Samma dag som jag for till Gävle och möbelpalatset Ikea skulle sotarna komma till oss och blåsa igenom hela luftvärmesystemet, de skulle vara klara med det på eftermiddagen. Det passade alldeles perfekt eftersom jag hade en hel del tunga och skrymmande kartonger med möbler. Men aldrig blir det som man tror. Sotarna hade inte hunnit klart sitt pågående jobb och måste göra rensningen nästkommande dag. Ja jäklar, när vi burit in 4 stora paket med soffa, byrå och glasskiva, skrivbord samt några påsar nödvändiga prylar, då var nedervåningen späckad.

Ut och iväg skulle de gamla sofforna, de fraktades till sonen för att ge den nya mysiga, sköna alldeles underbara Ektorp sitt läge i mitt hörn.
 
Nu var det så här, back to reality, att jag var tvungen att få undan alla nya kartonger för att ge plats åt sotare och deras stora ylande dammsugare. Hur gör man då ? Jo med ryggvärk, begynnande träningsvärk var det bara att börja skruva. Skruvar till förbannelse, pjåpar, pluttar. Allt var klart på natten, då var ingen av oss särskilt nådiga, blodsockerhalten låg nere i fotsulorna. Alla embalage fyllde vi upp utealtanen med, det gick knappt att få upp dörren, inte igen heller för den delen.

När allt var någolunda kom vi i säng. Efter fem timmars sömn skulle jag väcka V för skola, och gubben skulle köras till en kursgård någon mil utanför staden. Hem och ut till tippen med alla kortonger, hem och svabba av golv från allt skit och grus, steka en omelett innan sotarna kom. Då ringde en karl från Bredbandsbolaget som skulle hit och undersöka varför vi har nästan aldrig något internet. Bland sotare och montörer, försökte jag vila i nya soffan med fingrarna i öronen medan två stora dammsugare ylade över 100 decibell. Då kom den stora stygga vargen, nej den vuxna sonen, med en stor bag tvätt, ansökningar till skola, och skulle hitta sitt avslutningsbetyg från -99. Inom mej sa jag..."ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Då fick jag ringa till rektorn på den skola han gått och försöka få tag i ett betyg, samtidigt som dammsugar ylandet fortsatte i huset...

När klockan blev tre då var det som ljuv musik uppstod, alla hade gått sin väg. Allt var tyst i huset, jag låg i soffan, somnade 20 minuter. Dagen var räddad. Alla har gjort sina resor, och jag gjorde en alldeles vanlig sådan. Jag är inte förvånad, det blir sådant kaos när jag ska organisera upp något, men det faller oftast på någon annan*, och det är ju bra. Jag är nöjd att resan är över för denna gång...

Idag ska tavlor hängas om, någon vägglampa ska flyttas, lådorna ska fyllas i byrån med gubbens alla saker...

Föresten så tyckte svärfar vår Ikea chaufför som vanligt att det var skittråkigt, men det visste vi redan, inte ens scoutsången "Jopejdi"  i bilen gav honom tillfredsställelse...



Byrå med låda...




Soffa med barn...




Databord med sladd...



Idag väntas nya äventyr...