Bortrationalisering...
Kategori: Politik
Om jag säjer deklaration idag, då är det inte många som skriker högt, som förr. Idag kan de flesta med enkla knapptyck på sin mobiltelefon SMS:a till RSV och det är klart. Det är slut på tv repotagen om de köande och sista minuten deklaranterna. Ett minne blott. Inget ont i detta.
Samtidigt tänker jag att ha all bortrationalisering ändrat vårat tänkande. Har vi automatiskt hamnat på samma våg. Förkortar vi det vi kan ? Samtidigt vill vi förlänga livet, för att vinna tid.
Jag tänker på att vi vill äta något lättlagat för att få tid över, till vad? Vad gör vi med tiden vi vi vinna som ändå inte tycks finnas ?
Vill vi ingå i en förening eller är vi bara med för att stödja ? När tiden inte räcker till då betalar vi in en medlemsavgift och kryssar i rutan: "Jag vill vara med som stödmedlem". Hur blir det, om alla bara ska stödja och ingen vill deltaga ? Det blir klart ingenting. Vi kan inte bygga upp en förening på stödjare med vårt dåliga samvete. Vi kan inte lägga över det vi tror på och önskar på att andra ska vara drivkrafter. Vi måste solidariskt vara med som aktiva, där och i de grupper det behövs.
Har dagarna blivit kortare under min levnad undrar jag, eller har jag tagit på mej mer än jag klarar ? Varför ska vissa ta ansvaret för andras intressen, då de har förbrukat sin tid.
Hur blir det med 1:a Maj i framtiden? Kommer vi att kunna SMS:a att vi sympatiserar med firandet. Vill vi vara vilande stödjare och samtidigt se en hockey match hemma på soffan. Vad händer när alla då vill skicka meddelandet på mobilen och första majfirandet står tomt ? Då har vi utrotat vår egen rörelse. Hur skulle de arbetare och idealister som kämpade för arbetsrätten tänka om de såg att stödjarna hade skjutit allt de kämpa för i sank.
I morgon är det 1:a Maj och jag har tid att lägga några timmar på att vara med att fira, ibland har jag haft jobb denna dag, någongång har jag tagit ut en semesterdag. För jag anser att det är viktigt att vara en aktiv medlem och stödjare av den rörelse som man stödjer.
Jag tänker inte glömma alla de som kämpade, gav sina liv, för ett bättre samhälle, där jag idag lever. Ingenting kommer av sej själv. Löntagare, arbetslösa, utslagna och gamla har fått kämpa i alla tider och så kommer det alltid att vara. Men inga förbättringar kommer i apatins- och passivitetens tecken inte heller via ett SMS, ingenting i hela världen löser sej utan kraft.
Bloggadress: http://storabh.wordpress.com