Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

...nu börjar jag att packa...

Kategori: Resor

Nu återstår bara 18 dagar till min returresa till Kuba. Jag ser verkligen fram emot detta, jag njuter inombords, jag längtar och minns sanden mellan tårna. I minnet finns den tidiga morgonen kl 04,00 när jag stod på stranden och månen brottades med små molnskyar och ljuset från Luma varierade och blänkte i det vida havet. Tystnaden, vågskvalpet och blicken mot en osynlig horisont som fanns där borta i fjärran. Den första morgonen i Karibiens ljumma värme och mörker, bara månen var min ljuskälla.
 
Jag har börjat att packa, en lång resa till en plats där inte mycket av våra vanliga hygienartiklar finns att köpa, så det mesta måste plockas med. Varma kläder för de något kyliga kvällarna och tunna kläder för de varma dagar.
Mina kameror har jag gått igenom, tömt på sommarens bilder. Nya minneskort inköpta som passar att föra över i "paddan". Fotoplaneringen och kameror är redo. Nu som förra gången så kommer jag att skriva dagbok. Efter resan så kommer dagarna att dokumenteras här på min blogg.  Internet på Kuba är inte det bästa i världen, säkert inte heller det sämsta. Egentligen är den kontakten inte viktig för mig. Känns skönt att få vara ifred.
 
Jag ser fram emot Trinidad som ligger i centrala Kuba, lite österut. De som varit där har talat om att det är vackrare än i Havanna, och det säjer inte lite. På 1600-1800 talet var Trinidad ett stort centrum för handel med socker och slavar. Staden finns med på UNESCOs världsarvslista. Det ska bli spännande att få ta del av de byggnader och få övernatta. En färgstark stad säjs det.
Vidare till en djungelvandring till Topes de Collantes, ett oförstört landskap som ligger en halvtimmes färd norr om Trinidad. Efter vandringen så kommer vi till Caburnifallen (Salto del Caburni), där vi tar oss ett bad efter ca 40 minuter vandring.
 
Bild lånad från turistsida Cuba.
 
Vi ska även se hamnstaden Cienfuegos ytterligare en stad på UNESCOs världsarvslista även kallad "söderns Pärla" under kolonialtiden. En kyrkogård från 1830 talet som ska vara helt otrolig, med en staty av La Bella Durmiente (Törnrosa). Vi ska även se Santa Clara, en grupp invånare från Remedios som hade flyttat från kusten från att undkomma piraträder grundade staden den 15 juli 1689.
Hela den turen kommer att bli häftig. Min förhoppning är också att det blir många härliga bilder. Vilket jag är övertygad om.
 
I min absoluta längtan finns givetvis värmen, bad i 27 gradigt vatten, sol och en energiboost efter en tung höst och en turbulent inledning på mitt nya och trevliga jobb. Jag känner att min kropp är i ett stort behov av denna fullständiga filosofiska och kulturella resa, med nya intryck som ger ögat en bild av det sköna och den verklighet som finns på Kuba. För Kuba är verkligen verkligt, än är det så gott som orört, oexploaterat och har en osvensk och naturlig skönhet som få länder jag besökt har. Landet är obeskrivligt och mina känslor för det är en svår uppgift att beskriva.
 
Jag längtar också efter att få åka ut med min man och besättningen på fiskebåten för djuphavsfiske, den turen blev inställd förra resan pga. lite för blåsigt väder. Den egentliga fiskesäsongen är inte nu, men vi hoppas att få upp någon Guldmakrill i alla fall, eller någon liten fångst. Sen ska jag simma med delfiner, jag ska åka ut med en katamaran till Cayo Blanco, den vita ön, snorkla i det kristallklara vattnet och bara lata mej.
 
Bort från ett genomkyligt Sverige, och med kyligt så menar jag mer än bara minusgrader. Landet tippar och det känns som ett hav av diaree´. Ett uppviglat land där galenskap hyllas, här haglar fördomar och folk spyr galla över varandra. Ett land som jag inte längre känner mig välkommen i, där jag döms för att jag har en åsikt. Fördomsfullhet ger status, elakhet belönas och ett evigt skitsnack.
Det är skönt att få komma bort ibland och radera ut eländet om så bara för en kort period. På Kuba är jag välkommen.
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: