Mia Jäverlings Blogg

"Bättre skjuta rygg, än arm ur led"

Vad kan det vara som finns därborta...

Kategori: Funderingar

Trots att Februari krälar sej fram som en nyvaken huggormshona krupen ur sin grop, trots att termometern visar på -15 grader denna tisdagsmorgon och att arbetet känns totalt omotiverat, lusten att gå dit är borta. Så känner jag ändå något inom mej, med stor nyfikenhet att något positivt och stort för mej väntar därborta. Jag känner en vid glädje inför framtiden och erkännas skall att jag väntar spänt på vad det är som döljer sej därborta.

Jag har ett preleminär datum då jag ska säja upp mej och det är 17 eller 18 februari, sedan har jag en månads uppsägning. Jag väntar för att jag ska gå på den sista träffen med "min personliga coach" samt för att hålla ledningen på halster. De klarar inte riktigt av att vänta in mej, de vet inte alls var de har mej. Jag kikar fram då och då med ett leende, och håller mitt datum lite i dunkel för dem. De undrar och de frågar lite försiktigt, de avslöjar att ingen på min arbetsplats är oersättlig. De lyckas inte dölja sin iver över att jag ska sätta min namnteckning på papperet. Men lugn, det kommer att ske, denna sista gång på mina vilkor. Det är ett avslut som jag tänker blåsa i trumpeten för.

Företaget brukar bjuda på en avskedsmiddag, kanske de har sållat bort mej. Men det är inget jag i så fall fäller några tårar över. Skulle de ändå få samvetskval och göra det så kommer jag att tacka nej. Däremot försöker jag att förvandla middagen till en av de anställdas fördel.
Under alla år har hon fått hämta 40 klementiner till hennes barns dagis, för att de ska fylla ut godispåsarna till barnens julgransplundring. I år med alla besparingar blev det tvärnit, inte en klementin. Kan jag få ner ett avtal att mina middagspengar kan gå till 40 klementiner till nästa julgransplundring, då har jag satt en tvåpoängare.

Nu ska jag iväg och gulla med jobbet, och kan ni tänka er att balansen är så god, i mitt sinne och jag räknar ner dagarna snart har jag nått toppen och lyckan känns total. Sedan laddar jag inför en spännande framtid, som kommer att falla väl ut. Det känns långt upp i huvudet och längst ner i tårna.

Äntä´kul så säj...

Tomten och Jesus...

Kategori: Funderingar

Idag hörde jag en liten flicka prata med sin mamma, hon sa:

"Mamma, det är konstigt tycker jag.."
"Vadå ?", svarade mamman.
"Jo, alla säjer att Jesus finns men 
jag har aldrig sett honom. Sen säjer alla
att Tomten inte finns på riktigt, och honom
ser jag hela tiden, sen ska han komma till oss.
Det tycker jag är konstigt...."

Vilken underbar kommentar utav den lilla flicka,
nu undrar jag hur mamman svarade på den intellegenta
frågeställningen.

Tänkvärt, visste du detta du Borlängebo...

Kategori: Funderingar

I dessa besparingsdagar då kommunen lägger ner två skolor inom kort, de äldre får det sämre med mindre personal på våra "ålderdomshem" och var dag då biter en bister vind i kommunens ekonomi. Då laddar Dala Airport för charterresor, till Thailand , Kreta, Turkiet och Mallorca. En miljöbomb, för att inte de lata kan ta tåg eller buss till Arlanda.
Visste ni att Borlänge Kommun har "råd" att plöja ner drygt 6 miljoner om året för detta turistnöje.
Jag tycker att det är surt.
Landstinget drar sej ur inom kort de har inte råd, och en fråga är väl även viktig i detta sammanhang. Varför ska våra skattepengar som skall ge oss en bra vård då få gå till charterturism ifrån Dala Airport.
Lägg ner denna galenskap.
Har du någonsin funderat på att du betalar flera hundra skattekronor för att hålla igång flyget, är det Ok tycker du?

Nä far å flyg...

Go´å gla´ska männskan va...

Kategori: Funderingar

Nu är man snart ett halvt sekel och man har ingen strävan efter att vara känd eller skaffa sej ett namn som känns igen. Den önskan har man väl aldrig haft under livets gång.
Fast om man funderar, om man hade velat vara en kändis eller ett namn, då hade jag nog velat vara det för något godhjärtat jag gjort. Att vara hjälpsam mot andra människor, att ställa upp för de som inte orkar eller klarar det hårda samhället att finnas för någon som behöver stöd. Varje kväll i familjen bekräftar vi varandra och talar om att vi älskar varandra och att vi är ärliga och goda, mot varandra och våra medmänniskor.

Ibland skrivs det om människor som ställer upp för andra och arbetar idellt för att de som har det svårt ska kunna orka med livet. Att fokusera på uppgifter som kan glädja andra ger en energi och en massa kredit så man behöver inte vara ett stort namn. Att ställa upp för andra ger otroligt mycket. Däremot att självömka, och sprida negativa vibbar ger sällan tillbaka något förutom att det suger musten ur en. Och att man blir ställd mot en vägg, ensam och bitter.

Bitterhet och ilska gör ingen människa glad.

Varför är det så kallt?

Kategori: Funderingar

Nog finns det väder som kan göra en ganska nedstämnd. Jag tittar ut óch naturligtvis regnar det. Nu känns det som om man fått nog och i huvudet kommer indikationen som blinkar och säjer att det är riktig höst. Jag tror inte att det finns någon större chans att det kan bli någon mer husvagnsvistelse i September så nu packar jag ihop hela cirkusen.
Så här tidigt har vi aldrig gett upp, men solen har inte orkat kika fram så ofta då vi har varit lediga, så nu är det över.

Jag drar i mej några koppar kaffe, sedan bär det av. Campinglivet är roligt men just den här höstbiten är ganska tråkig, men man vet att snart är det dags att sätta upp förtältet igen ett halvår går snabbt.  Du vet som det där med att skifta däck på bilen, det känns som man gör det varannan månad.
Sedan ska det göras i ordning här hemma på gården, men det känns inte lockande att släpa fram klipparen när det regnar.

Igår kväll så var det åter Salute Festival nere vid älven, raketdånet hördes och ibland lite av musiken. I år var det första året på säkert 8 år jag inte gick, bara för det var kallt och regnade.

Varför är Sverige så kallt ? Det är en fråga som man kan ställa sej. Väderleken växlar men kylan ligger  kvar.

Vilken vad ska jag välja...

Kategori: Funderingar

I New York på 1910 talet, då tog sej stadsborna fram i trafiken med hästar och en slags spårvagn efter. Medelhastigheten låg på 15 km/ h. Idag har storstadsborna bilar och hastigheten inne i stan ligger på 10 km/ h. Snacka om att de har bytt ner sej, om man ser det tidsmässigt och miljömässigt.

De svenska tomaterna odlas i växthus, vår geografiska placering på kartan gör att de inte kan mogna av enbart solljus. De flesta odlare eldar sina växthus med olja. Tomaterna ifrån Spanien odlas ute i det fria, alltså inget annat än solenergi när dessa till röda grönsaker. Tomaterna fraktas sedan till Sverige. Vi tror att de Svenska tomaterna är mest miljövänliga, men så är inte fallet. De Spanska genererar de minsta utsläppet.
Det är svårt som konsument att veta det.

Nu är jag dåligt insatt i ämnet solpaneler, men det finns något i bakhuvudet som säjer att dessa är så dyra för att det finns någon slags skatt som läggs på. Om så är fallet då tycker jag att det är fel. Borde det inte vara så billigt som möjligt för konsumenten om hon / han vill satsa på solenergi ?

Jag själv då som är vilse när jag står på en grönsaksavdelning, vilken frukt eller grönsak bör man välja. Vilken är det "grönaste" valet jag kan göra? Det vet varken jag eller personalen.

Många vill köpa Svenskt, oavsett om det är ett bra miljöval eller inte. De flesta även jag vill ju tro att det är så. Hela grönsaksdisken är ett virrvarr för mej som är konsument och vill göra ett bra val. Nog måste det väl kunna göras så att konsumenten kan välja den vara som är bäst.

Jag känner att jag får hålla mej till det som jag vet är bra miljöval så länge, sen får jag väl chansa...

Är det så illa- att allihop på jobbet är dumma i huvudet...

Kategori: Funderingar

Ibland funderar man om arbetsgivaren verkligen tror att de anställda är totalt korkade och inte begriper ett skvatt. Vad tror dom att dom anställt, ett antal ovetande idioter. Som inte förstår ett jävla dugg. Är det så de ser på oss handelsanställda, ett gäng loosers som man kan prata över huvudet på. Jag tycker att det är kränkande.
Vad vi förstår på jobbet är att saker och ting inte är som det ska, allt är så långt ifrån det som det en gång var. Och att det är dålig organisation högst uppe ifrån samt dåliga chefer på plats är det ingen tvekan om för oss flesta. Sedan har vi lakejerna, men de vaknar inom sinom tid förhoppningsvis.
Rykten florerar, oron hos anställda är total, stämmningen har hamnat på en suckars nivå. Medan chefer går runt och låtsas ingenting, eller så får de inte berätta eller så är de oförstående eller ovetande. Trots rykten så kan inte cheferna få istånd ett möte för att lugna läget. Jag undrar när den verkliga explosionen ska komma. Det är bara en tidsfråga.
Att det går dåligt hos oss beror defenetivt inte på de fåtal utav personalen som är kvar, vi har varit överlojala och agerat som marionetter.

De rykten som florerar är att snart lägger vi ner, eller att företaget har spekulerat på ny tomtmark, eller har köpt ny tomt. Vad vi vet i dagsläget är att försäljningen minskar. Kan det bero på lite personal, okunnig personal, eller utsliten personal och att vi inte hinner beställa hem, eller får beställa hem varor? Ja vad tror ni?  Under åren har pengar lagts på dyra projekt som hög inredning, som efter två år sågas ner till låg inredning, namn byten, logotypebyten, Kick on´och Kick of med dyra artister och coacher med klorblekta leenden, medan vi inte har en kopiator eller fax som fungerar, inte ett riktigt datasystem som registrerar varor vi får in. Vi tigger om arbetskläder och nytt arbetsmaterial. Våra lokaler är slitna, hål i väggar, skitiga lokaler, ofräscha duschar, och gammal skit sedan Moses tid ligger i utrymmen. Så jävla mycket bråte så fackklubben är förpassad till skuddsutrymmet och har fått en gammal eldriven Facit skrivmaskin. Sånt här ska inte hända på en arbetsplats i Sverige. Inte heller någon annanstans.

Vi hade ett litet möte med avdelningschefen igår, jag var tvungen att fråga rätt ut, och märkte att även hon har klivit ett steg bakåt och ur hennes mun kom: "Vi får inte ge upp". Ja vad säjer det om man läser mellan raderna. Är det inte dags att personalen får veta någonting om någonting?
Nästan alla fast anställda på jobbet mår dåligt, själv har jag redan gått igenom de två första faserna, och är på fas tre där jag bara är glad, skiter i det, jobbar på och väntar på vad som händer. De andra två faserna har varit ilska, förtvivlan och irritation, under några år då jag sett hur illa det skötts. Nu känns det som det kvittar men man blir förbannad att ingen lägesinformation kan komma ut till de anställda. Alla människor fungerar olika, och för alla tar det olika tid, men de som är frustrerade nu mår riktigt illa och önskar bara att det kom ett defenitivt svar istället för allt hysch, hysch och hemlighetsmakeri.

Att i det här läget vara idiot är nog min räddning, jag skrattar för att orka medan cheferna irrar med blicken och inte har något svar på någon fråga. Man undrar vilket århundrade man befinner sej i, hur fan ska en situation som denna kunna skapa motivation hos arbetstagare. Skit i samma vi är ändå idioter och dumma i huvudet, så vad gör det om vi blir riktigt överkörda och tillplattade, inte ett skit tydligen.

Vi får väl se hur det blir, någongång  i framtiden så ser vi väl ett resultat...


Gris Gristofferson, grislybjörn, Gristus...

Kategori: Funderingar

De stora svinen kan döda, rota och förstöra. De är jordfräsar i en klass som JAS. Gigantiska varelser som far fram i potatisland, skog och mark och bara förstör. För en 15 år sedan fanns dessa vildsvin mest neråt södra Sverige, men nu finns dom här och bilister krockar med dom, fritidsodlare blir av med sina grödor. Det verkar som om vildsvinen har blivit ett stort problem. Nu är inte jag drabbad av dem då jag bor i stan, men har läst att personer utsatts för attentat av dom.



"Lugnast är väl att spika upp dem på väggen, fast dom är inte snygga..."


Jag kan ingenting om jakt, och vet väldigt lite om vildsvin. Det jag inser är att man ska ha respekt för dom och att dom ställer till stor skada. Samtidigt är jag imponerad av dessa bjässar.

Igår innan jag började jobba tog jag en kopp kaffe och läste en lokaltidning, i den hade en vildmarksbutik en annons om lite prylar inför jaktsäsongen. Jag som är en person som fastnar för saker som för mej syns udda, såg något som jag tyckte verkade spännande. Jag började att dra på smilbanden, som sedan blev ett litet skratt som lät där vid mitt bord. Några som satt vi ett annat bord, tittade upp och undrade vad jag sysslade med.
Vad var det jag hade fastnat för och log åt. Jo det var en visselpipa. Samtidigt såg jag mej själv, ute i en skog, sittande i ett träd och tuta i denna manick. I mitt sinne är jag en busig person, som alltid har ett practical joke på gång. Jag är inte blyg, klantar mej ofta och skämms alltför sällan. Jag vågar även prova på knasiga saker utan att ha vett att skämmas.
Jag tror att jag kommer att köpa den, bara för att testa lätet, och för att jag inte trodde att det fanns sådana visselpipor.

Min syn är en fotbollsmatch i korpen, domaren är en ivrare av jakt, denna morgon sover domaren över, kastar i sej kaffet och sliter tag i sin visselpipa och skyndar sej till avblåset. Han får med sej den här:



"En lockpipa för vildsvin, en underbar uppfinning..."


Jag ser hur många filmer som helst framför mej, där den här visselpipan är inblandad i. Jag funderar lite hur man ska använda den, jag begriper att man blåser i den. Men var ska man stå då man lockar till sej grisarna? Om man står mitt i skogen så springer dom ju ner en...Om jag ställer mej bakom ett träd, då blåser väl vildsvinet på bakifrån?
Dessa funderingar måste jag ta i tu med, jag får nog fråga dom på butiken. De måste ju ha koll på användningsområdet, och vart jag lämpligast ska vara placerad.



"Jag blir vild, när jag monterar mitt viltstaket, iiiiiiiiieeeeeee...."

Nu drar jag ner rullgardinerna...

Kategori: Funderingar

Efter att det har snöat hela dagen, och backen ligger vintervit ger jag upp för idag.
 Jag tror jag lägger mej och väntar på lite bättre väder....

Till er som läser och kommenterar..

Kategori: Funderingar

Vissa kommentarer kommer inte med, det är skittråkigt. Ni ska veta att jag plockar inte bort dem. Förut tog det 8 timmar för att en kommentar skulle fastna ibloggen, nu verkar det att det ska ta något dygn.
Jag tycker att det känns tråkigt men har försökt att skriva till blogg. se.
Jag ber inte om ursäkt å deras vägnar men ni ska veta att jag kan se era kommentarer, men det är synd att inte alla får det...

Det sägs att man blir klok utav att äta fisk, men....

Kategori: Funderingar

Om fiskar blir kloka utav att äta mäniskor finns ingen forskning om, men skulle knappt tro det. Jag har haft en guldfisk i min damm ett tag, och jag hann aldrig att dressera henne (Ingemo). Men hon var med i Gavle/ Dala nytt en gång men inte för att hon var klok utan dom filmade en annan grej och fisken blev en ingress till repotaget. Nu har Cosmo den akrtistiske fisken gjort ett intåg i kändisvärlden. Hur känd han blir får framtiden visa. Duktig fisk, den kan säkert sitta också.

                                                                    


Jag läste tidigare i veckan om en katt i Turkiet som hade vingar, inte vet jag om den har gått på reklamen och druckit Red Bull för den drycken ger ju vingar sägs det. Jag tycker att den söt. Det är dags att skriva en låt som heter "Änglakatten" ..

Visst är det konstigt...

Vad är det som egentligen är rätt - är ramarna fasta...

Kategori: Funderingar





Ledig dag och regntunga skyar svävar här ovan. Egentligen är väl vädret inte det stora problemet. Det regn som faller gör gräset grönare och sätter fart på livet igen. Jag vill nog bekymra mej mer över de människor som har det svårt, vädret klarar sej utan hjälp just idag.


Jag har insupit mitt morgonkaffe och läst morgontidningen. Som vanligt blir berörd av att Marcus Birro skriver de orden i sin krönika, han skriver de orden som jag skulle ha velat skriva, för han berör precis de punkter i sitt skrivande som jag känner och tänker. Han är en tänkare och en medmänniska som ses som "djup" och konstig, när han egentligen använder sina tankar och ord till en verklighet. Något som existerar här precis mitt ibland oss. Han tar upp orättvisor, han står för de svaga, han har verktygen och sitt kändiskap att sprida ut sina budskap i pressen. Han verkar inte för sina egna intressen, han är solidarisk och ger sina ord och delar med sej av det han förmår till de som inte kan uttrycka sej.

En del nästan visar en viss avhållsamhet ifrån honom, som om att han är för avvikande och inte passar in i rummen, även i de rum där vi vanliga finns. En rädsla att han inte har någon egen partibeteckning. Birro är en solidarisk kille, som vågar gå en ny väg. Han är en revolutionär som inte backar för de som kritiserar honom. Fler människor skulle våga vara lite Birro, då kunde en hel del orättvisor komma upp till utan.


Varför är sättet att vara sej själv en sjukdom hos vissa. Är vi mönsterstörda, ser vi upp till dem som för sej i de fina rummen. Vill vi ha en guldkant runt vårt alldagliga liv, vill vi bli höjda till skyarna för något vi gjort bra på jobbet eller i bostadsrättföreningen? Jag skulle vilja bli ihågkommen för att jag var en medmänniska, det skulle väl duga för mej. Mina solskenstunder finns då jag kan hjälpa någon eller kan ge ett gott råd. Kanske att jag gjort någon glad någon gång, det är det lilla i mitt liv som betyder mest för mej. Av det lilla är jag övertygad om att det stora kan ske.


Några kan inte acceptera förändringar, det kan gälla stora som små. Medan andra ser förändringar som en chans att utveckla och göra något bättre av den gamla, sega och uttänjda resåren. Det är när förändringarna blir konkreta då skriks och tjuras det, det går inte ens att tro att något kan bli bättre. Det är egenviljan som är med och spökar, ett mane´r om att allt är rätt, det är farligt att möblera om, för då får vi sopa bort skit i det innersta hörnet, dit som man har svårt att nå. Förändringar skrämmer många, de blir rädda utan att veta varför rädslan styr.


När läget känns låst, och ingenting leder till någonting. I det läget måste man se och förstå att man måste omorganisera gamla mögliga rutiner och ingrodda ritualer och vanor. Annars kvävs man likt ett hav fullt med giftiga grönalger. Man måste hitta vägar som kan leda till något mer positivt och bra. Visst måste man offra en hel del av sina tankar, man måste svälja förtreten och lyssna på de positiva och kreativa krafter som cirklar runt en.


Varför tror man att allt man säjer själv är så rätt, och att man vet allt och kan alla svar? Om man inte själv kan se att man har hamnat i en återvändsgränd och står och stampar, då är det svårt. Någon kraft måste försöka att ta sej in och öppna det stängda sinnet. När den svåra förändringen börjar att synas, då får man ta sin stolthet ur spel och lyssna på talaren, och våga ta steget mot förändringen.


När en sjö har blivit försurad och sjuk, då måste ph värdet ändras och vi vill alla att sjön blir frisk och allt liv kommer åter. Vi gör en förändring till det bättre och sjön lever vidare. Innan kalkningen har kommit igång då har en organisationsprocess och många planerande viljor suttit vid beslutandet. Men när allt detta är klart då har problemet kunnat åtgärdats och sjön kan leva vidare.


Mina ord idag handlar mycket om att man ska inte krångla till allt, man ska vara lyhörd, man måste våga ta en förändring när man står i kvicksand.

Ingenting är för evigt, men att hålla en låga som förenar och hjälper vid liv är något som är viktigt.

"Och mördar mej i lönndom med sin tunga..."

Kategori: Funderingar

Det finns de som älskar att inta positioner som vet hur de ska ratta in våglängden så fort något dyker upp på bordet. De har till varje pris ett mål att deras åsikt är rätt, och att lyssna in andra är inte alls något som tränats in eller överhuvudtaget kan vara tänkbart i dennes synsätt. Att ta all makt samtidigt som att inte släppa den, även om balansen har ruckats för längesedan, så grips den, och en vägran att släppa och erkänna felet är en omöjlig bit i dennes enkelspåriga tänkande. Den som har låst sitt tänkande och stannat på stopp har låst sej själv i ett läge som förgör och förstör för deras utveckling och kreativitet.


När de tros sej veta vad andra har för tankar, när de vet de andras synsätt, när de likt Orakel sätter sej på kristallkulans topp och ropar ut sej själv som den bästa strateg och den bästa av allt i världen, inte tar hänsyn. Då har deras manöver gått så långt att dens farlighet sprider en samhällsfarlig farsot. Vad händer med personer som alltid tror sej ha rätt, uppträder på ett osympatiskt sätt, inte släpper in andra i sitt revir, ljuger och har tankar som heter "krossa". De sprider ut något som är farligt, ett etter som förgiftar tankar och mående för andra, de börjar att inta diktatorers sätt att se. Det är farliga vindar som kan blåsa till, som övergår i storm, för att sedan ta i och orsaka olycka. Stormen kan inte bedarra förrän den som vill styra och manipulera har gett upp och sett sej själv som en förlorare.


Makt är en farlig sjuka, och i min vänkrets finns ingen som har det sinnet. Jag skulle genast avbryta en vänskap om kamraten skulle ta den positionen. I min värld i min omgivning finns inte tankar om att styra till sin egen fördel, eller skrika efter pengar och strunta i arbetsuppgiften. Jag väljer själv mina vänner och detta gör jag med ett huvud som säjer att personen ska ha fattat det som finns runtomkring, att man arbetar för de som har det sämst och minst förutsättningar i samhället. Att mina kamrater äger en ödmjukhet är en ofantligt stor merit som de ska vara stolta över. De som är svåra att jobba med är de som inte äger den förmågorna och tänker inne i sitt eget huvud, och inte alls tar hänsyn. Dessa människor finns inte i min värld, jag lämnar dom utanför i hopp om att de någongång kan ändra sin tanke till ett positivt synsätt, då vinner de tillbaka det de spelat bort.
Jag kan inte ta maktfullkomlighet i försvar, då förlorar jag energin den positiva som jag så väl behöver för att kunna vara en medmänniska. Det är humana och insiktsfulla vänner som ger kraft.


När vanliga människor vill bli förmer och drar mössan över huvudet för att inte höra domedagsklockan. När de inte vill se längre, när deras egenvilja gått så långt att andra vänder ryggen, då får man hoppas att personen vaknar och rannsakar sitt tänkande. Att inte vara ärlig, rättvis att inte kunna se folket runtomkring. Att "grotta" in sej i elände är förgörande som förgör andra oskyldiga människor.

Att skyla sitt eget med maktmissbruk är en metod  som jag inte försvarar, vågar man inte ha rent mjöl i påsen och inte kan spela ett rent spel, då borde man utvisas, man har inget kvar att ge. När makten förblindar och man går över lik för att försvara sitt eget skinn då får man lämna in. Då borde man inse att antingen ändrar jag metod eller också så kan jag lämna arenan och gå vidare till självömkan.
Makt förgör, i min värld har inte ordet makt någon positiv klang. I mitt sätt att tänka är konstruktiviteten och ödmjukhetenen tamperaturmätare som kan ladda en med positiva energier och är guld värd.


                                        

                                                   image211

                                                   " Vilken knapp ska jag trycka på?" 

Förbud mot Pungkli...

Kategori: Funderingar

Det är inte bara i Sverige som vi har en massa förbud mot olika saker. I Italien har kvinnor och folket fått nog av att männen ofta är nere under bältet och krafsar. Mer om detta kan du läsa här. 

Jag vet inte om ett förbud gör att det kliar mindre där nere. Hur som helst så är det väl inte trevligt med alla karlar som har pungkli, dom verkar heller inte generade över att krafsa loss på ställen där man inte tycker att det passar sej. Hur roligt är det att sitta och äta på en restaurang och man får syn på någon som tar sej i skrevet eller kliar sej i baken.

Tja ett förbud är väl ingen lösning, för det kliar väl lik förbannat. Men en bra salva kanske eller pungpuder. Jag är ingen expert på scrotum, men en liten pungpåse med pungpuder kanske kunde lösa en del av problemet. Men tänk om pungsvetten blandar sej med pudret , vad blir det då? Jo en sås...

Det finns nog ingen (ut) lösning på detta...


         
                    
" Klicka på den
om du vill ha den större "...

En dyngbagge är värd en timme...

Kategori: Funderingar

Ibland får jag lite konstiga funderingar, just nu fick jag en. Om man skulle säja så här och det är helt äligt. Du och jag, vi skulle aldrig i livet få en hel timmes programtid i tv:n. Våra liv är alldeles för ointressanta. Men något som är värd en timme är ett litet kryp, en dyngbagge som rullar runt en elefantskit hit och dit.

Det är underliga prioriteringar folk gör, dom spanar hellre in ett kryp. En dyngbagge som inte ens kan säja bä...
Klart är ju att dyngbaggen inte pratar skit, bara rullar den...

Oraklet ifrån Sturegatan...

Kategori: Funderingar

Jag hörde lite löst om att det eventuellt skulle kunna komma nyetableringar i vår stad. Men namnet skulle och kunde inte röjas. Alltså inget klart. Jag tror absolut inte att det är IKEA, för dom har så många nyetableringar i Europa och världen. Sedan har de en 24 mils gräns mellan sina hus.

Däremot kom ett stort tyskt B in i huvudet och B:et är första bokstaven i Bauhaus. Det närmaste huset är Västerås och inget ligger norrut ifrån vår stad sett. Dom har nog luskat lite på marknaden här, för ett par år sedan gjorde de reklamutskick i Borlänge. Jag kan inte tro att de gjorde det utan anledning.

Vi får se framöver om jag slog huvudet på spiken....

Civilkurage

Kategori: Funderingar

Ett tveeggat ord, som för mej klingar positivt och anses som en dygd. För andra är civilkurage en förrädare eller en bråkstake. Vars attityd och att stå upp för sina åsikter leder till en vikande karriär, avsked i värsta fall. Dagens rädsla för att mista sina jobb och sin inkomst gör att många inte orkar stå för sina åsikter och tyvärr inte heller vågar kämpa för sina rättigheter. Detta gör att exempelvis arbetsgivare har fått sin vilja fram.

De som har ledarroller kliver fram, och de som besitter den goda egenskapen som består av ett naturligt civilkurage kliver frivilligt bakåt. Det här ser jag som farligt om man ser det ur en demokratisk vinkel. De som kliver bakåt och lämnar en främre position, lämnar av rädsla för den som äger makten, går in i ett bakslag, som drar med sig resten i av medspelarna automatiskt.  Utan att egentligen vilja har man skapat en obalans, och satt sej själv och sina medspelare i ett underläge.

Så länge de drivande med civilkurage står upp för sina sakliga argument, och bekämpar missförhållanden med viljan och medspelarna står bakom och bredvid och verkar lojalt, då har vi balansen. De flesta av oss äger den här älskade civilkuragen, men står alltför ofta ensam med den, när det börjar att osa hett.

De som vågar stå för sina demokratiska åsikter, de som visar empati och ansvar, varför lämnas dom ibland ensamma och får stå där och ta skammen. Bakom dessa är det ofta tomt, medspelarna har flytt, de har gjort en reträtt in i hörnet, eller dricker kaffe med motspelaren.
 
Jag undrar vart glöden finns, för jag vet att den inte har slocknat, den bara finns någonstans gömd, den bara väntar på att få syre för att ge den liv, för att bli en eld. En eld med iver, och en eld som brinner, en eld som blir så varm att det åter blir lätt att smida det bästa saker i den. Varför är vi rädda för att tillföra syre? Syret är ju det enda än så länge vi kan få gratis, varför inte utnyttja den så detta sovande samhälle åter börja brinna för det som kan förändras och det som vi anser måste förbättras.

Jag tror på en tid, då vi vaknar, då vi inte längre bryr oss om att några sömnkorn har fastnat i ögonvrån, vi bryr oss inte om att synen är nedsatt eller att hörseln förvärrats. Vi vet bara hur vi ska agera, för vi minns plötsligt att just det här med civilkurage är jag bra på...Då är vi tillsammans igen, och det är då vi kan förändra.

                                       Så här tycker svenskarna:

                                       -81% Tycker att det behövs
                                       mer civilkurage i Sverige.

                                       -52% Är positiva till en civil-
                                       kuragelag.

                                       -54% Skulle känna sig tryggare
                                       med en civilkuragelag.

                                       Källa: Temoundersökning genomförd
                                                   i Augusti 2006






Den usla köttmarknaden...

Kategori: Funderingar

Nu polisanmäls Konsum i Perstorp för att de ha märkt om fläskfile´. Innan har det stormats runt ICA s hantering med köttfärs. Det är vi trogna konsumenter som måste utstå deras jakt på vinst på kronor och ören. 
Dagligvaruhandeln behandlar sina kunder väldigt simpelt, och helt utan respekt. Att enstaka gamla varor kan glömmas att plockas bort, det kan vara förlåtligt då den mänskliga faktorn kan fela. Men att Köttfärsen hamnar i blåsväder hela tiden, och nu fläskfile´n. Jag tror att butikernas dåliga hantering av livsmedel är större än så här, det har bara skrapats på toppen ännu.
När deras chansningar att sälja gammalt kött går bra, då slipper de förlora stora summor på att slänga det. Detta vill de ha ner i de trogna kundernas magar. Ja det känns som om vinsten är det viktiga för de ovannämnda stormarknaderna, och medlemmarna är försökskaniner.
Det står nog inte på förrän vi hör att de andra kedjorna har samma usla köttmarknad.



                                                             image88

En yrke som är framkrystat ur anus...

Kategori: Funderingar

Att vara Landshövding i Dalarna är det ett kall eller en titel som överhuvudtaget har någon som helst funktion i dagens samhälle? Jag bara frågar för som jag upplever det har en Landshövding aldrig berikat mej med något positivt, eller något som jag blir till övers för. Jag vet inte vilken funktion en sådan har, och hur den kan glädja livet för oss i Dalarna. Troligen är det en titel som frodas och lever kvar rätt upp i rectum, och kikar fram ibland när någon "klok" har skrivit ett tal, då läser "Hövdingen" innantill, ler och får klippa ett band. Jag vet inget som en sådan gör för att vi medborgare skall kunna glädjas av att vårt län har denna uråldriga yrkestitel. Däremot är lönen inte uråldrig, lönen för länets vår egen Maria Norrfalk är 78.500kr/ mån, och bor väldans flott i Landshövdingeresidenset i Falun.

Inför 2008 önskar hon sej en positiv utveckling för industri och näringsliv. Marias uppgift har också varit att ett riksdagsbeslut genomförs och det är i frågan för eller emot varg. Ja det var det. Sedan har hon lite sittningar med region Dalarnas ordförande Anders Ahlgren, där pratar dom om vad som är viktigt gemensam information mellan Länsstyrelse, Landsting och Region Dalarna. Det låter väl inte så pjåkigt. Om hon får välja stad att bo i Dalarna då väljer hon helst Falun och ser den som en "Bra stad, den är lika tydlig som Gävle. Gävle den ligger i Gästrikland den, om inte kartorna har ritats om sedan 1969. Hon väljer i alla fall inte Borlänge..

På frågan om hon gör rätt att lönen 78.500kr/ i månaden svarar hon: -Ja det tycker jag. Som föredetta generaldirektör för SIDA sänkte jag min lön för landshövdingejobbet...
Så, ja vad svarade hon på frågan? Ja, men det är inte alls så bra som jag hade innan...
Jag tycker det är märkligt i alla fall att detta yrke lever kvar i denna moderna tid. En överflödig titel som går att rationaliseras bort, hur enkelt som helst. Det känns som en resa till en tid då rovan hängde i en kedja i västen, magen putade ut, visst luktar det illa att adeln hänger kvar i yrken och titlar.

Den förra eller förrförra Landshövdingen, jag tror hon hette Ingrid (Inger) Dahlberg och är nu någon Chef för Dramaten, det enda jag minns att hon gjorde var några plumpa negativa uttalanden i direktsänd Tv. Ett program som Sverker Olofsson hade som handlade om kriminaliteten (ett kapitel för sej). Det var en negativ syn på Borlänge och hon menade i princip att skulle man få någon förbättring då var det bäst att ge sej av ifrån staden. Förvisso bad hon om ursäkt senare. Men varför minns jag det efter cirka 6 år? Jo för att en Landshövding ska inte ge sej in i debatt den inte begriper. Hon hade heller inte skrivit upp vad hon ville säja, utan hon talade spontant. Och det blev galet. Landshövdingetiteln  är skapad för att den ska ses som en reklampelare för länet och gynna företagsklimatet, sedan vem som ses på posten har en mindre betydelse och spelar ingen roll. Jo, för mej spelar det roll...

Nej skrota Landshövdingrollen och skicka den på den inre resan rätt upp i ...

                                                                                   

"Bossen" har nog rätt...

Kategori: Funderingar


Jag tittar ut, förvisso snöfritt och ett dagligt kompakt mörker, men molnen på himlen skingras och där sitter den...Där sitter halvmånen som en liten smäck. Så länge allt det gamla finns kvar, då kan jag andas en dag till. Månen har kostat den, alla Nasas rymdresor som gjorts i tron att vi blir lyckliga av att inte få veta mer än vi vet om rymden. Är det en sak jag aldrig blir klok på så är det rymden och dess svarta hål. Jag vet inget mer, än jag någonsin gjort, och jag blir inte lyckligare när dom försöker att förklara detta hål. För mej finns då inget intresse eller värde i det. Svarta hål ordnar regeringen i de fattigas plånböcker, fast logiken fattar jag inte, det finns ju ingen. Om staten blir rikare genom att sparka på folket, då tycker jag att rullgardinen har låst sej rejält, och högern borde få en rak vänster. Men det kommer...

Jo det kompakta mörkret som legat så tät över vår sargade stad under December månad borde nog ge vika nu. Det har "bossen" sagt i en kommentar. En kommentar som helar och läker. För det finns inget som kan försätta en tro ur kurs, om man anammar den. "Gott nytt kämpar år 2008", det är väl klart att man är född till kämpe, sån är jag.
Ett rättvist och ett bra liv är alla förunnade, så är det i min värld. De som inte delar den finns det hopp för. Livet eller världen är inte hopplös, men allt måste förvaltas med omsorg. Kärleken får vi om vi ger, ödmjukheten betals snart tillbaka om man delar med sej. Orkar man ge sina medmänniskor hopp och tro, då är det enklare att leva och känna sej tillfreds. Om man än ger så lite, kan det betyda något stort för någon annan. Man har inte alla svar jämt, men det är värt att prova på små förändringar, samtidigt blir man belönad med sidovinster och många saker faller på plats i ens eget liv, och förhoppningsvis i andras hårda vardag.

Jag är ingen Moder Theresa, men alla har en liten bit av henne inom sej. Tänk en tanke att alla plockar fram sina resurser, och delar med sig. Det är väl det som kallas fördelningspolitik, eller?*s* Resurserna behöver inte vara matriella utan det finaste man har under harmen och bitterheten. Det där lilla fröet som växer och blir något gott. Egentligen borde allt vara enkelt, fast vi människor är världsmästare att ställa till kaos och krångla till så mycket. Varför har inte vi en inbyggd GPS, där vi går den rakaste vägen utan en massa krusiduller. Vi dödliga sitter inte på alla lösningar. Om jag återvänder till Moder Theresa, denna lilla kvinna som gav så många människor hopp. Tänk tanken att hon föddes till att bli den hon blev, föddes god som alla vi gör och förblev god. Jag tror inte att hon satt och läste om sej själv i världspressen hur bra hon var, hennes godhet var född och bestod. Var hon medveten att välden såg henne som en gudinna, när hon egentligen bara var sig själv? Hon hade inte formats av någonting utifrån utan bara blivit som alla borde vara. Goda och ödmjuka.

Nu lyser solen in igenom fönstret, jag funderar på vart molnen tog vägen?*s* Nejdå, nu lurade jag er. En meditativ promenad runt älven hade kanske varit en bra ide´, runt våran dalälv har många ideer slått rot i mitt huvud. Småfåglarna har fått upplevt allt ifrån primalskri till skratt och fniss i dalgången. Att rensa ur gammalt skit ur hjärnbarken är nyttigt, lägga groll och egoism på hatthyllan för att slutligen konserveras är ett tips jag köper. Ut och njut av dagen, ladda batterierna för det nya året står och väntar på dej runt hörnet. Jag tycker att jag hör ett  ljudligt skratt som dränker domedagsbasunernas förfärliga liv.

Om jag gör planksteg på nyårsaftonen, kommer jag att hamna i Dala Demokratens nyårsbilaga på att jag är på utelistan då? Tja sätt mej på utelistan då, för planksteken kommer tamejfan stå på bordet, och jag tänker välkomna det nya året med att joddla en dänga ifrån svenska alpens högland.

Ut gott folk, skit i jantelagen, dra ett djupt andetag och säj till dej själv : - Världen vore snål utan mej...


"Bossen"= L. Lindström