Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Jag finner inga ord för en rubrik...

Kategori: Ilska / frustration


Dagens blogg inlägg är troligen det längsta jag skrivit. Jag spyr ur mej det för min egen skull, för att bara lätta på den frustration, ilska, och ledsamhet som jag känner för att ens behöva behandla ämnet. Det pågår på våra skolor, familjer drabbas så även våran. Den maktlöshet jag känner för finnas mitt i den gör mej så otroligt uppgiven samtidigt som min stridslust och kämparvilja går igång. Nu gäller det att balansera, att nyansera det som sker runtom. Jag måste ta det på allvar och vara vuxen. Det är nu jag agerar. Idag börjar något som jag egentligen skulle startat för flera år sedan. Nu min vän, nu mitt barn så tar vi igen den värdighet som vi har förlorat.


Straffrätten innehåller utformade regler som anger förutsättningarna för att handling kan vara ett brott i juridisk mening (regler om de olika brotten). Dessutom innehåller straffrätten regler om vad slags straff eller påföljder som kan drabba den som begått ett brott (påföljdssystemet).


Brottsbalken 3;e kapitlet behandlas brott mot liv och hälsa, från uppsåtligt dödande till misshandel eller dråp.

Misshandel som tillfogas av annan person, kroppskada eller smärta försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd gör sig skyldig till misshandel och kan dömas till böter eller fängelse i högst 6 månader. Typfallet av misshandel är naturligtvis direkt våld mot någons kropp. Så fort detta leder till en obetydlig smärta är det misshandel.

Ringa misshandel bstraffas med böter eller fängelse i högst 6 månader.

Ofredande eller förolämpning sådant som inte leder till smärta, inte misshandel Brottsbalken 4:7 eller förolämpning BrB 5:3. Ofredande är att knuffa någon eller dra i kläderna.

Om man är straffmyndig så får detta beteende påföljder det är olagligt och kriminellt och accepteras inte i ett samhälle.


Dagligen utsätts barn/ ungdomar för ofredande och våld i våra skolor. Då de är under 18 år kallas det kort och gott för ett urvattnat ynkligt ord som inte längre verkar ha någon betydelse eller anses vara särskilt upprörande. Det används inte under en rättegång som handlar om ofredande efter som det ordet inte är det riktiga. Vilket är det ordet då, jo mobbing. På våra skolor råder mobbing. Inte något annat än vanlig enkel svensk mobbing. Mobbaren slåss, retas , knuffas och slår i magen. I skolan är det tydligt att andra lagar råder, där verkar inte påföljder för sitt handlande vara något naturligt utan då har det gått så långt att krisen är ett faktum. Det verkar vara mindre kriminellt än om barnet hade varit 18 år och gjort samma handling på en gata. Då hade det varit ytterst allvarligt och lytt under brottsbalken där straffskalorna finns lagstadgade för brotten i olika skalor.


I skolan ska de vuxna lärararna agera polis, det sker inte ofta att de reagerar på gruff, knuffar. De har heller inte möjlighet att se om någon särskild elev är extra utsatt. De kontaktar föräldrar för något samtal, och ett avtal sker att fred ska råda sedan efter någon dag då är helvetet lös igen, och den utsatta heter tjallare ett mane´r i värsta fängelsestil. En mobbingsituation har uppstått. Ingen sådan situation poppar upp över en dag, den har uppstått långt tidigare i det dolda.


Mitt yngsta barn som är 12 år som gillar datorer och att spela spel. Han läser böcker på löpande band, ungdomsböcker och vuxenböcker. Han är duktig i skolan och har inte ännu några större problem med själva skolarbetet. Han är en kämpe. Han har som en del andra ungar glasögon, är lång och kanske aningen för underviktig. Han är heller inte idrottsintresserad han tycks falla utanför en dels mönster och han accepteras inte för den människa han är.

 Att han inte är som alla andra gör att han faller utanför någras ramar, de har utsatt honom till sitt offer för att få ut sin ilska på. Min kille vill inte vara som dom, därför kallas han tönt, de viskar stundom i hans öra bög, och själklart är han en glasögonorm och en apa. Vissa dagar är han en spinkig glasögonorm. Dessa okvädesord får han ofta höra ifrån dem som han tvingas att tillbringa sina dagar med. Detta har pågått från och till i 6 år. Vi har naturligtvis haft samtal med lärare, som ser detta som ett problem men kanske inte riktigt med det allvar som dom borde. Plåster hjälper inte mot detta.

Knuffar, sparkar, slag i magen är vanligt för det är så barnen gör. Samtidigt som det absolut inte få förekomma i allvarlig form. Efter samtal med lärare då informationen nått fram till de som slagit då blir livet för honom värre och han hör ordet tjallare riktas mot honom.

Ni hör ju själv att systemet som råder på en del skolor är horribla och antar en skepnad av fängelsejargong. Man stämplar den som anger. När de sedan växer upp och blir 18 år då råder likadana brott under brottsbalken och kan ge straff ifrån böter till fängelse. Vilka signaler ger det i ungdom åren? Det är grabbstreck att retas och kränka, helt okey. I skolan bara ett "ynka mobbingproblem."


Nu undrar jag och jag ställer frågan: Vad är ett mobbingproblem för något? I mitt huvud ser jag ingensomhelst rimlighet att man förvandlar egentliga brottsliga handlingar till ett bagatellartad litet mobbingproblem. De säjer åter att det är helt okey att kränka och särbehandla, knuffa så smärta uppstår, slå hårda slag i magen. Ska vi ha anarkistiska lagar i skolan? Ska alla få göra som dom vill, ska var och en få sköta sej själv. Vi flaggar för en acceptans sedan när de jävlarna är myndiga då ska de låsas in och lära sej veta hut. De plockas bort ifrån gator för det går inte att ha människor som springer runt och slåss och knuffas. Det som var okey i skolan, får de inte göra på gatorna när de är stora. De står där förvånade och förstår inte vad som är fel.


Varför heter det mobbing och varför behandlas detta milt, det verkar inte finnas, som om att det var något osynligt . När skolan upprättar en mobbingplan då måste man ha ett syfte med den. Inte ett dokument som låses in och glöms.


Jag undrar vilka som ser allvaret i det som sker på våra skolor. Det skapar en ohygglig otrygghet för det utsatta barnet även för dem som utför gärningen. Att det inte finns tydlighet och gränser i skolans värld är fullständigt galet. Ska vuxna ge upp och skippa att sätta de viktiga gränser som barn behöver. För den utsatta skapar det en misstro för vuxenvärlden som inte vill gå in och skydda, de vuxna som äger den makten att kunna göra det. Det skapar redan i unga år ett utanförskap som leder till ensamhet och en dålig själkänsla.


Att behöva tryckas ner under sin skoltid och inte få lugn och ro skapar en misstro mot vuxenvärlden. De som man litat på att stå upp för en och finnas vid ens sida, de finns inte där. Det gör att man inte orkar prestera och göra de resultat som krävs av en, framtiden grusas så sakteliga. Att inte nå sina mål och drömmar för att vi vuxna inte fanns där med en hjälpande hand är det så det ska se ut? Det banar för många katastrofer.


Om våra barn inte orkar att utstå sin utbildning pga att andra är illasinnade då finns det ett allvarligt alarmerande problem. Föräldrar, skola och allas gemensamma krafter måste ta detta till sej som det allvarliga problem det är och på riktigt börja att jobba mot våld och otrygghet i våra skolor. En pennalism som startar redan i tidig ålder måste behandlas som den svulst det är. En svulst som tyvärr har blivit elakartad. För att förhindra att nya svulster uppstår måste vuxna reagera och agera.


Ta bort ordet "mobbing" det ynkliga ordet som inte står för det som sker, utan kalla det som sker på skolorna för det egentligen är och tala om vad det skulle ha inneburit om barnet hade varit vuxen. Säj som det är om och om igen att det handlar om grova brott. Att detta fortgår i skolorna är ingen kittling under foten, det är snudd på tortyr för ett barn som inte förstår varför.


Jag som är mamma till dej V jag beundrar dej mitt fina barn att du har orkat med allt till och från. Jag vet att du har fått nog för längesedan. Du är en fantastiskt snäll kille som har gåvor som jag avundas dej för. Du kan utrycka dej på ett bra sätt, du är verbal kille som krigar med ordet. Du skäms inte över att vara tjallare, du är en stolt sådan. Du är en grabb som kan dina rättigheter vidare så är du på det klara över dina skyldigheter. Du möter vuxna och kamrater med respekt och behandlar alla väl trots sina olikheter. Du tror på rättvisa och är alltid noga med den. Men nu min vän så får du inte ge upp och jag vet att du tycker det är jobbigt att gå till skolan för att möta en ny dag. Trots att du är en ganska ensam kille utan någon bästis, nästan aldrig någon som ringer och frågar efter dej så vet jag att du lämnar aldrig walk over. Du brinner för ditt liv och det som du gillar.


Igår och i kväll som så många andra gånger har jag gnidit min panna blodig och funderat i alla banor som min hjärna mäktar med för att komma till en slutsats. Och slutsatsen är att om inga samtal i skolan ger gensvar då återstår bara att göra polisanmälan. För allt är nu tvunget att få ett slut. Det är min slutliga markering för att hindra vidare kränkningar. Förtryckarfasoner och pennalism måste utrotas på våra skolor med fasta regler och vuxna som tar ansvar. Våra barn måste få arbeta i en arbetsmiljö som är mänsklig och trygg.


I några kvällar har jag berättat för min grabb att jag inte känner någon annan som är så bra som honom. Jag berättade att jag är så otroligt stolt över honom att han är så god och ärlig. Han bjuder alltid på ett skratt och sej själv, också att han är den största vinnaren och att han får den finaste medaljen för gott uppträdande. V vägrar att respektera att de är orättvisa och tar inte mot deras hugg och slag. Han går en ensam kamp nu med oss föräldrar bredvid, han kommer med sitt humana sätt gå ur matchen som vinnare. Han är på det klara sedan länge att vi måste visa varandra respekt.

Jag älskar dej mycket för den kille du är och har blivit. Nyss var jag inne och pussade på dej, tog av dej dina tummade glasögon som satt på trekvarten, jag släckte din lampa och sa tyst: "Sov gott min vän" du vände dej om och suckade. Hoppas att dina drömmar för dej framåt och att alla andra inser vilken fantastisk tillgång du är för vår framtid.


"Mamma"



http://www.youtube.com/watch?v=lRcDQ24Vky8&feature=related  Kent- "Dom som försvann"

Nu lämnar jag mitt medlemskap inom koperationen...

Kategori: Ilska / frustration

Jag har saxat sönder Medmerakortet nu, och ska begära utträde ur "klubben". Jag lämnar också sparkassan där jag har en del sparat. Det finns andra som kan förvalta mina pengar.
Det jag går miste om är mina 5% personalrabatt, men det är ändå bara en tidsfråga innan den lilla pengen försvinner."Coops besparingar för offensiv och långsiktig lönsamhet."
Jo det låter det...

Nu har jag fått nog av den illa skötta personalpolitik som Coop utsätter sina anställda med.

Nu jävlar är det klippt.



      

Coop:s Pressrelease :

Coop Sverige AB2008-11-04 16:19:48

  

Tel: 08-743 23 33

Informationschef
Magnus Frisk
Tel: 08-743 20 11
Mobil: 0703-70 40 42
Pressansvarig
Märit Wikström
Tel: 08-743 20 12
Mobil: 070-248 97 70

Coop inleder förhandlingar om kraftfullt program för långsiktig lönsamhet

Coop Sverige har inlett fackliga förhandlingar om ett stort förbättringsprogram som ska skapa långsiktig lönsamhet. Förbättringsprogrammet innehåller offensiva satsningar för att förbättra konkurrenskraften i butiker och stormarknader, samt kraftfulla besparingar. En del av besparingarna innebär att antalet medarbetare minskas med cirka 1 000 heltidstjänster.

Coop Sverige har inlett fackliga förhandlingar om ett stort förbättringsprogram som ska skapa långsiktig lönsamhet. Förbättringsprogrammet innehåller offensiva satsningar för att förbättra konkurrenskraften i butiker och stormarknader, samt kraftfulla besparingar. En del av besparingarna innebär att antalet medarbetare minskas med cirka 1 000 heltidstjänster.

- Vårt förbättringsprogram ska vända de senaste årens förluster till långsiktigt lönsamhet. Vi gör bland annat stora investeringar i nya butiker och stormarknader samt i upprustningar och renoveringar. Men vi måste också minska våra kostnader för att bli konkurrenskraftiga på lång sikt, säger Coop Sveriges vd Karl Wistrand.

Totalt handlar det om cirka 1,5 miljard kronor som ska sparas till och med år 2010. Många åtgärder pågår och fler planeras. De tre stora delarna där kostnaderna ska minskas är inköpskostnader, försäljningskostnader och personalkostnader.

De minskade personalkostnaderna berör alla delar av företaget. Förhandlingar har sedan tidigare inletts om en neddragning med minst 60 tjänster på Coops servicekontor. Nu har även förhandlingar inletts om personalneddragningar inom butiker, stormarknader, samt inom logistik och terminaler. Totalt kommer cirka 1 000 heltidstjänster att beröras. För dem som blir övertaliga kommer stöd och hjälp att finnas i ett omställningspaket.

Samtidigt pågår och planeras flera offensiva satsningar för att stärka konkurrenskraften i butiker och stormarknader. I år investeras bland annat närmare en miljard i butiker och stormarknader och stora investeringar planeras även för kommande år.

För mer information:Coops pressjour tel 08-743 23 33Coop Sverige AB bedriver dagligvaruhandel i butikskedjorna Coop Forum, Coop Extra, Coop Konsum, Coop Nära och Coop Bygg. Coop Sverige är ett helägt dotterbolag till Kooperativa Förbundet (KF).

Försök att rimma på sop...

Kategori: Ilska / frustration

Denna morgon får jag läsa tidningarna om nedskärningar och besparningar inom Coop. Igår visade TV4 ett nyhetsrepotage  vid 22.00.
På Jobbet igår eftermiddag lade chefen 3 kopior på ett pressmeddelande på borden i lunchrummet, han sade ingenting, gick ut, så kunde vi läsa själv. Har man inte stake att ge en muntlig information?
1000  heltidstjänster ska bort, och nästan alla jobbar deltid, hmmm...
Nu tror jag att det är dags att medlemmarna ger sin åsikt och ställer krav. Det är dags att kräva en organisation som kan leva upp till de värderingar som en stor del av medlemmarna kräver.
Det är många som inte accepterar att mångårig och kunnig personal kickas ut på backen för att ge plats åt studenter/ skolungdom och billig arbetskraft.
Som handelsnytt skrev i sin sista medlemstidning: "Coop både gasar och bromsar. "
Låt oss anta att 10 fast anställda går på Coop i vår stad, samtidigt ska Coop Extra öppna vid kupolen, en ny mataffär.
Det som inte har svikit koperationen ännu, lär nog snart reagera, fler jag talat med anser att värdet i medmera kortet inte längre står för ett koperativt föreningskort. Många har sagt att medlemsskapet snart är historia.

Jag ska inte lägga min energi på detta utan efter en natt i soffan med den Amerikanska valvakan med en seger för Obama så går jag och lägger mej, drar täcket över huvudet och sover en stund. Jag har en ledig dag idag.
Nu så kan jag väl snart bli "ledig" varje dag.

Jag meddelar även att jag är riktigt förbannad denna morgon. Vi faller tillsammans som dominobrickor, vi har inte ett uns av värde. Men fan det är vi ju vana med så varför gnälla...

Några länkar där anställda kan läsa om sin framtid:

http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Dalarna/Coop-drar-ner-pa-folk/

http://www.dt.se/nyheter/borlange/article368937.ece

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_1990299.svd


Fiskeborlange.blogg.se

Kategori: Ilska / frustration

Ni som väntarpå nya inlägg i fiskeborlange.blogg.se, får kanske vänta lite till...
Det är något konstigt meddelar M, Det går inte att lägga ut inläggen.
Han ska åtgärda försöka få felet åtgärdat under dagen sedan är det upp till blogg.se om de vill
sätta fart. Så ni får väl uthärda så länge.

Är det dags att slå igen "Leklådan" ute på åkern?...

Kategori: Ilska / frustration

Uppgivenheten andas i väggarna, många krystar fram, "lägg ner...". Kan man försöka överbevisa nu då att överetableringens tid är här.

Tidigt denna morgon (läs Fredag) gick en person med ledande ställning ut och blåste i domedagsbasunen att ytterligare 8 stycken ska lämna sina arbeten, I veckobrevet som stoppas i pärmen i personalrummet står det ungefär så här: "Om ni tycker att det har varit stressigt innan, så är det ingenting mot vad det kommer att bli...

Jag orkar inte göra annat än att skratta, arbetsplatsen har blivit en infekterad plats att vara på där suckarna rullar mellan väggarna. När ska medlemmarna eller "delägarna" resa sej upp och reagera? De 3 miljoner medlemmar som under flera år blivit förda bakom ljuset och tror att deras inflytande verkligen betyder något. Att rensa bort dåliga och högavlönade chefer som inte klarar sina arbeten vore en stor besparing.

Det vore nog läge för Uppdrag granskning att rota i pengasvinnet snart. Och ta upp fallskärmar och organisationsbyte och övriga klavertramp under åren. Och så skyller de på att personalkostnaderna är för höga...Ja vi inom Handels som inte ens har en heltid, vi är väl de värsta högbetalda usla anställda som finns, jo pyttsan.

Idag går jag till jobbet och mitt leende på läpparna är inte till de fast anställda som måste sluta för att skolungdomarna ska få komma in, de som är billigare än oss. Utan jag flinar enbart åt organisationens tro att de kan vända en nedåtgående spiral med att ta bort kompetent personal. Tror man det, då är man korkad på riktigt.

Om man gor en ekvation på följande:

 Överetablering och Dålig personalpolitik  = Nedlagd Lanthandel (upphöjt i 8)
                Ständig omorganisation

Det nya ordet i tiden är personaldumpning..



                                       

Ordentligt trött...

Kategori: Ilska / frustration

Varför vill inte bloggen fungera. Ni som har skrivit kommentarer och hur ni än synar och inte ser dom måste få veta att det är inte jag som sållar bort dom utan det är mest bara trassel i blogg.se. Jag ska vara glad dom dagar jag kan logga in på första försöket..Jag kan inte svara på era inlägg och roliga ostenssons kommentar är bara borta. Måste man maila varje dag och klaga, jag orkar inte...
Jag går ut i solen igen, där finner jag tröst.

Det känns olustigt och oroande...

Kategori: Ilska / frustration

Jag tappar liksom greppet ibland och all inspiration flyr sin kos. Jag blir bedrövad och orolig när händelser av barns försvinnande blir verklighet. Det är lilla Engla i Hedemora som försvann 500 meter ifrån sitt hem. Hennes cykel låg övertäckt i diket och flickan har varit borta i flera dagar. De frivilliga skallgångskedjorna har inte resulterat i något än så länge.

Man får hoppas att hon kommer till rätta och att allt bara är något ovanligt som hänt. Jag orkar inte eller vill spekulera. Det enda jag önskar är att Engla har gått vilse och att hon kommer hem till sin mamma och pappa och allt blir som förut.

                                                                                   

Nu har det hänt igen...man misshandlad till döds...

Kategori: Ilska / frustration

Jag läser i lokaltidningen på extra nyheter att en ung man har blivit misshandlad i Borlänge, han dog av sina skador på väg till jukhuset. Grabben är född på 80- talet. Vidare skriver dom att föräldrarna är inte underrättats ännu.Denna misshandel hade skett vid 04.00 i morse.

Mina reaktioner går tyvärr inte att beskrivas i ord som kan måla upp den bild som jag känner för det här. Men en tanke jag har är att nu har det hänt igen, bara någon vecka efter knivskärningen vid kupolen. Samtidigt får jag en rädd känsla om det är mitt eget barn, min brors barn, min grannes barn. Först måste jag få veta att det inte är någon som står mej nära, ty en vild oro gnager i kroppen. Olika tänkbara scenario spelas upp just nu i mitt inre, att den mörka "krimbilen" kör upp framför dörren, vad är det som händer?

I dagens debatter om våld ibland ungdomar så har alla barn haft en otrolig taskig uppväxt. Så säjer massmedia, så säjer gemene man. De vet hur allt gått till, de har ingen aning varför en ungdom kan hamna i alkoholen och i drogernas klor, de bara tror att allt har varit nattsvart för dessa ungdomar. Men i många fall är det inte så, en hel del kommer ifrån vanliga familjer som följer sina ungdomar, andra har det tyvärr dåligt, och lider av andra sjukdomar utöver sina hemförhållanden. En del förståsejpåare talar om precis hur allt är, och egentligen har dom inte den blekaste aning, sedan när dom inte kan presentera några åtgärder, då griper dom efter dödsstraff på dessa dåd. Ja det är väl så jävla enkelt att mörda mördarna, så blir man en mördare. Och mördarna blir fler.

Visst ska alla barn vara berättigad till en trygg uppväxt där barnen har föräldrar och visar hänsyn, där de vuxna sätter gränser och tar ansvar. Men det finns en dag då barnet blir myndigt och föräldrarna måste släppa kontrollen. Den finaste ungdom kan tappa fotfästet och gå in på villospår, då finns det inte en sportslig chans för föräldrarna att följa sina barn i hasorna. Man kan inte ge föräldrarna skulden för allt, i alla lägen. Handlingarna måste den som gjort dem stå för, vare sej det är droger eller alkohol eller inget i blodet. Har inte ungdomarna som har drogproblem, ADHD, alkoholproblem eller psykiska problem fått hjälp, vem står ansvarig då? Jo det gör vi vuxna som ser på och inte ställer krav att det måste ske en förändring i samhället.

Om man orkar att tycka och att ha åsikter då orkar man också ta reda på hur barn och ungdomar påverkars av bokstavssjukdomar och droger. Inte bara gripa efter primitiva lösningar i luften.
Jag sa till en politiker i min stad för 4-5 år sedan att vi skulle göra en plakett för varje fall av våld som begås på gatan för att minnas att vi inte får glömma alla offren i det tragiska som sker mitt framför ögonen på oss hela tiden, kanske just i denna skrivande stund.

Obs, detta inlägg orkar jag inte rätta, det står som det står. Jag begriper vad jag skrivit, hoppas att du också förstår. Jag är ledsen, arg besviken och otroligt frustrerad över att detta upprepas hela tiden.