Idag var det meningen att jag skulle göra ett rejält bullbak och plocka fram det rekorderliga fruntimmret jag i själva verket är. Efter en skön sovmorgon och klockan "egentligen" var 12.00, blev den med vintertid 13.00 och magen knorrade och gav små skrik efter mat. Här i huset serveras ingen snabbmat, för då försvinner glansen av ett rekorderligt fruntimmer ganska snart, jag tappar min stjärnstatus som god mor och i viss mån "nyttig" mat stofil. Igår gjordes ett långkok med högrev, som till slut serverades med dillsås, alltså dillkött, inte dökött.

Idag, just nu puttrar en gryta med fläskkött, ingefära, kinesisk soja och bambuskott och vattenkastanjer. Till det blir det troligen potatis. Ja mat ja, vid spisen är jag en egoist. Inte många släpper jag fram där. Jo en som har ett ganska bra förtroende av mej är min älsta son, han är skaplig att göra mat, när han vill. Karln jag är gift med får beträda spiszonen när jag inte är hemma, och när han ska glufsa i sej maten själv. Fast han är bra på mycket annat, men någon fena i köket är han inte. Fast han tycker det.

Jo det där med bullbaket, det hade kunnat blivit en sanning, men många av ingredienserna saknades och det är söndag. Som gammal handelsanställd försöker jag undvika att handla på röda dagar, jag vill inte det. Helst vill jag att alla kvinnor skulle slippa arbeta sena kvällar varannan helg eller hur nu schemat är lagt. Bullbaket får bli nästa helg, med lite mer planering är det bara att sätta igång. Färska, varma kanelbullar är gott, nu strilar snålvattnet i mungiporna och sockerfallet ligger troligtvis på rött.

Skulle vi tala om vädret? Nej jag tror inte det. Om det finns det inte mycket att orda om. Det är bara och slå ett getöga rätt ut så får man vädret konstaterat rätt upp i plytet. Mörkret kramar oss nästan hela dagen. Värmeljusen brinner med en evig låga. Helt enkelt skulle jag kunna sova mej förbi hela vinterhalvåret, eller bli en Alice Babs som bor halva året i värmen, utan nåt dravligt golfspel. Golf är inte min sport, om jag ska välja någon aktivitet då blir det boule. Lagomt anpassad för min kropp och lagomt bra för flåset. En kulsport, eller en kul sport.

Jag spelar på trav, men är inte ett dugg intresserad av att se hästarna springa. Jag är enbart ute efter avansen, den ni vet som man sällan får uppleva. Någon krona hit eller dit och jag jublar. Så jag kan inte påstå att jag spelar för spänningens skull. Men Lottodragningen tittar jag gärna på, när Annika Duckmark smeker fram nummer efter nummer med sitt lätta läspande på bokstaven S. Duckmark är Brolins gamla fjälla, en gammal fjälla med gamla nummer.

Nu återgår jag till koket och köket. Jaag glömde i hastigheten tala om att min karl är en fena på att råskala potatis. Jag hör nu nerifrån att kranen strilar och skallret av potatiskalaren rasslar som kastanjetter. En duns när potatisen når kastrullbotten. Är det något min karl är en fena på så är det i alla fall potatiskalning. Och sen så kan han ju så mycket annat, som att fiska upp mat.