Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Vättern runt på Runn...

Kategori: Vardag

Min lediga dag blev alldeles kanon, en dag ute på isen ute på Runn. Yngsta grabbens skola hade friluftsdag och jag och Micke samt stora sonen följde också med. Micke, och en annan gubbe, farfar till en kille hjälpte till och borra, jag blev assisterande krokutdragare ur vantar och ryggsäckar. Fick hoppa runt lite. En liten stund fiskade jag, men det blev inget. Några små aborrar kom upp från hålen under dagen men det var väldigt magert.
En skön dag bjöds det på trots att solen aldrig riktigt orkade fram.


I matsäcken hade vi packat kaffe, varm choklad, blåbärssoppa och goda mackor. Självklart var apelsinerna nerpackade tillsammans med allt. Otrolig vad gott det är att fika när man är ute i kylan på isen. Allt smakar gott.



Ungarna var fantastiskt tålmodiga och var så ivriga att få fisk, trots att de var få som fick napp så kämpade dom på. Jag beundrar att dom aldrig tappade hoppet. Dom var framme flera gånger och fick tips av Micke och i dom hålen han hade fått upp någon aborrpinne så bönade de om att få ärva hålet när han skulle borra upp ett nytt.



Min stora grabb var också tålmodig, även om han efter någon timme intog ett ryggläge. Alla knep funkar. Han hade några hugg, men ingen storfisk vill bli krokad. Det var synd för han skulle behöva en riktig valhaj på kroken. Men han tyckte det var en skön dag och önskade att vi skulle ut snart igen.




Den här mannen han är alltid nöjd, bara han får fiska. Sedan vad det är för fiske spelar mindre roll bara att ordet fisk ingår i namnet så ställer inte herr´n till med något större väsen. En nöjd människa, som aldrig suckar så länge han håller i en rev.


---


Sedan är det som alltid när jag är ute på något, då dyker det upp saker som jag aldrig kan förvänta mej ska hända, Som idag när man sitter på isen, ser naturen runt om, fiskande människor och massor med snö, och på den plogade banan åker folk skridskor. Rätt som det är så travar tre karlar klädda i dräkter som tävlingscyklister har, över isen i tre decimeter snö med cyklarna hängande över axlarna. Där pulsade de och jag förstod aldrig om det var nåt Giro de Italia som cyklat vilse. Ganska dumt såg det ut. Dom vandrar långt bak med en uppdragen båt i bakgrunden.




"Här baxar de omkring med sina tävlingscyklar, säkert hade de dubbat..."

 

Jag måste erkänna...

Kategori: Vardag

För ett litet tag sedan beklagade jag mej väldigt över gubben min, det där inlägget om att han sitter och pimplar vid datan. Det är inte öl, han pimplar utan cyberfisk. Jag skräderade stort och tyckte att det var fånigt. Nu kära vänner kommer min bekännelse, jag har själv "trillat" dit på Pro Pilkki 2, det är otroligt roligt. Jag har sällan spelat data spel eller brukat kryssboxar men det här lilla spelet var riktigt roligt. Och det lustigaste är när jag får klå gubben i dessa pimpeltävlingar.
Jag är inte sämre än att jag delger er denna bekännelse.

---
Vad händer med min nya karriär då som det så fint låter. Att jag säjer upp mej från mitt nuvarande jobb är helt bestämt. Jag har planer på att läsa och göra en total kovändning. Bort ifrån affär, handel och dålig organisation och arbetsgivare. Där finns ingen framtid, utan bara personalförnedring en bregottfabrik där man måste smöra sej fram för att accepteras. Inte min grej.
I omställningsprogrammet får man träffa "sin personliga coach" fyra gånger innan man skriver under frihetsbeviset. I denna stund har vi setts två gånger.
Jag mår så bra i kropp och själ och tyngden jag dragits med är helt borta. Tiden är mogen nu, snudd på lite övermogen, som en själv.

---
Jag erkänner även att jag skriver på en debattartikel. Som handlar om barn som kränks och misshandlas i våra skolor. Det jag vill ha igång nu är inget pulkaåk i en liten backe, utan jag startar ett störtlopp med medföljande lavin. För jag tänker inte acceptera att barn far illa i våra kommunala skolor. Inte överhuvudtaget.
Om de sedan tar med den i tidningen är en annan femma.

---
Det är åter dags att ladda för ett åttadagars arbetspass, min tröst är att jag behöver inte gruva mej hela året, utan bara någon månad till, sedan är det kaptitlet till ända.
Tack mitt inre jag som talade om för mej huruvida jag skulle gå tillväga, tack för att jag lyssnade på mitt eget hjärta och inte det som ligger som en smog runtomkring.
Jag är på gång, jag är laddad och med den här käringen går det ingen nöd på, jag har nog ett och annat ess i rockfickan och initiativförmåga att skapa något som känns vettigt och bra.
---

"Denna dag ett liv"     Citat: Melker Melkersson i Vi på Saltkråkan

Glöm nu inte...

Kategori: Vardag

Igår hade jag planerat att gå och se Ewet Ljusberg på Wasabryggeriet, vad gjorde jag då? Jo jag glömde bort hela skiten. Jag som gått och påminnt varenda en och verkligen gjort reklam för detta. Här ligger jag som en hög på en soffa inne i glömskans värld. Uj vad otroligt knäckt jag blir på mitt minne. Och inte nog med det jag har skrivit upp det på alla tänkbara kalendrar och minnestavlor här hemma.

Ikväll glömmer jag inte att Åsa Lindeborg, författare och skribent på Aftonbladet kommer till Vänsterhörnet kl. 18.00.
Åsa med sin bok "Mig äger ingen", det ska bli ett intressant möte...

Alla är välkomna...

Den lilla ångmaskinen måste matas med tabletter...

Kategori: Vardag

På den sjunde arbetsdagen skreko hon att "Fy fan vad jag är trött..." hon klippte med ögonen, "En dag till, sedan får jag vila". Nu hade hon haft fem feta år, trots att hon hade gjort en vända med GI, det som väntade var fem magra år och vad det innebar visste inte ens Särimner, den grisen. Och mannagryns gröten regnade ifrån himlen. Än var inte undrens tid förbi.
---
I morgon går jag till "min personliga coach", vad underbart att kunna säja så. Om jag inte hade tagit beslutet att sluta på mitt arbete hade jag fått en personlig psykolog, som säkert hade haft fullt upp.
Det känns bra och jag vet att ingen av cheferna kommer att sakna mej, efter tio år på samma arbetsplats kan de inte ens bemöda sej att säja något om ens arbetsinsats under åren. Mycket uselt, men de har inte bättre förstånd och personalvård för dem har varit något riktigt fult och otäckt.
Nu har jag folk som stödjer mej i mitt beslut och det känns underbart. Min iver glöder och ingen kan få den att slockna nu.
---
Det här med bloggandet har det blivit lite si och så med på slutet. På kvällar har jag petet med min nya blogg som ligger på Wordpress. Då jag inte är någon fena på datorer så kopierar jag över inlägg och kommentarer, på mitt sätt. Kanske det enda vad vet jag. Det blir så att jag kan klara det själv. Det är en hel del som ska dit, för jag började blogga hösten 2007. Och detta är mitt andra byte av blogg, förhoppningsvis det sista. Som det ser ut så finns det flera möjligheter i den nya men också en hel del nya knappar.

Att blogga för mej är som att öppna en ventil på en ångmaskin och när det visslar till, då går jag igång.
Eller som Pierre Isaksson( Family Four) sjöng: "Jag matar meta tabletter" eller var det något annan han sa innan han gick ner i sin källare?
Nu går jag till jobbet och det kan liknas med en källare, ljuset och glädjen har organisationen lyckas släcka och de har aldrig kommit på ide´n att ändra inställning eller att köpa en ångmaskin...


 

Nu örkänt ja nå mer...

Kategori: Vardag

Ett av Borlänges (s) Kommunalråd, talar idag om att Coop Extra ska etablera sig vid kupolenområdet. Det är ingen hemlighet , säjer han. Vi på Coop har bara hört det tisslats och tasslats, och inte fått någon information. Det är media som talar om det för oss ute på åkern. Vi tackar allra ödmjukast Borlänge tidning att ni släppte bomben.
Jo nu ska det handlas mat i vår stad så magarna putar ut.
Nej så blir det inte, skeppet sjunker ute på dyngåkern. Matbutiken vad har den för framtid, och Byggavdelningen?
Den som lever får se.

Nu går jag till bussen för det kan knappast bli värre.

Jo, det klubbades i går att det blir industribyggnation i Islingby. Jag beklagar alla Islingbybor, ni har kämpat och vi har åtminstone försökt...

Huvvaligen, snö upp te näsa, storm in i märga...

Kategori: Vardag

Vad det va som väckte mej halv 5 i morse det vet jag inte riktigt. Ont i magen hade jag. Jag svor lite över varför jag vaknat så tidigt men efter att ha tittat ut genom sovrumsfönstret insåg jag att det var någon eller något som sa: "Att går du inte upp nu så hinner du inte till jobbet",
Låg som vanligt och ömkade och tyckte synd om mej, går upp och bligar mellan persiennerna och ser att det är snöstorm ute och inte så lite heller. Säker 5-10 cm snö. Och vad har jag på bilen då? Bara sommardäck.
Nu finns det bara tråkiga planer som jag kan bruka.

Plan A - Att ringa svärfar och höra om han har däck.
Plan B - Gå till stan och ta en buss (Om det går någon)
Plan C- Gå till jobbet
Plan D - Taxi

Plan A kommer säkert att dippa han har inte fått på däcken, B kan gå men den blir stressig och jobbig, plan c är så eländig så jag orkar inte gråta ens. Den sista planen D har ätit upp halva dagsförtjänsten.
I alla fall så var jag tvungen att ta mej ner för trappan och önska att en enkel logisk lösning gjorde intrång i min negativa panna. Gnagde i mej blodtrycksmedicin och rosenrot, för att få ner hjärtslaget och för att bli lugn.
Jag ser i busstabellen att det går en buss från centrum 7.30, jag får pulsa dit, och räknar ut att jag får gå härifrån 06.50.
Sådana här dagar är ganska arbetsamma för psyket. Man är inte riktigt förberedd för nödsituationer och helst inte naturkatastrofer.
Nu i detta oväder är det inte ens lönt att gå ut att titta i brevlådan om morgontidningen dykt upp. tidningsbudet kanske har det ännu jobbigare stund just nu.

Nu måste jag förbereda den långa vandringen i storm, snö och kyla. I mitt inre känns det som en tvivelaktig expedition på Nordpolen. Då lemmar och näsa förfryser.
Rakt på sak kan jag väl inte tycka att denna Fredagsmorgon var en önskemorgon med guldkant.

(Ps. Jag går inte ut och tar något foto på snön, sådan har ni sett förut. Jag vill inte förfrysa innan jag ska iväg.

"Men vad spelar det för roll,
att man sitter här och gråter
Tänker sej till gårdagen
 som aldrig kommer åter"

Anders F Rönnblom

Ta mej förfan...

Kategori: Vardag

Oj vad tiden går, samtidigt väntar jag på så många svar. Men svaren dröjer. Och väntan ökas. Vad är det jag väntar på då.. Jo det ska jag bena upp nu.
För en dryg månad sedan ansökte jag om ett stipendie på en resa som skulle bära av mot Kina, då ansökningstiden tog slut den 17 Augusti, väntade jag och inget varken hördes eller märktes. Så jag fortsatte att vänta. En dag hade någon som kände någon hört att resan till Kina hade blivit inställd pga oroligheter. Vilka oroligheter då ? UD har inte kommit med några varningar, men det har ju varit jordbävningar i någon provins fast inte i Peking. Ja då skulle resan istället gå till Italien, och det anser jag vara ett rejält lappkast. Ryktet sa också att ansökningstiden förlängts till 19 september och det är ju som bekant i morgon. Så det är bara att vänta och se.

Jag måste få göra en gnällning och det är att Italien lockar inte lika mycket som Kina, det känns som två motpoler, men tyst nu kvinna (samtalar med mej själv). Varför tänkte man inte att styra om resan till Kambodja eller Vietnam... Ja hur tänkte dom? Nåväl, ingen fara för stipendiet har inte nått min hand ännu.
Svaret fortsätter jag att vänta på...

Några nya jobb ansökningar har jag också skickat in, hela tre stycken. Där väntar jag på svar. Men måste erkänna även fast jag inte riktigt förstår så är åldern ett hinder för dom. Man vill ha yngre och billigare arbetskraft. Det är något som är synd för ni vet inte vad ni går miste om Kära arbetsgivare.
En ansökan har jag hos Clas Ohlson som öppnar en ny butik i Falun. Det är ett eftertraktat jobb kan jag tro, men jag är med i alla fall. Att de blivit utsedda som de bästa arbetsgivare i Sverige på att sköta en rättvis personalpolitik är ju inte fy skam. Sådana företag vill jag se mer av. Logiskt är ju att mår personalen bra då gör de ett bättre jobb som företaget sedan tjänar på. Ja svårare än så är det inte. Jag fortsätter att vänta på svar ifrån Clas i Sjön.

En ansökning som jag gjort gäller Granngården, det är en 80% tjänst, som jag kommer att klara av alldeles galant.
Här väntar jag på svar...

Den sista ansökningen i ordningen har fallit i Falun på Colorma, där "jag" ska sälja färg, tapet, golv, kakel, klinker och dess tillbehör. Där gör de en miss om de inte väljer mej, för jag har sysslat med slikt i nio år och kan det ganska bra. Där får jag väl vänta och se för ansökningstiden går ut den 22 September.

Allt som allt under en period så har jag sökt en hel del jobb, men inte nått fram. Det kan vara så att de tror att jag har rullator och färdtjänst, för att allt i Sverige verkligen är så åldersfixerat. Här i vårt land så pratar vi om väder och ålder, som om att det är något att prata om. Vädret är ju som det är ändå, inget vi kan påverka och åldern finns där alltid, men så fort man tagit steget över 40 då tror vissa att man är en döing, som Har Fonus upplagt i sin data i mappen Favoriter.
Inte vet jag hur man tänker...

Ni lär nog få veta hur det blir, för det mesta dokumenteras här i bloggen som jag sedan kan titta på innan Fonus dragit igen luckan och dunkat i sista 4 " spiken i locket.
Hör nu alla arbetsgivare att jag lever och benen fungerar alldeles utmärkt, kan sjunga, dessutom kan jag jobba också...

Kalles Kaviar cykeln är nu i min ägo...

Kategori: Vardag

Nu har vinsten anlänt...



" Ny livförsäkring är tagen, 21 växlad, utan fotbroms..."

Ordning på torpet ska det va, jaha, nåt annat ska det inte va, nehej...

Kategori: Vardag

Efter två dagars ledighet är jag nu kändis på soptippen. Jag har besökt den flera vändor, med mina gamla klenoder som legat undanstoppade i kartonger och bara hängt med under alla år. Även nytt skräp har tillkommit. Jag är långtifrån klar på vinden, det ska sorteras böcker i hundradetal, de som jag inte vill ha dom går till loppmarknadsförsäljning. Det är en hel del pocket böcker som jag ska förpassa. Synd att de ska bli liggande på en vind när någon annan vill läsa.

Efter två dagars ledighet är jag loj i kroppen och det känns lite som om att ryggen har kroknat, även fast jag är liten så har jag stått krokig på vinden. Alltså vind och skev. Men skönt att man ser att det minskar och att jag verkligen har kommit igång med detta 5-års projekt. Det blev verklighet av det som jag har gruvat mej så länge för.

Idag fortsatte jag i "Skrubben som Gud glömde", den som vi har under trappan. Där har det varit kaos och stundom kaotiskt. En skrubb som var tänkt för städsaker blev ett  Albert & Herbert kapitel. Jag vågade inte öppna dörren när det fanns utsocknes i huset. Där fanns en hel del som kunde slängas. Så åtta i morse for jag och köpte skenor, konsoller och hyllplan för att göra en riktig uppryckning. Jag blev nöjd och maken fick sej en tillsägelse att han nu i fortsättningen skulle passa sej för att slänga in sina krokar, tafsar och makalösa manicker in i den kungliga skrubben.
Rent medvetet tog jag inget "före" kort, för det hade varit  pinsamt att avslöja familjen som riktiga slarvrar. Men jag visar gärna det färdiga resultatet.


                                                                  

I förra inlägget visade jag upp konstverket ifrån vinden, det har jag nu på online värdering, vi får se om det ger något resultat. Det blir ju inte så man svimmar och dör. Men ändå ganska roligt om de fanns något värde i den säregna tavlan.
För så brukar det vara, att det som inte faller i smaken för ens eget öga, det faller andra för. Konstnären var i alla fall ganska känd. Han "hänger" på Nationalmuseum och dog 1980.(Förlåt, ordvändningen blev ...rolig)
Innan den 18/9 så ska jag få värderingspriset, det kan ju bara bli allt ifrån 0:- och uppåt, inget förlorat. Jag är en riktig gambler. När värderingen är klar då återkommer jag självklart med rapport.

Jag måste slutligen berätta att i skrubben hittade jag inga tavlor med kända konstnärsnamn, där fanns bara gamla färgburkar som torkat under åren. Jag hittade även många champinjonburkar som jag förvarat där, dom går nog att äta. Hurra för helkonserver, dom håller i evigheter...

Nu har jag åkt skridskor uppe på vinden igen...

Kategori: Vardag

Hur i hela världen kan man samla på sej så mycket skräp. Visserligen är jag gift med en hamster men nog har jag bidragit till en hel del själv. Att vinden är knökad med allt möjligt har jag skrivit om tidigare, men nu har jag börjat att rensa och skummar på ytan.
Klart som körvskinn så blir det en loppmarknad, och det blir blandade pinaler. Men så i all röra hittade jag en skatt, en tavla på ca 110x 110 cm. Ett tryck som en Lage Lindell gjort och signerat 1/ 50 ex. Jag tror att det är en riktig pangsak fast den ser ju ut som att man släppt ett lekfullt dagisbarn på en plastskiva. Detta är värt att undersökas. Man måste tro på under. Jag visar en bild på skapelsen.



"Den liknar just ingenting..."

Föresten så är hockeyspelet till salu också, jag tror att det är den gamla modellen .

Jag har redan varit på soptippen en vända, och en vända till hinns nog med idag. Som ni förstår så hinner jag inte skriva mer idag, för just nu och överhuvudtaget så hinns det ganska lite här i bloggen.
Tavlan saka kollas upp sedan går den under klubban...:-)

Jag har blivit stor nu...

Kategori: Vardag

Idag är det den 30 Augusti, och jag har varit småbarnsmamma i 25 år. Idag är den första dagen på 25 år som jag inte kan ringa till Försäkringskassan och anmäla Vård av sjukt barn. Jag har separerat ifrån F-kassan eller så är det tvärtom.

Igår fyllde min minsta kille 12 År, nu börjar kroppen på honom växa i otakt, han vinglar fram och försöker hålla sina lemmar i styr, humöret styrs av hormonerna och om kvällarna klagas det om växtvärk. Dagen efter känns det som han växt 10 cm och fötterna spretar på bästa Charlie Chaplin maner. Tidigare i somras stod jag på hans skolavslutning och konstaterade att det var "min" sjuttonde avslutning som mamma. Visst är jag en veteran. Om 6 år är Ville myndig och jag och Micke står där som två fån och tittar när flyttlasset går.

Som ni förstår har jag en hatkärlek till Björnes magasin, så oändligt många sådana avsnitt jag sett med Snigel, Björne och någon krukväxt som hette Lisa. Många olidliga stunder, när det bakas fula pepparkakor och dansas. Jag tror att Magasinet startades 1986, jag är osäker. Under tiden har Björnen bytt röst. Sedan har lite andra förändringar skett. Men tiden med den tråkiga björnen tog som tur va slut för några år sedan.
Många barnprogram har jag sett, många sagor har jag läst. Men får jag välja på saga eller tv, då väljer jag saga. Så många mysiga stunder det har varit med pojkarna, då vi läst och pratat. Hur många gånger har dom inte puttat på mej då jag har somnat av trötthet under läsningen. Jag minns särskilt Nils Holgerssons underbara resa, den var rena sömnpillret.

Idag står jag här och har en frihet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det ropas sällan på hjälp, mina grabbar klarar det mesta själv. Den stora som är 25 år, han vill väl låna en slant ibland. Han kommer hit och sover över när han har långtråkigt och värmer upp tillvaron för oss och lillbrorsan. Ville står stadigt på jorden och är duktig, men ändå så olik den stora. Här har vi kramarnas man, vi får se hur länge till. När hormonerna gör en frivolt då är det väl slut med det.

Mina dörrar har öppnats, en frihet att sticka iväg, gå i affärer utan att stressas eller känna att det är barnen som måste ha kläder i första hand. Som vuxen har jag ett nytt ekonomiskt läge, en trygghet som inte fanns när jag var en yngre mamma.
Jag ger mej också tid, men samtidigt är det här något nytt för mej, så jag kan få en känsla av rastlöshet inom mej. Kanske jag inte känner mej behövd. Inte vet jag om det är en kvinnlig kollektiv känsla. Mysko är det i alla fall.

I allt detta så känns det som jag ite har åldrats en dag. Alla fantasier om att när man blir gammal då blir man på ett annat sätt och bär en blommig klänning, örhänge, pärlhalsband och läppstift gäller inte mej. Jag är kvar i mitt gamla tänk men med lite modernisering och en mer mogen åsikt. Jag är fortfarande en rebell och revolutionär. För att man åldras så menas det inte att man är trött och har gett upp. Ett uttryck som jag inte gillar eller tycker att vi medelålders inte ska säja det är : " Nu är jag gammal, nu får de yngre ta över..." Säjer man så då talar man som om att man gett upp...

Jag ger aldrig upp, mitt liv har fått en nystart, bredvid mej finns man och två grabbar som snart får egna barn. Snart ska man kanske som farmor åter stå på skolavslutningarna och höra om blomstertiden som kommer, ge en examensslant, äta tårta sedan får jag gå hem och bli farmor rebell igen...

Likt misstrodda lögnhalsar...

Kategori: Vardag

Jag har sagt till mej själv att aldrig förvånas över de saker som händer på mitt jobb. För skulle man gå i taket för alla korkade ide´r och beslut som ledning och organisation tar då skulle man lätt få en enkel biljett till "Knäppgården i Leksand", där tror jag det finns plats till alla oss anställda. Man orkar inte ens bli förvånad över alla deras drag längre.

Det finns inga pengar att köpa arbetsmaterial, kläder så vi kan utföra de sysslor vi blir tillsagda att göra, vi får lägga tid med att leta i timtal efter inredning eller såga av konsoler till hyllplan för att nämnda inte finns. Inget ska köpas in för att företaget blöder. Dom tänker inte alls. Orkar inte gå in på den skiten nu.
Men den 1:a september så bjuder de in till ytterligare ett haleluleja möte i Stockholm/ Jönköping för "alla som är kvar" anställda i Sverige där de ska berätta om personalkostnader och annat. På kvällen blir det fest med uppträdande av Erik Gadd , han som sjöng "Do you belive in me" (Tror du på mej?) och Lena Philipsson "Det gör ont", ja visst gör det ont när pengarna går till dylika väckelsemöten och idioterna (vi) sitter och lyssnar på floskler och tomma ord, och att vi ska vara stolta över att vi jobbar på företaget. På natten går bussen hem till Dalarna igen, och väntas hem vid ca 3 tiden, och de som enligt schema ska jobba dagen efter får ingen nåd. Där gäller inte dygnsvilan eftersom det är frivilligt att följa med.
Jag följer inte med på en resa till av det här slaget, fick nog förra gången då det lät stort, och allt bara rann ut i sanden.
Jag är för smart och mogen för att köpa detta koncept. Så åt helvete med företagshjärntvätt där företaget talar om att gör som vi säjer, då blir allt bra. Ni får aldrig något inflytande, det måste ni acceptera. Och gör ni inte det eller köper vårt koncept då är det lika bra ni slutar. Var glada och tacksamma, och håll käften.

Idag är det krångligt att vara sjuk, om man ens är sjuk. Ljuger vi att vi är sjuka, är vi sådana lögnare och är så pass misstrodda att man ska konstruera ett "storebror" system. Från 1 september (allt händer då) då ska vi anställda då vi bli sjuka ringa ett antal samtal innan vi får krypa ner i sängen igen och kurera oss.
Det heter "Sjuk och friskanmälan vid sjukdom och VAB". På morgonen då du vaknar ska du ringa till en sjuksjöterska på företagshälsan Previa och anmäla dej, de förhör sej om hur du mår och om du är sjuk, sedan ska du ringa till stormarknadschefen på hans mobil, tala om din sjukdom, och till sist ringer du till din avdelningschef och talar om att du efter alla samtal är död. Då kan hon sätta in en arbetskraft som inte finns. Vi är simulerande hypokondriker, vi är ett antal lögnhalsar som sjukskriver oss för att vi tycker det är roligt. Vi på våran magra handelslön och halvtider, tycker att en karensdag hit och dit inte spelar någon roll, och att 80 eller 70% procents på fattigbidraget inte spelar någon större roll. Visst är det vi det?  Efter tre dagar ringer sjuksköterskan upp och samtalar och hör om vi tagit någon Alvedon...

På mitt jobb finns det många kvinnor som har trasiga axlar, dåliga ryggar och värkande kroppar. Aldrig har företaget erbjudit de trötta kropparna om massage eller hjälp. En sådan tjänst har inte företaget inte haft vilja och förstånd att införa. Vi har inget värde. Däremot har de köpt in en tjänst som heter förebyggande arbete mot arbetsskador. Då kommer en kvinna och berättar hus kassastolarna ska se ut, och hur vi ska lyfta tunga saker. Henne har jag sett en gång på 9 år. Och hon talade om vad företaget kunde köpa in för att minska arbetsskadorna, dom har inte köpt något...

När jag blir frisk, då ska jag ringa till sjuksköterskan på Previa och tala om att jag är frisk, sedan ska jag ringa till Stormarknadschefens mobil telefon och säja "Jag är frisk...", slutligen ringer jag till min avdelningschef och säjer: "Jag har sagt upp mej...

Detär väl så här det är när den arbetarovänliga blå regeringen får bestämma ,som kan hålla igång slavfabriker och idiotstämpla de anställda. Vi inom handels har väldigt små hjärnor. Man är en nickedocka i ett simpelt monopolspel.


Patienten: "Hej jag är sjuk och vill sjukanmäla mej.."
Previa:       " Vad har du för sjukdom?"
Patienten: " Jag har ont i lögnhalsen..."
Previa:       "Har du tagit någon Alvedon?"
Patienten: "Nä, ljuger jag bättre då?"

Spånsan svamp...

Kategori: Vardag

Igår tog vi första svampturen, innan vi kom iväg så var det egentligen ingen av oss som hade lust. Fast jag tänkte att det är bra för oss att komma ut och se annat än fisk och fiskebeten (tillverkningsindustri av beten hemma). När vi kom till Idkeberget och svängde av mot Spånsan, då kändes det riktigt roligt. Sedan åkte vi en liten bit upp till ett ställe där jag tycker att det är så fint, där rinner det bäckar som porlar, och vi brukar alltid hitta mycket svamp. Terrängen är uppåt och ganska jobbig att forcera så det känns i benen. Denna dag glömde jag kameran, så gjorde jag förra gången, likaså gången innan. Det har bara blivit så. Tog kort med mobilen, men testade att skicka det till Bloggen, men det blev kattskit av den sändningen. Inte vet jag hur man gör inte...
Nu hade det inte blivit så mycket svamp på "vårat" ställe, men det är på gång. Det blev lite gula kantareller som vi blandar upp med blek taggsvamp, eftersom taggsvampen inte har så mycket smak då är den bra att dryga ut. Det stod en hel del Karl- Johan svampar utspridda, men jag är inte så galen dem, vet inte riktigt varför. Jag tror att det ha med konsistensen att göra, dom är lite slemmiga när man tillreder dom. Trattkantarellerna var på väg upp, där tror jag att det kan bli grymt mycket framöver.
Hur som helst blev det en skön tur, vädret höll sej ända tills vi kom hem, då öppnades dammluckorna och regnet bara dundrade ner. 

Det kändes höst ute i skogen, det luktade våt mossa och svamp, gula löv låg och lurades. Men man hopps på fler fina lediga höstdagar, då ska jag ta kameran med och fotografera mitt favoritställe... 



"Min lilla korg och Mickes stora korg..."

Jag har vunnit en cykel...

Kategori: Vardag



Nu på morgonen ringde en mansperson ifrån ABBA, det var inte Björn Ulveus eller Benny Andersson från popgruppen, utan en  ifrån kaviarfabriken ABBA. Han meddelade att jag hade vunnit en cykel med tillhörande cykelhjälm. Värdet var ca 4300:-. Otroligt att jag nu äntligen ska få en riktig mountainbike på ålderns höst. Den har ingen fotbroms, men väl 21 växlar, undrar just hur jag ska hitta alla dom. Jag har som högst haft 3- växlat. Nu på förmiddagen kollade jag igenom livförsäkringen att allt var i ordning.
Vad gjorde jag för att vinna denna skönhet då? Jo jag skickade in 3 kvitton på att jag har köpt tre tuber Kalles samt fick önska tre ingredienser i kaviaren. Jag valde inte banan eftersom den är upptagen, och jag skulle aldrig i mitt liv vilja äta den. Jag valde: Räkor, purjolök och Rödlök. Det vinnande receptet... Först tänkte jag skriva: Plommon, fikon och mango:-) men jag ångrade mej. Det sista jag skrev var inte sant.
Vecka 34 skulle hjälmen levereras veckan efter kommer cykeln. Det här är riktigt bra för mej. Då min gamla cykel har stått i träda med punktering och trasigt lås kommer Kalles cykeln som en julklapp.




"Kolla lilla runda bilden nere i högra hörnet, så ska jag fräsa runt..."


Jag har fler "tävlingar" på gång, jag har just sökt ett stipendium. En stipendiefond genom jobbet som Grata Dahl har stiftat. Den ska främja kvinnliga anställda inom koperationen. Denna resa jag söker pengar till går till Kina i november. Där väntas många kulturella besök, samt besök och information om svensk- kinesiska relationer. Det skulle vara otroligt häftigt att få följa med på en resa av den digniteten. Kina är ju ett fjärran land, dit man grävde sej ner i sandlådan när man var 4 år. Så långt borta då, och inte bakom hörnet nu.
Detta stipendium hoppas jag och önskar jag att jag skulle få. Fast nu har jag ju vunnit cykeln så jag får väl ta den till Kina över berg- och dalar med den.

Idag har jag en ledig dag, men ont i kroppen och halsont gör mej lite ilsken. Idag har jag bara ett jag måste göra och det är att skriva en jobbansökan. Denna gång söker jag jobb på Clas Ohlson som öppnar en ny butik i Falun. Jag ger inte upp i första taget, här söks på allt som kan sökas på.

Kantareller, ja dessa gula svampar som poppar upp som svampar ur jorden. Jag undrar just om Spånsan ska få ett besök av mej och svampkorgen idag? Tja vi får se, håll i masten...



"Skogens Honung..."

080808, 07.17...

Kategori: Vardag

Vaknar upp till ett spöregn och ett smattrande på taket. Redo att möta världen drar jag upp persiennerna, och ser att det är verkligen så regnigt som det låter. Nu till helgen blir det så här, det är bara att acceptera, för det ska ändå fiskas kräftor. Jag har googlat och läst att detta väder är ett gynnsamt kräftfiskeväder. Samtidigt som jag och M ska sätta i burar och beta dessa, dra upp kilovis med det röda guldet ska jag som festkommite´ utsedd ordna allt runt campingens egna kräftskiva. Det är inte alls svårt att ta ett beslut om att dukningen och festen kommer att ske inne på dansbanan. Det finns inga andra val. Jag har laddat med 10 olika karaokeskivor, så det blir nog fart på folket.

Jag vandrar i vankelmod nerför min "Fururöda" trappa, går och tittar på arbetsschemat och där står det 8.00- 17.00, kors i jösse namn tänker jag då. Nu har cooperationen förärat mej med en 8 timmars arbetsdag, jag tror att det var en månad sist. Annars jobbar jag mestadels 5,5 timme. Förskräckt över av att få en hel arbetsdag sätter jag vallmofröna på frallan i vrångstrupen och får en sån där "Mariekex" nysning så några frön smattrar mot arbetsschemat liksom en pyttekulspruta. Ja att Cooperationen bjuder mej på 8 timmar är ett mirakel, och jag älskar mirakel. Det är ömöjligt, då menar jag omöjligt för handelsanställda att få heltid. Egentligen ska vi vara glada över det som bjuds, annars är vi inte välkomna.
Tja jag har bestämmt mej för att inte lägga energin på dumheter, men att se hur illa det sköts får mej som vaken arbetstagare att reagera om än inte så våldsamt, hade flera brytt sej hade en förändring kunnat komma till stånd.

Varför ska "Vi" bry oss, vi är väl inga fransmän som orkar ta ut vår traktor och protestera mot orättvisor, "vi" har danats att svälja skiten, inte låta inte ha en åsikt, och gå vidare. Fina flickor, jo kyss mej, vi borde svälja förtreten och ställa upp för varandra, prata med varandra och inte prata om varandra. När blir det då? Ja man kan undra varför vi backar igen efter att tagit in litegrann under 70 talet. Nu ska man kvotera in kvinnor på chefsjobb, vilket uselt argument för att få in fler kvinnor i chefspositioner. De ska bli chefer för att göra dem nöjda, inte för att de är kompetenta att bli chefer. Jag ska ändå aldrig bli chef, så mej kvittar det, men som kvinna funderar man över vilka de är som kommer på något så dumt. Inte är det räkor.

Klockan är 7.01, det är ännu en fredag i mitt liv, det är 080808, stockholmarnas alldeles egna dag, en 08:a dag. Idag i detta väder ska många gå och gifta sej. Hoppas att det finns brölloppsklänningar med Gortex i...
Jag är redan gift, vår bröllopsdag var den 6/8, och den missade vi båda två. Det är först nu när jag skriver om det som det dök upp i huvudet. Så i Bloggen får jag skicka en hälsning till min käre make att, vi lyckades att missa det igen, men grattis. Som en påminnelse säjer jag att det var 2003 vi gifte oss, i ett strålande solsken på en klippa i Bohuslän, och en sjökapten vigde oss. Visst känns det som igår?

Jag är så jäkla tråkig för att jag tycker att...

Kategori: Vardag

Sommaren är slut. Så fort semester och juli ändat då blir det automatiserat inombords att sommaren känns slut. Augusti för mej är en riktig höstmånad. Skolorna startar, kantarellsnack pågår för fullt på jobbet, de små jultidningsförsäljarna börjar att knacka på dörren. Det projekt som man inte hunnit med dessa läggs till nästkommande års semester. I år hann jag långt ifrån med allt. Jag kan hinna om Gud vill mej väl och skorna håller...



" Ett övervuxet projekt sedan två år tillbaka, min gamla trägrupp skulla ha målats
svart, nu har humlen tagit sitt grepp om stolen och jag tycker att det är snyggt..."

Ja min ute altan står och förfaller den skulle ha oljats i flera år, och målningen av möblerna har bara kommit av sej. Oljan finns hemma, den svarta utefärgen är inköpt för längesedan. Det blir så här när man knappt är hemma. Husvagnslivet har tagit över, men det är skönt för då har man inga måsten alls. Troligtvis kommer jag att kunna komma igång med hemmaprojektet, men det är inget som tynger mej nämnvärt. Det skulle bara vara roligt om det blev gjort.



" Visst ser det trevligt ut?"

Tja jag har fler projekt som släpar efter, men det är inte utav lathet som det inte har fulländats utan det är av att det nästan är en omöjlighet att utföra. Det är ommålning av trappan upp till ovanvåningen. Det är inte lätt att dra på en lösningsmedelsburen lackfärg och säja att nu är det klart. Nej då får vi flytta ner några dagar, och det är inte lätt när sovrum, badrum, garderober och mycket är fast stationerat där. Torktid på lackfärg är som bekant mycket längre än en vattenburen färg.  Och i trappen vill jag ha en färg som är slitstark, därför är valet den "tök" färgen, som torkar sakta.

Idag är trappan i furu, och jag har utvecklat en fullständig allergi mot detta träslag som varierar i 40 olika nyanser, allt mot rosa till gult. Allt annat furu är sågott som bortmålat, nu återstår bara trappan upp.



"Det här är nog Furu Röd.."

Jag är övertygad om att projekten kommer att fullföljas, jag vet bara inte när...


(I ett inlägg innan skrev jag om att en lokaltidning var ute på Campingen och gjorde ett repotage, jag skulle länka till det då det publicerades i nättidningen. Men jag hittade det aldrig där, utan det fanns bara med i papperstidningen. Därför har jag inte lagt ut det.)

Vilken skön fisketur vi fick...

Kategori: Vardag

Betingelserna denna kväll var ypperliga och förutsättningarna var bara så bra. Vi åkte ut på Runn vid sjusnåret, och började med att jerka lite vid ön där jag fick min fina aborre tidigare ekolodet visade fisk, nu skrev jag rätt. För jämt när jag ska säja ekolod kommer ordet vattenpass ur munnen. Det har blivit liksom en groda som bara slinker ur mej. Vi stod där en stund denna fina sommarkväll, och hela tiden kände jag att snart nappar det.

Efter en stund frågade Micke om vi skulle trolla, självklart ville jag det så jag satt på ett Vestin drag, samma som det jag fick aborren på fast större. För det var ju gäddan jag ville åt denna kväll. Där satt vi och skruttade runt på Runn och "vattenpasset" pep hela tiden, vi såg stor fisk, vi såg småfisk, men inget hugg på kroken. En mink tog sin kvällssimtur en bit ifrån båten. Sakta mak tuffade vi bort mot Fonäs udde, såg hoppande löja och den gamla stengraven. Där jerkade vi en stund. Bytte drag och känslan att få napp hade vi båda två. Men slutligen började kvällningen sakta komma, mörka moln tonade upp borta mot Falun. Det blixtrade flera mil bort. Vi trollade oss hemåt.



"Kvällningen mot Falun med hoppbacken i bakgrunden, som man bara
kan förnimma...Funderade ett tag om jag skulle ringa till Falukommun och
fråga om dom kunde tända upp hoppbacken en stund så jag kunde få en
fin bild, men dom hade stängt..."


Sista biten hem, gasade vi på, alltså inget fiske. Plötsligt saktade Micke båten och frågade: "Såg du?"
"Nej, vadå?" svarade jag. "Det kom en komet eller något på himlen..."  jag svarade sanningsenligt: "Nej, kör så vi kommer hem." Sedan flinade jag för mej själv och tänkte att antingen var den folkölen som han drack till middagen fylld med magi eller också såg han en komet denna kväll. Något svar på den frågeställningen får vi nog aldrig.

Vi fick ingen fisk, men jag är inte alls sur för det, för den här kvällen var nog den härligaste och skönaste på väldigt länge. Den var rofylld och vi hade förhoppningar om fångst, men så blev det inte. Sommaren är inte slut, och snart försöker vi
igen.





" Mitt jerkspö lyste upp kvällen..."

Det händer visst saker här...

Kategori: Vardag

Jag berättade att det inte händer särskilt mycket. Men jag hade fel. Efter att jag hade skrivit mitt förra inlägg då gick jag bort för att hämta aborrarna som låg i frysen borta vid campingtoaletterna, då mötte jag ett team ifrån Borlänge Tidning. En fotograf och en reporter som hade kommit hit för att göra ett repotage om våran SSAB oas. De vallades runt här och intervjuade medlemmar och knäppte kort.

De tog bilder när våran Viktor och hans kompis Johannes badade och när dom satt och hade det skönt på vårat nya trädäck. Jag hoppas att det repotaget kommer i morgon, då ska jag länka till det.

Så visst händer det stora saker emellan de små...


30:e Juli

Kategori: Vardag

Det har varit något dåligt med bloggandet de senaste dagarna. Jag antar att det inte händer alltför mycket, eller att året efter semestern startar om och cirkeln startar om från början. Det är nog att jag har svårt att komma igång efter semestern jag är inte fylld med den riktiga motivationen.

Jag fick inte jobbet som jag sökte på Biltema, men det var väl en mening med det också. Jag hänger inte läpp för det, utan jag fortsätter att söka nya arbeten. Egentligen vill jag komma bort ifrån "affärslivet" och handels verksamhet. Det kommer nog att lossna framöver. Det som jag känner mej lite besviken på det var att jag inte antogs på Lokförarkursen i julas. Det är ett jobb som jag skulle vilja prova på och en övertygelse att jag skulle trivas med.

Det är svajigt på mitt jobb, arbetskamrater som jag haft under flera år måste lämna jobbet nu i höst. Det är helt otroligt eller rättare sagt helt omöjligt att sköta en stormarknad utan personal. Jag vet inte hur det ska gå, eller om de har några framtidsvisioner överhuvudtaget. Det verkar inte så. Inte konstigt att man har en kronisk omotiverad känsla för jobbet, man räknar ner till de lediga dagarna. Helt sjukt är det.

Vi har haft det varmt i butiken också, sisådär + 28 grader i butiken, för några år sedan kämpade fackklubben att vi skulle få svalka och tidningar och radio kom och intervjuade. Nu är läget lika, men ingen varken orkar eller vill kämpa för en dräglig arbetsmiljö. De flesta ligger och visar strupen, en tidsfråga innan det dödande hugget kommer.

Jag själv har fått (frivilligt) röja i det glashus vi har trädgårdsmöbler. Där har det varit mellan 35- 40 grader på dagarna. Svetten har runnit så smutsränder har gått som stripor efter kinderna. Därute var jag tvungen att städa efter en sommar då trädgårdsdynor låg hullerombuller, prislappar var borta, kartonger var uppfläkta det såg ut som f-n. Nu under tre dagar har jag fixat till där och säkert svettas ut 14 liter, gått ner två kilo. Och vissa stunder varit skitig som en gris.
Nu är det fint där, en dag eller två.

Idag och i morgon är jag ledig, och jag är så glad över det. Nu sitter jag åter i husvagnen och vet att solen och värmen finns här. Jag vet att vi ska äta aborre idag, jag vet att det finns ett liv utanför jobbet som är värd allt och uppväger det negativa. Visst kan det bli långtråkigt ibland, men en bra deckare kan rädda läget. Eller ligga i solsängen och lyssna på en bra sommarpratare i P1. Livet behöver inte gå i en rasande fart, det är skönt att det är lugnt ibland. Man behöver det.

I Borlänge händer det saker som vanligt, en ung kille har blivit knivskuren och läget är allvarligt, vid Tjärnasjön har någon skjutit med ett hagelgevär, då det fanns folk och barn runtomkring. Igelkottarna har fått nog och börjat att gå på krogen.Blixtarna har dödat ett par i Sunnansjö. Värmen blir tung för många äldre, de orkar inte. Torkan ställer till många bränder och drunkningsolyckor. Det gäller att se upp.

Nu ska jag börja min dag....

                                      

Det kan knappast bli bättre...

Kategori: Vardag

Sol, sommar, värme. Inte längtar man till vintern, nu är det gott att leva. Trädäcket fungerar alldeles utmärkt, bättre uteplats har jag inte haft någongång. Lite fläkt, lite halvskugga och en karl som är fiskefanatiker. Kan det bli bättre?




I kväll så åker vi ut och ger oss på de stora gäddorna. Efter en period med lite jerk fiske så är jag faktiskt väldigt sugen att fiska. Har jag blivit gäddbiten på riktigt? I så fall går det att bota?
Micke fick ett drag utav en fiskebroder, ett Zalt, ett drag för jerk- och trolling. Så nu står jag i bakvattnet och funderar ut en passande vinnarstrategi. Detta med tur keps och och turhatt, har jag lagt på hyllan för längesedan. Det är bara teknik, koncentration och den goda viljan med tålamod som avgör fångsten. Fisken finns och det är min uppgift att få den intresserad av mitt bete.




"Här är Mickes nya vapen i kampen. En missil som luktar korruption..."


Vi får se till kvällningen vad sjön har att bjuda på, antingen blir det något, kanske en tyngre gädda som tar mej till ledningen i kampen.