I en del bloggar skrivs det mycket om Liza Marklunds svek och lögner mot sina läsare. Jag har inte följt debatten så mycket om jag får erkänna. Jag har läst hennes första böcker, men tröttnade snart på Huvudkvinnan i böckerna Annika Bengtzon. Om jag måste erkänna så tröttnade jag även på böckerna. De jag gick igenom var "Sprängaren",  "Studio sex" och "Paradiset". Det fick räcka.
Jag har inte kännt mej sugen att läsa böckerna om Mia "Gömda" och "Asyl". Kanske för att jag har snuddat vid det livet innan.

Nu så vägrar tydligen Liza att delta i debatter meddelar hennes pressansvarige eller vad det är. Hon har släppt några kommentarer kanske,  mest tagit avstånd ifrån debatten. Sådant skuggspel gillar inte jag. Som att man försöker smita sej fri.  Jag ska egentligen inte säja för mycket. Men nog måste man kunna stå för det man skrivit och våga träda fram och förklara sej.

Jag tycker att Liza Marklund är placerad i kultureliten vars gäng som jag är alldeles allergisk mot. Min åsikt i kultur och om kultur är att den minsta kulturarbetare som flänger livet ur sej ska ha alla tulpaner ifrån Amsterdam. Kultur för mej är en ärlig form av konst där man presenterar sej själv och sitt verk för det det verkligen är. Att en del kulturidkare och kulturarbetare redan rider på höga hästar det vet jag redan. Men dessa ser jag inte och jag vill inte bekymmra mej över dem.

Jag är ju av den kvalite´n som inte bugar för någon självutnämnd eller upphöjd människa jag har placerat alla i samma fack. "Här är vi alla lika goda ska du veta, rika, fattiga, beniga och feta." (Citat: C. Wreeswijk)

Nä Liza Marklund får väl det vatten över huvudet nu av de andra, har hon förtjänat det så ska hon vattnas. Men jag tar hellre en Peter Robinson med kriminalfavoriten Alan Banks och kryper under täcket med en ask Romerska Bågar. Jag har precis kommit till slutet av "Kall som Graven" och som Björn Hellberg i "På Spåret" brukar säja så är spänningen förtätad. Och förövrigt rekommenderar jag Robinsons böcker som är de bättre i genren. Börja då med den första, förslagsvis. Jag är otroligt klok. Den heter " En ovanligt torr sommar" den var så jäkla bra att jag även bodde i boken när jag läste den. Den är så väl skriven och jag fick en äkta närvaro, helt enkelt bra.

Just nu skriver en av sveriges sämsta recensenter, ett sånt svårt ord att jag knappt kan få till stavningen.
Jag må nog läsa om den känns det som.

Ett ord som jag minns från skolresan till Rättvik, det var kambrosilur, jag tror att det var något fossilaktigt som man kunde hitta i något kalkbrott uppöver...Nej jag hade fel, det är Kambrosilur är sedimentbergarter från kambrium, ordovicium och silur. Då visste vi det också.