Oboy sicket vackert väder, solen skiner, jag blir glaaauuu, Peps Persson myntade denna mening och idag stämmer det tusan så bra.
Jag tog promenaden mellan broarna, "runt" älven och det är bara så ljuvligt. Våren är här, äntligen och inga bakslag räknas nu.



När Dalälven är så här blå, ja då är det vår. Solen värmde och det blev ganska svettigt ett tag, naturligtvis had jag klämt på mej en tröja för mycket.
Men även solen har sina fläckar säjs det, det finns budskap runt älven som Borlänge kommun borde ta bort. Ganska snart insåg jag att jag måste vandra vidare och strunta i de irritationsmoment  som jag inte sympatiserar med.


(klicka för större bild.)

En del gammalt hundbajs ligger utefter stigen, men intet ont mot hundägare för jag tycker att de flesta sköter sej alldeles utmärkt. Ofta gnälls det en hel del på dem. Under åren jag promenerat runt har jag däremot reagerat på hästägarna som låter all hästskit ligga mitt i vägen längs med hela älvslingan. Borde de inte ha en 125 liters sopsäck och en spade och skyffla upp de stora högarna tycker man. Eller ska man helt enkelt skita i det?


(Klicka på bajset.)

Det som är kul när man går är att ansikten från tidigare promenader dyker upp, och man hejar och får någon kommentar som "Det var ett tag sedan, nu är det vår igen." En avslappad stämmning bland annars stressade stadsbor, en oas och en extra lunga som bjuder på sitt vårspel.



Min dröm är att Borlänge Kommun tog detta naturreservat till sej och byggde upp någon slags mötesplats för boende och förbipasserande. Bryggor där man kunde hyra en båtplats, för mindre farkoster då som ekor. Inga bensinmotorer . Båtuthyrning, lära barn fiska, naturvård, öppna badplatsen igen mm.
Det går att utveckla det området till ett strövområde och familje område. Ideer finns, säkert fler än mina.



Denna oas finns i de centrala delarna av stan, och borde kunna erbjuda annat än kommers och köpgalenskap.



Kolla in de här gässen, de har fattat poängen med det hela. Det är naturen som ger oss det vi behöver, vi har inte råd att spoliera våra resurser. Vi måste tänka tillbaka och vårda de grönområden som finns kvar och locka dit människor så de kan få njuta. Många glömmer av eller har inte tid att leva livet.



Ska vi trava vidare i gyttjan och inte fatta att vi har blivit grundlurade. Det är en stund av paus, avkoppling och syre vi behöver. Vi behöver näring. Det är väl klart att vi fattar eller vet hur livet ska levas, men även jag skjuter det åt sidan ibland. Men då och då minns jag att allt jag gör och ska göra det gör jag för mitt eget mående ska bli så bra som möjligt, och mår jag bra, då gör min familj det också.



På vägen uppåt från älvravinen står "vår" tomtestubbe kvar, förra året brakade den torra långa stammen av, kvar finns tomtens dörr, och där inne i stubben finns vårens liv...