Mia Jäverlings Blogg

Vi gav oss ut i den gråtunga kvällningen, campingen låg ödslig. Regnet hängde som ett bungijumpgummi i luften. Vinden pinade på i en riktning som fick armhåren att resa sej, och en rysning kom längst nacken och gick ner längs ryggraden. Vinden slet i tältdukarna och inne i husvagnarna hörde man svaga röster och ett blinkande sken ifrån tv- apparaterna. Stämmningen var förtätad, och mystiken steg.
Vi såg på varandra och förstod att kvällen inte skulle bli som de kvällar vi upplevt innan. Det fanns något i luften, en skräck som gjorde oss skräckslagna, men vi visste att i detta läge kunde vi inte tveka. Det fanns inget val, ordet återvändo fanns inte som tillval. Tiden var här.
 Pilen nere vid bryggan piskade i takt med vinden, den snärtade till mej på kinden. Knarret ifrån de ruttnande bryggplankorna lät som ett väsen som tagits ur sjöns dyiga djup. Det sjöng och ven i rören som pålats ner som stolpar. Den redan slitna bryggan, med den gamla cuprinolen gav inget välkomnande intryck. Suckarna ifrån de gistna ekorna dånade som stön i luften, de bad om nåd. Vassruggen rasslade med sitt kvistverk. Stämmningen kändes som en kall, rå höstdag, då mörkret kramade som mest...



 
"M&M kvällen då de förvandlades till Ösjöns invånare..."


På kvällskvisten vid halv åtta snåret styrde vi kosan ut till några grund, där provade vi en stund men det enda som satt spår i min kropp var den kalla vinden. Jag frös något så gruvligt om händerna, men inte ett gnäll jag gjorde. Snällt och fogligt fiskade jag för kung och fosterland, och kanske ett apanage i form av en fisk. Rullen skrek, och draget c29 ville inte locka. En liten aborre foljde med till båten på första kastet, sen såg jag inte röken av honom mer.

Efter ett tag då åkte vi till grundet där jag fick min 1, 8 kilos gädda "för längesedan" då efter något kast högg detta "lillmonster", jag kände att den inte var tung, men jag blev otroligt glad och befriad att jag äntligen fick en fisk. Äntligen fick jag ett kvitto att jag kan få upp en fisk och att jag är med i tävlingen. Inte då som en rysk sällskapsdam utan en konkurrerande spelare. Så här glada var vi jag och fisken...




"Tummen upp, och körs i taket"...



"Han tog på Buster Jerk (C99) tror jag att det är"...



"Svansen var jättefin i verkligheten, som en livsfarlig leopard"...


För min egen del så känns det så mycket roligare, helst då att jag bevisar för mej själv att fisken vill nappa på mina beten även fast jag inte har en näve matjord i fickorna...

Det var en rackarns tur att jag fick fisk, för Tapani (husfinnen på campingen) hade beställt en av mej. Måhända skulle han göra Gäddlahtiko...(Gäddlåda)...Ja jävlar i min låda...