Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

This is major Tom to ground Control...

Kategori: Allmänt

Jag känner mej som en austronaut, hur nu dom kan känna sej. Varje dag känns som en rymdresa, ändlös evig, mållös och som en myggspiral. Jag når inte fram, får inte mina projekt färdiga. Mest jobbar jag, fast jag har en 30 timmars vecka är jag inne i ett 8 dagars arbetspass. Inte nog med det, jag och familjen ska helst äta. och för att äta måste man handla. Även en dusch ska hinnas med, gå igenom mailen, vänta på att sonen är klar med datan efter ett antal påminnelser. Till sist får man bli förbannad och ryta till för att få "låna" datormaskinen.

Javisst ja så har jag en hel del att göra som ordförande i vår Bostadsrättsförening, det är det mest oglamorösa situation jag någonsin satt mej i. Att stå som en diktator och mässa ut bostadsrättslagen för de som inte ens vill inse att man bor i en bostadsrätt är så frustrerande. Jag får heta både det ena och det andra. Varför utsätter jag mej att bli en paragrafryttare ett bollplank och få besluta och ge domedagsbeslut. Jag mitt elaka lilla stycke.
Nu har jag funderat en hel del på ordförandeskapet. Just nu ligger en riktigt jäklig fråga på styrelsens bord, vi har jobbat med den sedan i mitten av december och frågorna blir fler än vad svaren som ges. Jag har kommit på att, jag kan inte stanna,   i vilket beslut som än tas, hela min magkänsla säjer att :"Retirera dra dej ur. " Med mitt namn som firmatecknare och ansvarig om något skulle hända för lång framtid. Den situationen sätter jag mej inte i . Aldrig att jag ska falla på grund av andras regelbrott och dårskap. Säjer jag nej då är jag förevigt hatad. Mitt svar kommer till 80% att bli ett nej,därför lämnar jag klubban. Säjer jag ja då sätter jag mej i en rävsax, säjer jag nej då blir jag förpassad för tid och evighet.
Troligen kommer mitt beslut att leda till en dominoeffekt och en del av styrelsen följer med. Då finns det inte mer än några stycken att bilda en styrelse på och de vill inte. Jag kan inte ta beslut som blir fel, det är bara så, ska jag stå anklagad inför rätta för att jag var dumdristig.
Mycket dumheter har jag gjort i mina da´r  så nu får det räcka.

Nästa steg i detta är att jag med min kollegas hjälp måste hitta en jurist som är specialiserad på bostadsrättsfrågor. Jag känner ingen i alla fall, nu får jag snart dra i nödtofsen så raketen stannar. Nu ska det tankas bränsle, äkta raketsoppa.

Svåra beslut är inte det lättaste.

Nu när tiden och energin har gått till mitt ordförandeskap och mitt beslut om en förändring i min arbetssituation då har pusten och luften lämnat min kropp. När jag kommer in i mitt lilla musikrum står min gitarr och ser på mej som en ledsen liten hundvalp, små dammkorn har lagt sej på ovansidan och jag stryker lätt med handen och tar bort det. Jag plingar på en sträng, gäspar och inser att jag måste gå i vila för att ta fajten med att åka till arbetet i morgon.


Genom ljusår och genom galaxer färdas många, långa och svåra tankar. Jag vill inte upprepa felen för att jag ska vara snäll och frivilligt sparka undan benen på mej själv, sätta mej frivilligt i klistret med en harang om att. "Det löser sej.." förr var det mitt paradnummer, nu är det tre ord som innehåller en släng av sinnesförvirring hos mej.
Inget löser sej automatiskt, vad jag vet. Så har det aldrig gjort för mej, därför tror jag inte på att något löser sej utan att jag själv måste jobba för en lösning.

"Det löser sej..."

Kommentarer


Kommentera inlägget här: