Jag har varit borta en hel del i år från bloggen, helt enkelt inte haft tid. Jag har nu i morgon gjort mitt första år på Brunnsviks Folkhögskola, Förberedande Behandlingslinje, och fortsätter vidare i höst tre terminer framåt.
Vilket otroligt år jag har haft, stundom väldigt utlämnande och oftast en befrielse. Under året har jag jobbat en hel del med mig själv, vi har i grupp haft processpass, jag har vänt ut och in på mig själv för att kunna bli den människan som ska kunna finnas som stöd för andra i framtiden.

Till hösten kliver jag på Humanistisk behandlingspedagog och fortsätter att jobba bort alla olater, fördomar och allt som finns med i bagaget. Att göra sig av med all gammal skit är en underbar befrielse. Om något är lycka så är jag på väg mot den och jag går med en stor nyfikenhet och spänning mot framtiden.
Jag har förstått att ingenting är omöjligt och de mål jag ny har satt upp är på väg att förverkligas, jag är en bra bit på väg, lilla jag som förut bara trodde att jag skulle bli kvar på Coop.

Jag har berättat innan att få klipa av Coop tåget var en befrielse, att bara efter 10 år kliva ut för att aldrig mer återvända är det bästa jag någonsin gjort, ja, ja förutom barnen då...Det fanns ett liv eller vad det var innan och under Cooptiden, men livet på den här sidan är bra mycket bättre och ger mej miljoner gånger tillbaka. No moore Coop. Jag önskar att alla som vill förverkliga sina drömmar vågar ta det steget, det är värt varje läxtimme.

Maj har varit min absolut stressigaste månad på många år, ja utan mina klasskompisar och lärare som stöd hade jag knäckt mig. Allt ramlade på mig, ja precis allt och som grädde på moset så fick jag en hel del inlämningsuppgifter som fick mig att gå i darr. Jag klarade av alla och nu sitter jag här på den näst sista dagen innan mitt sommarlov i skolsalen, skriver och väntar på avslutningsmiddag med elever och lärare. I morgon är sista dagen och jag tar emot mitt intyg med stolthet, och går mot ett sommarlov som förhoppningsvis blir fyllt av många dagars arbete på mitt sommarjobb på ett behandlingshem i stan. Härligt att vid min ålder få prova på en yrkeskarriär, ja för det är det det är. Jag har ingen riktig yrkesutbildning innan, bara svarv och fräskurser på AMU. Nu om tre terminer kommer jag att kunna söka jobb inom behandlingsyrket, och jag har hittat något som jag brinner för, äntligen.

Jag vet att jag kommer att få säga nej till en hel del saker, för jag har bestämt att det är utbildningen som är viktig för mig, jag har satsat på lån och jag tänker aldrig spoliera detta för något i hela världen. Så var god stör ej, framåt i tiden. Kom inte och be mej att starta något projekt eller något tidskrävande för jag befinner mig i en förverklingsprocess som jag måste förvalta och allt är för min egen skull. Jag kommer i första hand.

Hoppas att få mycket inspiration denna sommar för att skriva i bloggen, jag ska först och främst njuta av livet sedan skriva. Kanske göra något annat som jag tycker är roligt.

Nu höll jag på att glömma att tacka alla mina klasskamrater för ett underbart år, ni har betytt mycket för mig, bara så ni vet.