Jag förstår nu efter många år som ordförande i vår bostadsrättsförening varför ingen annan orkar eller ha lust att sitta på den posten. Jag fattar precis. Det är inte det att det är så väldigt betungande utan det är att rent psykiskt kan det ta på krafterna och tömma mej på energi.
Enligt de flesta så gör jag ett bra jobb, och enligt mej själv så gör jag inga större fel. Skillnaden mellan att vara ordförande i en bostadsrättsförening och en föreningsförening är att jag står som ytterst ansvarig för ett företag som har skulder på 6 miljoner, jag är tvungen att ta beslut som inte faller alla medlemmar i smaken. Att vara ordförande i en bostadsrättsförening sätter ens egna egenskaper på hårda prov. Det är tur att det finns en enig styrelse som står bakom sin ordförande, min styrelse säger det som de anser, ibland tycker de inte som mej, och då brukar vi alltid hitta en lösning ändå.
Någon gång har det sagts från styrelsen att föreningen borde arvodera mej, men jag anser inte det, för då kommer kraven från mej själv nå oanade propotioner. För mej får det bli fritiden som får gå till föreningearbete. ni kanske frågar om jag aldrig blir arg, jo ibland är jag skitförbannad. Arg på dom som tror att jag är en ordförande för att jag vill ha en maktposition och sitta på höga hästar. Så är det inte, jag har skrivit på att jag ska följa lagar, stadgar och förordningar, jag är verkställande direktör och det finns inte spelrum för oärlighet mot lagen. En del förstår inte det, utan tror att jag hittar på egna lagar och paragrafer. En gammal punkare som mej, som nästan har varit anarkist en gång i tiden då jag inte visste bättre. Nu ordförande med ansvarsfrihet, som innebär att jag har ansvar mot föreningens existens och att inte köra allt i konkurs, med de små medlen vår förening har.
En del av er kanske tror att en liten bostadsrättsförening är enkelt att sköta, så är det inte heller. I vår förening har vi inte råd att ha en vaktmästare, vi kan inte ta in entreprenörer som skottar snö eller klipper gräs. Vi alla i föreningen ska sköta det, det skrev vi på när vi satte vår namnteckning på kontraktet, överlåtelsen. Att jag förband mig att vara delaktig i den tekniska förvaltningen. Vi har inte det kapital som de stora äldre föreningarna har, vi måste vända på kronorna och när oförutsedda stora utgifter kommer då kallsvettas jag, precis som det gör när något oförutsett sker i min privatekonomi.
När jag flyttade ifrån min hyreslägenhet, allmännyttan, till bostadsrätt så var jag skyldig, alltså skyldig genom bostadsrättslagen att ta reda på vad som gäller i en bostadsrättsförening. Detta låg/ ligger helt på mitt ansvar. Jag kan inte tro att jag köper hela stället, jag kan inte tro att jag får göra som jag vill, eller skita i att ta hänsyn till andra. Jag köper en del i ett koperativ där jag är skyldig att vara delaktig, följa regler och lagar till punkt och pricka, ta ansvar och visa hänsyn till mina grannar. Jag måste sköta om hela föreningens byggnader, såvida den tekniska förvaltningen inte ligger hos en entreprenör.
Jag måste veta att jag inte bor i en hyresrätt, samtidigt bor jag inte i ett eget hus, utan jag äger tillsammans med de andra medlemmarna i föreniningen skulder och tillgång, ansvar om byggationer, soprum , grönytor. Vi äger det tillsammans och tillsammans ska vi sköta underhållet. Det enda jag har fått för pengarna är i stort sett nyttjanderätten till fastigheten, och en del skyldigheter. Alla föreningar fungerar olika, stora och rika föreningar har större möjligheter med underhåll som är kostnadsfritt. Vi små föreningar har inte de möjligheterna, därför står det också i stadgar hur det är. Föreningar fungerar olika, och det finns inte bara ett sätt, utan jag som delägare måste visa ett intresse att ta reda på vad som gäller.
Jag som ordförande måste vara som en gås, ganska ofta, låta vattnet liksom rinna av mej. Jag är de missnöjdas bollplank, där någon går och tror att jag är en ordförande med trollkraft, bara svinga min trollstav och jag kan trolla fram saker och ting. Jag måste många gånger tala om när någon säjer att: "Det kan väl föreningen betala..." säga att föreningen det är vi som bor här, och ta bort villfarelsen att föreningen är en bankomat, där bara pengar matas ut och kommer från en vägg. Det är vårt gemensamma kapital som är föreningen.
När jag flyttar in i en ny förening, då måste jag liksom en egethusägare vara den som leder mina processer emot byggherrar och annat. Jag har en undersökningsplikt, jag är den som ska kolla var felen finns. Jag kan inte komma efter 20 år och säja att mina fönster är inte de som de lovade mig i byggbeskrivningen, det ska jag själv klaga hos byggherren, och processa om tills jag får fel eller rätt. Jag som ordförande idag sedan 7 år tillbaka är inte ansvarig för det handlande någon medlem gjorde eller har inte har gjort. Varför är det så svårt att förstå, för vissa.
Jag bor i en bostadsrätt, jag bor i ett tvåvånings/parhus, jag har blivit tilldelad en gräsplätt att disponera som yta. Det är föreningen som äger all mark tillsammans men jag har en "dispositionsrätt" till min gräsmatta och i stadgarna står det att jag ska sköta den och hålla den fin, för det höjer helhetsintrycket och värdet på föreningen. Då ska jag göra det också, och kommer någon och talar om det mej att det ser illa ut på min gård, då måste jag av respekt och hänsyn lyssna och fixa det, för vi bor här tillsammans. Och vill grannen sitta på min gräsmatta varje morgon och dricka kaffe, då kan jag egentligen inte neka honom eftersom all tomtmark i föreningen är en gemensamhetsyta, men av respekt för varandra så dricker vi inte vårt kaffe på grannens tomt om inte grannen vill. Det kallas hänsyn.
Jag kan inte neka någon ur styrelsen att komma in till mej och kolla om de misstänker att jag försummar något, eller vattnet har läckt ut och exempelvis ytterpanelen är skadad. Jag har ingen rätt att neka, för lagen säger så. Så länge jag är den ofrivillige ordföranden i denna förening så kommer jag att vara paragraf- och lagryttare, jag kommer att göra det uppdrag som jag har fått förtroende att göra. Detta gör jag för min egen skull, styrelsens, medlemmarnas och föreningens skull- Jag och min styrelse är ytterst ansvarig och jag tänker inte skaka galler för att en del inte passar in att bo i en bostadsrätt. Bostadsrättsägande är en av de svårare boendeformerna som finn, inbakad i massa lagar och jag får inte plocka in en vedeldad kamin om jag själv vill. Styrelsen ska vara med och godkänna allt. Jag måste vara medveten om det när jag köper en bostadsrätt. Lagarna i en förening gäller lika som alla trafiklagar. Det är lagen som gäller. Kan en ny/ gammal medlem inte acceptera det då är boendeformen inget för den.
Jag tänker vara den ordförande jag är, och jag tar gärna ett samtal med hyresnämnden för att någon inte gillar mej personligen, det är upp till denne. Jag känner mej inte alls orolig för det. Jag välkomnar det. Någon som aldrig visar sig på årets viktigaste möte, dvs föreningsstämman, årsmötet där ekonomi och viktig information tilldelas. Någon som fullständigt struntar i hur det går föreningen, hur ekonomin ser ut, någon som fullständigt skiter i det hela och tror att vi har ett kontor någonstans och pengarna kommer ur väggen. Den har valt ett helt fel boende. Den borde flytta. Orkar eller vill man inte vara delaktig i den tekniska förvaltningen, då visar man verkligen vilken man är. Att göra sej själv till ett offer och säja att alla andra är dumma är verkligen att måla in sej i ett hörn. Att ständigt skriva brev om hur illasinnad fru ordföranden är och hur dåligt hon sköter sig och inte tar rätt på dina misstag som du gjorde när du köpte din bostadsrätt. Alla brev under åren, alla dessa brev, med tusen frågor. Jag jobbar på min fritid och tar reda på svar på alla dina frågor, jag och styrelsen kallar dej för ett möte, du kommer inte, utan skriver åter ett brev. Jag är gåsen som vattnet rinner av, du har mandat på ett årsmöte att avsätta mej. Detta är en demokratisk förening, där alla kan förändra, men var finns du då? Jo sitter på kammaren och skriver brev om hur synd om dej det är.
Ibland så blir jag så trött...undrar om det här är något boende för mej?
