Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Moment 22...

Kategori: Politik

Reklamen går ideligen på tv:n, ni vet den om Nya Försäkringskassan. Där målar myndigheten upp något och gör ett försök att precentera sej som det som i fortsättningen ska göra människor lyckligare, än innan. Plötsligt efter årsskiftet då förvandlas alla långtidssjuka och blir friska. Som ett mirakel kommer människor att resa sej upp ur rullstolar, värkande ryggar och nackar slutar att plåga dem, svårt sjuka upplever något de aldrig sett förut. Sveriges befolkning kommer att jubla och hylla Nya Moderaterna och deras blå svans. Allt som heter Nya är som plåster på alla gamla sår. Visst måste vi tro på reklamen och det Nya. De blå har lurat folk att de står på de svagas sida, och att de gynnar arbetstagare uti Svedala.

Verkligheten är nog bittrare än så. Nästa år kommer att bli ett helvete för många sjuka och arbetslösa. Socialkontoren kommer att neka folk bistånd eftersom de inte är arbetsförda och sjukkassan nekar sjukskrivningar då de inte är tillräckligt sjuka. Ett modernt moment 22, där människor kommer att fara riktigt illa. Många av de som är arbetslösa och sjuka har kanske barn som kommer att bli de fattiga barnen.

Kanske växer det fram nya galor i tv där Agneta Sjödin vädjar om bidrag till Svenskar som faller mellan eller utanför det "sjuka" Nya systemet. Då de som har några kronor över får ringa in sitt bidrag och pengabarometern tickar på. Den Nya förnedringens tidevarv har landat i vårt land. Det Nya gör att de sämst ställda tappar sina fotfästen och rasar. Jag tycker att det nya skrämmer, jag tycker att det är skam att inte kunna ens sia om en framtid eller visa någon humanism mot de som kämpar för sin bostad, barn och uppehälle.

Vad finns det mer att göra, än att ta sej en rejäl funderare, vart hän  barkar det? Under de tre år som gått med sittande regering har folk fallit in i en apati. Alla orkar inte ta kampen. Alla har inte förutsättningarna att slåss för det som en gång var. En kuslig uppgivenhet som lätt smittar av sej.
Medan det Nya, gnuggar sina händer och smörjer sitt krås. Det är illa, och det kommer att bli värre.

Det här Nya samhället är fyllt av förnedring. Jag tänker vara med att kämpa för att återta makten till folket. Vi får inte luras, vi får heller inte ge upp, eller lägga oss ner. Vi måste ta tillbaka tryggheten, bygga tillbaka en mänskligare tillvaro. Inte behälla den här regeringen som vill lura oss med en skattesänkning som vissa jublar över, men när bilförsäkringen och a- kassan gick upp i kölvattnet av nedrustningen, då hördes varken glädje eller jubel. Bara en tystnad, för en skattesänkning.

Visst önskar jag att vi kunde rösta fram en stabil regering med äkta med stabila politiker. Arbetarpartier som drog år samma håll. De hållet skulle själklart vara år vänster. Ingen ro kommer att äntra mitt sinne förrän den sittande regeringen är borta från makten. Den dag de måste lämna regeringskansliet, då kan jag pusta ut för en stund.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: