Så lyder rubriken på Marcus Birros Kultur/ onsdagssedel i Borlänge Tidning idag. Där beskriver han välkomnandet och värmen som finns på krogen. På krogen är man någon, men när man går ut då befinner man sej i det kalla landet, som det är. Utanför finns det ingen plats för människan. Att man som utslagen inte känner sej delaktig i samhället, där de politiska besluten svävar högt över huvudena. Marcus beskriver utanförskapet som en mögelfläck eller en fuktskada. När krogen eller haket är ett hem för utanförskapet, där människan kan finna värme och gemenskap med likasinnade. De spelar i samma division, de hade drömmar om en framtid, de hade familj och barn, de hade ett jobb att gå till. Nu är det denna gemenskap som de har kvar. De håller lika krampaktigt i vänskapen som i ölglaset, för där finns en gnista hopp om att det ordnar sej.

Ölhaket har blivit ett hem för människor, där de känner sej välkomna. En social inrättning med ingredienser av det dom saknar och det dom hatar, gemenskap och alkohol. Alkoholen som har förstört, men ändå ger lindring.
Jag tror inte krögaren ifrån början startade sin rörelse för att sänka människor, utan det blev så. Det finns nog ett stort hjärta i denne och en humanitet, men det blir likväl så fel. Han förstår att han inte blir miljonär på sin verksamhet, men heller vill han inte inse att den sakta maler ner människor. Han tror att han vill väl. Krökarens pengar är lika värda, tills de sinar.

"Det är en lögn att vi någonsin kom ifrån varandra. Det är en lögn att vi hittade hem. Ingen av oss har hittat hem. På krogarna fick vi liv. Vi blev sedda. Vi fick lov att vara dem vi trodde vi var..." M. Birro

Det handlar om att vi måste värdera alla i vårt samhälle, när människor faller utanför och hamnar i utanförskap så fungerar inte kuggarna i hjulet längre. Maskineriet havererar. Det kostar oss för många miljoner att stå bredvid och titta på förfallet. Drogerna skapar ett samhälle som 15% av befolkningen inte klarar av medan de resterande 85% inte alls förstår varför dessa 15% gör ett val som förstör livet. Det finns idag en bristande kunskap om droger och alkohol. Jag menar inte alls att totalförbjuda Svenssons helgfylla eller von Bräckskinkas fina barskåp. Jag menar att de som klarar droger och alkohol får en syn som hjälper dessa 15% i deras helvetesresa. Det finns ingen alkoholist som vill sitta på en parkbänk utan bostad. Den kvinnan eller killen hade större drömmar än så. Det är inget val de gjort. Det är en fruktansvärd resa tills slutet, där många tårar och familjetragedier kantat deras fall. Det är en sjukdom som går att lindra om det finns bra resurser och duktiga nyktra runtomkring.

Vi kan inte starta en motor om inte alla delar finns med, vi måste hjälpas åt med att smörja maskineriet och underhålla det efter bästa förmåga.

http://www.dt.se/kultur/article284925.ece