dyra för att det finns någon slags skatt som läggs på. Om så är fallet då tycker jag att det är fel. Borde det inte vara så billigt som möjligt för konsumenten om hon / han vill satsa på solenergi ?

Jag själv då som är vilse när jag står på en grönsaksavdelning, vilken frukt eller grönsak bör man välja. Vilken är det "grönaste" valet jag kan göra? Det vet varken jag eller personalen.

Många vill köpa Svenskt, oavsett om det är ett bra miljöval eller inte. De flesta även jag vill ju tro att det är så. Hela grönsaksdisken är ett virrvarr för mej som är konsument och vill göra ett bra val. Nog måste det väl kunna göras så att konsumenten kan välja den vara som är bäst.

Jag känner att jag får hålla mej till det som jag vet är bra miljöval så länge, sen får jag väl chansa...

Personalsatsningar...

Kategori: Sant eller Falskt?

I ett tidigare inlägg påpekade och kommenterade jag att företaget inte satsade på personalen. Efter ett annat av mina inlägg så kommenterade en arbetskamrat lite ironiskt att det vårt företag har lyckats att investera för att få personalen att trivas är att hyra en ABU rök, eller att uppmuntra dem att dö, i en Rökbar..



Något så jävla urbota dumt. Inne i personalmatsalen är denna koloss uppställd, och de få som röker står där så de slipper gå ut för att bli blöta eller sjuka..
En rökbar är väl en av de mest korkade uppfinningar som skissats ner på ett ritbord för att sedan bli en ikomstbringande källa för det uthyrande företaget. Samtidigt som personalen på arbetsplatser blir sjukare. Och sen säjer chefen att sjukfrånvaron är för hög.
Vore det inte bättre att ge den rökare som lyckas sluta med sitt nikotinberoende en cykel eller något liknande?

I mitt huvud så tror jag att uppfinningen "Rökbar" hamnar på idiotlistan över vad man kan hitta på. Och att Coop som står för miljövänliga produkter och annonserar om bra miljöval ställer in en gaskammare till sina anställda klingar illa.

Nu har kolossen retat gallfeber på ett flertal av oss anställda under några år, allt medan den nikotinberoende personalen går upp i rök...