Jag har just läst medicinsk Psykiatri i skolan, ett spännande ämne. En massa diagnoser och beteenden som egentligen inte har några riktiga svar. Ungefär som rymden med alla frågor som den kan skapa. Forskningen fortsätter, år efter år, och det man vet är bara en bråkdel.

Det finns människor runt en som har dessa störningar och egentligen blir några diagnostiserade för de är helt säkra att de själv inte har någon störning. Psykopater, Narcissister m.fl. Jag ska möta personer som har störningar och jag möter personer med störningar. Idag efter 3 terminer i skolan kan jag läsa av människor ganska duktigt, och jag ser att det finns något i min omgivning som jag borde isolera ifrån mig. Och jag ska göra det, för jag kan inte förändra den personen, bara lämna.

Jag har en person i min närhet, och ställer jag den personen mot väggen då går den in i ett försvar. Jag kan inte vinna, bara försvinna. Antagligen googlar också den personen på mig, läser det här, och detta föder nya tankar om hur en hämnd kan sättas in mot mig. Jag låter mig inte manipuleras, jag följer inte några anvisningar, utan jag gör det jag måste för min egen skull.

Att hitta näring i mig lever personen på, en näring som vänds till det negativa, att jag blir det hatobjektet som kan föda hatet, det som håller personen igång. Jag genomskådar, jag håller mig undan. En kontrollerande person som söker fel, som söker bevis på alla mina misstag, som skulle offra hela sin fritid på att söka fakta för att spoliera mitt liv. Så kan det vara, och så kan det bli. Jag får inte säga att jag är en officiell person, för då har jag gjort ett övertramp och sagt för mycket, jag har satt mig själv över denna person. Men i mitt läge är det en fördel att vara en oficiell person, en fritidspolitiker, som kanske har lättare att få uppmärksamhet och beskydd för att jag just är förtroendevald.

När jag inte ger längre eller låter mig manipuleras då passar jag inte in i dennes värld längre. När jag inte följer personens kommandon och gör som den säjer, då blir jag ond och ska kränkas. Jag kan väl tala om att jag drar mig ur, men förföljs ändå av kränkningar. Att det de vildaste fantasier också blir en verklighet med egna konstruktioner och upplägg har jag förstått. I detta har jag nu kallat in expertis, för att få råd, om hur jag ska förhålla mig till detta och dessa råd har varit bra. Visserligen så var det inga andra råd än de lösningar som jag själv haft i min magkänsla. Men nu är det bekräftat.

Jag är inte på något vis knäckt, jag är bara kränkt. Jag har sparat sms, jag har sparat en del utskrifter och brev. Vilka kan spåras. Jag har varit i kontakt med de som jag bör ha kontakt med.

Det som är mest skrämmande i detta, är att när personen inte har lyckats fånga mig, så får personen manipulera någon annan. Men det är inte mitt problem...om jag är arg? Nej, du vet ju inte vad du sysslar med för du är ju själv grandios.

Isolera och lämna...