I år har jag den tidiga semesterperioden, vi skiftar varannat år. Önskeperioden för flertalet av oss på jobbet är den sena. Man måste ändå vara glad åt 4 veckor ledigt. Även om kylan har dragit in över vårt fagra landskap. Jag gillar att sova ut någongång då och då. Inte jämt. Men att få känna att man bara får vara ledig är en trevlig upplevelse.

Det finns inga inplanerade mål förutom att vara ute vid husvagnen som duger alldeles utmärkt för min del. Att kunna gå ner till bryggan med en kopp kaffe när man vaknar och titta ut över Ösjön är magiskt. Sitta där i morgondaggen och uppleva den tystnad som finns innan motorbåtarna drar igång sitt race är rogivande. Rätt som det är plaskar det till av någon fisk inne i vassen. Snoken simmar förbi.

Jag lever verkligen upp från Maj och några månader framåt, vi har det så fint i Dalarna att jag för min del inte längtar någon annanstans. Vi måste vara rädda om den natur som finns så våra efterlevande får uppleva skönheten.

Campingen som vi bor på är SSAB fritidsstiftelse regi, ett antal medlemmar som får det hela att gå runt. Och så har vi eldsjälarna. Man kan nog tycka ibland att det mer liknar ett kollektiv, där man får muta in sitt revir och lyssna på det man vill höra eller fullständigt klappa ihop öronen och låta skvaller vissla förbi. Det finns många oskrivna regler, det finns en hel del självklara regler för få som inte har någon mening många gånger. Så som det varit i 25 år, så ska det alltid vara tycks majoritetens lösning vara, men nu börjar nya campare vilja komma med nya ideér, och det kan fungera med tålamod.

När vi kom för ca 5 år sedan var det inte många barn och ungdomar, nu ser det ut som livet blommar med ungars glada skratt och en stor samling "småknott" på bryggorna när det är badväder. Ni ska vara välkomna ni glada barn för jag tycker att den glada stämmningen byggs upp av eran närvaro. Inte vuxnas gnäll, stön och skitsnack.

På fredag kväll när jag gått av sista passet, då packar jag ihop det jag ska ha och rattar ut till mitt lilla  semesterparadis och öppnar dörren till Tabbert 510 -76 och ropar "Hej Termosen nu är det semester igen..." Ingen gång smakar väl burkskinkan så gott som vid husvagnen, när gasgrillen poffar igång och dimman lägrar campingen, då salladen och den stekta burkpotatisen fyller buken med en honungskryddad fläskfile eller en stark korv med det där konstiga namnet .
Talböcker och baden- baden fyller dagen och på kvällen återgår jag till allvaret och "gäddutmaningen" med min man.

Två arbetspass kvar på jobbet, sedan är jag fri i fyra veckor, nu känner jag glädjetårarna bränna i ögonvråna. Nu kan det bara bli bättre. Inte ens ett regnmoln och lite kyla kan hindra en själ som mej. För nu går jag mot semestern, nu går jag mot en batteriladdning för till hösten lägger jag in min nya inspirationsväxel. Jag kan inte berätta om den för den är så ny att inte ens jag själv känner till dess innehåll.

                                        

                                         "Min alldeles egna egenodlade solros ifrån -07, som lever kvar i minnet"