Johan Allan Edwall, den folkkära gamla goa mannen. Som jag tycker att jag växt upp med, han har funnits med i mitt vardagsrum och funnits med i tv rutan, alltid som en omtyckt skådespelare. Jag minns honom som Emils högljudde far, men också som en kärleksfull sådan. Som en kompis till Rasmus när de två gick på luffen. Vidare har han funnits med i ett otal andra barnfilmer, men även stora seriösa skådespel.

Han är en av våra och min mest folkkära ansikte. Aldrig tror jag att jag hört någon säja något kritiskt eller något om att: "Den skädespelaren gillar jag inte eller har svårt för." Utan det har alltid varit positiva ord som hörts, och hur älskad han varit hemma i stugorna hos folket.

Allan spelade med i uppsättningar som "Röda Rummet" och i Bergmans "Fanny och Alexander". Men mest minns jag honom ifrån August Strindbergs "Hemsöborna". Som den självgode Karlsson. En tv serie som jag sett flera gånger och den är alltid lika bra, och Edwall gör en lysande roll.

Han skrev även manus och regisserade några långfilmer. Han startade också en teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan där han sålde biljetter och agerade. Många visor har han skrivit och om jag gissar tror jag att han gjort fem skivor, men den första 1979 "Grovdoppa" och sedan gavs en skiva ut postumt. Texterna handlar ofta om fattiga och utsatta, hans texter visar på ett stort samhällsengagemang. Kritiken mot kapitalismen tilltalar åtminstonde en som mej mycket. Jag ska erkänna att hans texter får mej berörd och ibland så märker jag att jag ler för mej själv och nickar för att han är så klockren.

Några som i Måndags berörde mej var Mats Höjer och Sölve Olofsson som spelade på vårat Vänsterhörn. Deras tolkning av Allans visor var underbar. Denna timme roade mej, fick mej att gå in i en annan värld där röst och gitarr trollband mej. Rätt som det var så hade tiden gått utan att jag hade märkt det. Mats och Sölve, ni gjorde visstunden till en afton med kärlek, löd och glöd. Även med erat mellansnack så trivdes vi i lokalen, skratten fanns där på ett kamratligt vis. Ni gjorde Allans visor i erat program "Spela Allan" med bravur.

Om ni får se något i tidningen om att dessa herrar ska spela hos er, då kan ni inte missa detta. För då har ni missat något viktigt. Får ni tillfälle, gå och se de två herrarna, jag lovar att ni får en trevlig stund tillsammans med dem.

Allan Edwalls vän, Erland Josephsson lär en gång har sagt efter Allans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mej fan vara udda på ett universiellt sätt."