Jag skiter väl i SMS och Mobiler
Kategori: högtid
Jag skaffase en mobiltelefon för många år sedan för att mina barn skulle nå mig och vice versa. Det kunde också vara bra att ha en telefon om jag fick motorstopp med bilen någonstans ute i vildmarken. De två anledningarna är anledningar nog för mig, och ingen annan kan ta det ifrån mig. Min mobiltelefon tar jag inte alltid med mig. Jag tänker inte sitta på mitt arbete och ta privatsamtal, om någon vill nå mig så får de ringa igen. Ännu idag har jag mobiltelefonen av de ovanstående anledningarna, att mina barn ska nå mig, eller att jag blir stående med bilen.
Jag har en gammal mobiltelefon, en Nokia tror jag att det är, den kan nog vara 4 eller fem år, den har knappar, jag kan spara ungefär 8 kort. Det går att fota med den märkte jag efter något år, det går att filma, men jag minns inte hur jag gör. Jag kan SMSa om jag måste, vilket jag tycker är skittråkigt. De unga pratar om någon T9 knapp, eller vad det hete, den har jag inte hittat, och jag vill inte hitta den heller. Jag bryr mej helt enkelt inte.
Jag har sagt till alla jag känner, många unga, den nya mobltelefongenerationen, den som använder telefonen som huvudkudde nattetid och som GPS dagtid. Så här har jag sagt, om ni småste skicka SMS till mej och inte kan ringa, var noga med att ni får en återkoppling. Om jag inte svarar så har jag inte läst SMSet. Ring då upp och få en kontakt. Det finns ingen lag på att alla måste leva i sin mobiltelefon, det finns ingen lag som säger att jag ständigt måste stå på vakt och kolla av meddelanden. Allvarligt så funderar jag på att helt enkelt strunta i att ha en mobiltelefon, för fler och fler kräver att man svarar, att man kollar av SMS och meddelanden.