Jag läser i  morgontidningen att vi har fått 244 mm regn i Juli, och månaden är inte slut ännu, och skyarna är grå. Tre gånger så mycket som normalt. Ingenting är längre som förut, sjöng Anders Fugelstad på 70 talet, en visa som håller än, och som talar om att inget var som förr redan då. Jag tycker att sommaren har varit ruskig rent vädermässig, kanske det bara är vi i Borlänge som fått detta "vädersläpp". Vattenmängden har ökat i Ösjön med 40 cm så båtens fastsättning har fått donats om. Vid Torsångs Cafe´ute i trädgården är det rena rama träskmarken. Kraftstationerna har släppt iväg vattnet, så kaskaderna står rätt ut, för att inte det ska haverera. Det känns som jorden drunknar.

Det är kanske känslan av undergången som gjort att jag har bokat en resa med båt till Helsingfors på fredag. En Noak ark känsla, att jag vill hålla mej flytande tills räddningen anländer. Det slutliga målet blir Arrarat eller Helsinki, satana perkulator. På båten ska jag självklart äta, allt som är dyrt. Jag ska en kväll ta kommandot på skaldjursbuffen. Ett kilo räkor är inga problem, och ligger det hummer eller havskräftor på något fat, då blir jag som en galning, krabba mums. Guuud va jag längtar. Mitt resesällskap är inte intresserade av skaldjuren utan väljer det vanliga, klassiska smorgasbordet, så jag kommer att få sitta alldeles ensam i den andra matsalen. Dom får skylla sej själv. En del är galna i Falukorv, jag i skaldjur. Se så olika vi är.




Sedan har vi något annat som jag tänker göra, jag är en karaoke fantast. Det är något som jag tycker är skitkul. Och som en nykter spillevink, kan jag sjunga utan att ha ågren dagen efter, att jag gjort bort mej. Jag hoppas att dom har "Holy Diver" med Ronnie James Dio, det är en rolig karaokelåt att sjunga. Publiken om det finns någon kanske stage divar under framträdandet. Alla som känner mej vet att jag framhäver mej själv med en illmarig glimt i ögat.

I Helsingfors på Lördag blir det lite att gå omkring, kanske det finns någon fiskebutik som kränger Rappaladrag i parti och minut. En sväng till Sea Life blir det, ett akvarium där hajar, rockor och allsköns fiskar simmar runt en. Häftigt ska det bli för grabben, och mej. Micke min fisketok blir nog också i sitt esse.


Ja vad händer förutom allt regnande, jo jag strövar på stan, här och där står "Gatupratarna" med sina löpsedlar om oväder, olyckor och cellulittrosor. Ja cellulittrosor, ni läste alldeles rätt. Vi kvinnor, inte alla, rusar till affären och köper ett par trosor för 300:- i tron att celluliterna försvinner och fett. Är det inte bättre att äta riktigt och motionera om man vill förbränna fett? Sitta och uggla i ett par fånigt fula trosor och vänta på viktras och att celluliterna försvinner verkar i galnaste laget. Den kloka förnuftiga urmodern med sina stora tuttar skulle vråla rätt ut om hon fick uppleva detta. Visst tycker jag att man ska vara rädd om sin kropp, och ta doktorns order om ett sunt liv. Men att köpa trosor för pengarna, skulle aldrig jag göra. Jag tänker inte utveckla det vidare och berätta om mina celluliter, det är alldeles för tråkigt att ens ta upp det. Vilken har ont över att jag som snart fyller ett halvt sekel har en och annan cellulit och defekt. Jag som fött två pojkar, som jag är stolt över även om de framkallat ett och annat åderbrock på benen, några celluliter samt att kroppen begynner att gå in i nästa halv sekel och blir aldrig mer en ungdoms. 
Är det någon gubbe som har uppfunnit trosorna? Jag hoppas det så slipper jag skämmas av att någon fåfängd syster knåpat ihop ideén. Förvisso lär hon bli miljonär på dessa då en butik spottade ut 40.000 par på en kort stund. Ja hon kan köpa sej ett nytt kroppskinn hos någon makeover snubbe.



Nej nu tar vi oss en tur till soptippen, kartonger och skrot ska slängas. Kanske hittar jag några avdankade cellulittrosor i någon container, som någon försmådd kvinna kastat. Vem vet, dagen är ung och undrens tid är annu inte förbi och ute hänger regndropparna från molnen, och jävlas...