Knäckebröd & Nätkärlek...
Kategori: Allmänt
Facebook är väl något alldeles eget det. En värld i världen med fördelar och nackdelar. Jag vet inte om ni tänkt på det här men det har jag, ibland då min filosofiska ådra börjar att arbeta. Jag har noterat många gånger under många år att när jag är ute och åker bil, då brukar jag studera folk i andra bilar. Ofta när jag står vid rödljus kan jag kika in i andra bilar och de pillar i näsan och grejar med snorkråkor. De beter sig som om de var hemma och var inne i ett stängt rum. Jag tror lite att folk som är ute och kör i sina bilar, att så fort de stänger bildörren hamnar i ett "stängt rum" i sin egna lilla sfär där inget på utsidan existerar. Lite så är det med Facebook, man avslöjar sitt innersta i ett stängt rum...som hela världen ser. Uttrycker sin ilska, sina hemligheter, pratar skit om grannen och skäller över sin chef, utan att tänka. Det är ett jäkla märkligt fenomen.
Sedan kan en del blir tvärilskna om man tar bort den från vänlistan, en person man knappt känner eller aldrig talar med. Jag har tagit bort folk på vänlistan för deras åsikter, och med folk menar jag inte nära vänner eller familj, utan folk som inte ger mig varken kommentar eller ett knapptryck, detta är ömsesidigt. Jag är inte intresserad av att se tusentals ordspråk komma från samma person en gång i minuten under hela dygn. Det förekommer sargade djurkroppar som jag absolut inte vill se i min personliga sfär, det skickas och delas efterlysningar på folk som kan vara under skyddad identitet eller vara i fara på annat sätt. Vi skickar runt sanningar och lögner, vi kollar aldrig källor utan bara kränger ut saker. Jag gillar det inte. Själv lägger jag ut politiska budskap, egna bilder och tankar. Men blir någon förbannad så är det bara att klippa bort mej från vänlistan, jag blir inte arg. Kanske glad eller så förstår jag att den har gjort sitt val. Det är inga konstigheter. Jag bestämmer över vilka jag har på min lista och du gör dina val, det är väl bra.
Det senaste på Facebook som skickas ut och delas är att "Vi ska rädda Vikabrödet", ja vi ska rädda ett knäckebröd som är så dyrt att jag har då inte råd att köpa ett svindyrt bröd. Visst är det synd om de som är anställda och förlorar sina jobb, men det kan väl inte jag rädda genom att dela ett manifest i detta läge. Jag undrar:
1. Du som som delar "Rädda Vikabrödet" manifestet, äter och köper du överhuvudtaget detta bröd??
2. Hur många gånger har du köpt brödet under ditt liv?
Om vi vill rädda exempelvis en lokalprodukt då måste vi ju också köpa produkten, det duger inte att dela något på facebook och hoppas, när beslutet redan är taget.
På facebook, det innersta officiella rummet, där hatas det också. Etiken och moralen får sig en klackspark, man spyr ur sig dumheter och man sårar, ja hotar. Allt har blivit så jäkla "rumsrent" nuförtiden. Det kostar på att vara vänlig, det tar ont att ge positiv respons, egoismen flödar och avundet är mäktigt.
Att orättvisor bekämpas är bra, men att attackera privatpersoner och dräpa med fruktansvärda kommentarer och elakheter. Det är precis som om personen som attckerar sitter i sin bil och petar näsan, ingen ser ocah ingen hör. Ingen vet vem jag är. Jag tar makten och hotar för att jag kan. Är man vänlig och saklig då vinner man respekt, oavsett om man rullar snorkråkor eller inte.
Hemma är jag vän med mina barn, men inte på facebook. Det är mitt val. Detta är enbart för att skydda dom ifrån att jag faktiskt kan bli pinsam för dem, kanske att jag gör en alltför tuttignuttig kommentar eller att jag skriver något som dom inte gillar. Eller att någon vän till mig skriver något som inte passar in i familjelivet. Detta har hänt, att någon alltför saftig kommentar skrivits av någon vän, som jag bett om att de får ta bort. Hur andra gör bryr jag mig inte om, men jag ska erkänna att jag har reagerat någon gång då både könsord och annat förekommit och jag vet att personen har sitt/ sina barn med på listan.
Facebook har några fördelar, fast tyvärr många nackdelar. Vi måste förstå att vi inte sitter i en bil med nedtonade rutor utan vi sitter mitt i en skottglugg ut mot världen, där vi måste välja och visa hänsyn. Jag tror ändå på att det goda segrar i längden, jag tror att klicka man bort "vänner" med elaka kommentarer och de med fördommar, så får vi det lugnt.
