Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Den sista dagen i augusti...

Kategori: Funderingar

Nu är vi här, den sista dagen i denna månad augusti. Hösten gör sitt intåg, sjöfåglarna  låter som ostämda trumpeter, knarriga hovtänger. De tutar och tjuter i skymningen och gör sig redo för sin resa söderut. Jag var här när de flög in och välkomnade alla och jag kommer att vinka av dom. Igår satt en Trana eller om det var en Häger nere vid badet, en ensam själ i sina funderingar över livet, kan tänkas. De brukar inte komma så nära bryggorna. Kanske den inte skulle med hem...
Jag fotade men den blev för kraftigt zoomad så kvaliten blev inget vidare, men någon läsare kanske avgöra om det är en Häger eller Trana. Jag är urkass på fågelnamn.
 
Häger eller Trana?
 
Jag är ingen höstmänniska fast mer och mer har jag kommit att i alla fall stå ut och acceptera hösten, försöker njuta av alla färgspel och att som en del säger "får gå in och tända ljus". Egentligen så älskar jag de ljusa sommarnätterna, jo det gör jag. Mörker skrämmer mig inte, men tycker att den ljusa perioden är alldeles för kort. Ön bjuder på lugn, men även dramatik. Häromkvällen då jag var själv lät det som vilda djur ville döda varandra, det var lite kusligt. Någon kom fram att det kunde ha varit grävlingar som var i slagsmål.
 
Räknar dagarna till min returresa till Kuba, idag är det 162 dagar, när jag bokade var det över 300 dagar kvar. Tiden flyger fram rätt som det är så är vi i februari. Kuba blev för mig ett land som jag gillar, skulle väl kunna tänka mig att bo där om några saker förändrades. Nu är det lite väl långt till Kuba och då nöjer jag mig med husvagnen på ön. Jag har alltid trott jag var en sk. "stadsmänniska", men har nog funnit att det var en villfarelse. Det var den gamla normen som skapade tron, att alltid ha bott i stan, för det mesta bott i lägenhet. Fast bo i hus, är inte min melodi, Som vanligt blir jag motvalls och kan tänka mig att bo på landet i en hyresrätt. Och hur stora är oddsen att man bygger ett hyreshus mitt bland sommarstugor och jordbruksmark? Jag är väl jäkla komplicerad kanske.
 
Varandero, Kuba 2014
 
 
Har gjort en intresseanmälan nu på en lägenhet (i stan), 95 m2 och 4 rum. Jag hoppas vi får den, jag håller tummarna att den är okey och att vi som sist (fin lägenhet mitt i stan utan p-plats, vi tackade nej) fick första tjing av fem som intresseanmält. Nu hoppas vi att allt ska gå i lås. Nu är vi färdiga i bostadsrätt, bland vävstolar, gapande grannar och katter som ska in i varenda öppet fönster eller dörr. Nu ska vi sälja. Det känns skönt att kommit så långt i tanken. När vi lever från och till på ön är det varken lockande med gräsklippning eller snöskottning. Hålla efter trädgård ligger inte överst på önskelistan. Härute finns inga större krav. En lägenhet på 4:e våningen med hiss är perfekt inför ålderdomen, och jag tror att det hög tid att nu sträva efter lägenhet om man vill ha en någorlunda billig. Om det byggs nytt då blir det ett pris som ligger långt över den månadsavgift vi redan har.
 
Nu flyger Korpen över och hälsar god morgon, slår sin lov över ön, hovrar runt och kollar att allt är som det ska. Jag älskar Korpen och Koltrasten, de är mina favoriter, lite knasiga och trasiga, den ena sjunger skönt och den andra skorrar hest som efter en whiskeyfest, två motpoler i samma skog.
 
Jag kom aldrig ut i kajaken som jag fick, dels fanns ingen paddel med. Jag gjorde inga större försök att skaffa någon när badtemperaturen låg under 18 grader och regnet öste ner hela sommaren. Jag gör ett försök nästa år. Hade tänkt att ta små fototurer in i vikar och upptäcka, men det får bli nästa sommar.
Nästa sommar vill jag nog till Skottland också :) Vi får se hur ekonomin ser ut. Skulle vara kul att ta med yngsta sonen till Edinburgh och kolla, ta bussen och fara norrut och söderut. Ja det var en tanke att jag "ville".
 
Kvinnans lilla vik.
 
 
Kvinnan i lilla huset, vi håller kontakten. Hon vill komma tillbaka i höst och plocka lingon. Hoppas att hon kommer. Känner starkt för henne som person, och hon är på samma "breddgrad" som mig. Hon gillar också att filosofera och drömma, är jordnära och diskuterar gärna samhällsfrågor. Jag går verkligen och saknar henne ibland, går ner till hennes lilla stuga som ofta ler mot mig i solen.
 
 
Trots sommarens väder har det blivit många häftiga solnedgångar (uppgångar har vi inte på denna sida).
Jag får aldrig nog av alla färger och dramatik som ibland inträffar. Det spelar ingen roll hur många bilder som ligger i mina mappar, när jag tittar på dom så minns jag nästan alla för ingen var lik den andra. Moln är något som hela tiden formas, de är mjuka, snabba, milda och ibland dramatiska. Denna bild ovan togs den dag i augusti då jag trodde min husvagn skulle bli en "Noaks ark" och flyta bort. Dagen då himlen öppnade alla sina portar...i 60 minuter. Så här såg det ut efter den urladdningen. Magiskt.
 
Blommorna är inne på sista versen, jag fick ingen Gös denna sommar men maken fick desto fler. En enkel panering tillsammans med kokt potatis och någon god kall sås. För mig behövs inte mer, manipulerad fisk är inget för mig, då man proppar fisken med allsköns saker, utan enkelt och naturellt som framhäver den verkliga naturliga smaken. Sedan får jordens alla kockar ha sin uppfattning, Per Morberg får proppa sin Gös med tomater och citron, jag proppar min Gös med nästan ingenting, bara en Panko panering.
 
 
Den Röda solhatten vinkar i vinden, den gör sitt denna sommar/höst, den visar sin prakt, bjuder in till ett avsked.  Jag älskar mitt nya stora perennland, som jag tror kommer att bjuda mig på en explosion nästa sommar.
Kräftfisket gick åt fanders, tjuvar kom och länsade burarna, blir så trött åt snåljävlarna som inte kan köpa sig ett fiskekort och fiska lagligt. Hade kommunen haft service och sålt korten under en tid, från ett datum till fiskedagen då hade nog några av tjuvfiskarna haft chans att köpa. Som nu 27 maj och 6 Juni, det ligger så lång ifrån 14:e augusti. Där får man nog tänka om, tack.
Idag spikar vi lite mer trätrall och öppnar upp mot baksidan, dörr nr 2 i förtältet, det blir ett flöde och tältet "ser" längre ut. Där ska ett två stolar och ett cafebord stå och grillen. På dom två stolarna ska jag och min man sitta och fortsätta drömma om livet, planera och ha dom där bra samtalen som gör att vi går vidare i livet som två individuella personer som värnar om varandras intressen och liv. Samtid och framtid kallar jag det.
Nu ska jag ut och fånga dagen, prata med korpen, hämta vatten och se på solen.
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: