Utanför mitt öppna sovrumsfönster lyser solen och våren. Och vet ni vad jag hör ? Vårfåglarna har börjat att låta, tjuta och drilla. Trots min onda hals och snörvliga näsa är jag tvungen att gå ut och få delta i detta skådespel.
Jag sätter mej intill väggen, men bara intill för jag vill inte gå in i den, där har jag varit förut.
Jag förstår nu att jag finns här just nu, spelar en låt på gitarren, gör ett svep med dammsugaren, slänger papper och "minnen" från mitt förra jobb, jag har betalt för att ha det så här bra.
Det sociala då, säjer ni.. Jo det har jag också, precis när jag vill. Flera gånger i veckan är jag social utan att låtsas, men värnar också om integretet. Då gör jag mitt och inga tvång finns.
Nu sätter jag på vissel johanna, kokar mitt kaffe, tvingar upp altandörren från all snö, sätter mej ner och tar ett djupt andetag. Otroligt ska det bli, jag tror jag ska blunda med båda ögonen.

"Jag är för gammal för att vara så liten, som jag trodde...."