Gårdagen bjöd inte på något strålande väder precis. Det blev som befarat ingen sång och musik på EU vals mötet för regnet ville inte ge sej. När jag körde till Ludvika då skulle jag köra om en lastbil och två husvagnsekipage, kom upp i över hundra, då kände jag att greppet om vägen höll på att släppa. Det låg så mycket vatten i gropar på vägbanan. En otäck känsla. Väl i Ludvika som var ganska folktomt denna måndag frös jag så fingrarna var kritvita.
Idag försöker vi igen, då här i Borlänge klockan 16.00 vid Wedins hörna. Först ska jag ta stygnen, det fanns ingen tid igår, så innan mötet måste dessa ur. Ja det är som sagt stressigt att vara upptagen. Vi får se om vädergudarna är med oss idag och att det blir en liten folksamling.
Jag återupptäckte en skiva igår, den Australienska gruppen Midnight Oil "Deisel and dust". Det är inte bara låten Beds are burning som är en höjdare, det är en hel del bra och tänkvärda texter, som fortfarande är aktuella.
Midnight Oil är en rockmusikgrupp från Australien som under åren gjort sig kända för de politiska budskapen i sångerna. De har ett starkt engagemang för bl.a. miljön och Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vilket avspeglar sig i nära nog alla sångtexter.
Jag har inte hört skivan på säkert femton år. Någon gång har jag gjort ett inköp av en cd, som hamnat i samlingen. De släppte den 1987. Sedan har jag kompletterat med en cd. Skivan sitter i bilstereon nu och den är så jäkla bra.
Då är Rickards skiva ute, något försenad. Idag skrivs det om honom, musiken i Borlänge Tidning. Rickard är min brors son som gör musik för örat. Han gör det han vill göra och inget annat. Kul är att det blev fina ord om hans musik.
Ambient folk I centrum står en plockande gitarr och runt denna snirklar sig ett sparsmakat urval av medinstrument. Rickard Jäverling väver en instrumental väv med akustisk klangbotten, som för tankarna till Lasse Hollmer, country och folkpop. Med på skivan är bland andra Insjösonen Eric Malmberg från Sagor & Swing, som känns som en musikalisk själsfrände.
Ett par låtar är smyckade med sång och det är inte fel. Jäverling har en mjuk röst som smälter in i den ombonade omgivningen.
The valleys kan avlyssnas både i djup koncentration och fungera som behaglig bakgrund. Vid det senare finns dock risken att man drömmer sig bort och glömmer bort vad man ska göra.
"Gamla" gubbar som en gång var unga män med musik som hobby och eventuella drömmar om att bli större än Beatles. Glädje, Vänsterns temakväll hette "När popen kom till Borlänge", Sölve Olofsson hade samlat ihop sina musikkollegor från 50, 60 talet för att berätta roliga anekdoter och för att minnas. Där satt legenderna i soffan och spred glädje och ett otal många och långa skratt. Det var allt ifrån gitarr och förstärkar köp hos en musikhandlare i Falun, och det som är underbart var att det var möjligt för musikentusiasterna att komma in och betala en hundring då och då. Sådant är en omöjlighet idag. Då gavs det en möjlighet att kunna köpa sin utrustning för att kunna spela. Då fanns det en tillit, och det gavs en ärlig chans till ungdomarna som ville göra en verklighet av sitt musikintresse. Idag råder en annan jargong i musiklivet, där konkurens och perfektionsism råder, där en felspelning kan kosta en karriär. Idag ställs det högre krav vilket jag känner att den riktiga glädjen hamnar i skuýmmundan.
Idag satt legender som den yngre i gänget ClasYngström (Sky High), Nippe Sylwe´n som spelat med lokala band och större artister i Sverige. Uffe Åhman, trummis, som spelat med Yngström bla, Jan Lide´n samt några jag glömt namnet på (förlåt). Jag glömde kameran också...
Gamla inspelningar spelades upp, och gubbarna blev saliga som småpojkar....
Det blev en rolig kväll...
Jag måste lägga in ett klipp från You Tube med Nippe Sylwe´n, det är en film som en kompis till honom gjort. (fler och andra Nippe snuttar finns också),
Gamla Elverket i Falun, IOGT: s egen lokal, de förtappades Cafe där bjuds det på värme, kärlek och bra musik. Att stiga in där i denna lokal och tillbringa en lördagkväll i nykter sällskap, skratt och gemenskap det tillhör tamejtusan inte vanligheten. Att hitta en alkoholfri zon i det alkoholfixerade samhället tillhör inte det lättaste, där stimulantia inte är en nödvändighet för att hitta glädje, det är lika svårt som att vinna på Lotto. På De förtappades Cafe, går det. Inget fyllesvammel, eller idder, bara ärlighet rätt igenom.
Den här kvällen var "kanon", god soppa fanns att köpa, kaffebryggaren gick varm, loka korkarna smattrade och värmen puttrade och värmeljusen kvävde inget syre. Samuel Trygger spelade visor, egna låtar, blandade med Dan Andersson. Irländaren Eamonn O`Reily från bandet Plasic Padding bjud på Irlänska visor, och några egna låtar blandade med ordentligt roliga historier. Harmageddon Band, med sitt melodiösa tungsinne. Borlänges "Holis" bjöd upp till applåder med att sjunga ett par låtar. Trots att livet inte varit någon snitslad bana för den mannen gjorde han en praktuppvisning och jag är ordentligt stolt över att han kämpar sej tillbaka till ett liv utan droger.
"Holis"
Stina Berge, "gammal" trummis i Pink Champagne, förflutet i Tant Strul avslutade kvällen med en närhet och en puls. Hennes egna låtar är starka, och hon har en utstrålning och karisma som heter duga. Med sej hade hon Nicke och Sebastian (tror jag), som kompade henne. Stina Berge & Kärleken blev en bra stund för oss alla. Henne vill jag absolut höra mycket mera av, många gånger.
Det var några som missade den här kvällen och vi var en del som såg den, det man hoppas är att ni inte missar nästa tillfälle. I sin ganska enkla utformning blev det en minnesvärd afton. Jag längtar då att fler kvällar som den här ska dyka upp framöver. En lördagkväll där bensinen kostade och en kopp kaffe en tia, då snackar vi om en billig helkväll. Tack alla...
"Jag då blir det fest och glam i dagarna sju..." sjöng Trio med Bumba, där föresten sångaren "måste" vara pappa till medlemmen i Larz Kristers. Dom är ganska lika. Hur kom jag på det då, jag som ratar dansbansmusik och varken kan eller vill dansa inför publik. Det är väl så enkelt att jag har blick för karlar.
"Bumba sångaren" "Larz Kristers mannen"
Nu har jag inhandlat två stycken biljetter till Peace & Love festivalen, en ska jag sälja svart och göra mej en grym hacka. Nej då nu får jag väl länsmannajäveln på mej. Nej en biljett är självklart till mej och den andra är en födelsedagspresent till sonen 26 år, som förövrigt vill gå en dag med lilla mamma. En grupp som vi båda gillar och ska headbanga ihop på är, Faith No Moore, detta band ska det bli otroligt roligt att se live. Sedan har jag inte gett upp Neil Young tankarna, dyker han inte upp i år, så gör han det nog nästa år. Han ska åter ut på en Europa Turne så vem vet. Mina önskningar brukar slå in lika ofta som de slår backut. Roligt blir det.
---
Nu på Lördag åker jag till Falun och deras gamla Elverk där har IOGT- NTO ordnat en helkväll.
Anders Holströms come back till livet är en prestation av honom. Honom vill jag stödja av hela mitt hjärta. Nu har han med ett enträget kämpande halkat in i det verkliga livet. Där inte heller tillvaron syns okomplicerad, men ändå nykter. Stöd gärna detta arrangemang, du gör en hjärtesak.
---
En otrolig musik- all- ätare är jag, allt ifrån visor, folkmusik, blues, rock, jazz, pop, hip- hop, en del punk, en del soul, något klassiskt, Jussi Björling, Amerikansk västkustrock. Jag kan faktiskt inte komma på allt. Men nästan varje genre har sina guldkorn, och nya spännande låtar upptäcker jag varje dag. Musik enar, och förmedlar på ett enkelt sätt. Det bästa kommunikationsmedlet som finns. Musik kan spränga vallar.
---
Musik för fan, sa Hasse Alfredsson i en sketch med Tage Danielsson, där han var punkrockare.
--- På Måndag slår Vänstern upp sina portar igen för allmänheten och en ny spännande kväll. "När popen kom till Borlänge" då ramlar det in några Borlänge legender. Om du är en sådan så kan du också ramla in. Musiker och legender, folk och fä, alla är välkomna som vanligt, oavsett partitillhörighet.
"20/4 klockan 18.00"
---
Jag avslutar dagens lilla inlägg med "Lille Du" i en tappning som är bra och skrattmuskelframkallande.
Kollade lite musik på You Tube, letade Rod Stewart och hittade den här filmen med det glada gänget. Det finns så mycket positivt i den att jag tyckte att fler skulle få ta del av den och så blir det nu.
Jag har länge haft en en hemlig dröm, som inte är så hemlig längre. Det skulle vara så otroligt kul att sätta ihop ett progg band. Köra alla gamla 70 och 80 tals bands samhällskritiska låtar. Om några "gamlingar" har lyckats att komma in på min blogg och läser det här och är skitsugna på att prova, ring för bövelen till mej. "Dammen" jag vet att det alltid kliar i dina gamla fingrar, du är ju spelglädjen själv, din positiva gamla (progg) Blues - gubbe....
Nationalteaterns låtar liksom många andras låtar är lika aktuella idag som de var då det begav sej. Då har jag ytterligare delgett en hemlig dröm till hela världen, undrar var detta ska sluta...
Vi fotsätter spela Rock´ Roll men vi håller på att dö....
Vaktmästare och ljudtekniker på Lördag är Hjalle, som är med i Mimikry. Jag har hittat ett hopklipp, och där är ju självaste Göran Greider med på en liten snutt. Dala- Demokratens chefredaktör visar upp sej i muskens värld. Ja ännu är inget för sent. Jag rycker att deras musik är bra och jag är glad att Hjalle är med oss och styr upp ljudbilden...
Min bror har två grabbar, båda väldigt kreativa och sysslar mestadels med musik. Idag ska jag berätta lite om Rickard, han är störst och storebrodern och bosatt i Uppsala sedan många år. Han kan göra musik den grabben, inte den traditionella som man dagligen hör sprutandes ur radion, utan finstämd, mest instrumental, men på den nya plattan som släpps i April har lite sång med. Jag har ännu inte lyssnat på hela plattan, utan det jag avnjutit ligger på Myspace.
"Små tår... ..som blir stora huggtänder.. ...sedan till långa flätor...
Jag lyssnar på spåret April och känner en otrolig harmoni. Den är en härlig vårlåt, och blundar jag och fantiserar så ser jag mej själv sittandes i en älvravin och upplever solen, snösmältning och vårens hemkommnde fåglar. De som kämpat från Afrika. Den här genren är en underbar avslappningsmusik i vårt stressiga samhälle där allt ska gå alltför fort.
Bandmedlemmar är:
Rickard Jäverling (guitar, harmonica etc.) Magnus Jäverling (accordion, piano, glockenspiel etc.) Billie Lindahl (guitar, banjo etc.) Åsa Magnusson (viola) David Wärmegård (trumpet, flugel horn) Sometimes as trio with: Rickard Jäverling, Andreas Runeson, Andreaz Hedén.
RICKARD JÄVERLING The Valleys Release date: April 4th 2009
ASS/RICKARD JÄVERLING Rickard Jäverling Rickard Jäverling No Love Lost, David (split single) The three Sisters EP Two times lullaby
Rickard har under åren fått goda recensioner, nu sist i vår lokalblaska, men har inte hittat det i nättidningen. En hel del musikmagasin skriver om hans musik, bara det gör mej stolt. En BT recension från 2006. Jag är övertygad om att den nya skivan höjs till skyarna och ger mersmak. Han är en ärlig och en modig man som satsar på det han brinner för. Jag hoppas att många kan ta till sej den sköna lågmälda musik som kommer sprudlandes ur honom och bandmedlemmarna. Jag är då så stolt över dej. Köp skivan för tjyvingen..
Den lilla lufsen som jag återkommer till, alltså lillebrodern, som inte bara äger en basröst utan även en konstnärstalang, hans skiva har jag inte ens i min ägo. Hur kan det komma sej, tro...Jag borde skämmas, nu ska jag skärpa mej.
Rickard Jäverling said...
Who the fuck is Viktoria Jäverling? Hon ser ut som ett litet troll och inget annat!
Det är många år sedan Chris Rea kom med "Road to Hell", den är lika aktuell idag som då. En suverän låt och en text med innehåll.
Well i'm standing by a river
But the water doesn't flow It boils with every poison you can think of And i'm underneath the streetlight But the light of joy i know Scared beyond belief way down in the shadows And the perverted fear of violence Chokes the smile on every face And common sense is ringing out the bellc This ain't no technological breakdown Oh no, this is the road to hell
And all the roads jam up with credit And there's nothing you can do It's all just bits of paper flying away from you Oh look out world, take a good look What comes down here You must learn this lesson fast and learn it well This ain't no upwardly mobile freeway Oh no, this is the road Said this is the road This is the road to hell
Ta och sjung med i låten, texten finns här ovan (där)...
Det är hedersamt att vi i Vänsterpartiet får hit Sanna Carlstedt till vår tillställning, till sommaren är hon klar för Peace & Love festivalen. På den festivalen kommer hon att passa som handen i handsken...
och plötsligt står Bruce Springsteen bredvid en gatumusikant och tillsammans med honom bränner de av "The River".
Jag undrar vad man skulle tänka i det läget?
För ett antal, hur många kan jag inte minnas. Familjen satt och tittade in i tv- rutan, det var min kära make och sonen som nu är 25. Plötsligt stannade deras prat och det blev knäpptyst i rummet förutom tv ljudet. Fram ur rutan krälade en blondin, med höftgung och en säregen röst. Hon var för de manliga soffliggarna som en gudinna som var nedsänd ifrån himlen. Deras hakor hängde långt ner i ansiktet och deras munhålor var runda som om de formade bokstaven O. Jag ljuger nog inte om jag såg lite snålvatten i den äldres mungipa. Vem var då denna skönhet som väckte deras lustar och fick dem alldeles paralyserade? Naturligtvis Shakira. Min man sa med en röst av lycka, förvåning på ett frodigt Borlängemål:
"Äntligen har det kommit en "Ricki Martin" för oss män..."
Äntligen en ledig dag efter att ha jobbat i julhelgen. En sovmorgon som jag längtat efter fick jag minsann idag. Ärligt talat så känns det som om jag färdig med att jobba i affär. Jag är otroligt less och det känns som om att en förändring krävs för mitt eget välbefinnande. Handelns öppettider är sjuka. Mer sjukt är att folk går och handlar klockan 22.00 dagen innan julafton eller på julafton. Vi som är tvugna att serva stressade ilska människor är av en annan åsikt, men har tyvärr inte så många val. Nästa år ska jag verkligen lägga ner min själ för att få lämna detta yrke.
Idag lördag på "normal" affärsöppettid åkte jag till musikaffären och investerade pengar i ett nytt munspel. Ett bluesmunspel av märket Lee Oskar, till detta köpte jag även en munspelshållare så jag kommer att kunna göra två saker samtidigt, dvs spela munspel och gitarr på sammma gång. Det är jättelängesedan jag spelade munspel, nu har jag lite mer att öva på än att bara få igång gitarrspelet. Jag kommer framöver att köpa fler munspel i andra tonarter, men dom kostar 300 kronor så det blir inte hela registret i en smäll. Nej, det går inte, då kommer gubben med kaveln och dunkar den både i fru och plånbok.
Jag har haft munspel förr men allt har blivit slängt under den period då jag la all musik på hyllan. Jag ska inte skylla på att barnen stod i vägen men de fanns ingen tid för mina egna intressen, orken kolappsade och när det blev kväll och barnen sov då gick det inte att yla igång en orkester. Nu ska jag lägga ner tid på det jag gillar. En Nygammal gitarr märket Ovation, med nya strängar, en ny förstärkare ett nytt munspel och en ny Mia. Även den nya året kommer med dunder och basuner. Det finns bara saker att se fram emot för egen del. Jag har gett mej bara den på att hinna det jag vill hinna så är det bara.
En kvinna med många tankar och filosoferar ofta.
Humor står högt i kurs.
Att diskutera politik är för mej meditation.
Personlig utveckling är intressant. Varje dag möter jag nya utmaningar.
Gillar fotografering, släktforskning och musik.
e-post: [email protected]
Rickard Jäverling said... 
