Tankar är ett kretslopp...
Kategori: Funderingar
Glad är jag att jag vaknade upp i morse. Det borde alla vara. Mindre glad att jag dagen innan midsommar och husvagn har fått tillbaka en enträgen urinvägsinfektion. Det var väl också en härlig inledning på ett inlägg.När man är 50+ då cirkulerar åkommor som en vardag i livet. Sjukdomar som drar ner nivån på en själv och inlägg. :)
I morse när jag vaknade var klockan 6.00 och allt kändes så underbart. Den meningen blev ju inte ärlig . Nu måste jag hitta balansen igen, och om den inte sitter i öronen så sitter den i huvudet. Det är just det här med att skriva en blogg, att antingen ljuger man eller så är man ärlig och bör skämmas.
I morgon är det midsommar (sant) och idag känns som en mellandag (för mig). Dagen är grå och mulen och duvorna kuttrar...hahaha. Jag tror jag ska lägga in ett foto, titta på det och inspireras av det jag ser och skriva utifrån min fotogenetiska tanke. Som vanligt kanske jag far iväg över tangentbordet, någon missuppfattar och några flinar. Ett ögonblick, jag ska bara söka upp en bild, det kan ta en stund.
Sommar, ja sommaren övervinner urinvägsinfektioner och annat elände såvida inte vädret är som förra sommaren. Jag antar att vi redan har slagit solrekordstimmarna om vi jämför. Sommar är njutning och vatten för mig. Helst ska det vara salt men det går med sötvatten som komplement. Jag är en vattenmänniska som allra mest i livet önskar att jag kunde bo vid havet, geografiskt så finns inget hav här och ekonomiskt är det uteslutet, Då får man fundera ut hur man kompenserar en stuga vid havet i Bohuslän och då kommer man fram till att ha en husvagn vid en sjö. Det är en lösning som jag har köpt och den fungerar utmärkt. Klart att jag saknar västkusten många gånger men jag brukar blunda och låtsas när jag hör måsarna.
Denna midsommar blir det husvagnsliv, med sill och färskpotatis, alkoholfri som vanligt. Det räcker att titta sig omkring och att inandas ångorna så förstår man att valet jag gjort är rätt. Lite räkor är gott, godis kan också smaka. Jag hoppas på sol, och en båttur med min familj. På båtturerna finns alltid kameran med. Ibland tror jag att jag redan fotat alla utsikter och allt runtomkring, fast när jag kommer in på detaljnivå så finns mycket kvar att hitta. Hela tiden i livet hittar jag nytt, jag avslöjar nya platser, finner spännande miljöer. Miljöer är oftast mer spännande än många personer. På platser där det funnits folk och idag är öde, brukar viska till mig.
Dom viskar saker som många har glömt. De påminner mej att ta tillvara på tiden och möjligheten som finns i min tid, de påminner mig om att ta dödssynderna i beaktande.
De berättar hemligheter som jag aldrig avslöjar, de sjunger och talar om att livet är ett strategispel där du får vika från stigen för att göra nya upptäckter och är upptäckterna inte bra, då hittar jag tillbaka och går vidare för att senare utforska en ny plats. Det är enkelt att hitta både platser och ord som ger mig nya insikter, det gäller också att kunna förvalta insikten.
Vad finns under ytan? Ingen ide att fundera, bara att ta reda på. Forska i det som man vill ta reda på. Att ställa frågor är inte fel, inte heller att prova söka svaren först själv. Så många flöten som guppar där ute, i princip är flötet en symbol för nyfikenhet. Att syna ett flöte, timme efter timme kan verka korkat, fast det man lär sig är tålamod och att inte stressa.
En solnedgång är samma sol alla gånger men en ny nedgång. Så många foton som jag har på solnedgångar och ingen är den andra lik. Olikheterna i en solnedgång är vacker, varför är inte alla olikheter vackra? För mig är solnedgångens olikheter lika sällsynt vacker som hos människor. Det finns något som talar i allt, det gäller att upptäcka. Det som krävs är att man tillåter sig själv att våga upptäcka det. Fly från normer och använda den kreativa delen i sitt tänkande. Olik är ett positivt ord för mig.
Nu är det lilla, lilla huset med den lilla, lilla gummans hus sålt i Skåne. Moster Lillan är borta. Min moster var helt underbar, hon var ett stort stöd under min barndom, ungdom och uppväxt. Min mor dog 1969 när jag var 9 år och hennes syster ställde upp så gott det gick. Nu är hon ur tiden och den sista länken till min mor har gått i graven. Nu är det jag som är Kalin klanens matriark, kanske inte den egentliga stammodern. Min moster dansade sig genom livet trots alla vedermödor. Hon jobbade som ung med barn och på barnkolonier, senare blev hon förskollärare och detta jobbade hon med till pension. Ungarna älskade henne. Hon introducerade nya idéer på 50 och 60 talet så de andra "fröknarna" stöp, idéerna ansågs väl som kontroversiella och tokiga. Idag används dessa inom pedagogiken, så hon var före sin tid och på rätt spår.
Ett tack att du har gett mig trygghet då, nu och i framtiden. Du finns nära mitt hjärta.
Livet är bräckligt och skört, det gäller att ta vara på varje stund av den och se det verkliga. Vad skulle jag vara utan mit liv, en omöjlig fråga utan ett svar. Jag finns här och nu och tänker inte slösa...
Ha en bra midsommar mina vänner
