Då knackar julen på dörren, den står utanför och flämtar med sitt giriga tryne. Men den gick hon inte på, köpmännen och julens dårskap har inte lyckats fånga en tjurkärring som är en tvärhand hög. Lite småklappar har det blivit, och så sker ett "pengabyte" mellen barnen i släkten. Skinkan är julklapp från elektrikerns, min mans jobb. En skinka som förövrigt transporterades hem till dörren med en stor lastbil. Det är äkta miljötänk det....

Nu idag ska gammelmor(jag) inhandla godis, frukt, julmust och mjölk. Kuverten ska paketeras med kronor. Julen är hur lugn som helst, och ingen stress har varit och jag har inte haft någon anledning av oro.
Det är första julen på 10 år som jag inte måste plåga mej med att jobba, Coop får "klara" sej utan mej. Hur dom nu klarar sej, med sviktande kundunderlag. Jag är ledig ALLA röda dagar. Passar utmärkt för en vänsterpartist och helga dom röda dagarna åt den rätta ideologin.
Röd kvinna på en röd dag, i en schäslong med en bok som Olle Sahlström skrivit som heter "Den röda patriarken". Den handlar om Peter Hultkvist och hans Borlängegäng *S*. Man ska vara snäll när det är jul, inte ens det lyckas jag med. Boken hade kunnat handla om (s)- gänget i Borlänge, tillägger jag med mitt snällaste humör. Där på schäslongen ska jag ligga och läsa, med en kartong Romerska Bågar på sidebordet, vända blad och sträcka ut handen efter en godis. Och läsa om patriarkatet som alltid existerat och som fortfarande är fullt synligt.



" Den röde patriarken med rakskum"


Sillen är inlagd och provsmakad, den blev lika god som vanligt. Skinkan åker in i ugnen mot kvällningen, sedan en provsmakning. Det blir en hel del provsmakande i kväll, på det mesta.
Året går mot sitt slut, det känns bra. 2009 har varit ett händelserikt år med blandade händelser, positiva och negativa. Nästa år får gärna gå lite mer ått mitt håll. Ett regeringsskifte sitter i alla fall inte i vägen.
I Måndags avslutade vi den politiska säsongen på vänsterhörnet med glögg, pepparkakor och ädelost. Jag tog med mej gitarren och drog några "vänster" låtar. Hur bra den spontanspelningen blev, vet bara de som var med. Jag tyckte några satt och höll för öronen, men det var nog för att de hade förfrusit dom, eller?
Hur som helst så är jag väl lite av "Trubadurix", ni vet han i serien Asterix som spelar och gapar på tills någon slänger ut mej. Här är vi inte blyga. Sång och musik kan jag väl någotsånär men skulle ni be mej dansa, då gav jag upp.

Jag kan dansa, fast då får jag ta datan till hjälp. Här är jag och Lasse Ohly i en Hip-Hop....
Klicka på länken och invänta laddningen, haf tålamod:  http://elfyourself.jibjab.com/view/3V6znum8yULvxS5m



"Här på bilden sjunger jag nåt fint och Lindström har fullt upp att dra andra stämman *S*"


Hur som helst är det underbart att vara en fåntratt, som inte möter några hinder fastän den giriga julen knackar på dörren. Han får stå där medan världen har fullt upp med G8 möten, Reinfeldt gräver vallgravar för alla som inte överlever, Maud Olofsson kletar in truten med ett pärlemor läppstift från Lancome. Jag står kvar och sjunger mina protestsånger, skräderar mina åsikter. Jag är taleskvinna för "ett folk" som vet hur det är att föra ett samtal mot djävulen. Ingen kan banka ett skit ur mej, jag står tills jag stupar, jag ser tills jag förlorar synen, jag hör tills jag dör.
Ett rättvist samhälle och en värld utan dårar borde vara en själklarhet, om inte, då står jag kvar.