"Sektualisering"...
Kategori: Funderingar
"Man ska ställa krav på sina politiker", det är en mening som jag ofta har hört. Men än idag vet jag inte om det ligger någon som helst tyngd i de 7 små orden. Om jag ställer krav, då kräver jag och var hamnar min röst då? I papperskorgen. Ja då säger man att man ska "ansluta sig" till ett parti och kämpa för sina sakfrågor, göra sin röst hörd och kämpa. Vad händer om min syn på exempelvis Landstingets majoritetsstyre med mitt eget parti ser helt annorlunda på tex deras "missbruksvård och underhållsbehandling" av legala droger än mig. Jag för en diskussion med landstingspolitiker och dom har "köpt" snacket om hur det ska vara utan ett uns kunskap i sakfrågan. Jag är helt emot deras beslut som jag ser kan skada fler än det räddar. Ska jag stå som en idiot och hålla med för att jag är ansluten till det partiet, ska jag svälja det skitsnacket från lekmän som leker experter. Det handlar om liv eller död, Det handlar om etik och moral.
Jag får inte kritisera för då hamnar jag på en osynlig lista och utpekas som en Paria. Att hamna i ett sektliknande förhållande i en demokrati skriver inte jag på. I en sådan grupp finns ingen trygghet eller samklang. Att föröka manipulera min åsikt eller försöka böja mig som ett rö går inte. Inte när det inte finns någon vettig grund i detta eller om de som jamsar med och beslutar något som de absolut varken har utbildning i , någon erfarenhet eller aning om. När man tror sig veta vad som är bäst och absolut inte har den blekaste aning då kan det bli katastrof för andra.
Jag får inte vara av en annan åsikt och tycka olikt någon annan, när jag betalat in en medlemsavgift. Har jag däremot inte betalat då är jag plötsligt fri att få ha min åsikt. Då väljer jag hellre det senare. När inte kunskap i sakfrågor och ämnen prioriteras då får de vara. Jag kan inte påverka mina politiker, jag kan inte ställa några krav. Jag är bara en liten lus.
Jag tycker inte alls det är konstigt att folk inte organiserar sig utan fladdrar i vinden och inte vet någonting. Däremot tycker jag att det är sorgligt att det blivit så. Lojalitetspolitik, majoritetsstyren som tyvärr ställer till och konsensus blir antingen kattskit eller så agerar man som ett crew som surfar med på vågen.
Lojalitet för mig är något viktigt, fint. En vän försvinner inte för den håller på sin tro. Jag värderar också mina vänner och deras kunskap.
Att solidariskt göra något bra för många, som gör nytta och gynnar alla är bra om det fungerar. Att det inte fungerar är att en länk i kedjan brutits, av några eller någon.
Jag tänker fortsätta vara fri, göra det jag har kraft till. Jag tänker inte leva med munkavle och direktiv om vilken åsikt jag får ha, för då har ni fängslat mig. Och något brott har jag inte begått utan endast berättat om det jag vet, det jag känner och det som gör mig till den unika person som jag verkligen är.
Man kan kalla mig vad man vil, det spelar ingen roll, jag känner mig bäst själv och jag är ingen ond person, snarare tvärtom.
Att vakna upp kan både vara jobbigt och också befriande.
