Mia Jäverlings Blogg

Igår kväll var jag bjuden till den lilla, lilla stugan vid stranden av Stockholmsdamens barn. Stockholmsdamen kommer ursprungligen från min stad och hennes far fraktade stugan/höskullen på isen och jordade huset på denna plats. När jag gick in på stigen eller den väg som arrendatorn skapat möttes jag av mygg. Arrendatorn har inte gjort den nya vägen/stigen för att de som arrenderar ska få det lättare, utan för att han har ett annat mål i sikte. Enligt uppgifter så vill arrendatorn få bort damen och den lilla stugan vid stranden för att själv kunna bygga sig ett strandnära boende. Nu hoppas jag innerligt att kommunen och Länsstyrelsen kan hindra det med de lagar som ligger till grund för strandskyddet. Det lilla huset har stått på samma plats sedan 30 talet och marken den stått på har arrenderats. Vad jag har kunnat läsa mig till, om jag förstått allt rätt så löper ett livslångt arrende ut efter 50 år. Hoppas jag inte har rätt.

 

Det började skymma och jag gick där som så många gånger förut, ner till den plats där jag verkligen kan njuta och där jag känner en sådan ro. Jag möttes av fotogenbelysningen i fönstren och det såg verkligen välkomnande ut. Den lilla stugan som är utan el och vatten, låg där som en glimmande rubin. Jag som så ofta kikat till stugan, jag som fotat så mycket här kunde inte annat än att känna kärlek och lycka, och som jag berättat tidigare i något inlägg så känns det att folk ha haft detta som en oas. Hela stället andas kärlek.

Jag kommer in och blir välkomnad i den lilla stugan och möts av damens barn-barn, en underbar liten familj som jag helt otvunget faller in i och känner mig hemma och som jag suttit där förut och druckit kaffe. I tidigare inlägg har jag skrivit att min önskan var att ta reda på husets historia och höra damens berättelse om det. Nu kommer damen om någon vecka och då ska jag fota stugan inifrån, kände att jag inte kunde komma med min kamera i högsta hugg och börja fotografera.

Insidan på huset var miniatyr och det var primitivt, en liten murad öppenspis, och i köksdelen så fanns en liten vedspis och ett loft. Ett uterum med korgsoffor och utsikt över sjön. De berättade att det var ett gammalt höloft som fraktats dit på 30 talet av damens far. Mer fakta får jag ta om några veckor. under grunden hade man en kall fin liten matkällare. Märk att allt var litet.

Jag brukar aldrig ta med någon blomma när jag går till folk, jag tar alltid med mig en egen bild, om det är en bild som har ett sammanhang. Jag tog med mig bilden på de vinflaskor som stod i fönstret som jag fotade i våras.